torsdag 24 november 2016

Mormor saknar mig!

 
Underbara barnbarnet, Isa 4 år
har ritat en bild på sin mormor
- mig -
och säger till sin mamma:
Mormor gråter!
Se tårarna vid ögonen!
Varför då? Frågar hennes mamma.
För att hon saknar mig, svarar Isa.
 
Gullevännen, så sant, så sant.
Och nu kommer mormor att sakna ännu mer,
för i helgen fredag 25/11-Sönd 27/11
ska mormor vara på mässan
Allt för Hälsan, Älvsjö
med Vattumannens bokhandel och Förlagshuset Siljans Måsar
Monter A16:21
 
Men vi ses snart, älskade unge!
 
Välkomna!
Böcker till tomteglada julpriser.

måndag 21 november 2016

Författarafton

Nu när mörkret kommer redan på eftermiddagen,
så kallar jag stunden mellan kl 14-16
för "afton", tycker om det ordet!
 
Kom och mingla med en författarkollega och mig
lördagen den 10 december (mellan just kl 14-16)
på Vattumannens bokhandel, Drottninggatan, Stockholm.
 
Vi presenterar vårt författande och boken,
bjuder på glögg och pepparkakor
signerar böcker
och så har vi lite mysigt mitt
i julhandelns accelererande.
 
Välkommen
 
Carin

söndag 13 november 2016

Famnar av liv

 
Boktitel: Famnar av liv
Omslag: Bilden ovan
Beräknad utgivning slutet på Januari 2017
 
Dagar och nätter i ateljén
Rättar och förbättrar
Har svårt att fokusera på något annat
Humöret går upp och ner
Kastas mellan förtröstan och tvivel,
mellan tilltro och självkritik
 
Jag vet det är så här varje gång
En obeskrivlig berg- och dalbana
där jag om och om igen
får påminna mig själv om
den vackra titeln
"Famnar av liv"
om och om igen
vila i bilden.
 
Ibland måste jag lämna dokumentet
och återvända
läsa lite med den ton jag skrivit det
- inte med min inre redaktörs stränghet -
När tröttheten slår till tar jag fram lektörsomdömet jag fick i torsdags:
Läser andäktig vad en kompetent person, som läst många manus, säger:

"Jag har nu läst igenom ditt manus och vill börja med att säga att denna berättelse bär en stor livsvisdom och förtröstan, klädd i en poetiskt gestaltande och välskuren dräkt.
Ditt manus påminner om "Tisdagar med Morrie", men här med en äldre och en yngre kvinna, i stället för en äldre och yngre man, som samtalar om livet, dess glädjeämnen och utmaningar.
Precis som "Tisdagar med Morrie" beskrivs som en "lektion i konsten att leva", vill jag sammanfatta din berättelse.
Det är en jämförelse att vara stolt över, på mång sätt, men den ska inte missuppfattas som att du har skrivit en kopia av något redan skrivet, för så är det inte.
Det unika i din berättelse är ditt poetiska språk.
din förmåga att få läsaren att utmana både sin uppfattning om tidens och livets förutsättningar.
Du bryter upp den linjära tidens begränsningar, liksom det fysiska rummets, men även den fysiska kroppens, och låter läsaren färdas mellan sedan länge förfluten tid, ett här och nu, som senare visar sig var förnummen tid - det som kanske skall ske, och du gestaltar det på ett mycket trovärdigt sätt.
Det som kanske skall ske, har i mina ögon skett, så trovärdigt och realistisk blir din berättelse som utmanar våra föreställningar om vad som är "på riktigt", vad som är verklighet, och hur vi förhåller oss till den...." /Frida
 
Och omdömet innehöll ännu mer fin feedback. Frida besvarar min högsta dröm om att skriva en "story" och säger att den rymmer den magi en berättelse kräver. Det känns nästan för bra för att vara sant. Dessutom gav hon mig några konstruktiva förslag på små förbättringar.
 
Ändå är inte en sådan här process trygg.
Trots att det är tionde gången.
Åter igen har jag skrivit ett manus som rör sig i marginalerna,
i en periferi som många inte vill eller kan följa med till.
Med minnet av hur provocerade en del människor blivit
av annat jag skrivit, känns det ändå osäkert.
 
Men jag kan inte låta bli.
Jag är en skrivande människa
Min kreativitet hejdar sig inte.
Om nätterna vaknar jag med nya idéer,
fastän jag inte ens är klar med detta manus
fastän Fallfrukt & Stjärnfall nästan bara är nyfödd.
 
Sådan är jag
 
Nu börjar krystvärkarna för "Famnar av liv"

onsdag 9 november 2016

Ska vi ha det så här?



I senaste numret av M-magasinet
fann jag en väldig bra artikel om
den 60-års kris
som jag beskriver i "Fallfrukt & Stjärnfall".

Skillnaden är förstås att jag inte har rubriken
"Så klarar ni 60 års krisen"
för jag är mer mitt i den.
 
Nu när Leo klarar sig bättre själv,
när familjen inte behöver mitt, nästan dagliga,
praktiska och emotionella, stöd
- som under de senaste 17 månaderna -
så hör jag åter frågorna
om hur jag vill ta till vara på återstoden av mina levnadsdagar.
 
Ömsint riktar livet sin blick mot mig
och viskar "du då...vad behöver du nu?"
 
"Något inom mig" hittade ett spännande sätt
att ta ut riktning.
Jag flyttade mig tjugo år fram i tiden
och skrev mig tillbaka till nuet.
Gav mig själv helt fri att leka med tid och rum
med fantasi, dröm och föraningar
utan att kräva bevis och uppfyllelse.
Utan att låta begränsningar hindra mig.
Jag gav mig själv fri att
ta avstamp från nuet
men inte låsa berättelsen till mitt liv
utan vandra fri tjugo år framåt och tillbaka hit igen.
Tur och retur framtiden.
 
Nu har jag en ljusslinga att följa mot framtiden
En dröm; en saga?
En föraning?
En verklighet?
Vet inte.
Det spelar ingen roll.
 
Jag fick tecken.
Vägmärken
som pekar mot rymder bortom 60års krisens frågor.
 
Jag är tacksam att jag får lyssna och ta diktamen...
Skriver fram livet.
Varje gång.
 

måndag 7 november 2016

Midnatt råder, tyst det är i husen

 
Jag är i midnattens tystnad.
Hela helgen har jag redigerat mitt senaste manus.
för att lämna det till förlaget.
Skickade det nyss med stor tvekan.
Tvivel har sänkt sig ner över mig
irrande bland raderna
ser jag inte meningen för alla ord
hör jag inte längre tonen
och jag känner inte andan som formade berättelsen.
 
Jag är trött.
Korrigeringsarbetet är så förgörande
Ord, kommatecken, punkt och stycken som staplas på varandra
Syftet drunknar under jakten på fel
kvar blir bara en torrlagd flodbädd
där inspirationen en gång flödade.
 
Just nu tror jag inte det blir någon bok.
 
Just nu vill jag bara sova.
Imorgon är en ny dag.
 
Tur.