torsdag 27 juni 2013

Nytt liv

Sommarlov
Andas ut
och andas in
Hämtar nytt liv
med samma andäktiga känsla
som att känna doften av en liten babyfot
och höra jollret gurgla likt en ivrig bäck
Vill gunga i hammocken
med det lilla barnbarnet
vila i skuggan av sol
Slumra i hängmattan
och bada i havet
Mogna
Vänta
dö lite grann
och födas på nytt
 
 
Liv som passerat
har strömmat genom mina sinnen
Varje år har haft sitt tema av lärande
Varje år har jag slipats, tumlats och förädlats
av erfarenheternas mångfald.
Bär ett slitet hjärta
så mycket sorg, våndor, smärta och förkrosselse har bevittnats
den sista tiden.
Jag känner trötthet
tillitens och förtröstans ord har sinat - för nu.

Jag behöver andas livet och anden
fylla på av den kärlek jag vet segrar
snosa i barnafötter
plocka bär och blommor.
 
Vara... bara vara.
Hur gärna jag än skulle vilja att alla visste sig älskade,
vackra, begåvade, omfamnade och vägledda
av själva livet
så behöver jag ändå släppa taget nu
dra mig tillbaka
och vandra fri.

Ta somriga steg på en äng
vada i ett hav
under en himmel
som i slöjmolnen
tecknar ett syfte
en mening
för de dagar som återstår.

(Det fina fotot har en väninna till mitt barnbarns mor tagit.)
Jag tar sommarlov nu - och skriver nigen är andan faller på.
 

måndag 17 juni 2013

Vindens famntag


Vinden visar vägen
leker, smeker, stormar
i min själs rymd
likt tyllen som lyfter och dansar
kallar den mig till mig själv
genom ljus och mörker
genom medgång och motgång
genom skratt och tårar
förs jag mot mig själv
 
Ibland följer jag motsträvigt med
ibland villigt
modig
rädd
 
Blind och döv
famlar jag i tyllens famntag
Vaknar upp och ser en himmel och ett hav
och jordelivets vedermödor däremellan
 
Andäktigt
anar jag en beredd väg
utstakad för sitt ändamål
utmätt och avvägd
för det syfte jag andas
sedan begynnelsen
 
Ger efter...
låter vinden famna och föra
Det enda som består är förvandlingen
den jag inte kan häva eller påskynda
utan bara invänta och ge mig till


Allt är präglat i vinden
Ur stjärnornas utandning
- formades mitt väsen -
bestämdes riktningen
och i varje steg
i varje möte
i varje händelse
gömdes en skatt av visdom att finna
tecken ristades in - likt färdkost för själen
 
Likt vindens cirklar
virvlar mitt liv
de skatter jag inte fann en gång
väntar i minnen som åter ser
de som väntar i tidens gång
glimmar i gryningsljuset
där mellan sömn och vakenhet
 - i vinden som leker i tyllet -.
 
Allt är.



lördag 1 juni 2013

Fotspår i sanden

Medelhavet har för länge sedan spolat bort mina fotspår i sanden
men min själ har dröjt sig kvar där
svävat fri mellan himmel och jord
vandrat med omärkta steg i sanden
andats och blickat mot horisonten.
Dröjt vid tröskeln till nuet
tvekat, jämrat sig aningen.
 
Som om den räds för att jag skall glömma mig själv igen
under vardagens påträngande plikter
att jag ska kidnappas igen av medkänslans,
ansvarets och omsorgens lagar.
 
Om natten har sångerna från jorden stigit
och tonerna från skyarna sänkt sig över mig
vaggat min kropp i väntan på min själ
Tröstat mig
försäkrat mig
att Medelhavet böljar i mitt inre.
 
Så kom du, min själ
vandrande längs stigen
vid vårt hus.
Leende
fri och lättsam
i lätta sandaler
omgiven av doften från sol och hav
Så kom du, min själ
med allt det jag trodde jag borde lämna
bakom mig.
Med en sirlig vind som viskar om återfärd
snart, snart.
Så log vi och famnade varandra.
Värt kärleks band
är kärleken till havet.
Stegen kan aldrig sköljas bort.