fredag 30 december 2016

Ett gott nytt år med mycket välbefinnande önskar jag dig!

 
Det har hänt så mycket 2016.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam över.

Jag har mött fantastiska människor;
som visat så stor tilltro till mig som människa;
som författare och terapeut.
Tack till Yvonne, Ann-Sofie, Gabriella och Frida
på Förlagshuset Siljans Måsar.
Jag har haft så roligt med mina vänner;
har fått ha fantastisk utställning med Carol, min nära vän.
Sålt några tavlor!

Jag har haft mycket och fin närhet till min familj,
sett Leo komma tillbaka mer och mer,
har fått umgås massor med alla mina barnbarn
och med voffsingen Charlie
och ibland med lilla Engla också.
 
Jag har skrivit två böcker!
Två - för att kreativiteten har varit så flödande.
Relesefesten för "Fallfrukt & Stjärnfall" var så mysig
och nästa blir en jubileumsfest;
min tionde (!) bok och förlagets hundrade (!)
"Famnar av liv" - en feel-good-story
om en mormor som har finstämda samtal med sin unga dotterdotter
om livet, kärleken, passionen, döden och evigheten;
om tidigare - och parallella liv!
Så spännande, tycker jag själv! :-)

Jag har mött nya möjligheter, som jag ska berätta mer om nästa år.
För nu vill jag tacka Caroline för att jag får vara med i teamet.
Det är en fantastisk möjlighet som har öppnat sig
 på alla plan, fysiskt, själsligt och andligt.
Livgivande vatten flödar i mitt liv.
Jag håller livet i mina öppna händer,
vet att det är skört och oförutsägbart
men likväl så belönande och rikt
när vi accepterar
men också tillåter oss att tro och hoppas
och minnas att kärleken är störst av dem!

Jag bevittnar livet,
vet att allt är nåd
bara nåd
 
Jag har varje ögonblick till låns
och jag lånar förundrad
Tacksam för att det känns bättre än på väldigt länge
att både vara vittne och aktör...
både i världen, fysiskt och verkligt
som bortom den betraktande.
 
Ett Gott Nytt År önskar jag dig!
//Carin

onsdag 21 december 2016

Fällande dom för lägerledaren!

En sån lättnad!
Det finns lite rättvisa i världen.
Lägerchefen ansågs försumlig vad gäller säkerheten på lägret
och dömdes för vållande av kroppsskada.
Tack till kloka nämndemän o dess ordförande på Attunda tingsrätt.
Tack till Thomas Bodström,
pojkarnas biträde
och tack till Åklagare Håkan Andersson.
Tack till oss alla som har kämpat för pojkarnas upprättelse!
Nu kan vi fira jul!

lördag 17 december 2016

Svenska Hjältar - YOU ARE THE HEROES OF OUR TIME!


 
Igår mötte hjältarna sina hjältar!
Så starkt och berörande.
Ändå var rekonstruktionsfilmen endast en "light-version" av verkligheten.
Omständigheterna var mycket tuffare och svårare,
inte minst vad gäller vindstyrka och vågor vid tillfället för olyckan
än vad vi kunde se på reportaget.
Så dessa pojkar hade det betydligt svårare att försöka hålla sig kvar i båten
och skyddsänglar satsade sina liv för att rädda dem!
Så härligt att se pojkarna komma in på scenen och överräcka ord av tack och statyetten.
 
Jag läste i Kyrkans tidning att lägerchefen Tom Broberg,
sagt i en intervju med tidningen vid rättegången,
att han kände ett moraliskt, men inte straffrättsligt, ansvar för olyckan.
Men tänk om han och hans överordnande hade visat de drabbade pojkarna
och deras familjer ett uns av det.
Tänk om de hade kommit till pojkarna och visat ansvarskänsla;
ställt upp och haft omsorg om de drabbade på något sätt som kunde
motsvara det moraliska ansvar lägerchefen, nu säger sig känna.
Tänk om han och hans överordnade en ENDA gång hade sett pojkarna i ögonen
och genuint beklagat händelsen och försumligheten.
Tänk om - tänk så annorlunda allt hade varit nu.
 
I syndabekännelsen ber vi inte bara om förlåtelse
för vad vi har tänkt och gjort som varit fel;
utan vi ber också om förlåtelse för underlåtelser.
Här har så mycket underlåtits, från dagen vid olycka till denna dag.
Allvarliga underlåtelser och som är tragiskt att konstatera - för alla inblandade!
 
Nu väntar man i Kummelby församling på en friande dom,
så att "saken får vara ur världen", som man har uttryckt sig.
 
Men kära, älskade, kristna människor,
ni om några borde veta att så fungerar det inte.
Först vill ni skilja på det straffrättsliga ansvaret och det moraliska -
och när ni nu hoppas på friande dom av straffrättsliga skäl,
då hör tydligen, i ert förmenande,
det moraliska ansvaret och det straffrättsliga plötsligt ihop igen.
Då är saken ur världen???
Lyssna, nu .. kära arma ni,
 
Om lägerchefen straffrättsligt frias är en sak - men för det moraliska
ansvaret får ni nog bara frid genom att knäböja,
med hjärtat i era händer,
inför dessa tre pojkar.
Ty, det är bara dessa tre pojkar
som, i sanning, kan frambära Kristi förlåtelse till er
- på samma sätt som de frambar statyetten till livräddarna!

fredag 9 december 2016

FAMNAR AV LIV





Så här fin blev slutligen fram- och baksida av
nya boken
Famnar av liv.
På baksidan står följande text:

Genom kärlekens gåtfulla grenverk får vi följa en mormor
när hon ömsint ledsagar sin dotterdotter genom eoner av liv,
för att låta den unga flickan ana kärlekens mysterium,
möjligheternas oändliga rymd och tillvarons bärande kraft.

Vad vill du att dina barn och barnbarn ska ärva efter dig?

Famnar av liv öppnar en värld bortom den linjära tidens begränsningar,
bortom det fysiska rummets, även bortom den fysiska kroppens.
Vi färdas mellan sedan länge förfluten tid, ett här och nu, och en förnummen framtid
för att så vidga vår uppfattning om tidens och livets förutsättningar.
Det poetiska vackra språket länkar tid, generationer, relationer, platser och händelser till varandra.
Ordens budskap rycker i gamla livlinor, utmanar föreställningar,
men inger hopp om att det finns en mening.
Med allt.
Och att det är aldrig är för sent att läka.

Vi ger så lite då vi ger av våra ägodelar.
Det är när vi ger av oss själva som vi verkligen ger.

Följe med i berättelsen - mellan subtila tankesfärer och gränsöverskridande tankesprång -
för att, om och om igen, söka vad kärleken söker; sig själv.

UTKOMMER SLUTET AV JANUARI 2017
Det går utmärkt att förbeställa boken via
Signerat ex 259 kr inkl moms + porto tillkommer.
192 sidor

De första tio förbeställningarna får som present
en ny utgåva av Älskade Människa

torsdag 8 december 2016

Hjärtesorg - om rättegången för Leos, Gabriels och Patriks upprättelse

 
I två dagar har jag nu bevittnat rättegången som
gällde "vållande av kroppsskada"
för tre pojkar, varav ett är mitt barnbarn - genom
olyckan som inträffade i Ånnsjön juni-15.
 
Så här har det varit för mig; så här har jag uppfattat det:
 
I två dagar har det, otaliga gånger, upprepats att lägerchefen
inte ansåg sig ha något säkerhetsansvar för barnen.
Försvaret anser att 51 ungdomar åkte på läger helt på egen risk,
vilket inte på något sätt har meddelats föräldrarna via
den muntliga och skriftliga information de fick före lägret.
Ett Multisportläger - där man försäkrade föräldrar
om att det skulle gå till på ett tryggt och professionellt sätt.
Paddling skulle ske i en 2-5 m bred och grund å/bäck.
Rutten lades sedan, av olika skäl, om till Ånnsjöns farliga vatten.
Trots växlande väder startade kanotorienteringen
och avbröts inte när vädret försämrades.
Pojkarna tog sig i land på ett ställe och var i säkerhet,
men ombads ändå att försöka paddla tillbaka i blåst
som var så "frisk" att kanoten kantrade.
Ingen ledare hade kollat vattentemperaturen som låg mellan +4-8 grader.
Inga följebåtar, inga torrdräkter.
Ingen uppsikt längs orienteringsrutten.
Få av ledarna hade själva kanotvana
och INGEN av pojkarna.
Någon säkerhetsgenomgång gjordes inte.
 
Måtte nu inga fler föräldrar skicka sina tonåringar på läger
där ingen säger sig har säkerhetsansvar - inte ens lägerchefen.
 
Jag har aldrig sett så mycket förnekelse samlat i ett rum förut.
Det var lika bedrövligt som när man har sett en del politiker
avsvära sig ansvar för misstag dom gjort.
Det var sorgligt och upprörande.
En sorglig församling - Kummelby i Sollentuna.
 
Allt i den här processen går emot Jesu kärleksbudskap.
Det kan Kummelby församlingsledning väl knappast längre
göra anspråk på att leva och förmedla.
Ingen av dem valde att bära korset, utan slängde det vilt
omkring sig - och dessutom på de svagaste och drabbade!
 
Det väcker självklart extra mycket sorg
för att det var kyrkan som var organisatör för lägret.
Av poliser förväntar vi oss att de, som personer,
också lever efter lagar och samhällets ordning.
Av Skatteverkets personal hoppas vi slippa se falskdeklarationer, o s v.
Med varje tjänst och ämbete följer ett moraliskt åtagande.
Av kyrkans personal - av präster som skall vara Jesu representant -
är det självklart att jag förväntar mig mer -
och att jag hoppas på de ska leva budskapet man lär ut.
 
Jag satt där och funderade vad som hade hänt om Jesus hade varit nämndens ordförande?
Om kärlekens lag fått råda?
Vad hade han sagt till Kummelbys ledning?
kyrkoherde, konfirmationsprästen, lägerchefen
(och enhetschef/präst- som inte ens var närvarande).
 
Men först hörde jag Jesus ropa:
Låten barnen komma till mig!
Jag tror att han hade slutit dessa sargade pojkar i sin famn;
de pojkar som Kummelby ledning inte tar - och inte tog - ansvar för,
som i stället slåss för sin egen "heder" och för ansvarsbefrielse.
Jag tror också att Jesus hade tagit de unga ungdomsledarna till sig
och skyddat dem från att sitta i kläm,
och från det som kanske var en "press" att försöka skydda
lägerchefen, och i och med det av lägerchefens advokat
samtidigt bli ifrågasatta kring deras ansvar i frågan.
Till de ansvariga tror jag Jesus hade sagt:
GÅ FÖRST ut och be dom ni har syndat mot om förlåtelse,
kom sedan och be Gud om förlåtelse.
(Såsom det ursprungliga påbudet från Jesus var formulerat kring
syndabekännelsen).
 
Jag är till och med säker på att de, som nu gör allt för att
inte bära ansvaret skulle få förlåtelse vid bekännelse.
Så stor är Kärleken.
 
Kan jag förlåta dessa räddhågade och prestigefyllda ledare?
Kan jag förlåta fastän de inte har valt att bära sitt kors,
utan slänger det efter mitt barnbarn?
 
Jag måste säga, som Jesus sade:
Gud förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.
När de vände sig ifrån de minsta
vände de sig bort från Dig.
Omslut dem i din famn och gör deras hjärtan mjuka.
 
Förlåt dem, ty jag kan ännu inte.
Förlåt mig för att jag är besviken på dem.
Men jag ser deras rädsla.
Jag ser. Jag ser den verkligen.
På något sätt är det synd om dem.
Och om igen vet vi: Det är sanningen som gör oss fria.

Domen kommer att meddelas före jul.
I värsta fall kommer det att handla om hur en befattningsbeskrivning har formulerats
och därför kanske lägerchefen frias
oavsett mitt barnbarns livslånga lidande.
Vi får se.
Kanske är detta bara en början på en lång, utdragen rättsprocess.