onsdag 4 juli 2018

Reflektioner av ljus

 
Ljus, Lätthet, Kärlek och Lycka …
På något sätt har det uppstått en tävling om vem som kan visa upp
den ljusaste bilden av tillvaron -
inte bara i sociala media - utan lite mer generellt
och även i "andliga kretsar".
Att vara ljus, kärleksfull och lycklig förefaller vara något slags bevis för "upplysning";
att ha nått någonstans på den andliga vägen....

Så kan det vara; frid, verklig frid har stråk av dessa tre kriterier. Absolut.
Men det jag tänker på nu är mer "fasaderna" -
ibland till och med en andlig kunskap istället för en integrerad upplevelse.

Fastän frid, för mig i alla fall, handlar mest om acceptans.
Om att också äga och se det som kan kallas för motsatsen;
Mörkret, tyngden, rädslan och sorgen...
fastän jag tror inte på dualiteter; jag tror allt är ETT.
Frid är för mig att se att livet är vad det är...
med allt vad det innebär.

Att vara skenhelig; skenbart hel … är nog just detta;
att bara vilja tillstå ena sidan; helst ljusets förstås...
och förneka, fördöma och förtrycka alla andra aspekter.
Det finns någon slags andlig positivitet som
närmast fungerar förtryckande på mänskligheten
på samma sätt som vilken annan diktatur som helst.

För mig är alltid det jag försöker förneka starkare, det jagar mig.
Det jag begraver växer i mig,
tills jag möter det, lyssnar, känner och ser;
omfamnar och accepterar.
Det handlar inte om att agera ut - det handlar om att ta hand om för mig.
Att ha empati för min egen mänsklighet.
Att förstå den rädsla som härjar i mig.

Och just då uppstår naturligt ljus, lätthet, kärlek och en slags lycka...
Av kärleken till min egen ofullkomlighet; till mina tillkortakommanden.
Av erkännandet att livet är tufft i långa perioder;
svårt, smärtsamt och faktiskt ibland känns helt omöjligt att hantera.
Då, då sker en förlossning i mig.
Då, men bara då, när mitt hjärta krackelerar
bryter sant ljus fram i sprickorna.

När jag försöker skapa en genväg så blir det mest "tanke-ljus"
uttänkt för att jag vet att det är "bra" och "fint"
för att det liksom borde vara ljust
och för att allt är mycket "trevligare" och enklare då...
Men bara på ytan..

Idag vid havet, speglade sig solen i det mörka vattnet.
Dyig botten...
precis som jag har dyiga aspekter
så lekte ljuset i rörelsen...

och där och då blev det så tydligt igen
Att det hör ihop...

Havet, vinden, solen
Allt skapat...
inget undantaget
inte heller min sorg
inte min vrede
inte min tacksamhet
Allt hör till.

Så är det för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar