fredag 26 september 2014

En hemlig viskning


En hemlig viskning
En gömd röst
En livsnerv
En vibrerande frekvens
En sällsam glädje
En frigörande lättnad
En stilla beslutsamhet
En förundran
En frihet mitt i fångenskap
En väg av okända steg
En uppriktig respons
 
Bara så
inte mer, inte mindre
Bara så
En hemlig viskning som stiger ur mitt ursprung
Den enda passionen
livets nektar
essensens sav
som bryter fram och sköljer genom mig
varje gång jag väntar och andas
tills min egen sanning
kommit i dager.


torsdag 18 september 2014

Magisk kväll

 
Min själ jublar
över skapelsens skönhet
 
Solnedgång
Jag hänförs av ljuset
av de blå tonernas frekvens
som stilla penetrerar havet
min ande, kropp och själ
 
Blå, blå vindar och hav
en samstämd ton
en stilla hymn
i den annalkande natten
 
Vänskapens omkväde
i ögonen speglar sig en rosa horisont
Nära samtal
omfamnade av den blå natten
tankar vaggade till ro
av vågornas nätta skvalp
 
Det ändliga känns en stund
oändligt
Det overkliga verkligt
och det förgängliga upplöses
i blå, blå toner
aura till aura
finns vi
som ett minne.

tisdag 16 september 2014

Resan till sig själv

 
Jag ville resa till lättheten
till bekymmerslösa dagar
och nätter fyllda av skratt
 
Att resa bort är att resa hem
komma närmare sig själv
mitt i en identitetslös tillvaro
 
Så hann tårarna ifatt mig
Jag kunde inte fly dem
Jag förstod det när regnet
rann ner för mitt fönster mot havet
 
Min melankoli är en del av min kropp
som en arm jag inte kan hugga av
som en följeslagare jag inte kan skaka av mig
som en ton som format den jag är
som genljuder i varje cell
 
Jag kan inte fly den
Det är min essens
passionens
lidelse och lidande
som varandras förutsättning
som in- och utandning
aspekter som fyller, avlöser och fullbordar varandra.
 
Melankolin går inte att passera
den går inte att överstiga
utan att sjunka igenom den
Erkänna den
Lyssna till den
Älska den som en kär vän
 
Sorgen har varit som en skugga
Som för ett vittne utan makt
har lidandet ätit sig in i min själ
Jag ville rädda men sjönk
Jag ville inge hopp
men drogs ner i hopplöshetens underströmmar
 
Jag kämpade och förlorade
men jag gav inte plats åt sorgen
för den var någon annans
 
Melankolins botten
det ohjälpliga
mörkret
det utsiktslösa
förvandlingens frånvaro
förlamande väntan
vanmaktens dova smärta
 
Min själ gråter
trötta tårar
medan regnmolnen ger vika
och sakta, sakta
andas jag livsmod igen.
 
Du finns, det är nog - har jag sagt till så många
anar att det också gäller mig.
 
En solstråle letar sig in i mitt fönster
värmer min bröstkorg
öppnar mitt hjärta
Jag föddes idag igen...
 
 

måndag 15 september 2014

Vad kan man mer begära?


Jag vill bara sitta med dig
medan solen sänker sig i havet
Jag vill bara sitta tyst i nådens styrka
tacksam över att ha en stund på jorden
 
Jag vill bara sitta nära dig
leva och låta leva
inte ändra någonting
bara vara
 
Jag vill bara uppgå i solnedgången
förundrad
skratta lite över livets dråpligheter
över allt vi kämpar med
fastän vi inte har något val
 
Vi är här
givna en stund på jorden
Här för att uppleva
varken förstå eller fixa
 
Jag vill bara sitta med dig
i kärlekens ljus
och älska fritt och villkorlöst
en liten stund
när dagen dör
för att födas som ny när natten givit vika
 
Jag vill bara sitta här
för vad kan jag mer begära
när allt är fullkomligt
mitt i det provisoriska och bristfälliga?
 
Jag vill bara sitta här
försonad med livet, mig själv och dig
och vila i universums andetag;
den ordning som håller och bär
från evighet till evighet.
 
Till vännerna här.

fredag 12 september 2014

Ett välkomnande hav


Doften av hav
Ljudet av hav
Känslan av hav
 
Omfamnad
Ensam
Andas
Vänjer mig
Den första vilsenheten ger vika
hittar hem i mig själv
hittar hem
 
Njuter de första timmarna
innan jag möter nya villkor
medan jag ännu liksom inte finns
medan jag är obunden
utan språk
utan tillhörighet
 
Andas havet
Omsluts av vågor
Finner sakta ro
 
Närvaro
Jag finns
som en liten okänd prick i universum
 
vilar jag i det blågröna havet.

lördag 6 september 2014

Vindens väg

Vindens väg
Du tog mig ut på öppet hav
till en rymd utan gränser
Vart för du mig nu?
 
Vinden leker i min själs segel
Stormar har bedarrat
och tid av stiltje likaså
Du kallar mig
mot okänt horisont
 
Du sveper genom mina öppna sinnen
Vad du lämnar kvar är ogripbart
Att jag andas dig är 
präglingens osynliga spår
 
Vad du vill med mig
vet jag inte
Att jag andas är nog
 
En distans tillryggalagd
på min själs hav
Att jag finns är svaret
 
Att jag känner din närvaro
är meningen
 
Det räcker
Men jag kan inte segla utan vind,
och det är som det ska vara.