torsdag 19 april 2018

Änglarnas egen pushfunktion

 
På skrivbordet, till vänster om mig, ligger det manus jag har arbetat med,
av och till, sedan september förra året.
De bästa styckena skrev jag under min månad i Spanien förra året,
just i september.
Sedan kom vintern med den stora besvikelsen runt det förlag
där jag gav ut både "Fallfrukt" ... och "Famnar..."
och luften gick liksom ur mig ...

"Är det ens någon mening med att skriva en bok till?"
blev den fråga som har plågat mig varje natt
och hämmat mig varje dag i mitt skrivande..
från den stunden jag upptäckte mig, till delar lurad av förlaget -
och kände mig sviken av den förlagschef som också blivit min vän.
Det har varit så tungt, kanske mest för att förlagschefen
- tillika hon som var min vän -
inte alls tycks förstå hur min själ och mitt skrivande är sammanflätat
- hur hårt därför sveket tog mig -
Det är en större sorg än jag kan beskriva...

Det har inte hjälpt hur mycket jag än försökt att "upphöja händelsen" -
som en lärdom;
som något som var meningen,
som änglars spark i baken att inte förminska mig själv som
författare längre
 och allt det andra dravlet som man
försöker för att förklara en stor sorg; en ilska och en djup besvikelse med.
 
Det har inte fungerat.
istället har jag blivit påmind om att sorg är sorg.
Det är ingen skillnad på att mista en vän genom döden
och att mista en dröm; eller en framtidsbild.
Sorgen är icke graderad på något annat sätt än
genom den kärlek och betydelse det hade.
Känslan av förlust har att göra med hur involverad,
engagerad och älskande man varit.
Och jag miste både en dröm och en vän.
Så sorgen behöver sin tid.
 
Jag har börjat, slutat och börjat om på mitt manus...
Korta stunder inspirerad för att så åter falla ner i frågan om mening.
Är det någon idé?

I dag lyste solen.
Min själ älskar värmen och för första gången på flera veckor
kändes det som om jag skulle kunna slå upp fönstren i min ateljé
och skriva igen.
Jag gick dit, slog upp fönstren.
Stirrade på min blanka skärm.
Telefonen ringde och jag övervägde länge att inte svara.
En gammal, god väns namn syntes på displayen
och jag tänkte "nej, jag orkar inte".

Men något fick mig ändå att svara.
Något - det tror jag faktiskt var en ängel.
Och Margareta, sade hallå...
och förklarade att hon länge tänkt att hon ville ringa och
säga att "Famnar av liv" betytt så mycket för henne.
Att hon gråtit berörd vid ett bord på ett café 
och att vännen hon väntat på kommit och undrat varför hon grät.
"Du kom så starkt till mig i mina tankar", sa Margareta
"kände bara att jag måste ringa och säga hur fantastiskt du skriver".

Förstummad lyssnade och tog emot hennes ord.
Lät dem sjunka djupt in i mitt hjärta.
Änglar finns.
Jo, jo, så är det.
Änglar som pushade Margareta att ringa och som pushade mig att svara.
Änglar som bestämde att idag behöver Carin höra att det finns en mening.
Att det är idé!
 
"Famnar av liv" är nog den vackraste bok jag har skrivit.
En dag kanske den når ut till många fler famnar....
Kanske vore jag inte lika sorgsen om jag inte visste att den var vacker...och läsvärd.

Det är ganska bra att vara medveten om änglarnas egen "pushfunktion".
Att lyssna lite extra...
Att tillåta mig ta emot...

Jag har en bok till att skriva...
minst en till ...
i alla fall...
 
Bläddrar i manuset som ligger till vänster om mig på skrivbordet...
och som jag alltid gör när jag läser det jag skrivit, undrar jag lite:
vem skrev det här...?

Och så vet jag att det "enda" jag behöver göra
är att sluta stå i vägen för Ordet....
det "enda" jag behöver göra
är att ta diktamen...

Det enda jag behöver göra är att
ge mig själv fri från det som blev
och låta det som skall bli
flöda som stjärnstoff ur mina dansande händer...
 
ty när de dansar över tangentbordet
kommer de från den plats i mig som är helt opåverkad
av omständigheter och helt oberoende av hur livet har artat sig hittills...
 
Ordet kommer från frihetens plats...
från platsen där jag är allra mest jag...
bortom lycklig, bortom sorgsen, bortom allt...
bara jag.

tisdag 10 april 2018

Må Bra

- Picture from Wild Woman Sisterhood -
 
Min själ mår så bra, är så lycklig och tillfreds
när hon får dansa med min kropp
särskilt till latino-toner.
 
Sensualitetens musik
de erosladdade tonerna
heta rytmer
kroppens naturliga glädje
hängivenhetens mjuka rörelser
själens befriade glädje
andens frigörelse
eufori
 
eufori
 
Glädjens kraft
som bär genom svåra situationer
som gör mig värdig
att stå rak;
att stå upp för min sanning
Rakryggad
ärlig
kompromisslöst trogen mig själv

dansar jag vidare.


söndag 1 april 2018

Det icke levda livet

Påsken är ett så starkt vägmärke i mitt liv...
Att ge sitt liv till själva Livet ..
Att ge sig själv till sin kallelse; 
till sin övertygelse
att satsa allt, helhjärtat,
tveklöst och modigt.
Bortom kampen; bortom striden
- att "i all enkelhet" ge sitt liv -

Passionstiden;
att möta livet som det är
i all den lidelse och lidande som kärleken omfamnar...
Vi har alla vårt Via Dolorosa
vägen när vi släpar vårt kors ..
trötta, förtvivlade, rädda
tiden när det känns som att det inte finns någon räddning
ingen utväg, ingen annan lösning
än att gå raka vägen "in i döden" ..

 
Att våga det tysta mellanrummet mellan
det sista andetaget i en epok
och det nya, som ligger okänt framför mig..
Utan att se ... gå vägen ..
För mig är Långfredagen så viktig ..
att vara i den ... känna den ...
att inte fira förrän vid midnatt mellan påskafton och påskdagen
På tredje dagen uppstånden.
I mitt hjärta hörs jubelsången.

Men att först våga mig ner i dödsriket ..
att sörja det som nu är över,
det som inte kunde bli,
det som förkastades,
hånades eller bara ignorerades
Att se mina egna tillkortakommanden;
"misslyckanden"
och det ännu icke levda livet ...

Tystnaden ...
Tomrummet ...
Dunklet ...
Väntan ...
Den ordlösa bönen
som inte längre ber om något
men som sjunker ner i intet
 
Våga vara sårbar, dödlig,
och falla så djupt att
porten mot oändligheten öppnar sig
Människa ...Människa
Älskad människa ..
 
för att uppstiga på nytt
våga börja om
våga tro igen
våga bli mer  - eller mindre - än innan
Att besegra tanken om det ändliga
för det oändliga antalet möjligheter.

 
Vilar i medvetandet som är
bortom begär
bortom ljus och mörker
bortom polariteter
bortom varje föreställning
 
På tredje dagen ...
Livets kretslopp
överlåten kan jag andas fritt,
känna en spirande livslust
ett hopp
en tillit
 
Andlös storhet
ETT
 
som finns i allt ...
som avslöjar sig själv i allt skapat
som andas allt som är
och just där jag minst anar det ...
 
Vakna, Stig upp och kom ut ...
nu är tiden att leva det icke levda
Vakna
Stig upp
Kom ut!
 

lördag 24 mars 2018

Drömdans

 
Älskar att dansa ...
allra mest till latino musik!
Älskar också smäktande ballader
som vi här ovan dansar till...
 
Love it
 
Romantikern i mig svävar
drömmer
befrias
lever
njuter
 
Det slår mig om och om igen,
hur lätt det är att ta livet på för stort allvar
(för mig i alla fall) ..
Kommer att tänka på den fina psalmen nr 770; - Som bonden tar ett fång -
(Irma Shulz och Toni Holgersson)
 
Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud
Min tro bär inga dyrbara juveler
jag kommer utan smycken till ditt hus
Mitt liv är bara längtan, bara hud
så klä mig med din nåd, du är min Gud.
Min tro bär inga dyrbara juveler
jag kommer utan smycken till ditt hus
Mitt liv är bara längtan, bara hud
så klä mig med din nåd, du är min Gud...
 
Mitt liv är bara längtan, bara hud...
 
Längtan är min essens

söndag 18 mars 2018

En epok är snart över

 
Jag har överlåtit min mottagning ..
och sista april stänger jag dörren bakom mig.
Ända sedan 1995 har jag kallat mig terapeut
en roll som är behäftad med så många föreställningar,
förväntningar, krav och projektioner.
På gott och ont...
En del behagliga andra besvärliga.
Så många fantastiska människor jag har mött
under sessioner, kurser, grupp- och parterapier.
För allt förtroende jag har fått är jag innerligt tacksam.
 
Långsamt har det ändå blivit tydligt att
det inte längre är min uppgift att bedriva terapi.
Längtan efter större frihet för mig själv har besegrat
oron att släppa taget om den gamla, välbekanta identifikationen.
De senaste två åren har jag successivt fasat ut
och tackat nej till människor som sökt kontinuerlig och långvarig terapi.
 
Jag har, steg för steg, växlat över till att 
vägleda med Human Design och Gene Keys som utgångspunkt.
Ofta är det bara en lång session och en eller några uppföljningstimmar.
Fortsättningsvis kommer jag i huvudsak att arbeta
"on-line" med vägledning genom just Human Design och Gene Keys
samt hålla en del webinar baserade grupper.
På det sättet kan jag befinna mig var jag vill i världen!
I värmen!!!

Så steget nu är inte så abrupt egentligen.
Ändå är det stort.
En epok är över.
En identifikation dör ut.
 
Leva livet...
sången som just nu hörs spelas så mycket.
Leva livet, nu ska jag leva livet...
fastän jag har levt livet hela tiden och hela vägen.
Och alltid känt mig priviligierad att få möta människor för djupa och nära samtal
och processer.
 
Men det finns en befrielse också.
Att inte behöva vara klok ;-)
Inte behöva vara pålitligt på plats varje vecka
och att helt enkelt bara leva livet...
för trots allt har terapeutrollen medfört en slags yrkesskada
att ibland ta livet på för stort allvar ...
 
Så en epok är snart över.
Tänk, kanske kan jag uppfylla en dröm att bli
författare nästan på heltid.
Vem vet...
Jag har ingen aning vad som väntar ..
men vi vet ju,
ibland måste vi våga stänga en dörr för att en ny skall öppnas
rensa i garderoben för att ge plats åt nytt, etc...
 
Så sista april stänger jag dörren...
och låter en ny öppnas...
 
För allt jag har erfarit, fått och upplevt som terapeut är jag evigt tacksam.
Alla jag har mött i terapi, väg- handledning, i grupper och på kurser
är som pärlor på mitt livs heliga radband.
 
Och jag ser fram emot nya möten;
att få berätta om någons design är en ren fröjd.
Att skriva färdigt manuset och få ett riktigt bra förlag är en annan dröm.
Att dansa mycket flamenco och salsa är den hetaste önskningen.
 
Så det reder sig!

lördag 10 mars 2018

Intervju i Aftonbladet

 
Jätte, jättefin live-intervju med Linn i
Aftonbladet.
 
 
Denna mognad och visdom som vuxit ur det svåra!
Att både lyckan och sorgen får finnas.

torsdag 8 mars 2018

Skavlan får besök av en ängel!

 
Imorgon fredag 9 mars får Skavlan besök av en ängel!
 
Leo!
Bild nr 4 (andra raden till höger)!
 
Med anledning av att Linns bokrelease 13/3
och ljudbok 19/3 för
"Himlen måste sakna en ängel"
besöker mamma och son Skavlan!
Linn bild nr 3 (andra raden till vänster)
 
En sådan fin start på en bokrelease!
Så spännande!
 
Är så himla stolt över Linn och Leo!
Är så tacksam Livet!
 
Så mycket beundrar jag Linn som själv kunde läsa in ljudboken;
själv skulle jag ha hulkat mig genom texten...
Beundrar Leo så mycket som orkar, vill och till och med finner stor glädje
i att emellanåt finnas med i intervjuer och annan medial påkallelse
i och med boksläppet.
 
Det kommer artiklar i en mängd tidningar närmaste tiden.
Återkommer vart efter de får tillkännages.
 
Jag önskar så att det här blir Leos chans att komma ut i världen
mer än han gjort efter olyckan
att förtjänsterna som bokförsäljning kan ge
ger Linn ännu bättre förutsättningar att hjälpa Leo vidare i livet!

Hela processen att skriva boken har varit för honom;
och förstås som en sorgbearbetning
men också som ett bud om hopp och mirakel!
 
När vi firar boksläppet firar vi Linn som författare
inte Leos öde;
och som Linn skrev på FB
hon hade hellre debuterat med en annan bok -
om det hade kunnat betyda att Leo slapp olyckan
och alla påfrestningar den har - och ännu  - betyder i hans liv.
När vi firar boksläppet firar vi
MIRAKLEN
och att en ängel vände tillbaka till jorden!

onsdag 28 februari 2018

Kosmisk tystnad

 
Jag älskar när snö bäddar in livet i kosmisk tystnad
 
Det blir alldeles lugnt och stilla
Ingenting annat än snön som faller hörs
Och flingorna faller ljudlöst
 
Varje idé om att skynda och jaga
upphör
varje idé om att livet är något annat än
att just bara leva och andas;
och att uppleva nuet
upphör.
 
Varje kamp upphör;
varje tendens att bråka med livets villkor;
att strida mot orättvisor
och att kämpa emot
det som är
dalar likt snöflingor.
 
Det är vad det är; livet.
Det är omöjligt att kontrollera.
Det var heller aldrig meningen att vi skulle styra.
 
Jag är här för att uppleva och åter påminns jag om
att jag är här för möta existensens "nakna ansikte"
med all sin glädje och smärta.
Med all den närhet och övergivenhet det innebär.
 
En gång var min längtan lättsam;
den fladdrade i vinden likt en tyllgardin
ty jag drömde och hoppades
Idag är min längtan fylld med vemod
ty jag har mött så mycket av livets råhet;
så mycket av allt
som hör livet till.
 
Som bara hör till ...
och medan snöflingorna dalar
försonas jag med livet
andas och försonas
med att livet är precis allt -
att det inte motsvarar drömmarna
men överraskar med varje valör.
 
Det goda jag ville gör jag inte alltid,
det onda jag inte ville gör jag ändå ibland.
Precis som alla andra
Det finns ingen verklig skiljelinje
för allt är omhuldat
medan världen bäddas in i kärlekens tystnad
 
får vi välja vår tolkning;
våra reaktioner
och vår handling.
Det finns ingen dom ..
Det finns bara konsekvenser
som vi själva bär
visare, klokare
tystare
 
ödmjukt faller snöflingorna
 
Må jag falla lika stilla.

söndag 25 februari 2018

Härligt med flärd!!

 
En mysig helg går mot sitt slut.
Det snöar ymnigt och jag sitter här i min ateljé och tittar ut.
Det är en speciell ro i luften när det snöar.
Det är som om vinterns änglar dansar ner från skyn.
 
Anna och jag ägnade oss åt flärd i fredags.
Ibland skulle man kunna tro att det bara är ytligt,
men för mig handlar det om estetik och skönhet.
Om att njuta livets goda,
släppa taget om det som ibland blir över-seriöst i livet.
När vi gick kände vi oss lite som "Pretty Woman"
när hon vandrade staden runt med kassar och gick in till en butik
där man avvisat henne och sa:
"your loss, your loss".
 
Men vi hade världens gulligaste "Personal Shopper" (konsulent)
som var ödmjuk och lyhörd,
gullig och duktig
tjänade oss och fick oss att känna oss som kungligheter
(hur dom nu känner sig?)
 
Så roligt, så härligt.
Därefter firade vi med Linn, som just kom från,
ännu hemlig TV-inspelning.
Snart får jag skvallra!
 
Lördag och söndag har Isa fyllt varje minut av min tillvaro.
Vi har åkt kana i snön,
målat, pysslat,
sjungit och dansat.
Tjutit av skratt.
 
Och nu dalar snöflingor.
Det är skymning
och jag känner att jag ler från själens mittpunkt,
ler med hela min kropp.
 
Det finns mycket att vara tacksam över.
Så mycket.
Allt detta och dessutom
att krokusar på mitt skrivbord lovar mig en ny vår!
 
 

lördag 17 februari 2018

Känslomässig känslighet

 
Jag läker ...
Tack, fina vänner som har hört av sig och undrat hur jag har det ..
Det är okej med mig. Tack för omsorgen, kära vänner.
Jag är alltid intresserad av de inre processerna ..
och tar tacksamt emot de uppenbarelser och insikter jag får
också ur smärtsamma situationer.
 
Ibland behöver man - jag, i detta fall - en rejäl -
men kärleksfull spark i baken
av änglarna för att komma vidare.
Det har hänt förut och nu var det dags igen!

Målade, som jag lovade mig själv,
i hjärtats och det Högre Självets färger
(se bilden ovan)
och drog ett änglakort som sade;
 
"Hedra och respektera din djupa känslighet,
då den är en gåva till oss alla."
 
Änglarna försäkrade mig om att vara till stöd
för att fr om nu inte förhandla bort min intuition
när jag känner att något är på tok..
Tack ...tack älskade änglar.
 
Sakta tränger lusten att skriva vidare på mitt manus fram igen,
och att också där hedra min känslighet ..
 
Jag växte upp med att höra att jag "överdrev";
så som en berättare ibland måste göra;
sätta starka färger på uttrycken för att nå fram.
Jag har inte haft skrivkramp - det har jag aldrig -
jag skriver ständigt - men jag föll ner i en avgrund
av tvivel om det var någon idé att ge ut fler böcker.
 
Förlaget jag valde har, tyvärr, 
inte levt upp till en del av löften och utfästelser.
En del saker har hänt som har gjort mig ledsen.
Och jag är ingen säljare själv.
Jag vill ju bara berätta.
Så jag sörjer att "Famnar av liv"
och "Fallfrukt & Stjärnor" inte har fått den hjälp ut i världen
2016/2017
som jag hoppades på och betalade för.
 
Men okej, jag har fått en spark i baken.
 
Först kände jag att lagret av böcker som nu "bor hos mig"
(då vårt samarbetsavtal har upphört)
blev som en stor blockering;
ett berg som var oöverstigligt.
Om det hade varit böcker jag tyckte var misslyckade
hade det varit en sak,
men jag tycker själv att de är vackra och välskrivna.
Många läsare har skickat mig fantastisk feedback också.
(Se www.carinnoelius.se Under rubrik "Köp av Litteratur eller "Senaste bok ..)
 
Så det kändes sorgligt att tänka att de ska bli kvar i mitt garage
och kanske i slutänden bli till ett bokbål...
 
Men jag ska inte ge upp ...
Än är inte undrens tid över!
Vem vet vad som kan hända nu
när jag inte längre hoppas på att någon annan
ska förverkliga min dröm.
 
Jag har min bäbisar hemma igen ..
 håller dem i mitt hjärtas famn.
Öppen ...
Nu börjar vi om ...
Det är 2018 jag ger ut
Fallfrukt & Stjärnfall
och
Famnar av liv
på nytt!
 
Ty, jag har lärt mig massor ...
Framför allt,
att nu är tiden,
att underskatta och undervärdera
mitt författarskap, över!
Nu har jag förminskat mig färdigt.
Nu har rädslan för stora förlag, 
som med ett opersonligt brev kan refusera,
härjat färdigt.
 
Fr o m nu ska jag frimodigt och stolt låta solida och aktiva förlag
få en chans att läsa - ta emot eller refusera mina manus.
Som de vill.
 
Det får ta den tid det tar ..
Efter tio böcker behöver jag inte ha bråttom
och vara för ivrig.
Jag kan lugnt vänta på den respons mitt nästa manus är värdig.
Och jag kan, om jag vill, ge ut själv
och välja den upplaga jag vill.
 
För mig har 200 sålda exemplar alltid varit en stor glädje.
Det handlar inte om att jag måste sälja massor med böcker
för att vara nöjd.
Det är mer sorgligt att ha en för stor upplaga ...
 
Men sakta, en i taget, reser en bok ut i världen,
paketerad och postad, i största ödmjukhet,
av MIG!
 
För varje rekommendation jag kan få hjälp med
är jag evigt tacksam.
Om man beställer direkt av mig, istället för via boksajter,
så ger det mig en lite större förtjänst än vad som blir kvar när
boksajterna har betalat det låga förlagspriset  minus de 15-20% i rabatt
(som de kräver för att tillhandahålla tjänsten).
 
***
 
 
Ps; En god vän undrade om det är ASEA som har gjort mig besviken
eftersom jag också har stängt min blogg om ASEA; Redox Signalmolekyler.
Men så är det INTE.
Aseas ledning har en mycket fin etik och vi dricker vårt vatten.
Men som sagt, jag är ingen "säljare" och jag ville inte använda min tid
att uppdatera den bloggen.
Det tog för mycket tid och responsen har inte varit stor.
Asea är så ny teknologi att det behövs mer tid för de flesta människorna
att förstå dess potential och värde.
En tid jag inte väljer att lägga ner. ..
Jag vill skriva, måla och stötta de som söker mig för vägledning.
Jag vill vara med min familj.
Men jag berättar gärna om Redox Signalmolekyler för den som är intresserad.
När det känns adekvat och när intresse finns.
 
Ha en , fortsatt, underbar helg!
 

onsdag 14 februari 2018

Mitt hjärtas dag och Alla hjärtans dag

 
Dansade frigörande dans i söndags.
Dansade och dansade..
så befriande.
 
Vi dansade också chakra färgerna.*
När jag kom hem gick jag direkt till ateljén och lät färgerna flöda
chakra för chakra/center för center.
Det var så intressant att notera att dagen efter, när jag kom ut till ateljén,
hade den gröna färgen dragit ihop sig.
I den vediska traditionen står denna färg för hjärtats centrum;
och grönt ses som kärlekens färg,
i Human Design är kärleken placerad i Själens boning
och hjärtat handlar mer om vårt Ego/yttre jag och vår vilja
(vårt sätt att hävda oss i form/världen).
 
Oavsett - utan att skapa motsättningar - så var det ändå talande.
Mitt hjärta har kontraherat dessa dagar ..
Sorgen och besvikelsen har fått mitt hjärta att knyta sig;
på bilden format nästan som en fågel;
så sant - för jag vill verkligen flyga iväg;
slippa känna sveket.
Men tolkat som Ego/yttre jaget så har det också dragit ihop sig;
också i vrede och i vanmakt.
 
Så idag är mitt hjärtas dag...
Jag ska måla i grönt och i guld
binda samman hjärtat och själens boning.
Hedra mig själv
för att jag stått upp för mig själv;
för att jag kämpar för sanning och ärlighet.
För etik och moral.
Idag ska jag vidga hjärtats center igen.
Göra mig fri.
 
Och idag är dagen när jag tänker extra mycket på
verklig, vänskap
- tacksam för de som finns omkring mig;
både nära och fjärran.
Jag är tacksam för de vänner som förblir öppna och transparenta;
som stannar i nöd och lust
som också vågar den smärtsamma vägen genom
konflikter och friktion till
verklig, sann gemenskap.
Tack! 
 
Idag sänder jag en extra stor portion kärlek till min familj;
till älskade döttrar, "svärson" och barnbarn.
Tack för all kärlek som flödar mellan oss.
Till vovvarna -
Charlie, den lilla hunden som älskar och älskar sin flock,
till Engla som med största kärlek och lojalitet vårdar och värnar sina kära.
 
****
 
*Sju enligt den vediska traditionen som vi dansade efter
men jag gick hem och lade till två center;
enligt Human Designs uppdaterade version, nio center;
som ett resultat av evolution.
Röd för rotcenter; drivkraft och motivation
Orange för det sakrala centrat; livgivande, vitalitet, skapande
+ Ljus guld för Mjälten; kroppsvisdomens center (Intuition/Instinkt)
Gult för Solar Plexus: känslor, emotioner
+ Mörkare guld för Själens boning (G-center) Kärlek, mening, identitet och riktning 
Grönt för hjärtats center** (se nedan) 
Blått för Halsen och dess uttryck
Indigoblått för Tredje ögat/Ajna; perception *** (se nedan)
samt
Lila för Kronchakra/Mentala centrat; Inspiration, tankar
 
** I den vediska traditionen står Hjärtat för kärlek (grön ses som kärlekens färg)
men i Human Design står hjärtat mer för Egot/Viljan (att stiga ut i världen);
medan kärleken finns i Själens boning; kärlek, mening och djupaste identitet.
*** I den vediska traditionen står Tredje ögat för intuition, men i HD för perception, d v s det vi uppfattar och ser (vilket på sätt och vis kan föra tanken till intuition, är närbesläktat)
 

lördag 10 februari 2018

Om livets besvikelser

 
Jag hittade den här bilden någonstans på FB.
Jag hoppas det är okej att låna den.
Och jag tackar ödmjukt den som formulerat detta.
Nåväl,
 
I en härlig grupp som jag deltar i har vi fått i uppgift att under veckan
begrunda vårt förhållningssätt till pengar.
 
Hela min uppväxt kallades jag för "Slösa" och min äldre syster för "Spara".
Ni vet, från systrarna i Lyckoslanten
(som vi födda runt 1950 säkert minns).
 
Jag tycker om att spendera.
Har egentligen aldrig oroat mig för pengar.
Har aldrig heller sparat särskilt mycket
(som ni förstår).
Jag är generös, ibland lite väl, enligt min make.
Jag grämer mig aldrig över spenderade pengar,
även om det visar sig vara en s k felsatsning.

Men att bli lurad.
Det tycker jag inte om.
För mig är pengar lika med makten att göra gott eller ont.
Det är ett maktmedel.
Det ger möjligheter.
 
Jag är inte förtjust i länderna där man prutar.
Jag vill veta vad en sak är värd och betala för det.
Jag vill varken bli lurad eller luras.
 
Jag minns också, i somras, när vi var i Grekland.
En taxi stannade när vi släpade vårt bagage längs en trottoar.
Chauffören steg ut och visade stor omsorg om vår svettiga promenad.
Han frågade vart vi skulle och vi svarade att vi var på väg till närmaste busshållplats
som kunde ta oss till flygplatsen.
Mannen tipsade oss om att åka med honom till bussterminalen,
eftersom vi då skulle få sitta den dryga timmen till flygplatsen.
 
Okej, deal.
Fortsatt mycket vänlig lastade han in våra väskor;
småpratade och körde oss i sju minuter till bussterminalen.
Lastade ur våra väskor och önskade oss en fin hemresa.
Just innan vi steg ur bilen, betalade vi.
Min man satt i framsätet och fixade med betalningen.
 
Just innan taxifärden hade vi ätit lunch och räknat in våra sista Euro.
Vi visste exakt vad vi hade kvar av semesterkassan.
 
Mannen ville ha 10 euro för färden.
Han frågade min man om han kunde få ge honom tillbaka på en 50-lapp,
för han skulle själv på semester och behövde större sedlar (?).
Så han fick en 50-lapp
och sekunden senare visade han oss en 10Euro-sedel
och sade: hoppsan du gav mig 10 Euro i alla fall.
Okej, "my mistake" sade min man, fick tillbaka 10-lappen
och gav ånyo taxichaffisen en 50-lapp.
Fick tillbaka 40 Euro.
Vi klev ur och han lyfte ur väskorna och, som sagt, önskade oss en trevlig resa.
 
Just när bilen svängde iväg kom min man på tricket.
- Herre gud, vi har betalat 40 euro + 10 euro för 7 min i taxin!
 
Vi visste som sagt exakt hur många 50-lappar vi haft när vi steg in i taxin.
Chauffören var en skicklig trollkarl
som snabbt vek ner 50-lappen i handen och visade min man en tia.
 
Just det här avskyr jag.
När vänliga människor luras.
När man ger sken av att vilja väl och vara ärlig,
fastän man hela tiden planerar att sko sig på andra människors
behov, längtan och goda tro.
 
Pengar i sig är sekundärt för mig,
men primärt för mig är ärlighet och transparens.
Att inte utnyttja människor
att pengar inte bara ska tjäna egna syften och eget begär.
 
Jag fattar, jag är en romantiker och drömmare, som aldrig
förväntar mig att bli lurad, särskilt inte av vänner...
men om igen
så konstaterar jag sorgsen...
"jag ska springa mot nya möten
och blir lurad
minst en gång till ..."**
 
och nu har det hänt igen
och mitt hjärta gråter
men jag ska inte låta det krossa mig
och jag vägrar ge upp hoppet om den goda människan.
 
"Vi måste våga tro - hur blir livet annars..."
som en god vän sade när jag "grät ut på hennes axel".
Precis så ...jag vägrar ge upp hoppet om den goda människan.
 
**Psalm 779, Lyssna på Cd:n "Psalmer"med Toni Holgersson och Irma Schultz