söndag 31 december 2017

Ett Gott Nytt År

 
Nyårsafton,
Ett gott slut och ett gott nytt - år...
Det är förunderligt vad denna dag eller afton väcker.
Tankar om vad som varit;
som tar slut.
Tankar om vad som komma skall;
det som börjar.

Igår halkade jag på en isfläck och föll innan jag hann tänka på något alls
rakt ner i backen...
Ingen fara, bara lite chockade muskler.
Ändå var det som ett uppvaknande.

Jag bär med mig (per design) en hög, hög grad av vilja, önskan, längtan till egen
- och till och med förmågan att bidra till andras transformation
2018 vill jag låta förändringens vind svepa genom mitt hjärta och min själ.
Det blev så tydligt när jag föll...
pladask..
 
Tiden efter Leos olycka var en så brutalt vacker, sorglig tid.
Varje minut, timme, dag och dygn
har länge kretsat kring hans överlevnad och återhämtning
och nu klarar sig Leo bättre, om än han har det tufft.
Han behöver studiestöd mer än en daltande mormor.
Det som var en katastrof har blivit en ny vardag.
Sakta växer acceptans fram inför ödets, ibland så smärtsamma, vägar.
Övriga familjen klarar sig också fint.
Alla barnbarn börjar bli stora, faktiskt.
 
Mitt i allt som var svårt
så upplevde jag en stor närvaro
ett lugn
en gripande känsla av mening
Att avstå från annat var inte svårt
min omsorg hade en riktning
och om än jag gladeligt hade avstått den känslan
om jag det hade kunna ändra Leos öde ...
 
Nu står jag här inför 2018
och vet att jag vill något radikalt.
 
Det radikala är att göra något vi aldrig gjort.
Om jag vanligen tagit en osäker väg, så är det radikala att ta en säker
- och tvärtom.
Det radikala är att välja det som bringar transformation...
 
Det vill jag öppna mitt sinne för.
Det radikala.
Den radikala kärleken, glädjen, vardagen, livet...
 
Jag har så mycket kvar att ge
av kärlek, omsorg, liv, lite visdom och massor av berättelser...
 
Ett radikalt 2018 önskar jag mig.
 
Må det ske som det är tänkt med hans ringa tjänarinna..

Ett Gott Nytt År
önskar jag er...

ni, få men trogna läsare av min blogg.

torsdag 21 december 2017

En önskan om julefrid


Jag önskar dig en vacker jul;
en jul fylld av närvaro och tacksamhet;
kärlek och värme.

Jag önskar dig mognadens frid och stillhet,
men också barnets lekfullhet och äventyr.
Att allt får finnas.

Det har gått mer än två år sedan livet stannade upp här hos oss.
Sakta har vardagen återvänt,
även om inget någonsin blir detsamma.
Leo kämpar på.
Hans familj likaså.
Inget är sig likt.

Men mitt i det sargade finns ändå nytt hopp.
Ljuset övervinner ändå mörkret.
Hopp tänds igen.
Tårar ebbar ut.
Försoning och acceptans följer i spåren
av sorgeprocessens djup.

Tacksamhet dröjer sig kvar
och ur misären föds visdom och ödmjukhet.

Det går inte att ta något för givet ..
istället föds förundran över allt som ändå går bra,
vördnad inför livets prövningar.
Jag är så oerhört tacksam för varje gång
jag får bud om att min familj mår bra.

Enkelhet...
pretentioner får inte fäste, liksom.

Gråtmildheten följer mig..
både över när skönhet och smärta drabbar mig.
Livet är så överväldigande mycket.
Så starkt,
så djupt,
så ljuvligt,
så miserabelt,
så inspirerande,
så omskakande,
så vackert,
så tragiskt.

Allt...

Och med julen föds hoppet på nytt.
Den om uppvaknande och varje hjärtas transformation,
den om fred på jorden
och i varje sinne.

Må det ske...

En ömsint jul och ett inspirerat nytt år
önskar jag dig!

Carin

lördag 16 december 2017

I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud ...

 
En blå saga i tre delar ...

Ordet låter sig inte tvingas ..
Jag har gett efter
inte gett upp
bara gett efter
 
Jag ber om att ordets ängel skall
vända sitt ansikte till mig igen ..
är så tom utan henne ..

Hör henne inte...
Jo, egentligen gör jag det.
Ge ditt liv för kärleken, viskar hon
Inte mindre...
Bara sanning, inget annat.
 
Och jag våndas..
men vill.
Räds, men ber om modet
att låta orden få avslöja
det sorgliga
det saknade
det ouppfyllda
det icke levda.
 
Som att falla utan skyddsnät
till djup ingen känner
till vemodets dolda rev
till längtans grottor
till romantikens bortsköljda stränder
till passionens vita sand
till ett förlorat land
 
för att återfinna mig själv.
 
Varje ord vibrerade och jag vågade inte...
men det finns ingen annan väg...
jag vet.

söndag 10 december 2017

Kreativitetens utlopp



 
Ibland måste andemeningen komma i färg och form
när orden "gått i stå"...


söndag 3 december 2017

Väntans tid

 
Idag har jag skapat nya bilder i min atelje.
Låtit färgerna flöda fritt utan kontroll.
 
Jag behövde koppla av och släppa taget.
Orden har flutit mer trögt ett tag.
Något hindrar processen,
men jag vet inte riktigt ännu vad det är ...

Så jag ger mig...
överlåter mig till Advent ..
väntans tid.
Väntan på gudomlighetens födelse i människans hjärta.

Jag kommer att se
kommer att bli fri
att skriva flödigt igen ...

Blockeringen kommer att upplösas
jag vet ..

Målar i stället ...
I väntan på nytt ljus.