onsdag 11 juli 2018

Sommarstressen


Det är några somrar sedan jag tog det här fotot
och la till ett citat från "Älskade Människa".
Den boken öppnar jag faktiskt då och då
och känner mig tilltalad...

Nu
"Tänk inte, kom bara tillbaka till dig själv"

Jag behöver de orden nu..
Behöver budskapet.
Sommarstressen har slagit till.
Häromdagen, utropade mina döttrar och min make samstämmigt;
- så är det varje sommar för dig.
Själv tenderar jag att glömma,
men det är sant.
Varje vinter och vår väntar och längtar jag efter
långa, obrutna dagar att skriva
när sommaren kommer.

Sedan kommer den och få blir ändå det ostörda dagarna,
för författaren i mig.
Hur mycket annat spännande som än händer
och som är värt att uppleva;
eller bara lata dagar som också är uppskattade och nödvändiga
så dyker ändå stressen upp.
Tanken att "sommaren är kort" jagar mig,
- och i år går det inte ens att sjunga
"och det mesta regnar bort".
För så är det inte.
Men jag har en benägenhet att låta mig splittras
av ditten och datten
och numera av chattrådar, FB, Instagram och gudvet allt som finns i telefonen.
Vet ni jag, kan till och med, öppna appen klart.se för att kolla om
prognosen stämmer med det faktiska vädret.
Jag är inte klok!
Det är dags att göra något åt det här!

Min äldsta dotter, numera också författare, har börjat på sin andra bok
och har inspirerat mig till "sociala media - detox"
Jag tror jag behöver gå med i nåt AA för ändamålet snart.

Det fåniga är att någonting i mig tror att jag kanske kan sälja några böcker
eller få nåt uppdrag om jag finns därute i sociala media.
Men det gör ingen skillnad.
Så jag kan faktiskt sluta.

"Följare" har jag inte heller mer än någon handfull här på bloggen.
Vilken märklig företeelse förresten; följare.
Jag är ingen att följa -
var och en ska förstås följa sig själv och gå sin egen väg.
Så vad håller jag på med?

Tänk inte, kom bara tillbaka till dig själv …

Så jag ska släppa taget om omvärlden och om min inre värld med ett tag.
Strunta i manuset.

Andas och leva.
Sluta finnas.
Bara vara.
Hitta mig själv igen.

Så får det bli.
Amen

Så om jag inte syns här på ett tag - så vet ni att jag håller på med detox.

onsdag 4 juli 2018

Reflektioner av ljus

 
Ljus, Lätthet, Kärlek och Lycka …
På något sätt har det uppstått en tävling om vem som kan visa upp
den ljusaste bilden av tillvaron -
inte bara i sociala media - utan lite mer generellt
och även i "andliga kretsar".
Att vara ljus, kärleksfull och lycklig förefaller vara något slags bevis för "upplysning";
att ha nått någonstans på den andliga vägen....

Så kan det vara; frid, verklig frid har stråk av dessa tre kriterier. Absolut.
Men det jag tänker på nu är mer "fasaderna" -
ibland till och med en andlig kunskap istället för en integrerad upplevelse.

Fastän frid, för mig i alla fall, handlar mest om acceptans.
Om att också äga och se det som kan kallas för motsatsen;
Mörkret, tyngden, rädslan och sorgen...
fastän jag tror inte på dualiteter; jag tror allt är ETT.
Frid är för mig att se att livet är vad det är...
med allt vad det innebär.

Att vara skenhelig; skenbart hel … är nog just detta;
att bara vilja tillstå ena sidan; helst ljusets förstås...
och förneka, fördöma och förtrycka alla andra aspekter.
Det finns någon slags andlig positivitet som
närmast fungerar förtryckande på mänskligheten
på samma sätt som vilken annan diktatur som helst.

För mig är alltid det jag försöker förneka starkare, det jagar mig.
Det jag begraver växer i mig,
tills jag möter det, lyssnar, känner och ser;
omfamnar och accepterar.
Det handlar inte om att agera ut - det handlar om att ta hand om för mig.
Att ha empati för min egen mänsklighet.
Att förstå den rädsla som härjar i mig.

Och just då uppstår naturligt ljus, lätthet, kärlek och en slags lycka...
Av kärleken till min egen ofullkomlighet; till mina tillkortakommanden.
Av erkännandet att livet är tufft i långa perioder;
svårt, smärtsamt och faktiskt ibland känns helt omöjligt att hantera.
Då, då sker en förlossning i mig.
Då, men bara då, när mitt hjärta krackelerar
bryter sant ljus fram i sprickorna.

När jag försöker skapa en genväg så blir det mest "tanke-ljus"
uttänkt för att jag vet att det är "bra" och "fint"
för att det liksom borde vara ljust
och för att allt är mycket "trevligare" och enklare då...
Men bara på ytan..

Idag vid havet, speglade sig solen i det mörka vattnet.
Dyig botten...
precis som jag har dyiga aspekter
så lekte ljuset i rörelsen...

och där och då blev det så tydligt igen
Att det hör ihop...

Havet, vinden, solen
Allt skapat...
inget undantaget
inte heller min sorg
inte min vrede
inte min tacksamhet
Allt hör till.

Så är det för mig.