måndag 16 september 2013

Var dag

 
Vardagen grep tag i min nacke
- på samma sätt som en sträng auktoritet -
i samma stund jag satte min fot på svensk mark.
 
Min författare böjde sitt huvud
och önskade att hon åtminstone kunnat uppvisa
ett färdigt manus,
men så var inte fallet.
 
- Sätt igång, väste vardagen i mitt öra
- Sluta med detta nonsens att skriva,
gör lite nytta nu!
 
Ett par dagar gav jag den inre stränga auktoriteten rätt.
Kände mig eländig och misslyckad.
Tittade avundsjukt på alla höstens nyutkomna böcker
medan jag kasserade mina tvåhundrasjuttio skrivna boksidor.
 
Men i hemlighet smög jag mig iväg till mitt skrivrum
bad en stilla bön
och lade händerna på tangentbordet
andades min själs riktning
tro
hopp
kärlek
och
kraften
att vara den jag är
och att gå min egen väg.
 
Som en reflektion på en spegelblank sjö
såg jag mitt ansikte i datorns skärm
teckna kallelsens toner:
*
Hängiven inför ny riktning
som bevarar mina principer
trots att jag måste interagera
med dem som inte är på samma plats.
 
Energi och djup att reflektera och lära
av det förflutna utan förväntan på framtiden.
*
 
Att skriva är, precis som livet,
ett drama i tre akter.
Förberedelsen, de ivriga stegen mot målet
Motstånd och svårigheter
Nedslagen, tillintegjord
och just när allt verkar förlorat
sker förvandlingen
i det mörkaste letar sig ljuset in
 
och just precis där
andas bestämmelsen
sin verkliga potential.
 
Du, får säga vad du vill, vardagens härförare
men jag är ingen utan Ordet
som flödar genom mig
likt solens strålar
en solnedgång
i Grekland.

onsdag 4 september 2013

Summan av dagarna


 
Väskan är nästan packad
jag summerar dagarna jag fick
- två bilder -
 
Det alldeles överväldigande vardagliga
och det magiskt ogripbara
 
Det som pågått omkring mig
och det som rört sig i mitt inre.
 
Tiden, en timme i taget, som tvätt på en lina
och samtidigt evighetens outgrundliga flöde.
 
Det oglamorösa och närmast outhärdliga
och underskön mystik
ögonblick av fångad magi.
 
Vinden leker i tyllgardinen
solen håller sig envist kvar vid min balkong
likt en enträgen friare som ber mig om min hand.
 
Jag njuter den sista aftonsolens kyssar
och vet att jag måste säga adjö
till de som klev in i mitt hjärta
och berörde mig med sina liv.
 
Vi möttes
på visit i varandras liv
Livet är ögonblickens gåva
det som etsar sig fast
och transformerar.
 
Jag reser med summan av dagarna
som lagts till mitt livs linje
som runnit genom mysteriets timglas.
 
Jag är innerligt tacksam.

tisdag 3 september 2013

Livet är en resa


Jag är på resa genom livet
leds alltid på ny stigar
till nya platser
till nya sfärer
Förvandlas i steget
Upplyft
Nedsänkt
Överlåten
 
Följer vinden
vilar i solnedgången
föds på nytt i varje gryning
Låter dagen bli ett liv
ett stycke samlad visdom
 
Jag är på resa
ty livet är rörelse
som utgår från Alltings ursprung
 
Det jag var igår
är jag inte idag
nu är ett mellanrum
men håll mig inte kvar
 
Jag är på väg mot punkten
där allting upplöses
och ÄR.


*****
Levt ett liv under några veckor i Grekland
Det har innehållit allt.
Speglat så mycket av min själs belägenhet.
Jag har skrivit.
Det har flödat fritt och det har varit skrivkramp.
Jag har känt hopp och tvivel.
Jag har njutit ensamhet och vänskap.
Jag har känt ro men också känt mig invaderad av
bylivets sorl, skrik, stön och gråt.
Jag har njutit av solen, havet och alla makalösa solnedgångar.
Känt mig håglös ett par molniga och regniga dagar.
Skrattat åt livets dråpligheter
och delat djupa samtal.
Det har varit ett helt liv.
En etapp på min resa genom livet.
Ett drama i tre akter.

Innerligt tack till Marika o Georgio för gästfrihet och vänskap.
Tack till Monika för alla goda stunder.


söndag 1 september 2013

En stilla kväll

 
Tunga moln
och regn
drog in över mitt hjärta
över land och stad
 
kidnappade sommaren
en hel dag
Vemodets vindar drog
fram över min själ
 
Som ett för tidigt farväl
 
Vi dränkte sorgerna en stund
Famnade det sårbara
hoppades tillsammans
 
Nyckfulla moln
drog vidare
 
I den sena kvällen
blandade sig hav och himmel
alldeles stilla
i purpur, rosa och blått
 
Som en stilla bön
som ett tyst löfte
 
Att varje storm
föregår friden.