fredag 29 augusti 2014

Hösten meddelar sig

 
Hösten meddelar sig
Mina pelargoner och rosor har vissnat.
Trädgården är sensomrigt övervuxen
De första svamparna är plockade.
 
Jag fryser om fötterna igen
tog långärmad tröja på mig idag
Stirrar på sommarens sandaler
vill inte ställa bort dem.
 
Vill inte lämna ifrån mig friheten
som gav mig rätten att säga
"kanske" och
"preliminärt"
istället för att lova bort tid och rum
uppmärksamhet och energi.
 
Så jag håller kvar i min somriga frihet
ett tag till.
Ljungen får vänta...
 
Jag reser till Grekland igen
för att förlänga "varat"
för att några dagar till
gå barfota i sanden
känna doften hav
och känna solens hetta mot min hud.
 
Ljungen får vänta
Så är det bara.

lördag 23 augusti 2014

Summan av jag; tre

Summan av jag är tre - treenighet
Kropp - Själ - Ande
Fordon - Passagerare - Förare
 
En själ reser i min kropp
visar sig i vardagen som det jag har identifierat som "den jag är";
som den jag så lätt tror att jag är
Men denna själ; min personlighets karaktärsdrag som jag känner som ett "jag" -
är blott en medveten passagerare nedsänkt i min kropp;
i det "fordon" som besitter den djupaste ursprungliga* livsintelligensen;
min naturs nedärvda medvetenhet.
 
Själ och kropp - passagerare och fordon
sammanhållen av Mitt Högre Själv**;
den kraft som håller samman det som verkar vara separat;
den kraft som håller samman min kropp och själ;
som leder mig längs livets geometri;
det vi kallar öde och bestämmelse.
Bara mitt Högre Själv känner mig kropp;
känner dess vishet, 
vet hur den fungerar och hur att manövrera den.
Bara mitt Högre Själv vet mitt livs rutt
Bara mitt Högre Själv kan ta mig dit.
Det är min ledsagare, min gudomliga härförare
 
Så det jag trodde jag var
min själ; min personlighet
är inte bara vad jag är.
Min personlighet är inte själva fordonet
och inte heller den som framför fordonet.
 
Min själ är en del av mig, men inte allt jag är - 
en passagerare; en resenär genom livet
en part i en möjlig kärleksrelation
i mitt inres Höga Visa
där min själ, utan förbehåll är menad att - 
smälta samman med min kropp
och låta sig föras
till kärlekens mål.
Överlåtelsens mysterium i mitt inre
 - att låta mitt Högre Själv
sätta mig i samklang med min rörelse i tid och rum
- att låta mitt Högre Själv
föra mig längs den illusion vi upplever som Kärlek och Bestämmelse
i tillit, utan förbehåll
följsam, utan att låta min själs tankar styra
 
Sträcka ut min själ
lägga mig tillrätta
andas
följa
se
resa
som en drottning buren i en smyckad bärstol
Vilsamt, vaken, medveten låta mig föras genom livet.
Ty, det jag som jag tror att jag är i vardagen, vet ingenting;
vet inte vart jag är på väg och varför...

Så vila, sträck ut dig, min själ
lägg dig till rätta
överlämna dig
till ditt Själv och
till kroppens naturliga kompass
- din uppriktiga respons.
 
 
* Biogenetisk intelligens
** inom Human Design kallad Magnetic Monopol och/eller Högre Själv


lördag 16 augusti 2014

Vid havet

Vid havet
vilar jag alldeles naturligt i den stora friden
Där finns du
och där gör du mig stilla medveten
 
Ingen annanstans sjunker tankarna undan
så frivilligt som här
Havets rörelse räcker
vinden tar mig dit jag ska vara
 - här och nu -
 
Solglitter i kaskader
en påminnelse om gudsgnistornas
momentana anslag
Ett fångat ögonblick
En förbipasserande insikt
som likt glittret dyker ner till havets botten
och gömmer sig som en hemlighet i dunklet
utan anspråk
 
Det tillfälliga och eviga glider förbi
lämnar magnifika spår
utan att kasta ankare vid tidslinjen
överlåter sig till form en stund på jorden
 
Vid havet väcker du mig
till min natur
till kravlös, planlös
in- och utandning
medan jordens halleluja
uppfyller rymden
 
Här finns du
min saknade, älskade
min själs ängel
min länk till skapelsens källa
Här finns du
naturligt
 
Vi sitter tysta tillsammans
Det finns inget att förklara, fråga eller förlåta
Det är bara fullkomligt naturligt att leva
bara leva

onsdag 13 augusti 2014

Vägledning

Stilla vägledning just i stunden när jag sjönk till botten
 
Kära du, misströsta inte
Varje kreativ impuls är blott en gåva
en tillfällig gudagnista
som passerade ditt medvetande
En puls du inte styr över
som kommer och går
kanske bara en gång i ditt liv
eller kanske tusentals gånger
 
Jag vet, det är ett dilemma
att vara bärare av en potential
vars manifestation du inte rår över
Att stå till förfogande utan att tas i bruk
 
Det är så lätt att sörja den förlorade gnistan
som upplyste dig en bråkdels sekund
Det är så lätt att längta tillbaka
till stunden när medvetandets lins stod vidöppen
mot himlen
då när skapelsens rörelse genomfor dig
 
Det är så lätt att tro att själva gnistan är livets mening
att livet är meningslöst utan de kreativa genombrotten
Men gnistan tände en eld;
livets eld..
var dags värmande eld
själens flamma
 
Så låt transformationen dröja
Svara an när tiden är kommen
Misströsta inte
Allt är som det ska
Ny förvandling tar tid
Eoner av tid
 
Och förvandlingen i sig själv förvandlas
Det du saknar kommer aldrig mer i samma form
 
Gå mot perfektionen av det du redan är - ty
när du släpper längtan efter vad du kan bli
 förlorar smärtan och sorgen sitt grepp
 
Låt mig leda dig till det som är
Det som är stilla bär frukter av förvandling
I det vardagliga slår transformationen ut i blom
 
Livet är rörelse
precis just när du tycker att inget händer
sker Undren.

måndag 11 augusti 2014

Försummad

Carin Noelius (Egemalm) -97
 
 
Känner din smärta
- försummelsens smärta
Jag har förnekat dig
ville bara att du skulle tystna
inte längre påminna mig om dina drömmar
men inse att det är för sent
onödigt, orealistiskt och omöjligt
 
Jag ville att du skulle nöja dig
vila i förnöjsamhetens milda famn
Jag har förtryckt dig
ville bara att du skulle ge upp
inte längre väcka mig i gryningen
men inse att det är över
förbi, avslutat och färdigt
 
Jag ville att du skulle acceptera begränsningarna
stanna där ingen ifrågasätter dig
Jag har försökt att beskydda dig
ville bara att du skulle vara vanlig
inte längre väcka oro - inte beröra och uppröra
men inse att du kan avstå
tyst dra dig tillbaka
 
Den dova melankolin
din sorgsna blick
din outsläckliga längtan
påminner mig om att du
inte överger mig fastän jag försummar dig
 
Du - det jag som är mer än jag själv - i mig
som bär de gudomliga visionerna
som bara vill skapa
vars själ försmäktar
i kreativitetens ödeland
Du, som ingen annan önskan har än att förmedla
som djupast bara söker förvandling
 
Du låter mig inte undslippa ditt vemod
ditt djup, din höjd och din röst
som genljuder i mitt väsen
 
Jag är inget utan dig
Jag är ingen utan dig
Jag är förlorad utan dig
Du är vad jag är
hur skulle jag kunna leva utan dig
 
- för din skapande puls i mig är Guds egen puls
 
Det är tid att släppa all rädsla för vart du skall föra mig
och låta dig leda mig
för utan dig finns inget liv
 
I dina händer lämnar jag min ande.. 


söndag 3 augusti 2014

Fångat ljus


Kristaller sprider glans i rummet
Solljus i regnbågens färger
glittrande fragment
till ljudet av klockspel
 
Det finns ögonblick när Livet fångar mitt medvetande
när hjärtat kidnappas av "Det som Är"
Då, när jag och Sanningen inte längre är åtskilda
- men samma
 
Ordlös sanning bländar
Reflektioner som leker på min hud
Penetrerar mitt väsen
 
Det finns ingenstans att gå
Allt är här
Det finns ingenting att bli
Allt är nu
 
Fångat ljus
Evighetens presens
Förtätad Ande
Ursprungets brottstycken
 
Medvetandet färdas
Nedsänkt i materia
Döpt till form
 
En vindpust virvlar i mitt hår
slungar ljus
leker
tafatt med mystiken
 
Ett ögonblick är vi samma
 
Innan någon ropar mig tillbaka till världen där allt är bortglömt

lördag 2 augusti 2014

Mitt kompass

 
Den nakna sanningens ord
som stiger ur djupa källor
är mitt enda kompass
 
Du frågar mig om min destination
och det enda sanna svaret är
Jag har ingen aning om vart jag är på väg

Jag lyssnar till vinden
kisar mot solen
vilar i skuggan
och
väntar på en ny dag under
stjärnbeströdd himlen om natten
 
Väntar på en impuls
ett tecken i det planlösa
ett ord i tystnaden
en rörelse i stiltjen
 
Våga vänta
I mellanrummens ovisshet
föds nytt liv
Djupt inom mig sker förvandling
Så djupt; så oåtkomligt för mitt medvetande
att allt förefaller öde och livlöst
 
Ur djupet tränger liv fram
som en osammanhängande sats
glesa toner
droppar
av ord
 
Jag säger dig igen
Jag har ingen aning om vart jag är på väg
Bara att
det finns ingen förklaring att ge

Inte ens valet finns där
ty livet väljer oss...