torsdag 19 april 2018

Änglarnas egen pushfunktion

 
På skrivbordet, till vänster om mig, ligger det manus jag har arbetat med,
av och till, sedan september förra året.
De bästa styckena skrev jag under min månad i Spanien förra året,
just i september.
Sedan kom vintern med den stora besvikelsen runt det förlag
där jag gav ut både "Fallfrukt" ... och "Famnar..."
och luften gick liksom ur mig ...

"Är det ens någon mening med att skriva en bok till?"
blev den fråga som har plågat mig varje natt
och hämmat mig varje dag i mitt skrivande..
från den stunden jag upptäckte mig, till delar lurad av förlaget -
och kände mig sviken av den förlagschef som också blivit min vän.
Det har varit så tungt, kanske mest för att förlagschefen
- tillika hon som var min vän -
inte alls tycks förstå hur min själ och mitt skrivande är sammanflätat
- hur hårt därför sveket tog mig -
Det är en större sorg än jag kan beskriva...

Det har inte hjälpt hur mycket jag än försökt att "upphöja händelsen" -
som en lärdom;
som något som var meningen,
som änglars spark i baken att inte förminska mig själv som
författare längre
 och allt det andra dravlet som man
försöker för att förklara en stor sorg; en ilska och en djup besvikelse med.
 
Det har inte fungerat.
istället har jag blivit påmind om att sorg är sorg.
Det är ingen skillnad på att mista en vän genom döden
och att mista en dröm; eller en framtidsbild.
Sorgen är icke graderad på något annat sätt än
genom den kärlek och betydelse det hade.
Känslan av förlust har att göra med hur involverad,
engagerad och älskande man varit.
Och jag miste både en dröm och en vän.
Så sorgen behöver sin tid.
 
Jag har börjat, slutat och börjat om på mitt manus...
Korta stunder inspirerad för att så åter falla ner i frågan om mening.
Är det någon idé?

I dag lyste solen.
Min själ älskar värmen och för första gången på flera veckor
kändes det som om jag skulle kunna slå upp fönstren i min ateljé
och skriva igen.
Jag gick dit, slog upp fönstren.
Stirrade på min blanka skärm.
Telefonen ringde och jag övervägde länge att inte svara.
En gammal, god väns namn syntes på displayen
och jag tänkte "nej, jag orkar inte".

Men något fick mig ändå att svara.
Något - det tror jag faktiskt var en ängel.
Och Margareta, sade hallå...
och förklarade att hon länge tänkt att hon ville ringa och
säga att "Famnar av liv" betytt så mycket för henne.
Att hon gråtit berörd vid ett bord på ett café 
och att vännen hon väntat på kommit och undrat varför hon grät.
"Du kom så starkt till mig i mina tankar", sa Margareta
"kände bara att jag måste ringa och säga hur fantastiskt du skriver".

Förstummad lyssnade och tog emot hennes ord.
Lät dem sjunka djupt in i mitt hjärta.
Änglar finns.
Jo, jo, så är det.
Änglar som pushade Margareta att ringa och som pushade mig att svara.
Änglar som bestämde att idag behöver Carin höra att det finns en mening.
Att det är idé!
 
"Famnar av liv" är nog den vackraste bok jag har skrivit.
En dag kanske den når ut till många fler famnar....
Kanske vore jag inte lika sorgsen om jag inte visste att den var vacker...och läsvärd.

Det är ganska bra att vara medveten om änglarnas egen "pushfunktion".
Att lyssna lite extra...
Att tillåta mig ta emot...

Jag har en bok till att skriva...
minst en till ...
i alla fall...
 
Bläddrar i manuset som ligger till vänster om mig på skrivbordet...
och som jag alltid gör när jag läser det jag skrivit, undrar jag lite:
vem skrev det här...?

Och så vet jag att det "enda" jag behöver göra
är att sluta stå i vägen för Ordet....
det "enda" jag behöver göra
är att ta diktamen...

Det enda jag behöver göra är att
ge mig själv fri från det som blev
och låta det som skall bli
flöda som stjärnstoff ur mina dansande händer...
 
ty när de dansar över tangentbordet
kommer de från den plats i mig som är helt opåverkad
av omständigheter och helt oberoende av hur livet har artat sig hittills...
 
Ordet kommer från frihetens plats...
från platsen där jag är allra mest jag...
bortom lycklig, bortom sorgsen, bortom allt...
bara jag.

tisdag 10 april 2018

Må Bra

- Picture from Wild Woman Sisterhood -
 
Min själ mår så bra, är så lycklig och tillfreds
när hon får dansa med min kropp
särskilt till latino-toner.
 
Sensualitetens musik
de erosladdade tonerna
heta rytmer
kroppens naturliga glädje
hängivenhetens mjuka rörelser
själens befriade glädje
andens frigörelse
eufori
 
eufori
 
Glädjens kraft
som bär genom svåra situationer
som gör mig värdig
att stå rak;
att stå upp för min sanning
Rakryggad
ärlig
kompromisslöst trogen mig själv

dansar jag vidare.


söndag 1 april 2018

Det icke levda livet

Påsken är ett så starkt vägmärke i mitt liv...
Att ge sitt liv till själva Livet ..
Att ge sig själv till sin kallelse; 
till sin övertygelse
att satsa allt, helhjärtat,
tveklöst och modigt.
Bortom kampen; bortom striden
- att "i all enkelhet" ge sitt liv -

Passionstiden;
att möta livet som det är
i all den lidelse och lidande som kärleken omfamnar...
Vi har alla vårt Via Dolorosa
vägen när vi släpar vårt kors ..
trötta, förtvivlade, rädda
tiden när det känns som att det inte finns någon räddning
ingen utväg, ingen annan lösning
än att gå raka vägen "in i döden" ..

 
Att våga det tysta mellanrummet mellan
det sista andetaget i en epok
och det nya, som ligger okänt framför mig..
Utan att se ... gå vägen ..
För mig är Långfredagen så viktig ..
att vara i den ... känna den ...
att inte fira förrän vid midnatt mellan påskafton och påskdagen
På tredje dagen uppstånden.
I mitt hjärta hörs jubelsången.

Men att först våga mig ner i dödsriket ..
att sörja det som nu är över,
det som inte kunde bli,
det som förkastades,
hånades eller bara ignorerades
Att se mina egna tillkortakommanden;
"misslyckanden"
och det ännu icke levda livet ...

Tystnaden ...
Tomrummet ...
Dunklet ...
Väntan ...
Den ordlösa bönen
som inte längre ber om något
men som sjunker ner i intet
 
Våga vara sårbar, dödlig,
och falla så djupt att
porten mot oändligheten öppnar sig
Människa ...Människa
Älskad människa ..
 
för att uppstiga på nytt
våga börja om
våga tro igen
våga bli mer  - eller mindre - än innan
Att besegra tanken om det ändliga
för det oändliga antalet möjligheter.

 
Vilar i medvetandet som är
bortom begär
bortom ljus och mörker
bortom polariteter
bortom varje föreställning
 
På tredje dagen ...
Livets kretslopp
överlåten kan jag andas fritt,
känna en spirande livslust
ett hopp
en tillit
 
Andlös storhet
ETT
 
som finns i allt ...
som avslöjar sig själv i allt skapat
som andas allt som är
och just där jag minst anar det ...
 
Vakna, Stig upp och kom ut ...
nu är tiden att leva det icke levda
Vakna
Stig upp
Kom ut!