söndag 25 januari 2015

När element möts

 
Hav slår mot strand
kastar sig med kraft och längtan 
mot jordens rand
 
Element som möts
 i sin sanna natur
Ändå uppstår friktion
Havet möter motstånd
när jorden översköljs
 
Men likväl måste elementen bestå
majestätiskt åtskilda fastän så nära
 
Sådant är också mänskliga möten
Friktionen som uppstår i skilda behov
i längtans olika riktning
 
Men det enda vi kan göra är att vara vårt eget element
Ibland glömmer vi det och försöker ändra skepnad
anpassa oss för att mötas
och möta ett annat element, en annan dröm
en annan längtan
Vår inre jord översköljs av känslor
Våra känslor kastar sig mot land
 
Rörelsen mellan två själar
mellan hav och strand
Stormar som rörs upp
Behov som vill ändra riktning
urholka stenen
stilla havet
 
Vi kan bara vara överens
i friheten att leva vårt element
i kompromisserna förlorar båda
 
Vi kan bara vara överens
i det som är sant
i det som är total uppriktighet
i total frihet
också i gemenskapen
 
Sanningen är inte krånglig
Sanningen tar inte tid
är inte omständlig
det är ett enkelt ja eller nej
 
Resten är bara mänsklig rädsla
för om vi alltid uppskattade sanning
skulle vi vara fria
fria att älska stranden, havet, horisonten
och dess rytm
i oss själva och andra
 
För berget kan inte stoppa havet
och havet kan inte sätta berget i rörelse
De kan bara beröra varandra
i sin totala olikhet
älska och acceptera varandra
och sedan släppa taget
 
Låta vågorna kasta sig ut i friheten igen
och låta berget stå orubbligt kvar
Låta mötet vara vad det är
momentant och evigt
 
för vi är sammanlänkade
men inte bundna
 
Det krävs mod att fullborda vårt syfte;
modet att våga den friktion det innebär att
följa sin egen vågrörelse, 
vara orubblig den sanning som ibland inte uppenbarar sig 
förrän i mötet med
någon annans längtan och behov.
 
I relationer prövas vår sanning, vår väg och vårt syfte
i dem kan våra intentioner renas och förädlas
Tack för alla relationer som ger mig chans att finna vägen...
 
Idag har jag känt havet, vågorna, sanden och berget....
Jag sitter vid min själs strand och vilar min blick vid horisonten
 
Jag är bara jag....kan inte räcka till för alla
men jag räcker till bara jag är jag
och du är du.


tisdag 20 januari 2015

Vibrerande liv

 
 
Du, jag - vi; människan - allt skapat;
Vibrerande liv
Energi i rörelse
sprungen i Källan
 
Djupa dunkla vatten
Porlande bäckar
Spegelblank yta
 stormiga hav
eller en stilla flod
Ljusstänk
Glimmande ljus
Middagssol
Stillhet
En svepande sky
eller vind
 
Vi får själva värna och välja
vår frekvens
den rytm och de svängningar
som skall emanera från vårt väsen
 
Kärlekens, ömhetens, tillitens frekvens
är ju så väldigt annorlunda än
avvisandets, avståndstagandets och rädslans frekvens
Två helt olika liv...
 
Men hur ofta finner vi oss inte kidnappade i disharmonins toner
ofrivilligt sänkta till en plågsam vibration
ofta, ofta...
och alltid som ett resultat av att förneka de gömda såren
och som ett resultat av att häva oss upp ur den längtan vi lämnat obesvarad
 
för som hjorten längtar till vattenbäckar
längtar själen efter Kärlekens Källa
efter den enda sanna spegelbilden
Ljus av ljus
 
Så länge vi förnekar själens bedrövelse
som inget annat vill än att träda inför Kärlekens ansikte;
spegla sig i sitt Ursprung
och vibrera i den ton som ingjutits i vårt väsen

så länge irrar vi frågande
vem är jag
vad vill jag
vad är meningen
är det någon idé
varför gör det så ont att vara jag
 
Våra själars sopransång
är ren kärlek
ren kärlek
Skapelsens hymn

Vi måste får sjunga den....
och ge varandra välsignelse där till!


söndag 11 januari 2015

En dag blir natten vit

 
Min lilla värld inbäddad i tystnad
Det lägger sig en särskild ro över vinterland
 
Jag lyssnar till friden
finner tröst i den
när världen rasar
när så mycket gråt tränger sig på
när förtvivlans rop ekar i mitt hjärta
när hopplöshetens jämmer skär in i märg och ben
 
Jag står maktlös
Kan bara be,
hålla bönens ljus brinnande i mitt hjärta
Andas i tystnaden
Sänka min själ ner i vinterlandets mjuka ordlöshet
 
Kännas vid,
känna med
utan att drunkna
Våga tro, hoppas och
veta att kärleken segrar
 
Så är det bara.
 
Från den omslutande tystnaden
vandrar jag med dig
och världen genom dödsskuggans dal
 
En dag blir natten vit...älskade, älskade människa.

söndag 4 januari 2015

Varde ljus



Skugga och ljus
ett slags kärlekens kretslopp
det nedsänkta dunklet
som omfamnas av ljus
Skuggan som lyfter och överstiger sig själv

Det brustna mitt i det totala obrutna ljuset
Visdom som vuxit ur dunkel
det lägre upplyst av det högre

Så vandrar vi
som förlorade döttrar och söner
i skuggans land
som om det vore den enda verkligheten
vilsna
förledda av vårt eget "icke"
och vår egen inre misär

Medan ljuset söker sig fram
bryter igenom
mejslar och formar
upprättar och upplyfter

Våra skuggor är som klädnader
lika unika som essensens ljus

I det som skuggar mig
i begränsningar, i distraktion
i själviskhet och meningslöshet,
i tvivel, i undergivenhet och maktkamp,
i fördömande och i det halvhjärtade
förlorar jag all min livslust

Sådan kommer jag klädd och skyddad
låter mig avskalas
låter mig avklädas
Står naken inför Livet
inför Ljuset
som återerövrar mig

I min essens som är
hängiven berusning
oförgänglighetens totalitet
sanning, ömhet och vördnad
skönhet, rättvisa och överlåtelse
ett kärlekens "ja" till Livet
föds jag och finns jag
där glimmar Livet
där porlar anden
där dansar min själ
där flödar ordet
där andas allt
kärlekens lov

där omvandlas
det förlorade till det ärade.

Där är allt i sin heliga ordning.