söndag 30 november 2014

Stiltje

 
Känner själens stiltje
Längtar efter att spegla mig i vidsträckt öken
Längtar efter att vila i den samstämmighet
som utplånar varje tvivel,
som stillar egots rastlösa flackande
och som fyller min själs tomhet med evighetens andetag.
 
Längtar bort från människans charader
som upprätthåller livslögnerna
som förnekar vilsenheten
och som krampaktigt håller fast vid den trygghet
som låter leenden stelna
och kärleken stagnera
 
Mitt inre har tystnat
inför ekande försvarstal,
skrällande självhävdelse
och kunskapens förskansning

Jag väntar bara på ett ögonblicks tystnad
som bortom varje fin tanke
och bortom varje klokt ord
för oss till den spricka i fasaden
som leder ut i den oändliga rymd
där vi är samma "ett"
 
Löfteslandet 


söndag 23 november 2014

Djupet i djupet

 
Jag befinner mig i en övergång
vandrar på en bro mellan då och sedan
mellan liv och död
mellan ja och nej
Det är det djupaste i mitt djup
som får mig att vandra
fastän jag inte vet vad som pågår
och vart passagen leder.
 
Min längtan är diffus
Det är en del av mitt väsen
inte ett föremål
den har egentligen inte en riktning
Längtan bara är
Det är den utsträckta spången mellan
födelsens och dödens brofäste;
det är vad som får mig att röra mig,
det är den Energi som översätts till ord och handling i mig.
 
Jag står där vid övergångens mittpunkt
Jag skådar ner i min själs bråddjup
lyssnar när hon förnyar sitt löfte
 
och ur Alltet ekar orden som präglat min själ:
Livet är hårt. Men det är som det är. Du kan stanna.
Du växer. Du mognar. Du når andra sidan.
Det som kallade dig har också rustat dig.
 
Det är min födelseattest och mitt testamente.
Det är det hopp jag är här för att förmedla.

Och i ditt väsen finns också ett budskap, som är ditt.


tisdag 18 november 2014

Tillträde förbjudet

 
Änglarna väckte mig i natt
viskade till mig vid drömlandets tullar
att jag missuppfattat en del av min belägenhet.
 
- Du är inte i fångenskap
du är utestängd
inte instängd
 
Tillträde förbjudet till de rum
som krävde att du fogade dig,
förvisso.

Men din egen speciella gåva,
den vitalitet, den livskraft, den energi
som bara översätts en enda gång till just det unika uttryck,
som är du i detta liv
kan bara existera när du inte anpassar dig
efter andras modeller men istället
tillåter dig att vara dig själv
 
Vänd dig om - bort från den stängda dörren
livet ligger framför dig
vidsträckt och öppet.
Dörren bakom dig är stängd
till ett rum som inneslöt
och exkluderade
 
Ute i det fria
öppnar sig din kreativa kanal
alldeles naturligt.
 
Andas,
vakna, stig upp och kom ut.
 
Och jag vaknade, steg upp och gick ut.
Sträckte mina händer mot himlarna
och tackade.

söndag 16 november 2014

Att acceptera begränsningar

 
Inom mig upplever jag ett tryck att förändra och förvandla.
Jag är underkastad dess puls
dess ojämna, oförutsägbara flöde.
 
Hjärtat i den här processen är att acceptera begränsningar
att vänta tåligt och i tillit när grindarna är stängda
när förvandlingens flöde har sinat
när hindren verkar oöverstigliga
 
Att se skönheten i den tillslutna passagen
att se oändligheten i fångenskapen
att tro på mirakel
att blicka ut mot möjligheternas vidder
och använda tiden att söka
inspirationens källsprång i det innersta
att leta mig djupt ner i det som varit
att se vad som behöver offras
och det som skall upphöjas
 
Att tacka
att rannsaka
att se
att drömma
att längta
 
att lyssna till min själs musa
gudinnan som inspirerar och beskyddar
den kreativa processen
som låter flödena vila
tills tiden är inne
 
för något oväntat stort
något jag aldrig kunde producera
bara föda...
 
Jag sträcker ut min händer genom gallren
kanske någon därute hör min själs ofödda dikt
min själs ännu ej sjungna sång
och kanske anar någon
det verk som värker fram
i min längtan.


(om port 60.6 i min design)

tisdag 11 november 2014

Medan dimman lättar

 
Jag väntar medan dimman lättar
 
Jag väntar tills livets konturer återvänder
höstlikt grå känns min själ
dess jordmån ligger tung och våt
 
Fallen frukt, vittrande löv
vemodigt bidar min själ sin tid

Förtröstar i kretsloppets löfte
Av jord är jag kommen
Jord skall jag åter vara
 
Jag tvekar lite, men hör
underjordens kallelse
Jag håller emot lite, men vet
att vägen mot ljuset
är genom det dunkla
 
Min själ dalar
sjunker
djupnar
 
Den fysiska världens ok
är överlåtelsens bugning
 
Varje ansats att behålla
varje ansats att kontrollera
varje ansats att styra
varje ansats att önska
är de offergåvor
som utkrävs
 
Mitt yttre jag darrar
Mitt innersta betraktar fridfullt
att allt jag har är till låns
 
Naket, huttrande i morgondimman
ger jag efter
för det oundvikliga
 
Andas och ber bönen att villigt, lyhörd
samarbeta...
att närvarande vaka medan hösten begraver
och vänta under vinterns sömn
tills min själs vår står i blom igen...

Mitt i det gråa letar sig en blek solstråle
fram till mitt fönster
en sirlig tråd spunnen påminner mig om löftet
Var inte rädd, jag är med dig intill tidens slut.
 
Vet att jag mötet sker bortom tingen
bortom titlar
bortom ägande
bortom identitet
 
Jag väntar medan dimman lättar
bortom förlusterna, bortom offren,
bortom uppgivandet
finns det enda...
en resenär
i kärlekens kretslopp.

måndag 3 november 2014

I det som är

 
Jag ser hennes korsväg
hon faller nedbruten
utlämnad
hånad och pinad
hon dör framför mina ögon
Det liv hon ville vittrar sönder
jag kan ingenting göra
 
Jag ville ingjuta hopp
säga henne att det är ur våra omständigheter
som vi måste dra styrkan och meningen med livet
Att det är mitt i det som är
som också hennes bestämmelse finns
 
Men jag kan inte överrösta hennes förtvivlan
jag kan inte besegra hennes modlöshet
jag kan inte ta bort det som gör ont
 
Fastän jag vet att nytt liv skall spira i törnekronan
så önskar jag ändå
att jag kunde befria henne -
för min moderliga vanmakt
är så outsägligt smärtsam.
 
Det är mitt kors
som jag måste dra styrka och mening med livet ur
Det är just i det som är
som också min bestämmelse finns.