fredag 30 december 2016

Ett gott nytt år med mycket välbefinnande önskar jag dig!

 
Det har hänt så mycket 2016.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam över.

Jag har mött fantastiska människor;
som visat så stor tilltro till mig som människa;
som författare och terapeut.
Tack till Yvonne, Ann-Sofie, Gabriella och Frida
på Förlagshuset Siljans Måsar.
Jag har haft så roligt med mina vänner;
har fått ha fantastisk utställning med Carol, min nära vän.
Sålt några tavlor!

Jag har haft mycket och fin närhet till min familj,
sett Leo komma tillbaka mer och mer,
har fått umgås massor med alla mina barnbarn
och med voffsingen Charlie
och ibland med lilla Engla också.
 
Jag har skrivit två böcker!
Två - för att kreativiteten har varit så flödande.
Relesefesten för "Fallfrukt & Stjärnfall" var så mysig
och nästa blir en jubileumsfest;
min tionde (!) bok och förlagets hundrade (!)
"Famnar av liv" - en feel-good-story
om en mormor som har finstämda samtal med sin unga dotterdotter
om livet, kärleken, passionen, döden och evigheten;
om tidigare - och parallella liv!
Så spännande, tycker jag själv! :-)

Jag har mött nya möjligheter, som jag ska berätta mer om nästa år.
För nu vill jag tacka Caroline för att jag får vara med i teamet.
Det är en fantastisk möjlighet som har öppnat sig
 på alla plan, fysiskt, själsligt och andligt.
Livgivande vatten flödar i mitt liv.
Jag håller livet i mina öppna händer,
vet att det är skört och oförutsägbart
men likväl så belönande och rikt
när vi accepterar
men också tillåter oss att tro och hoppas
och minnas att kärleken är störst av dem!

Jag bevittnar livet,
vet att allt är nåd
bara nåd
 
Jag har varje ögonblick till låns
och jag lånar förundrad
Tacksam för att det känns bättre än på väldigt länge
att både vara vittne och aktör...
både i världen, fysiskt och verkligt
som bortom den betraktande.
 
Ett Gott Nytt År önskar jag dig!
//Carin

onsdag 21 december 2016

Fällande dom för lägerledaren!

En sån lättnad!
Det finns lite rättvisa i världen.
Lägerchefen ansågs försumlig vad gäller säkerheten på lägret
och dömdes för vållande av kroppsskada.
Tack till kloka nämndemän o dess ordförande på Attunda tingsrätt.
Tack till Thomas Bodström,
pojkarnas biträde
och tack till Åklagare Håkan Andersson.
Tack till oss alla som har kämpat för pojkarnas upprättelse!
Nu kan vi fira jul!

lördag 17 december 2016

Svenska Hjältar - YOU ARE THE HEROES OF OUR TIME!


 
Igår mötte hjältarna sina hjältar!
Så starkt och berörande.
Ändå var rekonstruktionsfilmen endast en "light-version" av verkligheten.
Omständigheterna var mycket tuffare och svårare,
inte minst vad gäller vindstyrka och vågor vid tillfället för olyckan
än vad vi kunde se på reportaget.
Så dessa pojkar hade det betydligt svårare att försöka hålla sig kvar i båten
och skyddsänglar satsade sina liv för att rädda dem!
Så härligt att se pojkarna komma in på scenen och överräcka ord av tack och statyetten.
 
Jag läste i Kyrkans tidning att lägerchefen Tom Broberg,
sagt i en intervju med tidningen vid rättegången,
att han kände ett moraliskt, men inte straffrättsligt, ansvar för olyckan.
Men tänk om han och hans överordnande hade visat de drabbade pojkarna
och deras familjer ett uns av det.
Tänk om de hade kommit till pojkarna och visat ansvarskänsla;
ställt upp och haft omsorg om de drabbade på något sätt som kunde
motsvara det moraliska ansvar lägerchefen, nu säger sig känna.
Tänk om han och hans överordnade en ENDA gång hade sett pojkarna i ögonen
och genuint beklagat händelsen och försumligheten.
Tänk om - tänk så annorlunda allt hade varit nu.
 
I syndabekännelsen ber vi inte bara om förlåtelse
för vad vi har tänkt och gjort som varit fel;
utan vi ber också om förlåtelse för underlåtelser.
Här har så mycket underlåtits, från dagen vid olycka till denna dag.
Allvarliga underlåtelser och som är tragiskt att konstatera - för alla inblandade!
 
Nu väntar man i Kummelby församling på en friande dom,
så att "saken får vara ur världen", som man har uttryckt sig.
 
Men kära, älskade, kristna människor,
ni om några borde veta att så fungerar det inte.
Först vill ni skilja på det straffrättsliga ansvaret och det moraliska -
och när ni nu hoppas på friande dom av straffrättsliga skäl,
då hör tydligen, i ert förmenande,
det moraliska ansvaret och det straffrättsliga plötsligt ihop igen.
Då är saken ur världen???
Lyssna, nu .. kära arma ni,
 
Om lägerchefen straffrättsligt frias är en sak - men för det moraliska
ansvaret får ni nog bara frid genom att knäböja,
med hjärtat i era händer,
inför dessa tre pojkar.
Ty, det är bara dessa tre pojkar
som, i sanning, kan frambära Kristi förlåtelse till er
- på samma sätt som de frambar statyetten till livräddarna!

fredag 9 december 2016

FAMNAR AV LIV





Så här fin blev slutligen fram- och baksida av
nya boken
Famnar av liv.
På baksidan står följande text:

Genom kärlekens gåtfulla grenverk får vi följa en mormor
när hon ömsint ledsagar sin dotterdotter genom eoner av liv,
för att låta den unga flickan ana kärlekens mysterium,
möjligheternas oändliga rymd och tillvarons bärande kraft.

Vad vill du att dina barn och barnbarn ska ärva efter dig?

Famnar av liv öppnar en värld bortom den linjära tidens begränsningar,
bortom det fysiska rummets, även bortom den fysiska kroppens.
Vi färdas mellan sedan länge förfluten tid, ett här och nu, och en förnummen framtid
för att så vidga vår uppfattning om tidens och livets förutsättningar.
Det poetiska vackra språket länkar tid, generationer, relationer, platser och händelser till varandra.
Ordens budskap rycker i gamla livlinor, utmanar föreställningar,
men inger hopp om att det finns en mening.
Med allt.
Och att det är aldrig är för sent att läka.

Vi ger så lite då vi ger av våra ägodelar.
Det är när vi ger av oss själva som vi verkligen ger.

Följe med i berättelsen - mellan subtila tankesfärer och gränsöverskridande tankesprång -
för att, om och om igen, söka vad kärleken söker; sig själv.

UTKOMMER SLUTET AV JANUARI 2017
Det går utmärkt att förbeställa boken via
Signerat ex 259 kr inkl moms + porto tillkommer.
192 sidor

De första tio förbeställningarna får som present
en ny utgåva av Älskade Människa

torsdag 8 december 2016

Hjärtesorg - om rättegången för Leos, Gabriels och Patriks upprättelse

 
I två dagar har jag nu bevittnat rättegången som
gällde "vållande av kroppsskada"
för tre pojkar, varav ett är mitt barnbarn - genom
olyckan som inträffade i Ånnsjön juni-15.
 
Så här har det varit för mig; så här har jag uppfattat det:
 
I två dagar har det, otaliga gånger, upprepats att lägerchefen
inte ansåg sig ha något säkerhetsansvar för barnen.
Försvaret anser att 51 ungdomar åkte på läger helt på egen risk,
vilket inte på något sätt har meddelats föräldrarna via
den muntliga och skriftliga information de fick före lägret.
Ett Multisportläger - där man försäkrade föräldrar
om att det skulle gå till på ett tryggt och professionellt sätt.
Paddling skulle ske i en 2-5 m bred och grund å/bäck.
Rutten lades sedan, av olika skäl, om till Ånnsjöns farliga vatten.
Trots växlande väder startade kanotorienteringen
och avbröts inte när vädret försämrades.
Pojkarna tog sig i land på ett ställe och var i säkerhet,
men ombads ändå att försöka paddla tillbaka i blåst
som var så "frisk" att kanoten kantrade.
Ingen ledare hade kollat vattentemperaturen som låg mellan +4-8 grader.
Inga följebåtar, inga torrdräkter.
Ingen uppsikt längs orienteringsrutten.
Få av ledarna hade själva kanotvana
och INGEN av pojkarna.
Någon säkerhetsgenomgång gjordes inte.
 
Måtte nu inga fler föräldrar skicka sina tonåringar på läger
där ingen säger sig har säkerhetsansvar - inte ens lägerchefen.
 
Jag har aldrig sett så mycket förnekelse samlat i ett rum förut.
Det var lika bedrövligt som när man har sett en del politiker
avsvära sig ansvar för misstag dom gjort.
Det var sorgligt och upprörande.
En sorglig församling - Kummelby i Sollentuna.
 
Allt i den här processen går emot Jesu kärleksbudskap.
Det kan Kummelby församlingsledning väl knappast längre
göra anspråk på att leva och förmedla.
Ingen av dem valde att bära korset, utan slängde det vilt
omkring sig - och dessutom på de svagaste och drabbade!
 
Det väcker självklart extra mycket sorg
för att det var kyrkan som var organisatör för lägret.
Av poliser förväntar vi oss att de, som personer,
också lever efter lagar och samhällets ordning.
Av Skatteverkets personal hoppas vi slippa se falskdeklarationer, o s v.
Med varje tjänst och ämbete följer ett moraliskt åtagande.
Av kyrkans personal - av präster som skall vara Jesu representant -
är det självklart att jag förväntar mig mer -
och att jag hoppas på de ska leva budskapet man lär ut.
 
Jag satt där och funderade vad som hade hänt om Jesus hade varit nämndens ordförande?
Om kärlekens lag fått råda?
Vad hade han sagt till Kummelbys ledning?
kyrkoherde, konfirmationsprästen, lägerchefen
(och enhetschef/präst- som inte ens var närvarande).
 
Men först hörde jag Jesus ropa:
Låten barnen komma till mig!
Jag tror att han hade slutit dessa sargade pojkar i sin famn;
de pojkar som Kummelby ledning inte tar - och inte tog - ansvar för,
som i stället slåss för sin egen "heder" och för ansvarsbefrielse.
Jag tror också att Jesus hade tagit de unga ungdomsledarna till sig
och skyddat dem från att sitta i kläm,
och från det som kanske var en "press" att försöka skydda
lägerchefen, och i och med det av lägerchefens advokat
samtidigt bli ifrågasatta kring deras ansvar i frågan.
Till de ansvariga tror jag Jesus hade sagt:
GÅ FÖRST ut och be dom ni har syndat mot om förlåtelse,
kom sedan och be Gud om förlåtelse.
(Såsom det ursprungliga påbudet från Jesus var formulerat kring
syndabekännelsen).
 
Jag är till och med säker på att de, som nu gör allt för att
inte bära ansvaret skulle få förlåtelse vid bekännelse.
Så stor är Kärleken.
 
Kan jag förlåta dessa räddhågade och prestigefyllda ledare?
Kan jag förlåta fastän de inte har valt att bära sitt kors,
utan slänger det efter mitt barnbarn?
 
Jag måste säga, som Jesus sade:
Gud förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.
När de vände sig ifrån de minsta
vände de sig bort från Dig.
Omslut dem i din famn och gör deras hjärtan mjuka.
 
Förlåt dem, ty jag kan ännu inte.
Förlåt mig för att jag är besviken på dem.
Men jag ser deras rädsla.
Jag ser. Jag ser den verkligen.
På något sätt är det synd om dem.
Och om igen vet vi: Det är sanningen som gör oss fria.

Domen kommer att meddelas före jul.
I värsta fall kommer det att handla om hur en befattningsbeskrivning har formulerats
och därför kanske lägerchefen frias
oavsett mitt barnbarns livslånga lidande.
Vi får se.
Kanske är detta bara en början på en lång, utdragen rättsprocess.
 


torsdag 24 november 2016

Mormor saknar mig!

 
Underbara barnbarnet, Isa 4 år
har ritat en bild på sin mormor
- mig -
och säger till sin mamma:
Mormor gråter!
Se tårarna vid ögonen!
Varför då? Frågar hennes mamma.
För att hon saknar mig, svarar Isa.
 
Gullevännen, så sant, så sant.
Och nu kommer mormor att sakna ännu mer,
för i helgen fredag 25/11-Sönd 27/11
ska mormor vara på mässan
Allt för Hälsan, Älvsjö
med Vattumannens bokhandel och Förlagshuset Siljans Måsar
Monter A16:21
 
Men vi ses snart, älskade unge!
 
Välkomna!
Böcker till tomteglada julpriser.

måndag 21 november 2016

Författarafton

Nu när mörkret kommer redan på eftermiddagen,
så kallar jag stunden mellan kl 14-16
för "afton", tycker om det ordet!
 
Kom och mingla med en författarkollega och mig
lördagen den 10 december (mellan just kl 14-16)
på Vattumannens bokhandel, Drottninggatan, Stockholm.
 
Vi presenterar vårt författande och boken,
bjuder på glögg och pepparkakor
signerar böcker
och så har vi lite mysigt mitt
i julhandelns accelererande.
 
Välkommen
 
Carin

söndag 13 november 2016

Famnar av liv

 
Boktitel: Famnar av liv
Omslag: Bilden ovan
Beräknad utgivning slutet på Januari 2017
 
Dagar och nätter i ateljén
Rättar och förbättrar
Har svårt att fokusera på något annat
Humöret går upp och ner
Kastas mellan förtröstan och tvivel,
mellan tilltro och självkritik
 
Jag vet det är så här varje gång
En obeskrivlig berg- och dalbana
där jag om och om igen
får påminna mig själv om
den vackra titeln
"Famnar av liv"
om och om igen
vila i bilden.
 
Ibland måste jag lämna dokumentet
och återvända
läsa lite med den ton jag skrivit det
- inte med min inre redaktörs stränghet -
När tröttheten slår till tar jag fram lektörsomdömet jag fick i torsdags:
Läser andäktig vad en kompetent person, som läst många manus, säger:

"Jag har nu läst igenom ditt manus och vill börja med att säga att denna berättelse bär en stor livsvisdom och förtröstan, klädd i en poetiskt gestaltande och välskuren dräkt.
Ditt manus påminner om "Tisdagar med Morrie", men här med en äldre och en yngre kvinna, i stället för en äldre och yngre man, som samtalar om livet, dess glädjeämnen och utmaningar.
Precis som "Tisdagar med Morrie" beskrivs som en "lektion i konsten att leva", vill jag sammanfatta din berättelse.
Det är en jämförelse att vara stolt över, på mång sätt, men den ska inte missuppfattas som att du har skrivit en kopia av något redan skrivet, för så är det inte.
Det unika i din berättelse är ditt poetiska språk.
din förmåga att få läsaren att utmana både sin uppfattning om tidens och livets förutsättningar.
Du bryter upp den linjära tidens begränsningar, liksom det fysiska rummets, men även den fysiska kroppens, och låter läsaren färdas mellan sedan länge förfluten tid, ett här och nu, som senare visar sig var förnummen tid - det som kanske skall ske, och du gestaltar det på ett mycket trovärdigt sätt.
Det som kanske skall ske, har i mina ögon skett, så trovärdigt och realistisk blir din berättelse som utmanar våra föreställningar om vad som är "på riktigt", vad som är verklighet, och hur vi förhåller oss till den...." /Frida
 
Och omdömet innehöll ännu mer fin feedback. Frida besvarar min högsta dröm om att skriva en "story" och säger att den rymmer den magi en berättelse kräver. Det känns nästan för bra för att vara sant. Dessutom gav hon mig några konstruktiva förslag på små förbättringar.
 
Ändå är inte en sådan här process trygg.
Trots att det är tionde gången.
Åter igen har jag skrivit ett manus som rör sig i marginalerna,
i en periferi som många inte vill eller kan följa med till.
Med minnet av hur provocerade en del människor blivit
av annat jag skrivit, känns det ändå osäkert.
 
Men jag kan inte låta bli.
Jag är en skrivande människa
Min kreativitet hejdar sig inte.
Om nätterna vaknar jag med nya idéer,
fastän jag inte ens är klar med detta manus
fastän Fallfrukt & Stjärnfall nästan bara är nyfödd.
 
Sådan är jag
 
Nu börjar krystvärkarna för "Famnar av liv"

onsdag 9 november 2016

Ska vi ha det så här?



I senaste numret av M-magasinet
fann jag en väldig bra artikel om
den 60-års kris
som jag beskriver i "Fallfrukt & Stjärnfall".

Skillnaden är förstås att jag inte har rubriken
"Så klarar ni 60 års krisen"
för jag är mer mitt i den.
 
Nu när Leo klarar sig bättre själv,
när familjen inte behöver mitt, nästan dagliga,
praktiska och emotionella, stöd
- som under de senaste 17 månaderna -
så hör jag åter frågorna
om hur jag vill ta till vara på återstoden av mina levnadsdagar.
 
Ömsint riktar livet sin blick mot mig
och viskar "du då...vad behöver du nu?"
 
"Något inom mig" hittade ett spännande sätt
att ta ut riktning.
Jag flyttade mig tjugo år fram i tiden
och skrev mig tillbaka till nuet.
Gav mig själv helt fri att leka med tid och rum
med fantasi, dröm och föraningar
utan att kräva bevis och uppfyllelse.
Utan att låta begränsningar hindra mig.
Jag gav mig själv fri att
ta avstamp från nuet
men inte låsa berättelsen till mitt liv
utan vandra fri tjugo år framåt och tillbaka hit igen.
Tur och retur framtiden.
 
Nu har jag en ljusslinga att följa mot framtiden
En dröm; en saga?
En föraning?
En verklighet?
Vet inte.
Det spelar ingen roll.
 
Jag fick tecken.
Vägmärken
som pekar mot rymder bortom 60års krisens frågor.
 
Jag är tacksam att jag får lyssna och ta diktamen...
Skriver fram livet.
Varje gång.
 

måndag 7 november 2016

Midnatt råder, tyst det är i husen

 
Jag är i midnattens tystnad.
Hela helgen har jag redigerat mitt senaste manus.
för att lämna det till förlaget.
Skickade det nyss med stor tvekan.
Tvivel har sänkt sig ner över mig
irrande bland raderna
ser jag inte meningen för alla ord
hör jag inte längre tonen
och jag känner inte andan som formade berättelsen.
 
Jag är trött.
Korrigeringsarbetet är så förgörande
Ord, kommatecken, punkt och stycken som staplas på varandra
Syftet drunknar under jakten på fel
kvar blir bara en torrlagd flodbädd
där inspirationen en gång flödade.
 
Just nu tror jag inte det blir någon bok.
 
Just nu vill jag bara sova.
Imorgon är en ny dag.
 
Tur.

söndag 30 oktober 2016

Vildrosens videosnuttar

 
Bland vissnat gräs, nedfallna höstlov och döende växter
fann jag idag denna lilla - vackra - överlevare!
 
Någon kallade mig en gång för "Vildrosen"
och jag kände igen mig i det namnet.
 
En liten vildros som överlever.
Som håller sig kvar också när det är svårt;
när frosten biter
och ensamheten är djup.
 
Jag är jag
och jag andas ut varje missmodig känsla av att inte räcka till
och leker på nytt.
 
En videosnutt där jag läser några stycken ur
Fallfrukt & Stjärnfall
 
Med ett barns envishet och hopp
övar jag livet.
 
Sök på YouTube under mitt namn
eller här är länken för den som
önskade att jag läste lite ur min bok
 


torsdag 27 oktober 2016

Konsten att bli gammal

 
En tysk filosof vid namn Wilhelm Schmid
har kommit ut med en bok som heter
"Konsten att bli gammal".
 
I DN igår fanns en artikel om boken
och här berättades om hur efterfrågad och uppskattad den blivit.
Av både unga och gamla.
Av unga för att man vill förbereda sig att åldras på ett medvetet och värdigt sätt.
Gamla har meddelat att man önskar att boken kommit tidigare.
 
Jag har inte läst boken ännu, men ser fram emot att göra det.
Wilhelm har utgått från sin egen "förskräckelse" kring hur det kändes att passera 60 år
och upptäcka sig gammal.
Den ger enligt artikeln också råd om hur man, via tio punkter, 
kan utveckla det jämnmod som, Wilhelm menar, är väsentligt för att åldras väl.
 
Oh, vad jag unnar Wilhelm den uppmärksamhet han fått för sin bok.
Det ska bli så spännande att se om Wilhelm skriver på ett mer "manligt" sätt.
Vad det nu är?
 Förlåt om det blir en generalisering här.
 
Min bok "Fallfrukt & Stjärnfall" är definitivt inte marknadsförd
som en lärobok i åldrandet.
Ändå är den kanske det?
Kanske är den det, utan att jag kallar det som jag kommit fram till "en konst"..
Kanske pekar min bok också på en konst, 
fastän jag till exempel har uttryckt "jämnmod" som lågmäld passion; som ömhet;
som modet att våga vara i enkelhet och i tomhet.
 
Oh, jag måste bekänna att jag önskade att "Fallfrukt & Stjärnfall"
kunde få en artikel i DN...
kanske för mitt feminina - och som någon sagt - sprudlande, rika, men också tidlösa språk?
Kanske för att jag uppriktigt delar
både glädjen och vemodet?
Kanske för att jag vågat stå i ovissheten
och att läsaren själv får bestämma sig för en egen "konst"...
 
Jag kan bara hoppas...
 
Häromdagen gjorde jag det lilla videoklippet, till YouTube
- få kan ana vilket stort steg det är för mig -
Jag är nämligen ingen säljare (surprise ;-) )
Det är onaturligt för mig att säga; köp min bok...
 
Några har tyckt att filmsnutten borde varit proffsigare,
någon tyckte att jag borde ha läst ett stycke
(vilket jag planerat att göra i nästa filmklipp)
Någon tyckte att jag var alltför blygsam
och några tyckte om just det att jag var eftertänksam och varsam;
att jag inte prackade på och pratade forcerat.
Någon tyckte om min röst och min spontana berättelse om boken.
Det är förstås mycket lättare att veta från åskådarplats
än att veta hur man gör mitt på spelplanen.
Så är det kanske för oss alla.
 
Men jag minns vad min man sade en gång på ett release-party
för "Vindens Väg" när någon sade:
- Oh vad du är modig Carin, som är så självutlämnande.
Jag tvekade lite, kände inte igen mig i "modig".
Då citerade min man Nalle Puh (minns inte exakt ordalydelsen):
"Man är lika modig som man är rädd".
Det kunde jag känna igen mig i.
Mitt mod går hand i hand med min rädsla.
Det är ibland oerhört skrämmande att stå naken inför världen;
att ofullkomlig ändå vilja förmedla något...
Men jag gör det - för det är en obetvinglig drivkraft jag har.
En hejdlös kallelse...
 
Men för den skull inte alltid bekvämt.
 
Till varje stödjande människa; för förståelse och ömhet inför min
ofullkomlighet vill jag tacka.
Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka.
Det är en gåva - i en värld som inte är lätt att utlämna sig till och
av den ständigt bli bedömd och ibland dömd av.
 
Kärlek
Hannah Carin

måndag 24 oktober 2016

YouTubeklipp

 
 
Välkommen att se och lyssna till när jag presenterar
Fallfrukt & Stjärnfall.
 
Känns fint att få ta en "personlig kontakt" med omvärlden.
 
Dela gärna klippet med många!

lördag 22 oktober 2016

Du är en himmelsk ton

 
Anders, tack för oförglömliga toner
tack för den stämningsfulla dagen året 2011
när du och jag i samstämmighet
skapade CD:n Själsängelns tal.
 
Vi satt bakom varsin skärm
och jag läste mina texter
och du improviserade.
Vi hade bokat två dagar
men tiden stod stilla
och lyhördheten för varandra
var magisk.
Fyra timmar senare
var dikterna "tonsatta"
Det kändes som att sjunga
fastän jag inte sjöng.
 
Orden och tonerna lyfte oss
Det var magiskt.
 
Nu har du lyft mot en annan dimension.
Igår sjöng Linn på din begravning
"att himlen är en bättre plats för att du är där".
Så måste det vara.
 
Du komponerade och spelade änglamusik
på jorden.
Du gav ord vingar
Du var en "vessel of Love"
 
Och idag lyssnar jag på CD:n vi skapade.
Aldrig har min röst varit mildare än då.
Det var så mycket kärlek i rummet.
 
Tack Anders. Jag hör sånger från ovan.
 
 
Anders blev 48 år

söndag 16 oktober 2016

Fallfrukt & Stjärnfall

 
"Det är självrannsakans tid.
Jag kan inte återväcka min kropps ungdom.
Jag vill inte det.
Jag kan heller inte återuppliva den fåfänga känslan
av oändlig framtid och odödlighet.
Jag kan inte ens återhämta medelålderns inrättade, etablerade liv
där femtioårsfesten markerade verksamhetens höjdpunkt
...//...
Någonstans anar jag att varje idé om vad jag borde göra
och vad jag saknar är en inbillad föreställning.
...//...
Vad jag hann med och åstadkom;
vad jag inte vågade eller kunde är egentligen betydelselöst
för jag färdas mot något som jag inte har en aning om,
men som ska summera allt.
Det finns ingen anledning att fatta några beslut.
Tiden tar mig dit oavsett.
Det provisoriska permanentas sakta till inramade minnen.
Till avslutade kapitel.
 
...//...
 
Det är tid att våga dö bort från varje attribut."
 
Citat ur Fallfrukt & Stjärnfall
 
"Förståelse och igenkänning av 'tredje åldern'" (Tidningen Livsenergi)
 
Det är höst! Välkommen att beställa bok att läsa när du kurar vid brasan i höstmörkret.
189 kr (+ porto). Meddela mig om du önskar den signerad av mig.
Har du kanske en väninna som fyller 50 eller mer, 60 eller så?
Vid köp av två ger jag 10% rabatt (340 kr + porto)
Beställes via carin@conspirito.se 

tisdag 11 oktober 2016

The cloud of the unkown

 
Jag leker i tid och rum
färdas ovan molnen
i sfärer av kärlek
och i spårlösa minnen
utan kronologisk ordning
Svävar
Dansar
Rör mig fritt
ovan molnen
Bortom fysiska gränstullar
bortom tideräkning
bortom tankens begränsning
och bortom kravet på bevis.
 
Fri
Här finns kärlekslekens fröjder
här är horisonten vid
molnen är en bädd av ömhet
jorden är passionens scen
 
När jag nuddar marken
tar det ogripbara form
i kärleken jag mötte
 
Varje gång.
 
Tankar om manusarbetet sommar och höst 2016.
Ännu oviss om det outsägliga kan formuleras i ord.

måndag 3 oktober 2016

Leo 16 år

Idag fyller Leo 16 år!
 
Kan inte vänta på att få åka och gratulera älskad kämpe!
Ja må han leva...
ja, han lever!
Leo lever
Det är liksom ett under varje gång jag ser på honom!
Han är ett UNDER!
Underbara fina Leo
Tack för att du finns,
tack för att du envist kämpat vidare!
 
Fingrar som sakta sträcks ut,
stegen du tar
på din vidare väg
Du fördrar med att gå om nionde klassen,
accepterar mitt i det du ogenerat också kallar "för jävligt"...
 
Och det är för jävligt på många sätt
men förunderligt härligt att du lever!!
 
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Idag vet jag att du får något du skulle ha fått för ett år sedan...
Må det bringa dig motivation och inspiration...
Må det ge lite extra livslust och frihet...
 
Kärlek
Mormor