torsdag 1 februari 2018

I det subjektiva finns jag

 
Min verklighet är en oändlig sfär
Min ande flyger högt och fritt mellan existensens öppna och ändlösa fält
Min själ är ett vidsträckt och brokigt landskap
Här finns höga berg, djupa dalar,
törstande öknar och frodiga skogar
Känslornas hav har ett omätbart djup
Varje emotion är vågor som kommer och går;
brusar och stillar sig
De rullar in över min själs strand,
slår mot förnuftets bergväggar
och väter marken där mina drömmar gror
Mina tankar är som flyttfåglar
De passerar genom mitt medvetande utan att låta sig fångas

Allt kommer och går
intryck, känslor, tankar och minnen -
på samma sätt som väder och vind
Människor och händelser likaså

Mitt väsen är endast en passage
 
Livet är icke bestämt
Jag vandrar på temporära stigar i min själs rike
Jag hittar aldrig tillbaka till den ursprungliga känsla
som förde mig ut att söka
Längtan är min enda ledtråd
Drömmarna är min ledsagare
Transformation är min drivkraft
 
Jag önskar att jag var en poet
men jag är bara en romantiker
Kanske är det just för att jag älskar drömmarna
som jag skyr sanningens stadfästelse?
 
Därför söker jag inte längre ett enhälligt och beständigt svar
ty sanningen är en ogripbar illusion
Ändå är jag hänförd av den rikedom som det subjektiva ger
fastän ängslig över dess potentiellt, partiska förförelse.
 
Men för att något skall existera behövs att någon varseblir
och reagerar känslomässigt
I det subjektiva finns det 'jag' som jag så länge sökte bortom
I det osakliga finns min särart
det som är unikt jag
Jag vet mig numera kallad
att uttrycka en jävig tolkning av livet;
en partiell glimt av evigheten;
 
Jag kan bara vara ett uttryck för hur stjärnornas stoff stämplade mig
på sin färd genom Alltet.
 
Vad som är övergående eller bestående av det jag umgås med just nu;
det jag gläds åt eller kämpar med
vet jag därför inte
Endast kärleken består
 
Resten får tiden utvisa
 
***
Orden kom till mig när jag satt framför datorn en dag
och brottades med manus-idéer som inte vill lägga sig till rätta.
 
Tacksam för vägledningen...
jag finns i det subjektiva ...
det finns inget allmängiltigt att skriva om ...
ingenting som garanterar igenkänning av andra
ty i de försöken
kompromissar jag bort något som är jag ..
 
Jag kan bara skriva som den jag är och
från den jag är
om vad jag är
just nu ..
kanske, kanske känner någon igen sig
lite, lite ... 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar