onsdag 29 maj 2019

Inspirationens källa



 

 

Hemma igen
Inspirerad
Icke ett ord skrivet
Men jag har levt livet
Dansat
Skrattat
Njutit
Insupit dofter av
havet, stranden, vinden,
blommor, frukter
av liv och rörelse

Jag har mött och sagt farväl
Jag har älskat varje ögonblick
Inspirerats
Att leva det goda livet
Stund för stund
i all enkelhet
men precis så intensivt
som solens strålar
 
Leva
Låta livet leva mig
genom mig
i mig
Svara på ropet
från källan

Lev!
 
 

torsdag 9 maj 2019

Vart sjunde år

 
Det sägs att åldrandets innersta reveny är att
till sist "bli" den vi föddes att vara.
Kanske beror det på att vi avklär oss många av de
roller och ansvar som har krävt hänsyn,
anpassning och kompromisser
för att tjäna vårt levebröd och nå framgång i världen.
Föräldrarna, som format oss är också sedan länge borta.
Åren och mognaden har gjort oss trygga i vår identitet.

Men det är inte bara lätt att bli äldre.
Det är inte heller så att allt bara blir bättre med åren.
Tvärtom, kommer åldrandet också med många förluster.
Men friheten är större om än jag får sälla mig
till fattigpensionärernas skara.
Livserfarenheternas rikedom är enorm
och det väsentliga i livet har blivit tydligt.

Men trots detta,

är det är en större omställning än jag förväntade mig.

En slags melankoli - icke nostalgi

för jag skulle inte vilja vara tjugo eller så igen.
Dock finns här en sorg, kanske för det som inte blev av drömmar
och ett vemod inför vad de närmaste tjugo åren kommer att innebära
Om jag ens får leva så länge, om jag ens vill leva så länge?

Det finns en envis längtan
att leva det ännu icke levda
innan det är för sent.

Jag försöker finna orden för detta outgrundliga …
har börjat om, börjat om och börjat om
tills jag häromdagen insåg att det inte är så lätt att skriva
"mitt i en omdanande process"
det är svårt att formulera ett lycklig slut
just när framtiden är oviss.

Det slog mig igen -
att jag vart sjunde år, med förvånande precision
har djupa "kriser" startat och varat olika länge
Vart sjunde år har stora, stora förändringar skett;
skiften som varit genomgripande.
Vid sju, fjorton, tjugoett, tjugoåtta,
trettiofem, fyrtiotvå, fyrtionio, femtiosex

och så nu
sextiotre.

Det som var är icke mer
jag står i ett frågande nu
och ser icke framtiden

Vi ser förstås aldrig framtiden
men den här gången är det annorlunda

Det ligger inte lika mycket framför mig
som det gjorde tidigare
det mesta ligger bakom mig


Vart sjunde år har livet presenterat mig för ett existentiella tema
olika varje gång, men alltid så starkt …
så livsavgörande,
så genomgripande

Sextiotre
på väg att slutligen bli den jag föddes att vara?

Avskalad tillvaro
Avklädd roller och identiteter
Naken inför mig själv
Så vad är kvar?

Bara jag
Inte mycket - fastän mer jag än någonsin.
Bara jag
Rikare men också tömd
Vad vill jag med tiden som återstår?

Det är en omvälvande tid.

Oväntat omvälvande.

*

Så nu "måste" jag åka till Spanien och dansa lite!
Leva La Dolce Vita ...