söndag 22 februari 2015

En doft av livet

 
Jag vill borra mitt ansikte ner i buketten
insupa skapelsens doft;
manifesterad kärlek
 
Jag vill låta varje rädsla i mitt inre
föras tillbaka till livgivande syre
andas och leva
 
Jag vill våga lidandets gift
som genom den outhärdliga smärtan
leder till livets hänryckta rus
 
Jag vill älska hejdlöst
låta livets svärd genomborra mig igen
tills jag är besegrad
 
Jag vill överlämna mig till floden
som störtar genom mitt hjärta
bortom förnuft och reson
 
Jag vill våga det hisnande fallet
skrika tills jag bara kan skratta
åt idéen att jag kunde ha kontroll
 
Jag vill dö med ett segervisst leende
för att jag inte lät mig förlamas av rädslan
för den smärta som förlossar.
 
 
 
Hxgr 56

lördag 14 februari 2015

Att ge utan ansträngning

 
Alla hjärtans dag
 
Må det få vara en dag med Kärlekens vilsamma drag
den som ser det högsta i var människa
som inte bevakar sina egna brister
med högmod och rättfärdigande
och som just därför
mitt i sin mänsklighet
skapar den mjuka ton
som är kärlekens sanna natur
 
som inte ger för att få
som inte ger för att bevisa sitt eget värde
som inte ger med upphöjdhet
eller utan gränser
som inte ger för att bli behövd
som inte ger för att skapa beroenden
som inte ens minns att hon gav
och som inget kräver i gengäld
 
Hjärtats givande
en stilla generositet
omsorgen om liv
ömhetens blick
den rena längtan att komma till undsättning
utan ett spår av självmedvetenhet
 
som änglarnas
osynliga närvaro och beskydd
 
som änglarnas
förtröstan och trygghet
som änglarnas tilltro
till vår kapacitet att nå vårt mål
 
Alla hjärtans dag
Varje blödande hjärtas dag
varje krossats hjärtas dag
varje ensamt hjärtas dag
varje längtande hjärtas dag
varje sorgsets hjärtas dag
varje förhärdade hjärtas dag
varje drömmande hjärtas dag
varje älskade hjärtas dag
varje lysande hjärtas dag
 
må det vara en dag där vi möter den mänskliga längtan
att "håll mitt hjärta - håll min själ"
det vackraste vi kan ge
 
vår fullständiga närvaro
- en liten stund på jorden -
 
 
(hxg 27)


lördag 7 februari 2015

Mitt i rädslan gömmer sig ett syfte

 
Kontemplerar ordet "syfte" idag
håller Ordet i mitt hjärta
begrundar dess mening
 
Ställer det mediokra och trygga i mitt liv
framför den hisnande tanken att förbehållslöst följa hjärtats längtan
och handlöst falla i dödsrädslans fors
 
Stannar med bilden
kontemplerar
och känner friheten övervinna skräcken
mitt i bilden sker det
just när jag faller handlöst
med det kors jag har att bära i mitt liv
prövar tanken att mitt verkliga syfte
faktiskt finns där gömd i mina rädslor
 
Om jag vill frigöra min kreativitet i världen
måste jag möta mitt mörker och rädslans djup
den som ligger djupt inpräglad i mina celler
den som fasar för att utrotas
avvisas och förkastas av världen
 
Ur min själs djup ljuder kallelsen
enträget hör jag längtans rop
i det ännu ofullbordade finns meningen
Ju mer jag försöker att nöja mig och avfärda det storslagna
desto mer går jag förlorad
 
Ju mer jag närmar mig min skräck att misslyckas, att förlora
och att dö bort från de illusoriska murar av trygghet
som jag har byggt runt min identitet och min vardag
desto mer sann blir jag
desto närmare kommer jag den befrielse
som omfamnar den jag är per natur
som omfamnar hela livet
i både dess glädje och smärta
i lidelse och lidande
i extas och ångest
 
Leva livets romans
att skapa förälskad i Skaparen 
intimt älskande själva livet
att falla in i kärleken
i varje andetag
 
att ge mig själv
utan reservationer
handlöst falla in i den död där jag uppger mig själv
för Det som strömmar genom mig
för nuets spänning
 
Att inte vakta om det yttre
inte hålla fast vid det befästa
inte försvara det jag tror jag är
 
bara följsam flöda i den livström
som löper genom dödsskuggans dal
 
För till sist kommer bara tre frågor att återstå:
 
- Hur mycket lärde du dig leva?
-Hur mycket lärde du dig älska?
- Hur mycket lärde du dig släppa taget?
 
Mitt syfte - kanske allas - gömmer sig mitt i rädslan att leva, älska och släppa taget..
 
Idag vill jag skriva flödande poesi medan snön faller som ymnigt från himlen -
och i flödet återfinna mitt liv, min kärlek och modet att dö för syftet.
 
(Bilden från filmen "The Mission")
 
Hexagram/Gene key 28

söndag 1 februari 2015

Såsom i himlen så ock på jorden

 
Det är så lätt att flänga mellan uppgifter och plikter
Det är så lätt att drivkraft och hängivenhet blir stress;
att önskningar och drömmar förvandlas till rädsla
Tänk om...Tänk om inte...
 
Det är så lätt att jag i kärlekens omfamning
sänker mina armar och börjar bära
att dem jag sörjer för förvandlas till börda
när jag bär istället för att famna
 
Det är så lätt att tyngas av prövningar
varje "varför" gör stegen tunga
varje krav på lycka gör vägen lång
varje illusion grumlar utsikten
 
Det är så lätt att tänka på det gudomliga
som något annat än detta nu
att lyfta blicken mot himlavalvet
och längta dit
 
Men idag hör jag ökenvindens hymn i mitt hjärta
idag är jag den förlorade dottern som återvänder
vilar i mitt hjärtas Eden
medan gudsvinden andas ljummen
och smeker min längtande hud
 
Om igen och varsamt, påminns jag
att hela mitt liv blir till i min utblick
i mitt förhållningssätt
i min attityd
 
själva tolkningen av nuet
gör såsom i himlen så ock på jorden till verklighet
 
Mitt i smärtan att vara människa och
just där motsättningarna överlappar varandra
finns enhetens heliga mandorla
 
Mitt i det som verkar oförenligt
väntar salig befrielse
just i kapitulationen väntar segern
just i återvändandet
väntar glädjens fest
 
Jag var en stund förlorad
och just nu är jag återfunnen
 
Jag vilar i söndagens stillhet
på sjunde dagen
- och se det är gott.