söndag 18 oktober 2015

Glädjen att ge

 
Så firade vi minsta barnbarnets treårsdag!
Fina lilla tösen
i rosa Hello Kitty klänning
som stolt sträcker upp tre små fingrar som svar på hur många år hon fyller:
te år!
Och fina kusinen som hunnit bli sju år
ger bort sitt underbara dockskåp i present.
Tösen hoppar jämnfota av glädje
och den stora tjejen skrattar glad och säger:
Jag blir så glad för att hon är så glad!
Det är givandets glädje som lyser i hennes ögon.
 
Och jag blir så rörd.
Mormor är ju så himla gråtmild nu för tiden.
Men det är stort i en värld av så mycket egoism
att en sjuåring kan finna och uttrycka
att glädjen att ge ofta är större och mer varaktig än den att få och ha...
 
Sen äter vi Hello Kitty tårta
och den sprudlande glädjen finns där..
Den behövs också mitt i allt det allvarliga och smärtsamma
som finns med oss hela tiden.
 
En liten tjej som pysslar i dockhemmets skyddade sfär
Här finns inga tragedier
här finns ingen sorg
inget ont
 
Så tar hon fram en docka; en gumma med grå knut i nacken
och säger: "här är du mormor"!
Okey...någonstans, fastän jag inte har grått hår och knut ännu,
så är jag glad att jag får finnas kvar i hennes dockhem
när vi vinkar farväl för denna gång.
 
Betydelsen av att vara mormor har djupnat med tusentals alnar den sista tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar