fredag 25 maj 2018

Att mötas för första gången i ett återseende

 
 
 
 


 
Den underbara upplevelsen att träffas för första gången i detta liv;
live...
En del av oss har möts Online
flera av oss möttes för första gången …
ändå visste varje cell i mig
att det var en Re-union;
ett återseende

En mötesplats mellan då, nu och sedan.
Ett nedslag i tid och rum
fastän vi alltid rest tillsammans bortom
i minnet, i historien och i framtiden.

Efter flera år av "reträtt" gjorde jag åter en presentation
fick tala från mitt hjärta
om
"Att vi är stjärnstoff som skördar stjärnljus"
om
hur allt hör samman
hur vi, verkligen, är ett
bortom den linjära tiden
skymtar oändliga möjligheter
Allt är oss givet
 
Systerskap ….
Omätbara djup och höjder
Skratt, tårar, kärlek, kraft och skönhet.
Obeskrivlig potential
när systrar, i sanning, gör sitt yttersta
för att bara stötta varandra.

Oförglömliga dagar …
hoppfulla,
ömsinta dagar
visdom, lek, samtal, rörelse, reflektion,
möten - möten - möten
och dessutom dans med
underbara dancing Queens.
 
Förälskad i varje ögonblick
nu och för alltid...

måndag 14 maj 2018

Författar dröm

Så tillfreds...
härliga dagar med döttrar och barnbarn
Ensamma dagar att skriva
dansa, bara vara jag ...
Dagar med maken
mer dans
Granada, Alhambra ...
Drömlägenhet med bästa utsikt i tre vädersträck ...
Några stunder att skriva ...
Sista dagen ...
Solen är hetare än alla andra dagar ..
retas lite med mig..
får mig att längta tillbaka innan jag ens har åkt.
September ...
men först en sommar hemma!
 
Massor av sidor att skriva i min ateljé ...
på gården.
 
Livets absoluta skönhet fångad ...
Alhambra 
 

Drottningens kammare
Det vackraste mest feminina rummet på Sultanens palats
 
Sommar och vinter
Sierra Nevada i bakgrunden
 
Soluppgång, sett från mitt sovrum!
Kunde inte önska mig mer!

Magnifik vy från balkongen
 
En författares dröm uppfylld....
Så inspirerande...
 
Kunde stanna länge till...
 

måndag 7 maj 2018

Författar rehab

 
Sitter på balkongen,
solen tuffar långsamt över himlavalvet bakom tunna slöjor av moln,
precis lagom för att jag ska kunna se bokstäverna på dataskärmen.

Författar-rehab
spansk musik
varm vind
ett glas vin
andas långsamt
låter det ske ...
 
lyfter - möter skrivandets ande
berättelsen som har väntat på mig
lyssnar... andäktigt
Det är som att smeka en vacker, oskuldsfull jungfru
och jag rör mina fingrar varsamt,
smygande över tangentbordet.
 
Detta är så heligt,
så stort för mig..
som att födas på nytt.

I begynnelsen var Ordet
så som det skall vara till sista andetaget.
 
Däremellan vill jag besjunga mystiken
söka orden som knäböjd får mig att torka skapelsens fötter med mitt hår..
och kyssa dem med mina fuktade läppar.
 
Ordet övergav mig inte...
var med mig från begynnelsen
stannade i dånande tystnad
och smög sig ordlöst
tillbaka för att andas mig
igen..
andas alldeles just vid min nacke...

och famna mig
i ett
 
ERES MÍA*
 
* Spanska och betyder "Du är min"
 

lördag 5 maj 2018

Dance me to the end of love

Om jag fick ge ett enda råd; ge ett budskap till människor
så skulle det vara:

Lev nu...
Dansa, dansa, dansa
Skratta och gråt berörd av livet
Var öppen, möt människor
Dansa med dem till kärlekens sista ton.

Det är rådet jag ger mig själv i alla fall!

 
 
 



fredag 4 maj 2018

Nyanser av lycka och vemod

Linn, Stella, Isa och Anna ....

 

 
Nerja, Spanien ...
Tillbaka ...
fem dagar för tre generationer kvinnor -
från fem år till mina dryga sextiotvå...
Tiden är dyrbar,
livet är skört.
Jag hoppas att det planterades några goda minnen;
de bland uppsluppna skratt
och den av solvarm hud
krispigt hav
busig stund i poolen.

Allt tar så plötsligt slut..
Sånt är livet..
Idag for de mina hem
och min melankoli kom smygande in över min själs strand.

Lika intensiva som dagarna varit,
lika ödsligt känns det när
rösterna inte längre fyller lägenheten.

Jag lär mig aldrig parera mellan mångas, olika behov och önskningar...
jag klyvs...splittras och tappar bort mig själv
mitt i önskan om att alla ska ha det bra..
Emellanåt kan jag inte tänka en enda klar tanke...
och önskar mig bara ensamhet ...
för att hitta tillbaka till mig själv...
Som rosen ...

Då när jag kan höra mina tankar ..
känna mina fotsteg ..
Ensam igen
Sitter stilla på Balcon de Europe
och ser folklivet...

I still got the blues for you ....
Blå toner..

Saknar de fyra töserna i åldrar mellan fem och fyrtiotvå..
för jag hade så mycket mer att visa dem
i mitt fina, fina Nerja...
och bortom alla olika behov som spretat i olika riktningar
finner jag mig själv igen
och då verkar ju allt så enkelt.

Fastän jag vet att om de var här nu så skulle
femåringen vilja en sak,
en flicka på tio, med en släng av förpubertet, skulle vilja något helt annat
och mammorna skulle dra lite åt olika håll också ..
medan jag skulle stå där som en åsna mellan fyra hötappar ...

och älska dem alla, på olika vis...
fastän lika mycket,
och med en önskan om att alla vore nöjda och lyckliga...
en stund på jorden.

Ett sms når mig:
Isa har gråtit en lång stund i taxin till flygplatsen.
Vi är så lika....känsliga...

Jag svarar att jag har gråtit en stund också.

För jag är så fruktansvärt medveten om att min tid är räknad.
Det hjälps inte att människor omkring mig säger att jag kan leva tills jag blir nittio år..
för mig är det nu...
precis nu som tiden finns och inte sedan.
I "sedan" finns ingen garanti.

Och jag vet att det inte är vad jag gjorde i livet som jag kommer att ångra,
vid slutet...
det är vad jag inte gjorde som jag kommer att begråta.
Och tiden som är kvar känns så kort...

Fastän mitt i vemodet finns tacksamheten
över de vackra stunderna...
då när allting blev stilla,
när vi blev medvetna om havet,
rosorna och solvarm barnhud,
när vi upptäckte paellan,
hörde våra egna glada skratt,
kände lättsamheten och enkelheten.

Ögonblicken när vi fanns där mitt i olika åldrar, olika behov,
olika preferenser och önskningar
och kände att vi hör ihop...

hör ihop av kärlekens blodsband...
älskade trots våra olikheter, trots gnälltrötta stunder och otålighet,

Förvissade om att kärleken är störst...
alltid större
än allt annat
 
Det kanske faktiskt var den här veckan vi fick;
alla fem tillsammans i Nerja...
 
TACK.
TACK.
TACK.