onsdag 28 februari 2018

Kosmisk tystnad

 
Jag älskar när snö bäddar in livet i kosmisk tystnad
 
Det blir alldeles lugnt och stilla
Ingenting annat än snön som faller hörs
Och flingorna faller ljudlöst
 
Varje idé om att skynda och jaga
upphör
varje idé om att livet är något annat än
att just bara leva och andas;
och att uppleva nuet
upphör.
 
Varje kamp upphör;
varje tendens att bråka med livets villkor;
att strida mot orättvisor
och att kämpa emot
det som är
dalar likt snöflingor.
 
Det är vad det är; livet.
Det är omöjligt att kontrollera.
Det var heller aldrig meningen att vi skulle styra.
 
Jag är här för att uppleva och åter påminns jag om
att jag är här för möta existensens "nakna ansikte"
med all sin glädje och smärta.
Med all den närhet och övergivenhet det innebär.
 
En gång var min längtan lättsam;
den fladdrade i vinden likt en tyllgardin
ty jag drömde och hoppades
Idag är min längtan fylld med vemod
ty jag har mött så mycket av livets råhet;
så mycket av allt
som hör livet till.
 
Som bara hör till ...
och medan snöflingorna dalar
försonas jag med livet
andas och försonas
med att livet är precis allt -
att det inte motsvarar drömmarna
men överraskar med varje valör.
 
Det goda jag ville gör jag inte alltid,
det onda jag inte ville gör jag ändå ibland.
Precis som alla andra
Det finns ingen verklig skiljelinje
för allt är omhuldat
medan världen bäddas in i kärlekens tystnad
 
får vi välja vår tolkning;
våra reaktioner
och vår handling.
Det finns ingen dom ..
Det finns bara konsekvenser
som vi själva bär
visare, klokare
tystare
 
ödmjukt faller snöflingorna
 
Må jag falla lika stilla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar