söndag 28 februari 2016

Morgonmässa

 
Morgonmässa
Nådens ljus vidrör det skapade
solkatter celebrerar kreativitetens flöde
 
Jag är stilla
väntar på kallelsen
vilken stråle skall leta sig genom mig
och leda min rörelse idag?
 
Upplyft era hjärtan inför Gud
och hör dagens evangelium...
 
Jag lyssnar till den mäktiga tystnaden
medan solstrålar tränger genom varje fönster;
genom varje mur och genom varje cell
borrar sig in i mitt innersta;
nedlägger ett glädjens, befriande budskap
i mitt väsens botten.
 
Låter mig fyllas till brädden
Låter mitt hjärtas kalk överfyllas
intar ordlös näring som ett dagligt bröd
 
Andas
 
Jag föds och jag dör
i samma andetag
Jag färdas och anländer 
i samma andetag
Jag tar emot och jag ger tillbaka
i samma andetag
Jag utvecklas och avvecklas
i samma andetag
Jag är allt och inget
i samma andetag
 
Så jag andas
för så länge jag andas
pågår ett gudomligt kretslopp
mellan himmel och jord
 
Andas, min vän, andas.

torsdag 25 februari 2016

Kosmisk korall


Skapandets sällsamma glädje
Förundran
hur kunde detta ske
Tacksamhet
över det unika som inte kan upprepas
Hänförelsen
att se det jag inte visste fanns födas
när jag står till förfogande
för Skaparens hand
Följsamheten;
den behagliga upplevelsen av
att inte sträva
Att ge efter för det okända
och lita till min kropps rörelse
inte tänka
bara följa
en rofylld hymn
som strömmar genom mitt väsen
följa energin

Detta är bön för mig
Detta är välsignelse för mig
Detta är tacksägelse för mig
Detta är min andes fridshälsning

och jag njuter
bara njuter

Tavlan är 100x100 cm (knappt torr ännu och fotot ger inte riktigt rättvis åt tavlan)

Tack

måndag 22 februari 2016

I ditt ljus

 
Stilla vid livets flod
Oändlighetens hav gömmer sig i varje droppe;
i varje rörelse.
Rastlösheten har andats ut
Varje liv jag ville leva
lever i livets vattendrag
varje land jag ville besöka
speglar sig på vattenytan
varje passionerat möte jag önskade mig
glimmar under ytan
varje dikt jag ville skriva
porlar bland stenarna
varje minne av älskog
kluckar vid strandkanten
varje kyss finns 
gömd i vattnets virvlande dans
 
Allt har jag fått -
allt får jag
ty mitt livs tusen sagor
och räddningens natt
är verklighet sida vid sida
med det liv jag lever
 
Ensam i min ateljé
i tystnadens mäktiga nu
reser jag mellan himmel och jord
mellan tid och rum
mellan då och nu
mellan liv och död;
genom återfödelsens 
avresa och återkomst
 
Fri att våga vad jag inte vågade
älska mer än jag hade mod till och att
överlåta mig mer totalt i sagans verklighet.
 
Inget är förlorat
allt är vunnet
I begynnelsen var Ordet
som ger liv
Jag skriver mig fri
och
 
"I ditt ljus lär jag mig att älska
I din skönhet, hur att skriva poesi.
Du dansar i mitt bröst
där ingen ser dig
men ibland gör jag det
och det jag ser
blir denna konst."
Rumi
 
Tavlan målad av mig

söndag 21 februari 2016

Ett hemligt tecken

 
I virvel av lidelse
dansar min ande fri
utkastad ur tid
befriad från kroppens hölje
utkastad
för att återse
 
utkastad
för att återvända
till det ofullbordade
som söker helandets mäktiga hand
 
Vidrörd från en fjärran, onåbar plats
det som inte blev
blev ändå
kosmiska reminiscenser
av hudlös evighet
 
Det vi hade
levde sitt liv
alldeles intill det medvetna
och nu korsas trådarna i illusionens väv
det förlorade återvunnet
det behållna faller ut
det olösta förlossas
det separerade smälter samman
som nebulosor i rymden
 
Kyss mig, kyss mig
sjunger min ande
till Kärlekens Store Gud.
 
Ske Din Vilja
Jag böjer mig för din hand
nu och för alltid.

torsdag 18 februari 2016

Lugna ner dig, mormor!

Idag var jag på Rehab Stadion med Leo.
Vi spelade Boule.
Jag - som inte är en tävlingsmänniska 😉 -
blev exalterad av den spännande matchen
mot två andra personer med handikapp.
Jag hojtade och tjoade
över framgång och motgång.
Så sade Leo
- men lugna ner dig, mormor!
Och jag svarade:
- men det är mycket roligare att ge sig hän i livet...
- ja, ja men du har så många konstiga läten...

Ja, ja....en cool tonåring trots allt som hänt.
Och jag en vild mormor, trots allt som hänt.
Och vi älskar varandra.

måndag 15 februari 2016

Leva en dag

 
Jag vaknar alltid tidigt
med en känsla av att jag inte vill förspilla
den dag som är mig given.
 
Idag föds jag för att dö i natt
och väckas till nya insikter
som ögonblick för ögonblick 
avtäcker det temporära
för evighetens genomskinliga vingslag.
 
Jag lever en dag
denna enda
som återkommer varje morgon
med kallelsen att våga älska
 
Att våga älska
- att verkligen våga älska -
kräver större mod än att dö,
det kräver större visdom än varje kunskap
det kräver djupare sårbarhet än varje skada jag har åsamkats
det kräver mer tillit än vad någon garanti kan ge
det kräver större följsamhet än vågorna på världshaven
 Det kräver större rymd i hjärtat än himlens höjd
 
och det är denna möjlighet som väcker mig varje morgon;
möjligheten att våga älska;
möjligheten att finna mer av detta mod, denna visdom,
denna sårbarhet, tillit och följsamhet
som förvandlar evigheten till en enda dag;
 
till en enda dag som räckte för att uppfylla syftet.
 
Tavlan har jag också målat...

torsdag 11 februari 2016

Evolution i rörelse


"Vid ingen tidpunkt i evolutionen har någonting uppstått
som inte är del av en stor sammanhållen plan.
Det är en sanning som residerar i den feminina principen -
det är den bindande kraft för alla i existensens, till synes, motsatta celler
och händelser - och som i det avseendet representerar den
stora moderliga famnen som drar allt samman till en
enda enhet.
Din egen personliga resonans inför denna sanning om vår enhet
bestämmer den övergripande frekvens som sköljer genom din DNA.
Antingen du tror på det, förnekar det eller har en önskan om det,
så förändras inte sanningen.
Det finns en kraft i universum som koreograferar allt -
och den finner du just precis inom dig."*
 
Ju mer jag låter mig själv falla in i feminin mjukhet;
där jag flödar genom och förbi det maskulina initiativ som
tog mig till min ateljé;
och som inom mig initierade den kreativa handlingen
desto mer flödar kosmiska rörelser fram genom mig och mitt skapande.
 
Så vet jag med hela mitt väsen;
att det transcendenta inte tar mig bort från livet;
- så som ordet kan ge intryck av -
tvärtom den esoteriska rörelsen
placerar mig mitt i livet
där jag är
där jag alltid har funnits
mitt i allt som är.
 
Jag följer naturens rörelse
och det som verkar oförenligt
smälter samman
och lämnar mysteriet att vara precis vad det är
 
och min själ ler stilla.
 
*
Ännu en tavla i en skapande period.
Den här flödande tekniken är enkel men inte lätt;
det är en övning i överlåtelse, tillit och
allra mest behöver den att jag lyssnar och känner in naturens egen rörelse.
När jag förlorar mig själv
vinner jag något som är mer än jag. 
 
 
(* = GK 2, R Rudd)


måndag 8 februari 2016

Kreativitetens fräschör

 
Den kreativitet som ger liv
kan aldrig kontrolleras och regleras
Den kommer när det kommer..
som en lättnad efter förtvivlan
som ett flöde efter kramp
som en sång efter tystnad
som rörelse efter stillestånd
som en födelse efter död
var gång alltid ny
 
Min puls är fullt engagerad
eller helt i vila
En slags helig väntan
på ett oanat uttryck
som vare sig kan planeras
repeteras eller kopieras
 
Detta är min bön;
att få vara ett rent kärl
för den kreativa processen;
så att evolutionen kan röra sig genom mig
och finna sin väg mot ett
infångat ögonblick av kärlek, skönhet och enhet.
Be Thy Will...
 
Lämnar en skapande helg bakom mig
tacksam...
 
(inspirerad av GK 1)

lördag 6 februari 2016

En spricka i illusionens väv

 
Ibland spricker illusionens väv upp
och bortom glimtar det outsägliga;
en totalitet som inte utesluter
och som inte åtskiljer
 
Genom sprickan skönjer jag
sambanden
det gudomliga fält
som likt en vattenanemom
vaggande skapar evigheten
Varje spår av liv
invävd;
det fullkomliga
lik väl som det ofullkomliga
Det lösta likväl som det olösta.
 
Här ryms mina mänskliga rädslor
lika mycket som min andes frid
 
Åren, liven, såren och visdomen
badar i en sfär av
något som är större än kärleken;
i något som upplöser
frigör
utger
utgjuter
 
nytt liv
 
Genom sprickan i illusionens väv
ser jag att vi har möts många gånger
ibland har vi vågat att älska
ibland inte
det är som det är
 
i fridens andetag
där är du alltid älskad
vad än som förenar eller skiljer oss åt.
 
*
Tavlan kom till häromdagen....

måndag 1 februari 2016

Bortom randen


De stora insikterna föds ofta ur "misstag" sägs det.
Så länge våndades jag mina misstag
betraktade mig ofta som misslyckad
när jag flöt iväg utan för ramar och regler;
när jag föll mot ingenting;
när inte längre sammanhang behöll mig
eller när jag inte kunde stanna;
och när skeptiska, räddhågade ögon
betraktade mina utsvävningar.

Men en helig sanning är
att vi ska lita på vår egen inre väg
före externa läror och lärare.
Att följa vår egen mystika väg är att helt överlåta sig
till det som finns inom oss
- vart än det leder.
Att följa vår egen inre väg
är en okänd väg;
det är en unik väg som ingen annan har trampat upp före dig.
Det är en väg som inte kan skönjas;
men som avslöjar sig med ett fotsteg i taget.

Det är en väg vi inte vet något om
men som vårt innersta känner till;
det är en väg som ligger djupare än det yttre jagets alla önskningar;
djupare än det vi håller för andligt;
djupare än det vi tror är sanningen.
Det är bortom randen
för det tänkbara.

Det är bortom;
det är enklare;
det är mer äkta;
mer opretentiöst
mitt i sin sällhet.

Det är ömhetens väg
vad än vi möter
och vart än vi går.

Det vi trodde var dimma
är en kosmisk atmosfär.

Tavlan skapades ur en stund av överlåtelse.