måndag 30 november 2015

Änglavingar

 
Som en påminnelse om det änglabeskydd vi har..
fastän vi så ofta kan uppleva oss lämnade åt vårt öde
 
Vi får inte alltid vad vi önskar
men så ofta vad vi behöver
och när det händer som vi allra minst önskar och behöver
så föser oss änglarna varsamt
mot vår högsta potential
mitt i de omständigheter som råder
hur svårt det än är
hur orättvist det än må kännas
hur fel det än kan verka
hur mycket vi än ville vrida tiden tillbaka
och göra gjort ogjort
 
så känns änglarnas vingslag
som en vägledande bris i det som verkar oöverstigligt
som fjäderlätta antydningar om en evighet utan domedagar
 
Bortom det outhärdligt svåra
finns en förunderlig stillhet
och från ingenstans hörs en hymn
som banar vägen..
 
hem
 
Tavla jag målade och gav Linn i 40 års present

lördag 28 november 2015

Tre av fyra älsklingar

 
Har fått målsmans tillåtelse att visa
tre av mina fyra älsklingar
 
Leo så fin med fluga
sjöng för mamma på hennes 40 årsdag
i manskören
 
Noel så mysig
höll ett så kärleksfullt tal till sin mamma
och sjöng dessutom
 
Stella, lillasyster Stella Bella Busdrake
sjöng och höll också tal.
 
En rörande kväll
Ett härligt foto på oss alla
 
Mina skyddslingar.
 
Minsta kusin Isa inte med.
Nästa helg spenderar jag med henne..
Ser fram emot att mysa med lilltjejen.

söndag 22 november 2015

Kreativitetens saliga puls

 
Jag kan inte styra över min kreativitet
men jag kan ha beredskap för den
Plötsligt sköljer lusten över mig
- just när jag trodde att skapandet gick förlorat
i sorgens flodvåg -
 
Så öppnar sig nya världar
ny inspiration
som jag följer
 
Passionen jag sökte
fann nya flöden
källåder som strömmar
i oväntad riktning
 
Com passion
böljande rörelser över vita dukar
Livet skapar sig självt
Jag är bara ett medium;
en ringa tjänarinna
 
som Du belönar med att jag
igår fick se min dotter resa sig som fågel Fenix ur askan
Enastående dotter, enastående
Igår sjöng Leo, men all sin kraft, i manskören
Igår celebrerade vi livet
Barnen höll vackra tal
kärleken flödade
 
Saligt är det folk som vet vad jubel är*
 
Idag målar jag änglavingar...
 
(bild kommer en annan dag)
(*Ps 89:16)

torsdag 19 november 2015

Kosmos i rörelse

 
Ett kosmiskt hav av medvetande
Lycklig vid dukarna..
Infångad evighet
 
Min ande svävar över begynnelse och oändlighet
Glömmer den bundna formen
Glömmer varje smärtsam begränsning
varje sorg och varje plåga
Glömmer
för att minnas
minns
 
Minns
 
När jag backar från dukarna
förundras jag "över den som målade";
Jag glömde tiden
jag glömde rummet
 jag glömde att jag inte kan..
 
och lät det ske
 
Minns

söndag 15 november 2015

Ske din vilja


 
Låter färgerna få flyta
låter dem följa naturens lagar
musik gör mina rörelser följsamma
Ske Din Vilja
Lär mig att se vad Du vill
Låt mig vara en öppen kanal
Befria mig från varje behov av kontroll
 
Låt mig dö
för att föda Dig
 
Liv
 
Tacksam leker jag med färger..
 
Tack, älskade Carol för den inspiration du är för mig!

fredag 13 november 2015

Att angöra min brygga

 
Jag kastade på  mig min jacka,
grep mina stavar och började gå mot havet,
bort från en accelererande känsla av stress.
Jag gick i rask takt.
Jag tycker om att gå och "samtala med Gud" -
att lyssna till den mest gudalika visdomens röst i mitt inre.
Det lyfter mig bort från det som har trängt mig
in i ett hörn av mitt medvetande.
Väl framme vid stranden är jag redo att
låta havet frigöra mig.
Där kan jag fylla mina lungor
med den ande som färgar horisontlinjen
svagt brandröd och vit.
 
Sådan är jag
hela mitt väsen är som en brygga
som sträcker sig ut mot okända vatten;
mot djupa och mörka vatten;
och mot löftets horisont
 
Vem som helst och vad som helst
får inte längre angöra min brygga..
Jag värnar min sfär
värnar min sinnesfrid,
beskyddar mitt hjärterum.
 
Vid bryggans fäste
andas jag ut
vad "världen" kräver och begär;
det som villkorar och befaller
andas ut
och andas in den tysta ande som
vilar över fjärd i skymning.
 
Prövad, men fri
Oändligt rymd angör min själs brygga
mitt i existensens begränsade värld.
Det är min rehabilitering
mitt i allt som jag värnar och vårdar.
 
Och helare vandrare jag tillbaka.

lördag 7 november 2015

Nattens ljus


 
Livets dunkla nätter har alltid lockat mig till sig.
Vid varje sammanbrott har jag vakande, väntat
och uthålligt sökt den djupaste meningen med det som sker.
I den mörkaste timma har, troget, ett fjärran ljus
skänkt mig upplysningar som har fått min själ att mogna.
 
Med åren har jag lärt mig att jag inte ens behöver efterlysa avsikten
eller leta efter svaren.
De många dunkla nätterna har gjort mig förtrogen med den
temporära blindhet som mörkret orsakar.
Glimmande himlakroppar har blivit mina ledstjärnor.
Deras hälsningar är, för mig, existensens rättesnöre.
Månljuset påminner mig om att uppenbarelsens sken består
också när solen har gått ner.
Om natten kommer visdomen smygande,
milt återkastad i månens bleka glans.
Jag kan inte annat än känna hopp och tillit när
det vi trodde var den enda sanningen om våra liv kollapsar.
Jag noterar ett orubbligt lugn inom mig
där panik råder inför sönderfallens faktum.
 
Jag har vandrat i min själs visträckta öken;
många långa, långa nätter under absolut stjärnklar himmel.
Och det var gott.
Det var nödvändigt.
Det var en slags oumbärlig förutsättning för kunna
känna bergfast tillförsikt när livet rasade för mina närmaste;
när livet rasar för dem jag möter i min tjänst.
 
 
Och jag kan inte annat än instämma med orden:
 
"Jag har älskat stjärnorna för ömt för att rädas natten."*
 
 
 
* Sarah Williams, engelsk poet 1800-talet