fredag 24 februari 2017

Tussan!

 
Här postar Isa ett brev till påskharen
med löfte om att haren ska få hämta hennes nappar.
Men någon dag senare säger hon förtvivlad till sin mamma;
- Jag ångrar att jag postade brevet till påskharen,
för jag kommer inte att klara mig utan nappen när jag ska sova.
Jag kommer verkligen inte att klara det, hur ska det gå?
 
När jag hörde det brast mitt hjärta en aning.
Jag har blivit så blödig.
Vill aldrig se barn ledsna.
Jag går stora omvägar när jag hör barn gråta på stan,
deras sorg och frustration river inom mig.
Jag vill egentligen bara ta dem i min famn och möta deras behov.
Men det får jag ju liksom inte.
 
Jag vet att barn inte alltid kan få sin vilja fram, jag vet.
Jag vet att barn inte alltid kan välja det som är bra för dem, jag vet.
Jag vet allt det där, och jag är glad över att få vara en mormor
som inte behöver fostra.
Skulle inte klara det.
Det skär i hjärtat.
Har aldrig tyckt om - tycker fortfarande inte om - ordet "nej".
Det är ett stopp-ord som stoppar flödet i mig.
Och när jag ser mina barnbarn få nej - om än nödvändiga och sällsynta -
så lider jag med att deras flöde begränsas och stoppas.
 
För jag led när jag var liten.
Fick mest "nej" och sällan "ja".
Tjatade jag mig till ett "ja",
så sade min mamma att om det gick fel, skulle jag få stryk till.
Och det fick jag, när det - som det gör när man är barn - ibland gick fel.
Jag och Isa är ganska lika, per vår design.
Hon har ärvt en del av mig:
som NU ska det ske,
som SPONTANITETEN
 
Och nu önskar jag att jag kunde pilla upp brevet ur brevlådan
och ge det till henne och säga att det där kan hon skicka till nästa påsk eller så.
Tänker på alla begär vi, vuxna, inte ens postar brev om till påskharar.
Tänker på alla nyårslöften som vi, vuxna, bryter inom loppet av en vecka.
 
Isa, Isa - vilken himla tur att du har världens bästa mamma och pappa
som ser till dina behov med ömhet,
som vägleder dig med kärlek och tydlighet
utan hot och bestraffningar.
Vet du, jag tror att det går att förhandla lite med påskharen också.
 
Säg att mormor inte klarar av det här!!
 
Ps:
Isas mamma säger att tandläkaren sagt att det är dags ...
så påskharen ska nog ändå komma....
Herre Gud, vad glad jag är att jag är MORMOR
och inte behöver vara något annat än blödig.
Får hålla mig borta i påsk, förstår jag.

tisdag 21 februari 2017

Hans Roslings dröm

 
Jag läste en så fin artikel i går i Expressen
där Ola Rosling, son till framlidne Hans Rosling
beskrev sin fars dröm och hur vi kan hjälpas åt att uppfylla den.
 
Hans Rosling kämpade för att fakta skulle spridas;
en inte fullt så pessimistisk och hopplös bild av världsläget
som tenderar att få spridning väldigt lätt och snabbt.
 
Här är spridda citat från artikeln:
"I en tid när faktaresistens håller på att ta över ...//...
då behöver vi vara noga med fakta för åsikter växer överallt, om de får chansen ..//...
Det är ganska enkelt: fakta skapas genom mätning och kan repeteras.
Åsikter uppstår som ogräs ...///...
Ofta handlar det inte om en felaktig källa eller en påhittad siffra.
Det är nästan alltid slutledningen det är fel på,
bakom de flesta "lögner".
Korrekt fakta som omvandlas till felaktiga slutsatser,
kan man inte komma åt genom att granska källan ...//...
Därför är en bildad allmänhet vårt samhälles viktigaste vaccin mot de grövsta
formerna av populism.
Det var min pappas dröm, och den kan vi alla hjälpas åt att förverkliga."
/Ola Rosling.
 
Artikeln handlar inte om ASEA, som jag berättade om i mitt förra inlägg. 

Men det fick mig onekligen att tänka på just alla "åsikter"/okunnighet och antaganden om nya upptäckter och det som vi är obekanta med.


Om man googlar fritt på ASEAs produkter kan man  förstås hitta åsikter
som växer lite som ogräs,
åsikter som inte bygger på faktabaserad information.
 
Kunskap och erfarenhet = Kompetens
Åsikter utan kunskap och erfarenhet = "ignorance" (okunnighet)
 

 
 
Ha en underbar dag -
en dag som för mig är fylld av ny kunskap och fantastiska upplevelser och erfarenheter.
Kram
 

lördag 18 februari 2017

Om jag hade anat ...


Jag skrev texterna, varav några blev "Fallfrukt & Stjärnfall"
under åren mellan jag var femtiosex och sextio.

Det var en tid där jag skalades av tills livet var "bara längtan, bara hud"*
Attribut, ambitioner och positioner föll bort;
jag släppte taget och valde bort.
För en rik tomhet.
En tomhet som ibland lämnade mig med frågan;
"Vad ska jag göra av återstoden av mina dagar"?
I ett och ett halvt år kom jag sedan att tillbringa många timmar
med Leo, som ni vet, med Leo och hans familj
och också med minsta barnbarnet Isa.

Det blev så "fysiskt" tydligt för mig att sorgen och glädjen går hand i hand.
Något vi ofta vet, men inte alltid minns med vår kropp.
Det blev lika "fysiskt" tydligt för mig att livskvalitet beror på min attityd; oavkortat
- och att jag har all anledning vara tacksam vad än som sker,
jag har anledning att låta livet; kärleken och livslusten flöda
om än så mycket tragiskt drabbar oss eller våra närmaste.

Nu behöver inte Leo och hans familj mig längre, på samma sätt som förut.
Det omöjliga och katastrofala har ändå funnit sin vardag;
Leo mår bättre - om än en del aldrig kan repareras och bli som förr.
Familjens chocktillstånd har gått över och de har vaggats in i en rutin,
som oftare fungerar än inte.

Och jag tackar varje dag för utvecklingen och helandet.

Så blev det utrymme för mer egen tid för mig.
Och livet kom mig till mötes med nytt igen!
NYTT!
På en Hälsomässa i höstas fick jag kontakt med en kvinna
vid namn Caroline Lifvenforth som presenterade NY kvantfysik och den,
för Sverige ganska nya bekantskapen med ASEA, Redox Signalmolekyler,
som aktiverar kroppens egen cellkommunikation.
Nya, revolutionerande forskningsresultat där ASEA (i USA) har lyckats
att stabilisera de annars, flyktiga molekylerna i en svag saltlösning.
Ett ovärderligt tillskott för kroppen, som varje år från 12 års ålder förlorar sin kapacitet till självläkning och balans.
(Vid 70 års ålder har vi bara 10% kapacitet kvar, vilket förklarar kroppens ganska snabba degenerering och nedbrytning samt svårigheter till läkning vid obalanser o s v).

Det var Leo jag direkt tänkte på!
Eftersom jag är så intresserad av kvantmekanik - och har läst mycket om ämnet;
som ni också vet från min senaste bok  "Famnar av liv"
bestämde jag mig inom tio minuter att bli Partner i ASEA,
- först mest för Leos skull!
Men för att ge Leo drycken så blev jag själv "försökskanin".
Effekterna var slående!
Så slående.
Har faktiskt aldrig mått bättre.
Det är som en "re-boot", liknande den man gör när en dator drabbats av virus, för mig.
Det är påtagligt frekvenshöjande, som att hela mitt väsen har fått ny och sprudlande energi,
vissa obalanser jag har släpat på har försvunnit helt,
andra är på återtåg nu efter nästan tre månader.

Leo, tycker mormor är lite galen, men dricker för att jag tjatar.
 jag ser en del synbara förbättringar.
Han munhuggs mycket mer nu - 
så han har betydligt mer energi :-)
På hans närmast "döda" fot ser man tydliga förbättringar.
Hans svåra trauma behöver förstås mer tid än min ganska normala hälsa.

Och jag vet - nu är jag där igen och är tio år för tidig för många!
Skeptiker river sig kanske i håret av att läsa det här!
Någon oroar sig för mig och undrar vad jag nu har för mig.
Men vi kan faktiskt bara bygga äkta tro, tillit och kunskap 
på egna erfarenheter!
Och erfarenheterna jag har fått - och tillsammans med att dagligen lyssna/läsa och bevittna
människor som har börjat att använda ASEA som dagligt tillskott - är bara så AMAZING.
Jag har velat ge mig själv tid att uppleva och få egna erfarenheter av ASEA
innan jag delade här på min blogg.
Det är en risk jag tar, eftersom jag redan har mött på människor
som tror jag blivit tokig eller som tyckt att det inte passar sig som terapeut
att vara involverad i ASEA.

Men för mig är det tvärtom.
Jag ser min uppgift som terapeut att stötta människor att höja sin medvetandefrekvens,
att rensa minnen på cellnivå och att ändra attityd till livet.
Redox Signalmolekyler arbetar direkt på cellnivå.
Det kan, för den som vill vara precis den hjälp som tar steget från förståelse/insikter till fysisk, cellulär integration.

Jag känner mig tillbaka i mitt ursprungliga jag
och känner åter igen min ursprungliga energi!
Jag kan påtagligt känna hur min nedärvda "cell-skräck" upplöses
och att fysiska obalanser finner ny balans.
Som alltid, gör jag det jag gör helhjärtat.

Och många reagerar med; "det är väl bara placebo-effekt!"
Ja, om place-bo fungerar på plantor och djur så kan det vara det.
Vi är alla byggda av celler och ASEA hjälper påtagligt också plantor och djur,  jag tror dock inte placebo-effekten fungerar på plantor och djur! :-)

Jag har öppnat en blogg där jag delar mina egna, nära/kära
och andras erfarenheter av tillskottets effekter.
Där finns på höger sida, långt ner, hittar du länkar till mycket
bra och vederhäftig vetenskaplig information och annat av värde att läsa/se och lyssna på.

Varför väljer jag att berätta - 
när jag vet att många är skeptiska och att man i värsta fall kan ifrågasätta min trovärdighet?

Tja, för att det tydligaste i min design är min "omsorg och omvårdnad"
och jag unnar alla mer harmoni och balans i sitt inre/yttre.
Jag delar bara för jag är en berättande människa.
Att bli ifrågasatt och bedömd som naiv eller tokig
är förstås inget jag längtar efter eller hoppas på.

Jag lämnar därför med kärlek över till dig att förhålla dig
precis som du vill till det sagda.

Själv hade jag aldrig kunnat ana, ens förutse eller fantisera om
vad som väntade efter sextioårsdagen.
En ny värld har öppnat sig,
fantastiska möten,
möjligheter
och jag lyssnar dagligen till berörande berättelser om
ökat välbefinnande,
om uppvaknat hopp
och framtidsutsikter där inga förut fanns.

Jag har fått mer än jag vågade drömma om.
Och jag har fått så många nya vänner!

OM du blir nyfiken, eller om du din kropp responderar,
eller om du helt enkelt bara vill prova Asea för att själv avgöra dess effekt eller om du - som jag gjorde, tänker på någon som behöver få förstärkning (till kropp o själ)
så är du välkommen att kontakta mig på
eller per telefon 0705 509509 



söndag 5 februari 2017

Så fin respons!


Jag fröjdas nästan varje dag nu över korta och långa meddelanden om läsupplevelsen
som "Famnar av liv" ger till de som nu har läst min senaste bok.
 
Igår kväll kom detta fantastiska mejl:
(Fritt översatt till svenska):
 
"Famnar av liv" är en bok som består av mycket mer
än vad man i förhand tänker att etthundranittio sidor kan rymma. För mig.
Här har vi en sann berättare, som på ett lysande sätt reser genom tiden och evigheten. Möten med många karaktärsstarka människor får plats längs vägen
från början till slut - och dialogen mellan barnbarnet och mormor i berättelsen
är en fängslande och trovärdig läsning.
Berättelse när den är som bäst.
Den har ibland en orientalisk prägel,
i avseendet att en historia påbörjas, den nästa följer efter,
ett citat från en mästare eller en psalm vävs in
och så fortsätter historia nummer ett.
Därefter startar den fjärde historien o s v
och binds samman till ett nät mellan familjer, platser, ställen,
människor som möts och skils åt och möts igen.
Parallella liv.
Kärleken och erotiken svävar genom berättelsen;
genomsyrar boken och samtidigt ger den en solid grund för berättelserna
som uttrycker en basal och fundamental vilja att dansa, medan tid finns.
Här, nu, där eller i morgon.
Eller igår för dem som lever livet baklänges.
Kom med, låt dig hänryckas.
Dansa.
Eller som Rumi, sufidiktaren från 1200-talet,
som av och till bryter in i Carins pärlband av viljan till liv;
-till ett säreget, unikt, djupt sensuellt och erotiskt liv, som vi kan ha om vi så är över åttio år.
Det är bortom ålder.
Alltså Rumi sade: 
'Dansa, när du är helt öppen.
Dansa som om du slitit av dig bandagen. 
Dansa mitt i kampen.
Dansa i ditt blod.
Dansa när du är helt fri.'
Dessa rader kunde stå som ett motto för Carins bok.
Jag rekommenderar den här boken,
också till dem som söker en teoretisk grund för utveckling.
Det finns här. Lättillgängligt och i små doser, inlemmade i boken.
Icke för mycket, ingalunda, men nog.
Läs och dansa med författarinnan
mitt i blandningen av livets sanning och dess illusioner.
Och tag med din humor och tilldela allvaret en blygsam plats.
Tack för ditt livsbekräftande verk, Carin.
Det är både flödande och djupt på samma gång.
 
// Folmer Leide, Författare och Dipl Gestaltterapeut.
 
****
Tack, käre Folmer - att få så fin respons av en författare av rang,
en kunnig och berest man, på alla plan, borgar för att boken
kan vara läsvärd för många.
 Unga som gamla!!
 
Tack till alla, som har tillskrivit mig med respons som värmer mitt hjärta!
Jag samlar all feedback på min hemsida, klicka på raden nedan för att läsa dem:
Respons på min hemsida


torsdag 2 februari 2017

YOUTUBE - Famnar av liv

 
Oh, vad jag önskar att jag kunde göra hela
Famnar av Liv
till ljudbok!
 
Nu har jag läst in en av de inledande styckena på en videosnutt om sju minuter
på Youtube.
 
Välkommen att titta och lyssna.
 
Jag tycker om att läsa högt.
Det påminner mig om tjugo år när jag läste
guidade visualiseringar på PsykosyntesAkademin,
meditationer på Stiftelsen Berget,
Wettershus retreatgård och många andra kursgårdar och församlingar.
Det var så ljuvligt att i tystnaden få vägleda
till vars och ens egna essens av kärlek;
till stillhet, acceptans och närvaro,
genom Ordet.
 
Oh, vad jag önskar att jag kunde få göra en ljudbok av
Famnar av Liv
och av Fallfrukt & Stjärnfall också.
 
Så, det här är en liten början.
Som jag njuter av och gläds åt.
 
Rekommendera gärna dina vänner.
För varje bok såld, ökar min möjlighet att göra ljudbok
och att skriva fler böcker!
 
Tack för din hjälp, den är guld värd!