söndag 31 juli 2016

Mormor, mormor


 
Twentyfour-seven 
busiga, härliga, energiknippen
sedan i fredags!
Nu hörs bara Kents hamrande och spikande..
skratten, tjattret, myset, kramar, skratt och några tårar
- och tusentals "mormor, mormor"
har tonat ut...
Jag är åter i ateljén
Väldigt nöjd över att vi tre haft fina dagar.
Målat i min ateljé...
Dopp i havet...
Lekt med stora kusin Stellas alla pet shops prylar...
Leos lekland...
Mera konstnärliga inslag i mormor ateljé...
Rittävling...
Lek i badkar...
Vilostunder...
Matpauser...
Glass...
En stund i hammocken...
Snacks...
Sagor...
Paddor...
Trångt i sängen...
Tassande fötter i natten...
Ännu mer trångt i sängen...
Mormor ligger till slut som en ostkrok i fotänden
och är inte fullt lika pedagogisk klockan fyra på natten...

Men upp igen,
smörgås med godaste jordgubbsmarmelad;
sånt får man hos mormor...
Grannens studsmatta...
tills mammor kommer för att hämta...
 
och mormor vinkar glatt och suktar åter efter egen tid i ateljén.
Och i natt kommer jag att snurra runt i min egen säng
och inte trassla in mig i små och lite större fötter..
armar som flänger och täcken som ständigt rör sig.
 
En lång, mysig helg är till ända
och en mormor får vara lite trött
fastän hon är väldigt nöjd och tacksam.



 

tisdag 26 juli 2016

Bara en olyckshändelse


Åtal är väckt.
Ansvarsfrågan skall prövas.
Det är det minsta vi kan göra för dig och dina kamrater
och för framtidens konfirmander.

Du vinkade motvilligt farväl
ovetandes om att så mycket skulle tas ifrån dig
dagen efter.

En olycka händer så lätt, hävdar man
och jag rasar över arrogansen.
Inget säkerhetstänk, ingen förberedelse,
ingen riskbedömning,
trots tilltagande blåst tvingade man tre pojkar
att paddla tillbaka från en liten ö,
fastän man, om än frusna, var på säker mark,
ingen ansvarig lägerledare på plats,
ingen följebåt,
inga våtdräkter trots 4-6 gradigt vatten,
trots att ungdomsledare tvekade,
avblåstes inte övningen.
En olycka händer så lätt, hävdar man
men den här kunde också mycket lätt ha undvikits.

Och idag kom ytterligare besked om permanenta skador
som för alltid kommer att begränsa Leo
på ett alldeles grymt sätt;
som kommer att beröva honom rörelsefrihet;
och troligen framtida utbildning och arbete.
Han kämpar fortfarande, dagligen med sviterna efter olyckan.

Så säg aldrig mer, att det bara var en olyckshändelse.
För det är mycket mer än en olyckshändelse som NI har lärt er av
och som gett er anledning att gå igenom rutiner.
Om än det är bra om inget liknande händer igen,
så är det en olycka som varar livet ut
som aldrig lämnar Ånnsjön;

som aldrig lämnar Leos
händer, fot, höft, ben, muskler, hjärna, ögon och rörelser.

Till ansvariga vill jag vråla:
Säg det aldrig igen, säg aldrig att det bara var en olyckshändelse.
Säg inte att ni gjort allt för att stötta pojkarna och familjerna
det senaste året.
För det är inte sant!

I en artikel meddelar kyrkoherden att han inte har lagt sig i skuldfrågan.
Men oavsett rättslig utgång så borde skuld och ansvar inte vara en fråga här!

Herre Gud,
Säg bara förlåt, förlåt
förlåt, förlåt, förlåt
om och om igen,
från djupet av era hjärtan.

tisdag 19 juli 2016

En notis i vår lokaltidning!


Idag 19 juli kommer vår lokaltidning Kanalen
till ortens brevlådor.
På sidan 12 finns en artikel om

Fallfrukt & Stjärnfalloch lite om författarskapets syfte i kombination med att måla.

Det känns fint att få stöd och hjälp av ortens tidning.

Du kan läsa artikeln på webben:

http://www.akersbergakanalen.se/

denna vecka (29)
- klicka då till vänster på en bild av tidningens första sida
eller senare under uppslaget ARKIV


Jag hoppas förstås att många vill läsa min bok!

Jag är tacksam för varje rekommendation som ges!

Sommarkramar
Carin

 

söndag 17 juli 2016

Författarens sommarlov



Det är sommarlov
Jag märker det för jag vet inte vad det är för veckodag
när jag vaknar
Jag vet det för jag sover längre på morgnarna
och drömmer märkliga drömmar som jag minns när jag vaknar
Jag märker det för att allting har tystnat
färre mail, färre telefonsamtal, mindre post
Jag märker det för att jag varje dag undrar hur vädret ska bli
och när solen sticker fram känner jag mig aningen stressad,
Ja, du läste rätt - aningen stressad
eftersom det hela tiden känns som om jag måste passa på och vara ute
för imorgon verkar det bli regn.
Jag märker att det är sommarlov för, trots denna invanda tanke
om att man måste passa på att vara ute när det är sol,
så struntar jag i det,
slår bara upp fönster och dörrar i min ateljé
och fortsätter skriva.

För det är nog så jag bäst märker att det är sommarlov
att jag skriver
att jag somnar med ett ofullbordat kapitel
och vaknar med ett avslut
och med nya idéer.

Det är nog så det mest märks att jag har sommarlov
den lätt tankspridda människa jag blir
när skrivandets iver kidnappar mig.

Jag är en skrivande människa
det vet jag i alla fall
Jag är en skrivande människa
I begynnelsen var ju Ordet...
Jag lyssnar...

lördag 9 juli 2016

Radio Österåker

 

Igår fredag 8/7 besökte jag vår lokalradio "Radio Österåker";
inbjuden att berätta om "Fallfrukt & Stjärnfall".

Möttes av tre rara herrar - alla hemmahörande någonstans i tredje åldern.
Tre herrar med en blandning av lyssnande, pratglädje och intresserat intervjuande!
Och om än det inte alltid var lätt att följa i en av herrarnas yviga associationsbanor
så hade vi en fin stund, som inte lämnade någon av oss oberörda
efter att vi berört åldrandets många aspekter.

Känner mig tacksam över deras varma mottagande
och visat intresse.

Om du vill lyssna på det dryga timslånga samtalet
och låtar valda av mig så gå till

http://radio.osteraker.se

Gå till "PLAY" som ligger som rubrik mitt i vassen på deras bild.
Där väljer du på vänster sida:
FREDAGSMAGASINET - PÅ BRYGGAN.
Du ser mitt namn och datumet 8/7 som alternativ där.

Intervjun med mig börjar ca en timme in i programmet,
du kan klicka fram på det lilla "bandet" som markerar inspelningens längd.

Tack fina gubbar och lycka till med radiopratandet och åldrandet!!



Liten bokfilm

(foto: Linnea Frank)

Fina Yvonne Frank Månsson
på Förlagshuset Siljans Måsar har gjort en fin, liten bokfilm på YouTube
där hon presenterar min bok på ett så ömsint sätt!
Tack, Yvonne!
Tack för att du är stolt över boken!

Vill du se den så klicka på länken nedan
https://youtu.be/WAoLuSRkygM
 

onsdag 6 juli 2016

Déjà vu



En text jag skrev förra veckan.

Så återvände jag till Medelhavet.

Det föll mig in att varje gång jag kommer tillbaka hit
anländer jag igen
men kommer också för första gången,
likväl som för sista gången.
Hela mitt väsen vet det.

Varje gång jag vadar ut i det turkosblå havet
känner min hud igen den lena sältan
och svalkan.
Det är som en helig rit;
att känna pånyttfödelsens fräschör
och att samtidigt stå inför ett oåterkalleligt slut.
Vem vill leva sitt liv för evigt?

Varje gång jag ser den gamla gumman,
sitta i skuggan på sin balkong mot gatan,
strax innan bageriet,
tar jag in det momentana återseendet,
som höljer både det första och det sista i samma ögonkast.
Någon gång när jag återvänder kommer hennes stol att stå tom.
En dag passerar jag inte hennes balkong och tittar upp på henne.
Ingen kan leva sitt liv för evigt.

Sådant är hela mitt liv, tänkte jag idag,
på väg från stranden i het eftermiddagssol.
Vem jag än möter så är alltid det första mötet lika närvarande
som det sista farvälet.
Kanske är det mitt vemods grundton?

På varje älskad strand finns mitt första och
sista fotsteg redan bortsvept av vinden.
Men överallt finns spåren av element som möttes.
Vi kommer och går;
passerar genom tid och platser.
Vi passerar genom varandra;
genom våra själars länder;
också genom våra kroppars riken.

Jag är mina kärlekars lämningar.

I mina händer finns avtryck av varje hand jag har hållit;
där finns mina smekningar bevarade.
I min armar finns varje älskad människa jag har famnat;
där finns varje vaggande rörelse som passerat genom mig memorerad.
I mitt hjärta finns varje barn som lärde mig älska villkorslöst.
Varje vaggvisa jag har sjungit hörs i min bröstkorg.
I min livmoder bär jag ännu döttrarna jag födde.
I mina celler ljuder hymner och lovsånger.
På mina läppar bär jag varje bön jag har bett.

Min hud är brännmärkt av älskogens hetta
och den är len av den ömhet som värkte fram
i det lidande som hör livet till.
I mina ögon vilar de själfulla blickarnas möte kvar.
Det är linsen genom vilken jag nu blickar ut.

Att leva nu är att vara både smyckat tempel
och tidlös ruin;
både ebb och flod;
både nöd och lust -
och som sådan
vadar jag i medvetandets ocean,
innesluten i ett mysterium.

För första gången varje gång.
För sista gången varje gång.
För evigt varje gång.

Som livets pendulum;
när kärlekens sätts i rörelse återställer den tiden;
oscillerar runt jämviktens punkt;
fridens centrum.

När jag lämnar reser jag genom tiden tillbaka till det outsprungna.

måndag 4 juli 2016

För alltid är nu


Veckan gick så fort
Jag har insupit varje stund,
solen som stod högt
det lena vattnet mot min hud;
sanden, vinden,
t om sorlet på stranden.

Jag har njutit varje måltid,
smaklökar i extas;
medelhavets fisk och skaldjur,
ljummen olivolja,
tzatziki, oliver, grekiska sallad
varje solvarm tomat
också gurkan är godare än här hemma,
feta osten...
vinet
ouzon.

Jag har njutit en lekfull flirt med en kypare,
njutit av vänligt bemötande,
gamla och nyfunna vänner;
skrattande samtal;
stunder av berörande ord och
plötsliga, alldeles genomträngande skönhetsupplevelser.

Jag har njutit av att skriva på balkongen..
njutit en stunds frist från ansvar
till och med korta ögonblick glömt det
som varit så svårt och tungt under året som gick...

I natt drömde jag en dröm om en lekande hundvalp
som gick förlorad under tråkiga omständigheter...

hm...jag vaknade just när jag funnit den..
jag ska göra allt för att den ska "bli bra" igen...

för jag vill fortsätta leka...
För alltid är nu...nu...nu