torsdag 13 februari 2014

Skrivlängtan

 
Idag har tiden haft ett mellanrum
Några timmar lät jag mina händer
vila på tangentbordet
stilla väntande.
Jag vill så gärna skriva
fastän tvåhundrasjuttio sidor ligger på hyllan
för bearbetning
vill jag skriva nytt...
skriva om....
skriva igen....
 
Det är som om det jag vill berätta
inte längre blir till sammanhängande stycken,
bara ofullständiga meningar
som slutar i ett skimrande Mysterium -
i något som är Större
i något som inte kan fångas i grammatiskt perfektion.
 
För mitt medvetna jag är ett provisorium
under ständig förvandling
Det jag skrev igår är redan förbi
Tankar som rymde en sanning
har jag vuxit ifrån idag.
 
Det som förut verkade allmängiltigt har upplösts
Det finns inget generellt att säga längre
och i varje formulering sörjer jag det som därför utesluts
Tystnad omsluter orden
och mina händer ligger kvar där stilla...
 
tills jag vänder mig hit till bloggen
och vittnar
bara om min egen inre värld
Då dansar mina fingrar
fria...
 
och så inser jag igen
att den skönhet och den transformation jag vill förmedla
genom en bok
bara är något jag kan uppnå inom mig själv.
Det är det enda jag i sanning kan vittna om;
min egen, personliga resa -
och under den färden våga stiga ut ur alla andra idéer,
alla andra villkor
alla andra krav
och drömmar
och leva den jag är...
 
Då dansar mina fingertoppar lyckliga över tangentbordet
för då är jag precis så ofullständig jag är
precis så klok och tokig som jag är
precis så mycket på väg som jag är
- inget annat.
Jag reser i upplevelser
vars summa är min sanning,
men bara min...
Du har din
Den kan jag inte författa.
 
Och tack också kära K, som häromveckan
så fint sade till mig: Du har ju redan skrivit boken
på din blogg...
Tack, fina du!


tisdag 11 februari 2014

Human Design Certifikat

Helt absorberad
i den magnifika mekanik
av kroppsintelligens
vi är...
 
Universum i varje cell
Varje steg i utvecklingens historia
och i den framtid vi ännu inte är
samlad i genetiska koder
avtecknad i nuet
 
Ett gudomligt avtryck
ett personligt uttryck
på genomresa
 
Mitt medvetande rör sig bortom
det fattbara
Min kropp förstår vad tanken ej kan gripa
Mer närvarande än någonsin
 
I mitt examensprov
träder ett drama fram
en styrka och en sårbarhet
jag inte såg med blotta ögat
 
Förundrad vecklar Mysteriet ut sig likt kronblad
sakta, som i slowmotion, förvandlas
kunskap till ett naturligt seende
ett strömlinjeformat varande
 
Ser något inte ord kan beskriva
medan jag skriver
Som om min hjärna mattats av
i skärpan av klarsyn
Som känslostormar ebbat ut
i stilla acceptans
av det som ÄR
Kosmisk kärlek
i oändlig mångfald
 
På väg
På väg
 
Slutarbetet är en process som förvandlar
inte ett dokument att prestera
Jag är uppslukad
förundrad
tacksam.
 
Bild från www.eso.org
 

onsdag 5 februari 2014

Medan dina tårar forsar

Tårarna du fäller
Orons rännilar
Förödmjukelsens floder
Ilskans forsar
Förkrosselsens vattenfall
Övergivenhetens bottenlösa brunn
Förlusternas tsunami
Medan allting rämnar
hör jag dig kvida
"Jag orkar inte mer...jag orkar inte mer."
 
Älskade, älskade dotter av ljus
Det finns en mörklagd hamn
du ser den inte nu
men färdas dit*
 
Jag stannar med dig
i förtvivlans bråddjup
"Jag stannar, jag lovar och väntar med dig..."
En dag blir natten vit*
 
Älskade, andas, andas
I det skövlade föds du på nytt
Jag lovar...
 
Bortom känslostormarna finns andens stillhet
Jag vet...
I det bottenlösa är du buren
Jag ser...
Bara andas, älskade, ett andetag i sänder

Låt mig bara vagga dig tills allting ordnat sig.
 
* Ps 256