tisdag 30 december 2014

Lev din essens

 
Min själ jublar
Ur tystnaden har lovsång brutit fram

Ett år har jag vandrat i ett ödeland
om och om igen
ställt frågor om min fortsatta väg
lyssnat på tomheten
väntat
väntat
passerat en osynlig gräns
mellan det som varit och skall bli
utan att se skymten av min hängivenhet

Gav efter för den dova sorgen
kände tomhetens bottenlösa avgrund
föll ner i dunklet
genom årsringarnas minnen
och hålrummens töcken

Föll igenom
Sjönk igenom
Tillbaka till min själs hemland
till Mystikens soldis

Just lagom till jul
återvände ljuset
återföddes i mitt hjärta
återtog mitt väsen
återerövrade min själ
som aldrig var övergiven

Oh, Store Gud
Kosmos Andetag
Hängivenheten är min prägling
utan kosmisk romans är jag ingen.

Stilla romans
jag kom tillbaka
och Du öppnade mitt hjärta
inifrån
och viskade
Lev din essens

Min Pärla

 

onsdag 24 december 2014

Det Helande Ljuset

 
Visdomsljus strömmar genom dunkel rymd
att väcka
att upprätta
att lyfta
att uppfylla
och förverkliga
 
Ljus som söker ett hjärtas öppna port
en kropp att bebo
en själ att förgylla
ett väsen att upplysa
 
Mötet
Ljus som genomborrar dunkel
finner sig själv i mitt innersta
Ljus av ljus
det gömda och glömda
det förlorade återfunnet
 
Ljus, ljus, strålande ljus
glans över själens land
Kom, kom signade Ljus
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm
Ljus, ljus helande ljus
 
sprid dina strålar över den gråtande världen.

söndag 21 december 2014

Befriad ande

 
Jag har alltid varit den som vandrar
dyker och lyfter
genom sfärer av evolution
Att hängivet låta mig transformeras
och att bära bud om förvandling
är det som ger mening åt mitt liv
 
Jag har alltid varit den som lämnat
när jag nått gränsen för den tillväxt som
sammanhang, läror och system kan ge
Jag vill flyga över tak
och dansa utanför staket
 - för en vidare sanning
för en djupare nivå
och en högre dimension
 
Varje steg på vägen har varit viktiga steg
jag har funnit dyrbara gåvor
som tillsammans skapat
synergi och synteser
Alkemiska processer
som förädlar
 
Men be mig inte stanna
Även om jag vandrar vidare
har jag inte lämnat
Jag bär vad jag har erövrat
När jag lyfter mot nya dimensioner
upphöjs det jag frambär.
 
Och så blev steget vidare
också ett steg åter
Tiden som sänkte mig
blev det som fick mig att längta
mot höjderna igen
 
Så jag lyfter
med dyrbara skatter som offergåvor
öppnar mitt hjärtas boning
och låter min ande lyfta mot mitt medvetandes höjder
 
Ingenting är konstant
ingenting är bundet
ingenting är färdigt
ingenting är låst
ingenting är permanent
 
därför
därför
svävar jag igen
 
Frigjord från tillfällig form
Frigjord från tillfällig dogma
Frigjord från det som gav och tog
 
Upplyfter mitt hjärta
som den hängivna jag är
och hör det heligaste heliga
besjungas under blek vintersol.

tisdag 16 december 2014

Lågmäld tid

 
Tystnad råder
Ordlöst är mitt inre rum
 
Tiden är ett väntrum
Jag åldras
Står på en tröskel till en annan era
 
Blickar mot tidslinjens skarpa egg
Hitom den: avgång
Bortom den: ankomst
 
Den som väntar får se
tills dess ber jag en bön
om stilla, inspirerade dagar
och om liv i ödeland
 
Tiden roterar sakta
medan omgivningen rusar
Jag deltar inte i den hets som
glömt den ankomst vi firar
 
Jag går saktare än vanligt
bevarar dyrbar tystnad
mitt hjärta hyssjar
för att inte störa
det väntade.

lördag 6 december 2014

Leva i skymningslandet

 
Min sinnestämning söker sig hit
här finner min själs solnedgång
sin spegelbild
 
Här faller jag djupare in i den jag är
utan riktning och utan mål
Allt är i sin ordning
 
Platsen finns i mig
jag känner havets rörelse
och den slumrande brisen
Jag förnimmer eldröd ande
i evighetens kretslopp
som nedsänkt i min kropp
vandrar på fuktig sand
 
Det finns inget jag måste göra
inget att uppnå
Det är fullbordat i varje
stilla andetag
i varje fridfull utblick
Allt annat är villfarelse
 
Jag fäster blicken vid min själs horisont
All frustration, all strävan
all stress och rädsla som härjat
i mina sinnen
ger vika
varje tanke tystnar
det jag tror att jag är
kapitulerar
för vad jag är
 
Alltings samband
klär mig i enkelhetens aftonklänning
och kysser min panna
 
Det är tid att leva i skymningslandet
bara så
bara så