lördag 29 april 2017

När livet vänder och vänder tillbaka

Sommaren för två år sedan,
så medtagen ...

Idag
 
Det spelar ingen roll om jag säljer många böcker eller inte ...
för vad kan överträffa lyckan att
Leo tagit moppe-kort?
 
Det är snart två år sedan hans hjärta stod stilla i sex timmar,
läkarna som inte trodde han skulle överleva
och ett läkarteam åkte till Trondheim mest inställda på att få organ.
Det är snart två år sedan han trots allt överlevde
men förväntades få bestående, allvarliga neurologiska skador,
förbli svårt handikappad och oförmögen till det mesta som en tonårspojke vill göra
- och vara ..
 
Och så nu, två år senare än beräknat - men ÄNDOCK
så kör han nu moppe!
Han har trots svårigheter med närminne lyckats svara rätt på 70 frågor,
fått förarbevis
och övar nu på sin moppe.
 
Och mormor lipar rörd igen.
Som vanligt.
 
Må du nu ha vinden i ryggen
solen i ditt ansikte
må världen öppna sig för dig igen
må du känna frihet att röra dig
komma och gå som du vill
istället för att vänta på skolskjutsar och färdtjänst
Må du röra dig i vida kretsar
när inte ditt sargade ben och fot hindrar dig.
 
Var rädd om dig, Leo
mormor är nog skörare än du, i vissa avseenden.
De här två åren har gjort mig aningen överbeskyddande
och oerhört medveten om livets oväntade kast.
 
Så kör försiktigt på livets vägar.

fredag 28 april 2017

Modet att vara sårbar


Jag har i veckan fått försäljningsrapporten för första kvartalet -17
ifrån Förlagshuset Siljans Måsar
och jag känner mig sorgsen.

Fastän "Famnar av liv" fick den hedervärda platsen
att vara förlagets etthundrade bok
så har inte försäljningssiffran ens uppgått till det antalet hos förlaget.

Känner förstås oerhörd tacksamhet till er alla som
köpt boken direkt via mig - 
och som fått siffran att överstiga hundratalet.
Det är en tröst idag.

Året har bara börjat, tröstar Yvonne på förlaget
och förklarar att bokrean pågått så länge,
att bokbranschen över hela landet gått bakåt första kvartalet.
- okey, men just nu känns det sorgligt ändå.
Det är så svårt att få ett erkännande i världen,
så svårt att finna rätt kanaler,
så tufft att sälja sin egen "produkt".
Konkurrensen är så hård.

Ändå är jag så stolt över "Famnar av liv".
Jag är stolt över mitt språk och min ton,
stolt över mitt budskap,
stolt över omslaget jag valde,
stolt över alla underbara människors respons.

Jag är stolt över mitt mod
att skriva "annorlunda",
 - att skriva på mitt sätt -
stolt över varje ord som jag fäste på arken.

Älskade bok, tänker jag och håller den i min hand,
- vet att du är underbar och att många ännu inte har upptäckt dig;
som ännu inte funnit vägen till
det inbundna hoppet,
den invävda kärleken,
den med bokband fångade skönheten
och alla de famnar av liv som den gömmer.

Men en dag ... kanske ....

Och fastän vemodet har rullat in över min själs strand
så skriver jag igen ...
 - om två människor som söker varandra under eoner av tid -
för att skriva är min konstart,
mina andetag,
min bön,
min mening,
mina liv
det är en trygg plats där jag bearbetar alla mina rädslor och nederlag.
När orden formas till ljus poesi
överträffar det varje vardaglig skugga.

Jag ger aldrig upp.

Att skriva är att bli rik på liv.

måndag 17 april 2017

Att börja på nytt

 
Påsk - pånyttfödelsens tid
Port 3 i Hexagrammet (Human Design) är aktiverad;
Svårt i början - den fundamentala utmaningen för
nya initiativ är att överstiga förvirring och skapa ordning -
så att något nytt och potentiellt livskraftigt kan ta tag i världen.
Det är tiden för de individuella uttryck som transformerar andra.
 
Det är möjligheten att låta solens strålar och ljus
vara i kontakt med vårt, unika och individuella vetande,
med personlig innovation,
med möjligheten att ge ett viktigt bidrag till världen.
 
Att vänta på det rätta ögonblicket för mutation
- den djupaste förändringen - att ske
kan kännas som en evighet.
Vi behöver tålamod för att acceptera
den kosmiska energins fluktuerande utlopp.
Skapandets puls
som ett på och av..
transformation som kommer och går.
bortom vår kontroll.
 
Det enda vi kan göra är att vara redo,
beredda och villiga
att lyftas till en ny frekvens,
till en ny nivå
till ett nytt uttryck.
Redo - överlåtna till den Kraft - som lyfter och bär
Evolutionens gudomliga härskare
inom oss
omkring oss
genomströmmande i sin egen puls, tid och ordning.
 
Nu strömmar energin.
Jag lyfter händer som för att ta emot -
det jag - per min design är redo att offra - 
lyfter, rinner ut, bleknar bort, släpper sitt grepp
för det nya
det jag inte känner till
som kanske är svårt
som kanske är lätt
att ta emot.
 
Jag vet inte - jag lever i nåden att inte behöva veta -
för jag är villig att transformeras
i varje andetag -
och att stiga som en nykläckt fjäril
mot himlen
var morgon ny.
 
Just nu bjuder solen upp till dans
melankolin som ackompanjerat tiden när pulsen inte fanns
ändrar tonart
tiden i djup reflektion, i saknad och sökande efter skapelsens ådra
är över - för nu.
Nu strömmar det vi inte kan styra över
 
pånyttfödelsens forsar.
Och jag ställer mig mitt i ljusfallet
likt ett vattenfall av skapande energi
 
och välkomnar, tackar och jublar.

söndag 9 april 2017

Vakna, Stig upp, Kom ut ...


Den här veckan har solen stått aktiverad i Hexagram 51.
Det är chockens, initiativets och uppvaknandets port.
Dess potential finns också inom oss alla,
för somliga mer aktiverade och
för andra mer subtilt och ofta i respons på omgivningen och transiternas påverkan.
 
I fredags manifesterade den sig på ett övertydligt sätt,
genom det tragiska terrordådet i Stockholm.
Oro och uppvigling hör till skuggsidan av den här sfären.
När portalen manifesteras på låg frekvens (i skuggans atmosfär) skapar den
en enorm störning och osäkerhet inom människan.
Vi såg en man - kanske var de fler personer inblandade -
uttrycka denna skuggsida, skaka omgivningen, förstöra och döda.
 
Chock är en del av det mänskliga livet,
men på skuggans nivå regerar och styrs frekvensen av rädsla eller ger upphov till rädsla,
vilket vi noga alla, också, har känt av under dessa dagar.
När rädslan (skuggsidan) tar sitt grepp om oss förlorar vi så lätt tilliten till livet.
 
I grunden, när den här skuggsidan dyker upp inom oss,
grundar den sig på våra försök att undvika det oundvikliga - döden.
Den vi vill de flesta undkomma, kanske mest för att vi älskar livet,
även om vi till sist ska passera genom denna port.
Men när skuggsidan istället förvrängs till ett destruktivt mönster,
visar den sig som en respektlöshet inför allt liv,
så som vi sett exempel på i fredags.
När skuggsidan härjar i en människa blir man chockens agent i världen;
ambassadör för att sprida skräck.
Några få människor som lever ut den här skuggsidan
kan sätta en hel värld i skräck.
 
Medan portal 51:s skuggsida leder till rena "helvetet" av rädsla och ångest
så leder Gåvan i denna sfär till en enorm, både, individuell och kollektiv kraft.
Gåvan visar sig i kreativitetens tjänst.
Varje gång vi har modet att följa vår egen oberoende kreativa drivkraft;
den som inte drivs av rädslans, uppviglingens låglänta frekvens,
utan livgivande krafter
öppnar vi för initiativ som kan generera uppvaknande.
Ty också den chock som livet ibland, helt oförskyllt kan åsamka oss,
inte av onda krafter, inte av illvilja,
utan av livets skörhet (och ytterst döden) är egentligen menad
att stödja vårt uppvaknande!
När vi kan stiga ut ur skuggan; öppnar vi för nya kreativa uttryck
som banar väg för uppvaknandet!
 
Och så upplever jag att alla människor runt händelsen i fredags har agerat.
Som t ex Damon Rasti,
som tog initiativ till kärlekens manifestation på Sergels torg idag.
Hans kärleksfulla och kreativa idé var ett viktigt steg bort från skuggan!
 
Tack Damon och tack till alla, alla, alla som har förmått att använda
denna chock till ett kärlekens uppvaknande!
Vakna, stig upp och kom ut -
till den värld vi är menade att ha!
 
Och så fick vi, trots de oersättliga offer som terrorn resulterade i -
där älskade människor för evigt blir saknade i sina familjer -
uppleva "givandets vackra storm".
 
"Uppvaknandet kommer alltid som en överraskning.
Det kommer en gång, och endast en gång,
och efter att den kommit, stannar den för evigt."*
 
Vi kan aldrig bli desamma igen.
Och det är bra!
Eftersom resultatet av denna oförglömliga chock
blev 
kärlek, solidaritet och gemenskap.
 
//Carin
 
* Citat Richard Rudd, texten ovan inspirerad av hans beskrivning av Hxg 51


torsdag 6 april 2017

Två vackra vårtecken!


 
Två vackra vårtecken!
Den övre gör mig både rörd och lycklig.
Tänk att Leo - trots allt - nu kan öva mopedkörning!
Vilket vårtecken
Halleluja!
 
Och så det magiska när späda blåsippor tränger fram
genom torra löv och bråte
och sträcker sig mot solljus och himmel.
 
Som tack för dessa två vårtecken gör jag detsamma;
lyfter min blick och
sträcker mina händer mot himlen
och tackar
 
Tack, tack, tack

måndag 3 april 2017

Tillbaka till mitt ursprung

 
Jag minns när jag först kom i kontakt med Human Design år 2009;
man berättade för mig att det tar sju år att omprogrammera
tidiga beslut som lagrats i cellminnen.
Jag måste vara uppriktig och säga att jag inte trodde på det -
av högmod kanske.
Jag tyckte att jag redan då hade arbetat så mycket med mig själv,
via hur många timmar som helst i terapi och andra självutvecklande kurser.
Inte minst en treårig psykosyntesutbildning - och mycket mer.
 
Men nu har mer än sju år gått
och jag kan verkligen intyga att detta skifte är märkbart.
Under de här dryga sju åren har jag, närmast dagligen,
varit medveten om min design och varje dag har jag övat
att leva efter min korrekta Strategi och Auktoritet.
Lyckats och misslyckats, förstås.
Men aldrig glömt!
Jag har adderat Gene Keys och ägnat mycket tid till
att kontemplera skuggsidan och gåvans kvalitet i min design;
särskilt de som tillhör Gyllne Stigen.
 
Sedan kom ASEA som en härlig möjlighet att få
"rensa, städa och rena" på cellnivå
- ett tillskott och en rening -
som gör att jag känner mig tillbaka i mitt ursprung!
Känner igen mig själv
- min natur -
 
Det är ett så, så tydligt skifte
och det är så uppenbart att vad vi attraherar avgörs av vår egen frekvens.
Det är så spännande att jag nu
möter människor och sammanhang som uppskattar
min hängivenhet, min kreativitet
där jämlikhet finns,
ingen konkurrens
men bara jämbördig glädje och uppmuntran.
 
Lekfullheten och flärden
lever i samklang med törsten på sanning och uppriktighet
och jag stortrivs.
Trivs med att vara jag
och trivs livet och möten.
 
Mitt djupaste, medhavda, kollektiva sår;
rädslan för fördömelse
har bubblat från min själs underjord till ytan
och likt luftbubblor stigit mot skyarna
och jag vilar alltmer i en säll integritet.
Jag är den jag är
 - och varje människa får vara den hon/han är -
 
ur det klarnar allt till perfektion
och jag njuter varje ögonblick i harmoni.
Helhjärtat.
 
Och när jag tappar balansen,
vilket jag säkert kommer att göra många gånger till,
då vet jag det är skuggsidan jag snubblat in i;
och jag vet steget tillbaka till gåvan -
som finns bara ett andetag bort!
Eller snarare - så nära - ett andetag!
 
Det ädla och dyrbaraste är så nära, så nära -
så i oss
så orubbligt närvarande
så evigt
så finstämt
så levande
så enkelt.