torsdag 15 juni 2017

Älskade, älskade, älskade Leo

 
Äntligen!
Som du har kämpat för att gå om nionde klass!
Kämpat mot försämrat närminne och hjärntrötthet.
Kämpat mot känslan av meningslöshet
och saknaden av klasskamrater som gick vidare
när du kämpade dig tillbaka till livet
efter olyckan
- i morgon - exakt två år sedan.
 
Du vill inte titta betygen,
fastän det högsta betyget är att du överlevde,
fastän att du ens har fått ett slutbetyg är mer än någon vågade tro'
för ett eller två år sedan.
 
Du är värd en kärlekens "gräddfil" i livet!
Ingen har överlevt vad du har överlevt.
Inget borde få hindra dig nu att gå vidare,
inga snåla lärare som inte fattar hur sjuk du har varit!
Du borde få högsta betyg i att ens bry dig ...
att du orkade ta dig till skolan
fastän kropp och själ vare sig ville eller hade kraft.
 
Vad spelar det för roll om vilken bokstav det står bakom ett ämne -
när du finns!!
 
Du finns, älskade, älskade, älskade Leo.
Och om betygen inte räcker till den gymnasielinje du önskar ...
så vet en sak, Leo
DET ORDNAR SIG!
 
Jag lovar!
 
Och jag önskar dig ett mycket bättre sommarlov
än de två senaste!!

torsdag 8 juni 2017

Plötsligt öppnar det sig!


Plötsligt finns där ljuset
- det öppnar sig -
 
Det som förut känts stängt,
blockerat eller bara omöjligt
upplöses.
 
Universums strömmar av ljus
mikrokosmos och makrokosmos
i samklang.
 
En slag uppgradering av hela mitt väsen;
i varje cell.
 
Så som i himlen så ock på jorden,
så som i ande så ock i kropp,
 
Allt är ett
Ett liv
En evighet
Ett nu
En kropp
 
Jag söker inte,
ber inte,
tror inte,
tycker inte,
lägger mig inte i,
 
lever ett icke-vetande
som bara är tillit.
 
Tack!