måndag 18 juni 2018

En hemsida fr om juli-18



Som ett led i att jag nu minskar mina arbetstimmar
så kommer min hemsida
www.carinnoelius.se
och
www.conspirito.se
åter att fusioneras.

Fr om slutet på månaden kommer du att komma till
www.conspirito.se
oavsett om du skriver
www.carinnoelius.se eller www.humandesignart.se
 
Jag har fört över all information som fanns på min egen hemsida
till www.conspirito.se
så det är bara att klicka på mitt foto
så finns allt där!!!
Lite mindre att hålla reda på...
och mindre utgifter ;-)

Kram

söndag 17 juni 2018

I nymånetid

 
Igår stängde jag slutligen dörren till min praktik.
Städade och tömde.
Satte nyckeln i låset och vred om för sista gången.
Tjugofem år av terapeutiskt arbete lämnar jag bakom mig...
i nymånens tid.

På vägen hem pratade vi om att Roslagsbanan åter ska stängas
för ombyggnad av stationen i Åkersberga
och jag suckade och tänkte. "oh nej, då blir resan till stan så krånglig igen" -
Men så insåg jag att det blir den inte.
För jag ska inte resa till stan.
Framtiden ligger öppen framför mig.
Blank.
Tom.
På frågan vad jag ska göra nu, har jag inget svar.
Jag tillåter mig att inte veta.
Tomheten är fruktbar.
Det litar jag på.
Jag välkomnar ovissheten
och vet att den också ger mig möjlighet att värna friheten.
Jag hoppas att jag kan skriva.
Jag vill dansa, skratta och unna mig bekymmersfria dagar.

Jag vill leva La Dolce Vita ...

Lite i smyg önskar jag mig dock,
att min livserfarenhet, fortsatt, kan vara till nytta på något sätt.

Det fungerar jättebra att arbeta över ZOOM
och jag gör, fortsättningsvis, mycket gärna genomgångar av Human Design,
guidar gärna via Gyllne Stigen,
och jag vägleder gärna.
Med Zoom är jag fri att vara utomlands och ändå vara till förfogande.
Det är en fantastisk kombination!

Och om någon hellre vill ha ett personligt besök så går det också bra,
när jag är hemma i Åkersberga.

Så nu är en epok definitivt över.
Det terapeutiska rummet är stängt.
Tiden och rummet har varit så rik på möten.
Det har bjudit på djup och höjder ..
Så mycket sorger har jag mött, men också många skratt.
Så många frågor men jag har också sett insikter glimma i ögon.
Tacksam lämnar jag rummet, där varje fråga fått fritt utrymme.
Där samtalen burits av förtrolighet och där vi alltid var minst tre i rummet.
För Kärleken var alltid närvarande
där mellan oss.

Det är nymånens tid...
Jag sträcker upp mina armar och händer mot himlen
och min själ utropar:

Här är jag
för Dig
Jag är helt din...
Ta mig i din famn
Dansa mig till kärlekens sista ton
Älskade Liv



måndag 11 juni 2018

Ögonblicken



 
Magiska ögonblick
Då när allting stannar upp
när livet koncentrerar sig i ett enda intryck
När allt annat blir oväsentligt
när varje krav och förväntan tystnar
när drömmar upplöses
för en vackrare verklighet
 
Stilla ögonblick
när allt är i sin ordning
när ingenting fattas
när Allt Är här
Bara här
Anspråkslöst
fastän storartat
Okomplicerat
fastän mystiskt
 
Som en ljudlös viskning
mitt i tankarnas sorl
mitt i känslornas virrvarr
 
Stilla
intygande
välsignande
befriande
försonande
 
med allt det andra.

lördag 2 juni 2018

Längtan är min ledtråd

 
Jag söker icke längre ett enhälligt och permanent svar på livets mysterium.
Sanning är en ogripbar illusion,
ty allting undergår en ständig förvandling.
Längtan är min enda ledtråd.
Transformation är min drivkraft.
Livets syfte pulserar i takt med mina hjärtslag.
Jag behöver icke söka.

Jag är kanske en tillfrisknande romantiker
ty jag märker hur mitt medvetande ständigt vidgar sig
- samtidigt som det koncentrerar sig runt en enda avskalad punkt
av ett stillat begär.
 
Den Ende har blivit Alla.
Det enda har blivit allt.

Romans övergår i sällsam lovprisning.
I ett outsinligt flöde som inte låter sig stoppas
- av vare sig tid eller rum,
av objekt eller subjekt -
upphöjs det nedsänkta
och det upphöjda sänker sig ned
i en mystik vigsel.
 
Mitt väsen är endast en passage
varigenom solstormar och rymdväder passerar.
Jag är - precis som du - stjärnstoff som skördar stjärnljus

Allt jag är; 
varje cell,
varje känsla, tanke, minne och föraning är till låns
till åminnelse av det som varit…
som en garanti för att jag finns till just nu,
och som ett löfte om det som komma skall.
 
Så hur skulle jag kunna säga dig vem jag är,
om jag inte erkänner för dig att jag inte vet
vad i mig som är övergående och beständigt?

Men i det icke identifierbara har jag en slags identitet
I min flyktighet hör jag hemma
I det icke fastslagna
anar jag mitt rätta, men aldrig uttalade, namn.

Längtan är min enda ledtråd.
 

fredag 25 maj 2018

Att mötas för första gången i ett återseende

 
 
 
 


 
Den underbara upplevelsen att träffas för första gången i detta liv;
live...
En del av oss har möts Online
flera av oss möttes för första gången …
ändå visste varje cell i mig
att det var en Re-union;
ett återseende

En mötesplats mellan då, nu och sedan.
Ett nedslag i tid och rum
fastän vi alltid rest tillsammans bortom
i minnet, i historien och i framtiden.

Efter flera år av "reträtt" gjorde jag åter en presentation
fick tala från mitt hjärta
om
"Att vi är stjärnstoff som skördar stjärnljus"
om
hur allt hör samman
hur vi, verkligen, är ett
bortom den linjära tiden
skymtar oändliga möjligheter
Allt är oss givet
 
Systerskap ….
Omätbara djup och höjder
Skratt, tårar, kärlek, kraft och skönhet.
Obeskrivlig potential
när systrar, i sanning, gör sitt yttersta
för att bara stötta varandra.

Oförglömliga dagar …
hoppfulla,
ömsinta dagar
visdom, lek, samtal, rörelse, reflektion,
möten - möten - möten
och dessutom dans med
underbara dancing Queens.
 
Förälskad i varje ögonblick
nu och för alltid...

måndag 14 maj 2018

Författar dröm

Så tillfreds...
härliga dagar med döttrar och barnbarn
Ensamma dagar att skriva
dansa, bara vara jag ...
Dagar med maken
mer dans
Granada, Alhambra ...
Drömlägenhet med bästa utsikt i tre vädersträck ...
Några stunder att skriva ...
Sista dagen ...
Solen är hetare än alla andra dagar ..
retas lite med mig..
får mig att längta tillbaka innan jag ens har åkt.
September ...
men först en sommar hemma!
 
Massor av sidor att skriva i min ateljé ...
på gården.
 
Livets absoluta skönhet fångad ...
Alhambra 
 

Drottningens kammare
Det vackraste mest feminina rummet på Sultanens palats
 
Sommar och vinter
Sierra Nevada i bakgrunden
 
Soluppgång, sett från mitt sovrum!
Kunde inte önska mig mer!

Magnifik vy från balkongen
 
En författares dröm uppfylld....
Så inspirerande...
 
Kunde stanna länge till...
 

måndag 7 maj 2018

Författar rehab

 
Sitter på balkongen,
solen tuffar långsamt över himlavalvet bakom tunna slöjor av moln,
precis lagom för att jag ska kunna se bokstäverna på dataskärmen.

Författar-rehab
spansk musik
varm vind
ett glas vin
andas långsamt
låter det ske ...
 
lyfter - möter skrivandets ande
berättelsen som har väntat på mig
lyssnar... andäktigt
Det är som att smeka en vacker, oskuldsfull jungfru
och jag rör mina fingrar varsamt,
smygande över tangentbordet.
 
Detta är så heligt,
så stort för mig..
som att födas på nytt.

I begynnelsen var Ordet
så som det skall vara till sista andetaget.
 
Däremellan vill jag besjunga mystiken
söka orden som knäböjd får mig att torka skapelsens fötter med mitt hår..
och kyssa dem med mina fuktade läppar.
 
Ordet övergav mig inte...
var med mig från begynnelsen
stannade i dånande tystnad
och smög sig ordlöst
tillbaka för att andas mig
igen..
andas alldeles just vid min nacke...

och famna mig
i ett
 
ERES MÍA*
 
* Spanska och betyder "Du är min"
 

lördag 5 maj 2018

Dance me to the end of love

Om jag fick ge ett enda råd; ge ett budskap till människor
så skulle det vara:

Lev nu...
Dansa, dansa, dansa
Skratta och gråt berörd av livet
Var öppen, möt människor
Dansa med dem till kärlekens sista ton.

Det är rådet jag ger mig själv i alla fall!

 
 
 



fredag 4 maj 2018

Nyanser av lycka och vemod

Linn, Stella, Isa och Anna ....

 

 
Nerja, Spanien ...
Tillbaka ...
fem dagar för tre generationer kvinnor -
från fem år till mina dryga sextiotvå...
Tiden är dyrbar,
livet är skört.
Jag hoppas att det planterades några goda minnen;
de bland uppsluppna skratt
och den av solvarm hud
krispigt hav
busig stund i poolen.

Allt tar så plötsligt slut..
Sånt är livet..
Idag for de mina hem
och min melankoli kom smygande in över min själs strand.

Lika intensiva som dagarna varit,
lika ödsligt känns det när
rösterna inte längre fyller lägenheten.

Jag lär mig aldrig parera mellan mångas, olika behov och önskningar...
jag klyvs...splittras och tappar bort mig själv
mitt i önskan om att alla ska ha det bra..
Emellanåt kan jag inte tänka en enda klar tanke...
och önskar mig bara ensamhet ...
för att hitta tillbaka till mig själv...
Som rosen ...

Då när jag kan höra mina tankar ..
känna mina fotsteg ..
Ensam igen
Sitter stilla på Balcon de Europe
och ser folklivet...

I still got the blues for you ....
Blå toner..

Saknar de fyra töserna i åldrar mellan fem och fyrtiotvå..
för jag hade så mycket mer att visa dem
i mitt fina, fina Nerja...
och bortom alla olika behov som spretat i olika riktningar
finner jag mig själv igen
och då verkar ju allt så enkelt.

Fastän jag vet att om de var här nu så skulle
femåringen vilja en sak,
en flicka på tio, med en släng av förpubertet, skulle vilja något helt annat
och mammorna skulle dra lite åt olika håll också ..
medan jag skulle stå där som en åsna mellan fyra hötappar ...

och älska dem alla, på olika vis...
fastän lika mycket,
och med en önskan om att alla vore nöjda och lyckliga...
en stund på jorden.

Ett sms når mig:
Isa har gråtit en lång stund i taxin till flygplatsen.
Vi är så lika....känsliga...

Jag svarar att jag har gråtit en stund också.

För jag är så fruktansvärt medveten om att min tid är räknad.
Det hjälps inte att människor omkring mig säger att jag kan leva tills jag blir nittio år..
för mig är det nu...
precis nu som tiden finns och inte sedan.
I "sedan" finns ingen garanti.

Och jag vet att det inte är vad jag gjorde i livet som jag kommer att ångra,
vid slutet...
det är vad jag inte gjorde som jag kommer att begråta.
Och tiden som är kvar känns så kort...

Fastän mitt i vemodet finns tacksamheten
över de vackra stunderna...
då när allting blev stilla,
när vi blev medvetna om havet,
rosorna och solvarm barnhud,
när vi upptäckte paellan,
hörde våra egna glada skratt,
kände lättsamheten och enkelheten.

Ögonblicken när vi fanns där mitt i olika åldrar, olika behov,
olika preferenser och önskningar
och kände att vi hör ihop...

hör ihop av kärlekens blodsband...
älskade trots våra olikheter, trots gnälltrötta stunder och otålighet,

Förvissade om att kärleken är störst...
alltid större
än allt annat
 
Det kanske faktiskt var den här veckan vi fick;
alla fem tillsammans i Nerja...
 
TACK.
TACK.
TACK.

torsdag 19 april 2018

Änglarnas egen pushfunktion

 
På skrivbordet, till vänster om mig, ligger det manus jag har arbetat med,
av och till, sedan september förra året.
De bästa styckena skrev jag under min månad i Spanien förra året,
just i september.
Sedan kom vintern med den stora besvikelsen runt det förlag
där jag gav ut både "Fallfrukt" ... och "Famnar..."
och luften gick liksom ur mig ...

"Är det ens någon mening med att skriva en bok till?"
blev den fråga som har plågat mig varje natt
och hämmat mig varje dag i mitt skrivande..
från den stunden jag upptäckte mig, till delar lurad av förlaget -
och kände mig sviken av den förlagschef som också blivit min vän.
Det har varit så tungt, kanske mest för att förlagschefen
- tillika hon som var min vän -
inte alls tycks förstå hur min själ och mitt skrivande är sammanflätat
- hur hårt därför sveket tog mig -
Det är en större sorg än jag kan beskriva...

Det har inte hjälpt hur mycket jag än försökt att "upphöja händelsen" -
som en lärdom;
som något som var meningen,
som änglars spark i baken att inte förminska mig själv som
författare längre
 och allt det andra dravlet som man
försöker för att förklara en stor sorg; en ilska och en djup besvikelse med.
 
Det har inte fungerat.
istället har jag blivit påmind om att sorg är sorg.
Det är ingen skillnad på att mista en vän genom döden
och att mista en dröm; eller en framtidsbild.
Sorgen är icke graderad på något annat sätt än
genom den kärlek och betydelse det hade.
Känslan av förlust har att göra med hur involverad,
engagerad och älskande man varit.
Och jag miste både en dröm och en vän.
Så sorgen behöver sin tid.
 
Jag har börjat, slutat och börjat om på mitt manus...
Korta stunder inspirerad för att så åter falla ner i frågan om mening.
Är det någon idé?

I dag lyste solen.
Min själ älskar värmen och för första gången på flera veckor
kändes det som om jag skulle kunna slå upp fönstren i min ateljé
och skriva igen.
Jag gick dit, slog upp fönstren.
Stirrade på min blanka skärm.
Telefonen ringde och jag övervägde länge att inte svara.
En gammal, god väns namn syntes på displayen
och jag tänkte "nej, jag orkar inte".

Men något fick mig ändå att svara.
Något - det tror jag faktiskt var en ängel.
Och Margareta, sade hallå...
och förklarade att hon länge tänkt att hon ville ringa och
säga att "Famnar av liv" betytt så mycket för henne.
Att hon gråtit berörd vid ett bord på ett café 
och att vännen hon väntat på kommit och undrat varför hon grät.
"Du kom så starkt till mig i mina tankar", sa Margareta
"kände bara att jag måste ringa och säga hur fantastiskt du skriver".

Förstummad lyssnade och tog emot hennes ord.
Lät dem sjunka djupt in i mitt hjärta.
Änglar finns.
Jo, jo, så är det.
Änglar som pushade Margareta att ringa och som pushade mig att svara.
Änglar som bestämde att idag behöver Carin höra att det finns en mening.
Att det är idé!
 
"Famnar av liv" är nog den vackraste bok jag har skrivit.
En dag kanske den når ut till många fler famnar....
Kanske vore jag inte lika sorgsen om jag inte visste att den var vacker...och läsvärd.

Det är ganska bra att vara medveten om änglarnas egen "pushfunktion".
Att lyssna lite extra...
Att tillåta mig ta emot...

Jag har en bok till att skriva...
minst en till ...
i alla fall...
 
Bläddrar i manuset som ligger till vänster om mig på skrivbordet...
och som jag alltid gör när jag läser det jag skrivit, undrar jag lite:
vem skrev det här...?

Och så vet jag att det "enda" jag behöver göra
är att sluta stå i vägen för Ordet....
det "enda" jag behöver göra
är att ta diktamen...

Det enda jag behöver göra är att
ge mig själv fri från det som blev
och låta det som skall bli
flöda som stjärnstoff ur mina dansande händer...
 
ty när de dansar över tangentbordet
kommer de från den plats i mig som är helt opåverkad
av omständigheter och helt oberoende av hur livet har artat sig hittills...
 
Ordet kommer från frihetens plats...
från platsen där jag är allra mest jag...
bortom lycklig, bortom sorgsen, bortom allt...
bara jag.

tisdag 10 april 2018

Må Bra

- Picture from Wild Woman Sisterhood -
 
Min själ mår så bra, är så lycklig och tillfreds
när hon får dansa med min kropp
särskilt till latino-toner.
 
Sensualitetens musik
de erosladdade tonerna
heta rytmer
kroppens naturliga glädje
hängivenhetens mjuka rörelser
själens befriade glädje
andens frigörelse
eufori
 
eufori
 
Glädjens kraft
som bär genom svåra situationer
som gör mig värdig
att stå rak;
att stå upp för min sanning
Rakryggad
ärlig
kompromisslöst trogen mig själv

dansar jag vidare.


söndag 1 april 2018

Det icke levda livet

Påsken är ett så starkt vägmärke i mitt liv...
Att ge sitt liv till själva Livet ..
Att ge sig själv till sin kallelse; 
till sin övertygelse
att satsa allt, helhjärtat,
tveklöst och modigt.
Bortom kampen; bortom striden
- att "i all enkelhet" ge sitt liv -

Passionstiden;
att möta livet som det är
i all den lidelse och lidande som kärleken omfamnar...
Vi har alla vårt Via Dolorosa
vägen när vi släpar vårt kors ..
trötta, förtvivlade, rädda
tiden när det känns som att det inte finns någon räddning
ingen utväg, ingen annan lösning
än att gå raka vägen "in i döden" ..

 
Att våga det tysta mellanrummet mellan
det sista andetaget i en epok
och det nya, som ligger okänt framför mig..
Utan att se ... gå vägen ..
För mig är Långfredagen så viktig ..
att vara i den ... känna den ...
att inte fira förrän vid midnatt mellan påskafton och påskdagen
På tredje dagen uppstånden.
I mitt hjärta hörs jubelsången.

Men att först våga mig ner i dödsriket ..
att sörja det som nu är över,
det som inte kunde bli,
det som förkastades,
hånades eller bara ignorerades
Att se mina egna tillkortakommanden;
"misslyckanden"
och det ännu icke levda livet ...

Tystnaden ...
Tomrummet ...
Dunklet ...
Väntan ...
Den ordlösa bönen
som inte längre ber om något
men som sjunker ner i intet
 
Våga vara sårbar, dödlig,
och falla så djupt att
porten mot oändligheten öppnar sig
Människa ...Människa
Älskad människa ..
 
för att uppstiga på nytt
våga börja om
våga tro igen
våga bli mer  - eller mindre - än innan
Att besegra tanken om det ändliga
för det oändliga antalet möjligheter.

 
Vilar i medvetandet som är
bortom begär
bortom ljus och mörker
bortom polariteter
bortom varje föreställning
 
På tredje dagen ...
Livets kretslopp
överlåten kan jag andas fritt,
känna en spirande livslust
ett hopp
en tillit
 
Andlös storhet
ETT
 
som finns i allt ...
som avslöjar sig själv i allt skapat
som andas allt som är
och just där jag minst anar det ...
 
Vakna, Stig upp och kom ut ...
nu är tiden att leva det icke levda
Vakna
Stig upp
Kom ut!
 

lördag 24 mars 2018

Drömdans

 
Älskar att dansa ...
allra mest till latino musik!
Älskar också smäktande ballader
som vi här ovan dansar till...
 
Love it
 
Romantikern i mig svävar
drömmer
befrias
lever
njuter
 
Det slår mig om och om igen,
hur lätt det är att ta livet på för stort allvar
(för mig i alla fall) ..
Kommer att tänka på den fina psalmen nr 770; - Som bonden tar ett fång -
(Irma Shulz och Toni Holgersson)
 
Som bonden tar ett fång av markens gröda
och lyfter den i tacksamhet mot Gud
så bär jag fram min vardagstyngd och möda
och låter den stå naken inför Gud
Min tro bär inga dyrbara juveler
jag kommer utan smycken till ditt hus
Mitt liv är bara längtan, bara hud
så klä mig med din nåd, du är min Gud.
Min tro bär inga dyrbara juveler
jag kommer utan smycken till ditt hus
Mitt liv är bara längtan, bara hud
så klä mig med din nåd, du är min Gud...
 
Mitt liv är bara längtan, bara hud...
 
Längtan är min essens

söndag 18 mars 2018

En epok är snart över

 
Jag har överlåtit min mottagning ..
och sista april stänger jag dörren bakom mig.
Ända sedan 1995 har jag kallat mig terapeut
en roll som är behäftad med så många föreställningar,
förväntningar, krav och projektioner.
På gott och ont...
En del behagliga andra besvärliga.
Så många fantastiska människor jag har mött
under sessioner, kurser, grupp- och parterapier.
För allt förtroende jag har fått är jag innerligt tacksam.
 
Långsamt har det ändå blivit tydligt att
det inte längre är min uppgift att bedriva terapi.
Längtan efter större frihet för mig själv har besegrat
oron att släppa taget om den gamla, välbekanta identifikationen.
De senaste två åren har jag successivt fasat ut
och tackat nej till människor som sökt kontinuerlig och långvarig terapi.
 
Jag har, steg för steg, växlat över till att 
vägleda med Human Design och Gene Keys som utgångspunkt.
Ofta är det bara en lång session och en eller några uppföljningstimmar.
Fortsättningsvis kommer jag i huvudsak att arbeta
"on-line" med vägledning genom just Human Design och Gene Keys
samt hålla en del webinar baserade grupper.
På det sättet kan jag befinna mig var jag vill i världen!
I värmen!!!

Så steget nu är inte så abrupt egentligen.
Ändå är det stort.
En epok är över.
En identifikation dör ut.
 
Leva livet...
sången som just nu hörs spelas så mycket.
Leva livet, nu ska jag leva livet...
fastän jag har levt livet hela tiden och hela vägen.
Och alltid känt mig priviligierad att få möta människor för djupa och nära samtal
och processer.
 
Men det finns en befrielse också.
Att inte behöva vara klok ;-)
Inte behöva vara pålitligt på plats varje vecka
och att helt enkelt bara leva livet...
för trots allt har terapeutrollen medfört en slags yrkesskada
att ibland ta livet på för stort allvar ...
 
Så en epok är snart över.
Tänk, kanske kan jag uppfylla en dröm att bli
författare nästan på heltid.
Vem vet...
Jag har ingen aning vad som väntar ..
men vi vet ju,
ibland måste vi våga stänga en dörr för att en ny skall öppnas
rensa i garderoben för att ge plats åt nytt, etc...
 
Så sista april stänger jag dörren...
och låter en ny öppnas...
 
För allt jag har erfarit, fått och upplevt som terapeut är jag evigt tacksam.
Alla jag har mött i terapi, väg- handledning, i grupper och på kurser
är som pärlor på mitt livs heliga radband.
 
Och jag ser fram emot nya möten;
att få berätta om någons design är en ren fröjd.
Att skriva färdigt manuset och få ett riktigt bra förlag är en annan dröm.
Att dansa mycket flamenco och salsa är den hetaste önskningen.
 
Så det reder sig!

lördag 10 mars 2018

Intervju i Aftonbladet

 
Jätte, jättefin live-intervju med Linn i
Aftonbladet.
 
 
Denna mognad och visdom som vuxit ur det svåra!
Att både lyckan och sorgen får finnas.

torsdag 8 mars 2018

Skavlan får besök av en ängel!

 
Imorgon fredag 9 mars får Skavlan besök av en ängel!
 
Leo!
Bild nr 4 (andra raden till höger)!
 
Med anledning av att Linns bokrelease 13/3
och ljudbok 19/3 för
"Himlen måste sakna en ängel"
besöker mamma och son Skavlan!
Linn bild nr 3 (andra raden till vänster)
 
En sådan fin start på en bokrelease!
Så spännande!
 
Är så himla stolt över Linn och Leo!
Är så tacksam Livet!
 
Så mycket beundrar jag Linn som själv kunde läsa in ljudboken;
själv skulle jag ha hulkat mig genom texten...
Beundrar Leo så mycket som orkar, vill och till och med finner stor glädje
i att emellanåt finnas med i intervjuer och annan medial påkallelse
i och med boksläppet.
 
Det kommer artiklar i en mängd tidningar närmaste tiden.
Återkommer vart efter de får tillkännages.
 
Jag önskar så att det här blir Leos chans att komma ut i världen
mer än han gjort efter olyckan
att förtjänsterna som bokförsäljning kan ge
ger Linn ännu bättre förutsättningar att hjälpa Leo vidare i livet!

Hela processen att skriva boken har varit för honom;
och förstås som en sorgbearbetning
men också som ett bud om hopp och mirakel!
 
När vi firar boksläppet firar vi Linn som författare
inte Leos öde;
och som Linn skrev på FB
hon hade hellre debuterat med en annan bok -
om det hade kunnat betyda att Leo slapp olyckan
och alla påfrestningar den har - och ännu  - betyder i hans liv.
När vi firar boksläppet firar vi
MIRAKLEN
och att en ängel vände tillbaka till jorden!

onsdag 28 februari 2018

Kosmisk tystnad

 
Jag älskar när snö bäddar in livet i kosmisk tystnad
 
Det blir alldeles lugnt och stilla
Ingenting annat än snön som faller hörs
Och flingorna faller ljudlöst
 
Varje idé om att skynda och jaga
upphör
varje idé om att livet är något annat än
att just bara leva och andas;
och att uppleva nuet
upphör.
 
Varje kamp upphör;
varje tendens att bråka med livets villkor;
att strida mot orättvisor
och att kämpa emot
det som är
dalar likt snöflingor.
 
Det är vad det är; livet.
Det är omöjligt att kontrollera.
Det var heller aldrig meningen att vi skulle styra.
 
Jag är här för att uppleva och åter påminns jag om
att jag är här för möta existensens "nakna ansikte"
med all sin glädje och smärta.
Med all den närhet och övergivenhet det innebär.
 
En gång var min längtan lättsam;
den fladdrade i vinden likt en tyllgardin
ty jag drömde och hoppades
Idag är min längtan fylld med vemod
ty jag har mött så mycket av livets råhet;
så mycket av allt
som hör livet till.
 
Som bara hör till ...
och medan snöflingorna dalar
försonas jag med livet
andas och försonas
med att livet är precis allt -
att det inte motsvarar drömmarna
men överraskar med varje valör.
 
Det goda jag ville gör jag inte alltid,
det onda jag inte ville gör jag ändå ibland.
Precis som alla andra
Det finns ingen verklig skiljelinje
för allt är omhuldat
medan världen bäddas in i kärlekens tystnad
 
får vi välja vår tolkning;
våra reaktioner
och vår handling.
Det finns ingen dom ..
Det finns bara konsekvenser
som vi själva bär
visare, klokare
tystare
 
ödmjukt faller snöflingorna
 
Må jag falla lika stilla.