lördag 26 oktober 2013

Väntan


Vindstilla
Utan rörelse 
Kompakt tystnad
Kallelsens klocka orörlig

Det är som det skall vara
ty jag väntar
på det som skall komma
Vandrar sakta i min själs dalgång
i ekot av en kallelse som har ebbat ut

tömd och fylld
en slags helig afasi
medvetandets dunkla natt 
där verkligheten smyger
som dimma över en äng
i mitt sinne
Ogripbar ande

Jag har böjt mig
för passagen
låtit mig besegras
Jag är förlorad
i det omdanande flödet

jag vandrar utan riktning
mot den plats
som hela mitt väsen styr mot
bortom logik och förnuft
genom en obeskrivlig ingentinghet
blir jag till på nytt.

Sakta
Sakta
kanske...


torsdag 3 oktober 2013

Det Obeskrivliga

 
Jag umgås med det Obeskrivliga
Orden flödar
men fäster inte
de rinner likt bläck på papper
som har fuktats av tårar
 
Min själs vemod
Det Outsägliga låter sig inte mutas
inte ens av min iver att förmedla
 
Jag söker milda ord
som inte bryter tystnaden
ändå blir varje bokstav högljudd
Varje beskrivning en dissonans
i evighetens harmoni
 
Jag är inget utan Ordet som flödar genom mig
och intet är allt jag är
i det Obeskrivligas fullhet
i den mättade Närvaron
av Allt som Är
 
Sch, sch...stör inte Livet
ville jag viska till dig när du jämrade dig över
allt som gör ont, är svårt, orättvist och trist
Jag vill ge dig orden som vägvisare
till den obeskrivligt djupa acceptans
som håller och bär
hela vår tillvaro.
 
Men orden fäster inte...
de rinner bort
bleknar
upplöses
i en ordlös kärlek
som överstiger
varje begränsad formulering.
 
Låt mig bli ett rökoffer som stiger mot himlen
Att bli tystnaden är kanske det enda tecken jag kan ge?