torsdag 31 december 2015

Om Tiden

 
 
Jag såg en kändis skriva på FB: "Nu är snart skitåret 2015 slut.
Måtte det aldrig komma åter!"
Han har hittills fått ungefär 11 100 gillande och dryga 500 kommentarer som höll med...
 
Jag förstår i och för sig vad han åsyftar.
Det har varit ett smärtsamt år i världen
och trots att det finns så mycket att önska ogjort
och så mycket vi önskar aldrig skall ske igen
så tror vill jag istället
minnas året med vördnad och ödmjukhet.
Jag vill bära allt som har hänt nära mitt hjärta,
så nära att alla som berövades sina liv
eller som på annat sätt for illa
aldrig, aldrig blir bortglömda.
 
Måtte de få bli kvar i allas våra hjärtan
måtte det gångna året vägleda oss
mot större kärlek
- annars vore allas lidande bortkastat -
låt oss införliva 2015 i vår framtid
så att något bättre växer fram,
inte av glömska
utan för att åminnelse och upprättelse.
 
Ty, vi kan inte lämna tiden bakom
vi är inneslutna i en välvd evighet
det linjära är blott en illusion.
 
Det får mig att minnas vad Profeten Kahlil Gibran sade om ämnet:
 
"Ni vill mäta tiden, den omätliga och gränslösa.
Och ni vill låta timmar och årstider bestämma er livsföring och er själs inriktning.
Av tiden vill göra en flod, på vars strand ni önskar sitta och se den rinna bort.
Men det tidlösa inom er är medvetet om livets tidlöshet och vet,
att för den innevarande dagen är gårdagen blott ett minne
och morgondagen är en dröm.
 
Och att det som finns inom er av sång och begrundan
ännu rör sig inom gränserna för det första ögonblick när stjärnor ströddes i rymden.
 
Vem av er känner inte att hans kraft att älska är gränslös?
Och ändå, vem känner inte att denna kärlek, om än gränslös,
är innesluten i det innersta av hans varelse
och inte rör sig från kärlekstanke till kärlekstanke,
ej heller från kärlekens gärningar till kärlekens gärningar?
 
Är inte tiden, liksom kärleken, odelad och steglös?
Men om ni era tankar måste mäta tiden i årstider,  
låt då varje årstid innefatta alla de övriga.
Och låt varje dag famna det förflutna med sitt minne
och framtiden med sin längtan."

Gott önskar jag er, rätt och slätt
Gott...
Ett gott andetag
Ett gott skönhetsseende
Ett gott hjärta
Ett gott liv
med allt det goda som kommer ur medkänsla

//Carin

 


onsdag 30 december 2015

Infångat ljus

 
Jag satt en stund och tittade på SVT Nyheters årskrönika
 
men jag stod inte ut..
jag lydde min kropp som ville bort från allt det tragiska
inte som ett förnekande
men överväldigad av det myckna
som vällde in i mitt väsen
 
Jag måste gå en stund till min stilla ateljé
och andas
och minnas
att trots allt, är vi alla
infångat ljus
 
I varje människa
finns livets ljus ingraverat
Existensens hemlighet
avtecknar sig varje människas blick,
i sorgen som i glädjen
avslöjar sig den kärlek
som skapade
som önskade
som längtade
oss till världen
 
Jag står inte ut
det gör för ont
att se ljusen utsläckas
att se lågor som sakta slocknar
under mänsklig grymhet
 
Jag står inte ut...
och så läste jag att vi troligen kan se norrsken
ända ner till Stockholm ikväll
för just nu bombarderas jorden
med så mycket protoner och elektroner
Ljus...
varde ljus...
 
Solen kastar sig med kraft mot oss
fyller världen
med allt det ljus som släcktes
Frigjord evighet
kastar sig tillbaka till oss
Kärlekens kretslopp
 
för vår upplysning
 
I natt ska jag sova med öppet fönster
och låta mig duschas av ljusets kraft.

tisdag 29 december 2015

Ett manus ligger framför mig..vågar jag?

 
Jag dalar i ultrarapid
dåtid pulveriseras
nuet förångas
framtiden kontraherar
stjärnstoff skingras
och evigheten breder ut sig
 
Tiden förhandlar inte
den löper bara ut
utan att meddela mig min avgång
 
Vid en osynlig gränstull är jag den levande
och den bortgångna i samma väsen
Jag är den funna och den förlorade;
den ihågkomna och den glömda
lika rik som fattig
lika ung som gammal
och lika vis som ovetande
Jag är lika långt ifrån som nära fullbordan
lika förgänglig som oförgänglig
 
Jag rör mig sakta i ett mellanrum
inhyst i tidens väv av trådar och hålrum
 
Och någonstans där det slutar och börjar;
i steget mellan begynnelse och avslut
på tröskeln till varje nytt ögonblick
anar jag en gyllne stig
 
***** 
 
Markören blinkar
jag har nått fram till en punkt
där mitt senaste manus
meddelar mig att det är färdigt "för nu".
Det är ett manus; som en hemlig dagbok om att bli äldre;
om alla de frågor som tonade upp sig;
om självrannsakan över det uppfyllda och det förspillda
om insikter och okunskap.
 
Det är alltid ett så skräckinjagande ögonblick;
ska det få födas till världen
eller aborteras?
Ska det välkomnas eller avvisas?
Ska jag än en gång till våga det värkarbete som krävs
för att manus ska bli bok?
Det är en märklig rädsla
som om det vore på liv och död
Fastän varje ord varit ett ord på väg mot den här punkten
så önskar jag att jag aldrig behövde nå den..
att jag bara fick skriva utan att oroa mig
för vare sig godkännande eller underkännande.
 
Jag ruvar ett tag till...
har lovat mig själv att fylla sextio först.
Det är några veckor dit..
 
Skulle någon därute läsa?
För det kan väl ändå inte bara jag
som upplever tidens skifte i min kropp och själ?
 

fredag 25 december 2015

Till älskad dotter som inte låter sig tröstas


Till älskad dotter, som inte låter sig tröstas.
Otröstlig är din själ
Jag minns hur det var att hålla ett tröstlöst spädbarn i min famn;
att vagga och vyssja
att vandra av och an
timme efter timme
i nattens mörker
hjälplös inför det som plågade
trött, sjungande för att överrösta gråten
vanmäktigt gungande, för att dämpa smärtan
timme efter timme
tills sömnen svepte in över våra utmattade själar
och gav oss nådefull frist.
Det känns på samma sätt idag
fastän du är en vuxen kvinna nu
i nästan fyra år har jag vaggat och vyssjat
vandrat av och an
dag ut och dag in
i din dunkla sorg
hjälplös inför det som plågar dig
trött, sjunger mitt hjärta utan att jag förmår
överrösta din gråt

vanmäktig, gungar min själ, i en önskan om att
dämpa din smärta
dag ut och dag in
tills sömnen ibland sveper in över våra utmattade själar
och ger oss nådefull frist

Under små stunder föds ett hopp
om läkedom för ditt krossade hjärta
och förtröstan inför framtiden
om styrka inför allt det som tynger dig
och om förnyad tro på livet,
på kärleken och ljuset.
Men otröstlig är din själ
och jag kan inte lindra
men idag och imorgon – och alla dagar
ska jag göra det enda jag kan:
hjälpa dig med din dag
Men idag och imorgon – och alla dagar
ska jag göra det enda jag kan:
vara en trygg mormor åt dina barn
 
och en dag när dina tårar har ebbat ut
ska jag gråta ut.

torsdag 24 december 2015

En stilla natt


Den största gåvan har jag redan fått
så natten är stilla
Räddningstimman har varat så länge
att jag har lärt mig att andas den
Oro har lagt sig till ro
som ett nyfött barn
vid livgivarens bröst
Bön har övergått i tacksägelse
Behov har övergått i hänryckning
Önskan har övergått i utgjutelse
och längtan har förvandlats till utgivande.
Skönheten finns i det brustna
i en nyutsprungen ros

Jag andas in liv och tystnad
och i min bröstkorg
hörs ett sjunget
Amen

tisdag 22 december 2015

En Fridfull Jul och Ett Gott Nytt År

Jag har målat tavlan
 
 
Det har gått ett år som har fyllts med tacksamhet -
 
Tack, Leo att du valde att överleva
tack för det mest dyrbara andetag du tog
för att återvända till oss
utan dig hade det inte blivit någon jul.
 
Tack, Noel och Stella för alla stunder
vi fick - och får - på ett djupare och närmare sätt
Tack för en sommar där vi väntade
på Leo, på eran mamma och pappa
som tillbringade så mycket tid vid Leos sjuksäng.
 
Tack fina lilla Isa, för att du förgyller min tillvaro
med din mjuka lilla kropp som bubblar av skratt
och bus, du lilla mysiga och så kloka flicka
 
Tack för att jag får vara alla fyras mormor
i nöd och lust...
 
Tack Linn, för att du orkar mer än du orkar
att du bär mer än vad som går att bära
att du vakar fastän du vill somna och sova tills allt är bra igen.
Tack för att du låter mig hjälpa dig och barnen.
 
Tack Anna, för att du står stadigt med fötterna på jorden
tack för att du tillför en stänk av humor i det allvarliga
tack för att du uppskattar min insats och ändå tappert har
avstått min hjälp när nöden tagit all min kraft och tid.
 
Tack Kent, för att du har stått bakom min rygg
och fångat upp mig när jag bördorna, stundom, tyngt ner mig
att du väntar på en konfiskerad kvinna
upptagen med vård och omsorg.
 
Tack alla ni, fina underbara människor
som jag har samtal med under några arbetsdagar i veckan.
Jag är så tacksam att min uppgift får vara
att följa er livsväg,
att dela nära och djupa samtal
med de som vill mogna och djupna
i både vishet och närvaro.
 
Tack vänner, som följt mig, särskilt det senaste halvåret
med intresse och omtanke
kring familjens situation.
Tack för hjärtats böner
och goda tankar.
 
Tack vackra Liv
som jag möter i varje människa
i varje berättelse
i varje livsöde
i varje dröm
i varje andetag
i varje ögonblicks möte
i skapelsens skönhet
 
Tack alla...
och låt oss minnas -
Det finns en fridfull punkt
i bröstkorgens mitt
bortom hjärtats rörelse
där är räddningstimman alltid slagen
där har den stilla, heliga natten sitt säte
- alltid -
Där börjar det goda och nya om i varje andetag
oupphörligt hoppfull
tar anden ett nytt tag
mot alla odds
så länge vi lever
 
för att meddela oss
det mest hemliga evangeliet
att någonstans bortom tanken
är allting, alltid i sin ordning.
 
Julkramar från Carin
 

måndag 21 december 2015

60 årspresent

 
Idag säger man att 70 år är det nya 50
då måste 60 år vara det nya 40
Men jag vill inte delta i jakten på
föryngring.
 
Listan "att göra" för de kvinnor som vill vara femtio vid sjuttio
- och fyrtio vid sextio -
är lika avskräckande som dyr.
Det är dieter, preparat, skönhetsvård, träningsmetoder,
botox och skalpeller.
Det är en uppsjö av expertråd inom alla tänkbara områden;
relationer, juridik, medicin, kost och underkläder som
kan hålla den skenande yppigheten på plats.
Det finns förslag på aktiviteter, resor, föreläsningar.
litteratur och mötesplatser
som alla syftar till att hålla en åldrande kvinna
mentalt, känslomässigt, sexuellt och fysiskt aktiv.
 
Ibland nyper en kravfylld känsla mig hårt i kinden.
Ibland får tidningsskribenternas hurtig inslag mig att känna mig dålig.
En besvärande fråga dyker då upp i mig:
"Har jag gett upp?"
 
Men nej, jag har gett efter för naturens gång.
Och i efterlängtad - och aningen för tidig - sextioårspresent
har jag blekt bort mitt mörktonade hår
till förmån för GRÅTT!
Och jag känner mig jätte, jättefin för att jag är
nöjd och lycklig över att närma mig min
60-årsdag.
 
Så länge vandrade jag i ett slags mellanland
- vilsen mellan inte ung och inte lastgammal -
men i år har jag övergångens spång
lett mig fram till
en behaglig hemkänsla.
 
Stella, min dotterdotter, sa för några veckor sedan:
Mormor - du blir aldrig en tant - för du är en dam.
 
Ser fram emot att fira min 60-årsdag!!
Snart, mycket snart!

lördag 19 december 2015

Må min bön


Tavlan målad av mig
 
Må min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina händers upplyftande som ett aftonoffer..*
 
Mitt i allt
är det rofyllt
Det som en gång upprördes
har lagt sig till ro
Det som en gång rastlöst sökte
har funnit
Det som en gång längtade
har besvarats
 
I min bröstkorg finns en outsäglig stillhet
en konstant verklighet
som andas acceptans
 
Den bön som residerar
är överlåtelsens
ordlösa medgivande
 
Jag är i det som är
och minns orden:
"Sannerligen, jag säger dig:
när du var ung spände du själv bältet om dig
och gick vart du ville.
Men när du blir gammal,
skall någon annan spänna bältet om dig
och föra dig dit du inte vill."**
 
Jag må ha trott att jag inte ville dit jag fördes
att självförverkligande var något storslaget och märkvärdigt
men här andas allting den helighet
jag sökte hela livet
här i det nära
finns det som var fjärran
här i det enkla
finns mystiken
mitt i min vardag
 
Här i min lågmälda passion
i min ömhets betygelser
i mitt tålamods långsamhet
i omsorgens varsamhet
finns mening
 djup, djup mening
 
Ordlös
obeskrivlig
djupt nedsänkt i mitt väsen
förnimmer jag den Eviges sublima närvaro
 
Fullständigt naturligt
fullkomligt stilla
mitt i allt som pågår
mitt i det glömda
mitt det ytliga
mitt i det motsatta
mitt i världen
 
har den stilla, heliga natten sitt säte
 
och som ett tack må min bön gälla som ett rökoffer
och mina upplyfta händer som ett aftonoffer..
 
* Ps 141:2
** Joh 21:18

tisdag 15 december 2015

Vara mjuk

Målad av Carin Noelius
 
"Var mjuk.
Låt inte världen göra dig hård.
Låt inte smärta göra dig hatisk.
Låt inte bitterhet stjäla din ljuvlighet.
Gör det till din hederssak
även om resten av världen inte håller med -
fortsätt ändå se på världen som en vacker plats."
                                                                                 Kurt Vonnegut
 
 
Så rätt
Så viktigt
Så avgörande
 
Förundrad låter jag färgerna visa mig
naturens lagar
och den skönhet som växer fram
när jag inte styr
utan följer
Det som blivit alldeles mjukt i mig
har tillit
Det finns inget jag ska göra
bara se, höra ,beröra
följa
och svara an, ty
Livet strömmar
ur djup och höjd -
ur ljus och mörker -
ur jubel och klagan -
och fram träder den skönhet
som finns i den seendes öga.


fredag 11 december 2015

En julklappsönskan

 
Älskade barnbarn som vilar trött
Jag sitter vid hans säng
undrar vad han önskar sig i julklapp.
Han svarar mig att samma önskan
som vid senaste födelsedagen fortfarande gäller.
Jag hinner tänka: - en till mobil?
Men han säger
Det enda jag önskar är fungerande händer.
 
Älskade, älskade Leo
vanmaktens smärta slår in i mitt bröst
jag önskar jag kunde ge dig det enda du önskar...
det enda du önskar...
 
Julens hysteriska reklaminslag om tänkbara julklappar
gör mer ont i år än någonsin
för du vill bara ha fungerande händer
lika mycket som de fattiga tiggarna utanför affären
och de ensamkommande flyktingbarnen
bara vill ha tak över huvudet,
mat och kläder
En hel värld önskar sig innerst inne
bara trygghet, fred och framtidstro
 
Det mest basala står på mänsklighetens önskelista
medan handeln vädjar till oss att döva oron
med årets julklapp som sägs vara en robotdammsugare.
 
Men jag såg också en annan reklam;
om att ge ett bidrag till Rädda Barnen
istället för en gåva till t ex mamma eller partner
men ett kort med texten "INGENTING"...
 
Men det är mycket mer än ingenting
Det är så mycket kärlek
så mycket medmänsklighet
och medkänsla
 
Och jag har bara detta "ingenting" att ge
Jag kan bara kyssa denna älskade pojkes händer
göra lite handgymnastik
strecha lite och böja
uppmuntra och förtrösta
gråta med honom när det verkar lönlöst,
andas och sedan fortsätta tro
 
Varje tanke börjar i honom
varje tanke slutar med honom
hans namn är ett som ett kärlekens omkväde
som gör att jag ser
att jag ger
och att jag tackar
från en alldeles mjuk plats i mitt inre
 
Varje mänskligt möte berör mig djupt
varje utsträckt hand
är ett livsöde
och ett vittnesbörd
 
Varje blick gömmer en bön
och om än jag bara kan ge ingenting
och något litet 
så får jag så mycket, så oändligt mycket, mer
bara av att stanna upp
och mötas
i blicken
i längtan
i smärtan
i ensamheten
och i enheten.
 
Så är vi fastän många, en enda kropp...

måndag 7 december 2015

Ovan där randas morgonen

 
Varje möjlig stund tar jag tar min tillflykt till skapandets process
Till kosmisk musik
låter jag himmel och hav
nära och fjärran
stillhet och rörelse
bli ett...
Jag andas en annan verklighet
 
Idag är jag trött
sliten av människor i krig
av terror och attacker
av obegriplig kärlekslöshet
 
Mitt hjärta gråter
för mina nära och kära
lika mycket som för dem som jag inte känner
men som ute i världen drabbas av ondskans krafter
för vi är alla en kropp
 
Det går inte att avskärma mig
min fysiska person är trött, tyngd och sorgsen
 
men ovan där - och djupt i mitt inre - randas morgonen
innerst inne är jag ett med en gudomligt svepande rörelse
som träder fram på duken av canvas
 
och jag vet inget annat än att bara stanna i kärleken
bara andas detta "bortom" och detta "ovan där"
för att ta mig genom denna tunga tid
inget annat..
och så minnas...
 
”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.
Den får bära sina egna bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga.”
(Matt 6:33).
Bilden är en tavla som jag målade förra veckan..

torsdag 3 december 2015

Mer änglavingar

 
- Vill också ha, sade min yngsta dotter...
Vem vill inte ha en skyddsängel -
eller en påminnelse härom?
 
Så med dotterns önskan om färgkombinationer
tog sig ännu en skapelse form..
 
och medan jag följde penselns drag minns jag
några psaltarpsalmer som jag har läst så många gånger:
 
"Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig under dina vingars skugga." (Ps 17:8)
"Ty, du är min hjälp och under dina vingars skugga jublar jag" (Ps 63:8)
 
Inom mig ser jag en härskara
som jag längtar att göra synlig
innan "han gör sina änglar till vindar" (Heb 1:7)
 
Så...
 
Om du önskar änglavingar
så kan jag måla på beställning.

måndag 30 november 2015

Änglavingar

 
Som en påminnelse om det änglabeskydd vi har..
fastän vi så ofta kan uppleva oss lämnade åt vårt öde
 
Vi får inte alltid vad vi önskar
men så ofta vad vi behöver
och när det händer som vi allra minst önskar och behöver
så föser oss änglarna varsamt
mot vår högsta potential
mitt i de omständigheter som råder
hur svårt det än är
hur orättvist det än må kännas
hur fel det än kan verka
hur mycket vi än ville vrida tiden tillbaka
och göra gjort ogjort
 
så känns änglarnas vingslag
som en vägledande bris i det som verkar oöverstigligt
som fjäderlätta antydningar om en evighet utan domedagar
 
Bortom det outhärdligt svåra
finns en förunderlig stillhet
och från ingenstans hörs en hymn
som banar vägen..
 
hem
 
Tavla jag målade och gav Linn i 40 års present

lördag 28 november 2015

Tre av fyra älsklingar

 
Har fått målsmans tillåtelse att visa
tre av mina fyra älsklingar
 
Leo så fin med fluga
sjöng för mamma på hennes 40 årsdag
i manskören
 
Noel så mysig
höll ett så kärleksfullt tal till sin mamma
och sjöng dessutom
 
Stella, lillasyster Stella Bella Busdrake
sjöng och höll också tal.
 
En rörande kväll
Ett härligt foto på oss alla
 
Mina skyddslingar.
 
Minsta kusin Isa inte med.
Nästa helg spenderar jag med henne..
Ser fram emot att mysa med lilltjejen.

söndag 22 november 2015

Kreativitetens saliga puls

 
Jag kan inte styra över min kreativitet
men jag kan ha beredskap för den
Plötsligt sköljer lusten över mig
- just när jag trodde att skapandet gick förlorat
i sorgens flodvåg -
 
Så öppnar sig nya världar
ny inspiration
som jag följer
 
Passionen jag sökte
fann nya flöden
källåder som strömmar
i oväntad riktning
 
Com passion
böljande rörelser över vita dukar
Livet skapar sig självt
Jag är bara ett medium;
en ringa tjänarinna
 
som Du belönar med att jag
igår fick se min dotter resa sig som fågel Fenix ur askan
Enastående dotter, enastående
Igår sjöng Leo, men all sin kraft, i manskören
Igår celebrerade vi livet
Barnen höll vackra tal
kärleken flödade
 
Saligt är det folk som vet vad jubel är*
 
Idag målar jag änglavingar...
 
(bild kommer en annan dag)
(*Ps 89:16)

torsdag 19 november 2015

Kosmos i rörelse

 
Ett kosmiskt hav av medvetande
Lycklig vid dukarna..
Infångad evighet
 
Min ande svävar över begynnelse och oändlighet
Glömmer den bundna formen
Glömmer varje smärtsam begränsning
varje sorg och varje plåga
Glömmer
för att minnas
minns
 
Minns
 
När jag backar från dukarna
förundras jag "över den som målade";
Jag glömde tiden
jag glömde rummet
 jag glömde att jag inte kan..
 
och lät det ske
 
Minns