måndag 30 december 2013

Sociala media världen

Jag tog mig ut i den sociala mediavärlden
i ett ögonblick av längtan
att vara med
att tillhöra ett sammanhang
 
bara för att finna mig själv i den mörka natten
lyssna till dånet av emotionernas höga vågor
som slog mot de många, skarpa klipporna av ego´n
medan intellekt, likt skriande måsar
väntade på att fånga sitt byte
ett ord
en tanke
en känsla eller
en upplevelse
för att sluka dem i en kaotisk strid
 
Och jag stod där vid horisontens rand
med min naturliga impuls att vilja ge mitt liv
för ordets frihet
för friheten att vara den man är
och för rätten att bli emottagen villkorslöst
 
Varelser på drift
i en stormig proklamering av sig själv
kämpande mot underströmmar av den stress
som vill veta och vara säker
och förlorad i åsikternas virvlar
 
Var det stänk av vågorna som vätte mina kinder...eller tårar?
 
Drunknad längtan
sköljer upp på min själs strand
Jag håller den tätt intill mitt hjärta
och vandrar bort från världen
 
Ensamhet i gryningen
tystnad
medan den olidliga smärtan
ebbar ut...
I stillheten för livet en lågmäld
vacker dialog med min ande
Det räcker
det är mer än nog
det är allt
 
mediavärlden är inte min värld....
 
//Carin
 
 


söndag 22 december 2013

Morgonljus

Morgonljus över havet
En ny dag
En ny tid
Bråda djup
Oändlig höjd
Ett riktmärke
i det okända

Livets seglats
Varifrån kom jag?
Var är jag nu?
Vart är jag på väg?
Svaret är Ett..
 
Allt annat är tankens virrvarr
Illusionernas dimma
Drömmarnas fåfänga
Farhågornas kastvindar

Jag vet,
jag borde presentera tjusiga planer
lockande erbjudanden
löften om svar och lösningar
inför 2014
Det sägs ju att man bara finns om man syns
men det är liksom inte jag..
jag kan inte följa mallarna
det bär mig emot

Jag finns
Du finns
Det är nog
Möts vi på världshaven
under mystikens seglats
fröjdas jag
över en delad stund på jorden

Det finns rum i mitt hjärta
Det finns tid
Det finns utrymme
Det finns erfarenhet
Det finns ett glädjens budskap
och mest av allt ett stilla hopp
att dela
Det finns en tro
och störst av allt är kärleken
 
Resten ordnar sig..
jag vet.


lördag 14 december 2013

Ny början

 
2013 går mot sitt slut
Advent ger löfte om pånyttfödelse
om fördjupad kärlek och medvetenhet
I mitt hjärtas horisont
ser jag ljus
Ovan molnen finns perspektiv
Allt är i sin ordning

Tre intensiva år av studier går mot sitt slut
Tanke och logik
får landa i kroppens visdom
Det mystika, bortom kunskap
återtar sin rättmätiga plats i mitt inre
Andrum
Andens rum
ovan där och djupt inom mig
faller allt på plats

Den förlorade dotterns återkomst
En utresa och hemresa
medan jag böjde mig för universums flöde
Allt är nytt och ändå det samma

Ett intensivt vårdande och värnande år
förtätad omsorg om familjen
Allt har sin tid
Eremiten i mig längtar till öknen nu
för kontemplation
för utblick
för helig samvaro

Men först skall ordnas för jul
Eremiten trampar otålig
i sandaler och kaftan
blickar över vidsträckt landskap
mot ljus horisont
mot tystnaden
mot enskildheten
mot Gud
och vill inte höra talas om att
det heliga också finns i julstöket

inte förrän en gosskör sjunger
Gläns över sjö och strand
då glittrar plötsligt tårar i mitt öga
och eremiten andas gud i sorlet av
av kyrkobesökare som glömde tystnadens kraft.

En mystik advent önskar jag er alla!


tisdag 19 november 2013

Min tro bär inga dyrbara juveler

 
För mig är vetenskap och tro ingen motsättning
Jag tror på en Högre Ordning;
som överträffar alla mina föreställningar;
en ordning som håller och bär hela universum
en övermänsklig och allomfattande intelligens
som står bakom 
det synliga och osynliga
det som varit, är och skall bli
I alla tider har denna källa fått namnet Gud
 
Min tro har vuxit och expanderat med åren
det oändliga och det ogripbara
har pulveriserat varje begränsad bild
övergått i icke-person
som för alltid förtjänar min förundran
och vördnad
 
 Hur gärna jag än hade behållit en
personifierad gudsbild
så gav den sitt liv för mig
förde mig genom Höga Visans intimitet
befruktade mig
förde mig genom esoteriska gårdar
ut i min själs vidsträckta ökenlandskap
och lyfte min blick mot oändlighetens rymd
 
 Den ordlösa kärleken föddes
Gud är inte längre vare sig det eller detta
utan intets intet, alltings ursprung och riktning
 
Står avklädd under stjärnhimlen
ett språk gick förlorat
så som varje epitet och attribut
Min tro bär inga dyrbara juveler*
Tystnaden är mäktig
Den vare sig förklarar eller dömer
Den är

Söker bland etiketter
Kristen
Troende
Ateist
Nyandlig
Nyateist
Teist
Andlig
Vetenskaplig
Gnostiker
Kosmolog
Agnostiker
som alla är giltiga i det mänskliga sökandet
efter en hållbar livsåskådning
Jag finns i allt men
hör inte till längre
 
Ett namnlöst Är
sjunger kärlekens lov i mitt inre
Alltings Samband
väver avsiktens gyllne trådar
i mitt liv
 
Till detta Mysterium överlämnar jag min ande
Om jag sade dig att jag visste varför och vad som är sanningen
vore jag en dåre.
 
 
Bilden är hämtad från www.eso.org
* från Ylva Eggehorns text "Som bonden tar ett fång"

tisdag 5 november 2013

Min själs vågrörelse

Långt bort hör jag ljudet
av vågornas stilla brus
 
Förlorad i vardagen
stannar jag upp
känner själens vågrörelse
ljuset som värmer
vinden som smekande dansar
 
Var är jag?
Vad är jag?
 
Här
Närmare än närmast
Innerst inne
Allt igenom
Väntar
på den förlorade dotterns återkomst
 
Jag glömde
Jag gick vilse

Rörelsen, doften, ljudet
av soldränkt hav
Närvaro
som inte låter sig störas
 
Det är jag
egentligen
 
Jag glömde
Jag gick vilse
Jag längtar hem
 
Jag följer ljudet av vågrörelserna
hem. 


lördag 26 oktober 2013

Väntan


Vindstilla
Utan rörelse 
Kompakt tystnad
Kallelsens klocka orörlig

Det är som det skall vara
ty jag väntar
på det som skall komma
Vandrar sakta i min själs dalgång
i ekot av en kallelse som har ebbat ut

tömd och fylld
en slags helig afasi
medvetandets dunkla natt 
där verkligheten smyger
som dimma över en äng
i mitt sinne
Ogripbar ande

Jag har böjt mig
för passagen
låtit mig besegras
Jag är förlorad
i det omdanande flödet

jag vandrar utan riktning
mot den plats
som hela mitt väsen styr mot
bortom logik och förnuft
genom en obeskrivlig ingentinghet
blir jag till på nytt.

Sakta
Sakta
kanske...


torsdag 3 oktober 2013

Det Obeskrivliga

 
Jag umgås med det Obeskrivliga
Orden flödar
men fäster inte
de rinner likt bläck på papper
som har fuktats av tårar
 
Min själs vemod
Det Outsägliga låter sig inte mutas
inte ens av min iver att förmedla
 
Jag söker milda ord
som inte bryter tystnaden
ändå blir varje bokstav högljudd
Varje beskrivning en dissonans
i evighetens harmoni
 
Jag är inget utan Ordet som flödar genom mig
och intet är allt jag är
i det Obeskrivligas fullhet
i den mättade Närvaron
av Allt som Är
 
Sch, sch...stör inte Livet
ville jag viska till dig när du jämrade dig över
allt som gör ont, är svårt, orättvist och trist
Jag vill ge dig orden som vägvisare
till den obeskrivligt djupa acceptans
som håller och bär
hela vår tillvaro.
 
Men orden fäster inte...
de rinner bort
bleknar
upplöses
i en ordlös kärlek
som överstiger
varje begränsad formulering.
 
Låt mig bli ett rökoffer som stiger mot himlen
Att bli tystnaden är kanske det enda tecken jag kan ge?


måndag 16 september 2013

Var dag

 
Vardagen grep tag i min nacke
- på samma sätt som en sträng auktoritet -
i samma stund jag satte min fot på svensk mark.
 
Min författare böjde sitt huvud
och önskade att hon åtminstone kunnat uppvisa
ett färdigt manus,
men så var inte fallet.
 
- Sätt igång, väste vardagen i mitt öra
- Sluta med detta nonsens att skriva,
gör lite nytta nu!
 
Ett par dagar gav jag den inre stränga auktoriteten rätt.
Kände mig eländig och misslyckad.
Tittade avundsjukt på alla höstens nyutkomna böcker
medan jag kasserade mina tvåhundrasjuttio skrivna boksidor.
 
Men i hemlighet smög jag mig iväg till mitt skrivrum
bad en stilla bön
och lade händerna på tangentbordet
andades min själs riktning
tro
hopp
kärlek
och
kraften
att vara den jag är
och att gå min egen väg.
 
Som en reflektion på en spegelblank sjö
såg jag mitt ansikte i datorns skärm
teckna kallelsens toner:
*
Hängiven inför ny riktning
som bevarar mina principer
trots att jag måste interagera
med dem som inte är på samma plats.
 
Energi och djup att reflektera och lära
av det förflutna utan förväntan på framtiden.
*
 
Att skriva är, precis som livet,
ett drama i tre akter.
Förberedelsen, de ivriga stegen mot målet
Motstånd och svårigheter
Nedslagen, tillintegjord
och just när allt verkar förlorat
sker förvandlingen
i det mörkaste letar sig ljuset in
 
och just precis där
andas bestämmelsen
sin verkliga potential.
 
Du, får säga vad du vill, vardagens härförare
men jag är ingen utan Ordet
som flödar genom mig
likt solens strålar
en solnedgång
i Grekland.

onsdag 4 september 2013

Summan av dagarna


 
Väskan är nästan packad
jag summerar dagarna jag fick
- två bilder -
 
Det alldeles överväldigande vardagliga
och det magiskt ogripbara
 
Det som pågått omkring mig
och det som rört sig i mitt inre.
 
Tiden, en timme i taget, som tvätt på en lina
och samtidigt evighetens outgrundliga flöde.
 
Det oglamorösa och närmast outhärdliga
och underskön mystik
ögonblick av fångad magi.
 
Vinden leker i tyllgardinen
solen håller sig envist kvar vid min balkong
likt en enträgen friare som ber mig om min hand.
 
Jag njuter den sista aftonsolens kyssar
och vet att jag måste säga adjö
till de som klev in i mitt hjärta
och berörde mig med sina liv.
 
Vi möttes
på visit i varandras liv
Livet är ögonblickens gåva
det som etsar sig fast
och transformerar.
 
Jag reser med summan av dagarna
som lagts till mitt livs linje
som runnit genom mysteriets timglas.
 
Jag är innerligt tacksam.

tisdag 3 september 2013

Livet är en resa


Jag är på resa genom livet
leds alltid på ny stigar
till nya platser
till nya sfärer
Förvandlas i steget
Upplyft
Nedsänkt
Överlåten
 
Följer vinden
vilar i solnedgången
föds på nytt i varje gryning
Låter dagen bli ett liv
ett stycke samlad visdom
 
Jag är på resa
ty livet är rörelse
som utgår från Alltings ursprung
 
Det jag var igår
är jag inte idag
nu är ett mellanrum
men håll mig inte kvar
 
Jag är på väg mot punkten
där allting upplöses
och ÄR.


*****
Levt ett liv under några veckor i Grekland
Det har innehållit allt.
Speglat så mycket av min själs belägenhet.
Jag har skrivit.
Det har flödat fritt och det har varit skrivkramp.
Jag har känt hopp och tvivel.
Jag har njutit ensamhet och vänskap.
Jag har känt ro men också känt mig invaderad av
bylivets sorl, skrik, stön och gråt.
Jag har njutit av solen, havet och alla makalösa solnedgångar.
Känt mig håglös ett par molniga och regniga dagar.
Skrattat åt livets dråpligheter
och delat djupa samtal.
Det har varit ett helt liv.
En etapp på min resa genom livet.
Ett drama i tre akter.

Innerligt tack till Marika o Georgio för gästfrihet och vänskap.
Tack till Monika för alla goda stunder.


söndag 1 september 2013

En stilla kväll

 
Tunga moln
och regn
drog in över mitt hjärta
över land och stad
 
kidnappade sommaren
en hel dag
Vemodets vindar drog
fram över min själ
 
Som ett för tidigt farväl
 
Vi dränkte sorgerna en stund
Famnade det sårbara
hoppades tillsammans
 
Nyckfulla moln
drog vidare
 
I den sena kvällen
blandade sig hav och himmel
alldeles stilla
i purpur, rosa och blått
 
Som en stilla bön
som ett tyst löfte
 
Att varje storm
föregår friden.


fredag 30 augusti 2013

Samlar solnedgångar

Förundrad samlar jag solnedgångar
unika var kväll
 
Tecknar dagen i de sista strålarna
samlar livsvisdomens eftertankar
i den glittrande gatan
över känslornas hav
 
 
Det fullbordade sänker sig i natten
det ofullbordade drömmer sig kvar
Det som lämnade återvänder
Det som faller reser sig
Det upphöjda sänker sig
ner i framtiden
Natten kommer med minnena
 
Det är stilla en stund
jorden vilar ut
själar suckar i skugglandet
ropen tystnar
 
I nattens vindar
dansar tiden
i månljus
 
Det blir en ny dag. 


tisdag 27 augusti 2013

Solitude

 
Jag älskar att vara på stranden
långt före glammet
innan barn stojar, gråter och skrattar
innan föräldrar manar och ropar
 
Medan det ännu finns rymder
av sand och hav
mellan oss
fastän vi ändå är ett
 
Jag älskar att lyssna till
universums toner
vindens andetag
och havets lovsång
 
innan allt det mänskliga tar vid
och överröstar anden...
 
sen smiter jag en stund
och återvänder gärna när lugnet åter lagts sig över hav och strand
när människan suckar efter en arbetsdag
och svalkar sig i havet
i solnedgång som mildrar
 
Det är som att om och om igen
födas och dö
stiga upp och sänka sig ner
i medvetandets hav. 

söndag 25 augusti 2013

Blomma i stillhet

Mitt i byns sorl
mellan betong och asfalt
mellan slitna fasader
och människor som skrålar
 
blommar du i stillhet
oberörd
vacker
smäktande
överträffar varje annan skavank
med en doft av det gudomliga
Du upphöjer det ringa
 
Som Självet i vår personlighet
Som det sanna i förfalskningen av oss själva
Som det ofördärvade mitt i allt det sargade och slitna
Som det renaste mitt i vanhedrade
Som det vackraste
blommar du stilla
mitt i det inre sorlet
mellan det förhärdade och skylda
bortom fasader och murar
och alla skrålande tankar
krav och villkor
 
oberörd
vacker
smäktande
överträffar Självet varje annan skavank
med sin doft av det gudomliga
 upphöjer det ringa i varje människa.

Men du måste stanna upp
för att se....
 


torsdag 22 augusti 2013

Författaren i mig

Författaren i mig är salig
 
Varma vindar sveper genom rummet
Utsikt över byn och havet
Vilar mitt öga vid horisonten
väntar tills orden strömmar
likt bäckar och
floder mot havet.
 
Släpper min själ fri
i flödet
ger efter för längtan
 
Likt vindens dans
springer mina fingrar över tangenterna
Ohämmad
fri gjord
 
Författaren i mig njuter..
En zorba håller mig sällskap.



Adriannas House, Neo Marmaras, Halkidiki, Grekland

tisdag 20 augusti 2013

Himmel och jord

Så som i himlen
så och på jorden
 
Guldgata över havet
bedårande solnedgång
efter en het dag
 
En orkester av syrsor
som spelar
 
Stillhet som sträcker ut sig över landet
Min själ famntagen
där himmel och jord blir ett.
 
 
En liten bergsby utanför Neo Marmaras, Grekland

tisdag 6 augusti 2013

Förvandling

Svävar i en övergångstid
Överlämnad till icke-vetandets moln
Det som var är inte
det som är kommer
 
Jag har förlorat orden som bar
Talar stapplande ett okänt hemspråk 
Allt min själ klamrade sig fast vid
 pulveriseras som aska i min händer
 
Högt är djupt
Djupt är högt
horisonten kränger
i mitt medvetande
 
Tankar sprängda i bitar
bara min kropp bekräftar
sanningen
Det som är
är inte vad som har utropats i alla tider
Det som är
är inte vad som präglat och genomborrat
mitt medvetandet sedan födelsen
 
Jag tar ett steg bakåt
ett hisnande ögonblick
är illusionen synlig
Krafterna som styr i täta omloppsbanor
genom allt skapat
genom varje cell
är avslöjade
 
I de oundvikliga villkorens liv
där det som pågår
fortgår
finns frihet i betraktelsen
i det omärkbara, lilla steget bakåt
står horisonten i brand
ur min kropp strömmar lovsången
språket jag inte kunde
känner jag.


tisdag 30 juli 2013

Änglavakt

Det sitter en liten ängel i vårt gamla äppelträd
Hon blickar mot ljuset
fastän trygg i skuggornas land
 
Idag när hela mitt väsen
ropade efter en riktning
när frågan om syfte väckte mig
och längtan efter förvandling blev brännande tårar
 
då fångade den lilla ängeln min uppmärksamhet
när jag traskade över gången mot "andra sidan"* 
Hon plutade lite med munnen och suckade förnöjd
från håligheten i det gamla trädet
 
- Det är månen som gäckar, viskade mitt inre i änglaljusets reflektion
Just idag väcker månens kretslopp frågan
och just idag behöver du minnas din egen riktning
inte låta dig knuffas och dras
inte förföras och vilseledas.
 
Vänta stilla
skuggor övergår i ljus
ljus vilar i skuggor
Lev stillheten
förvandlingen kommer
den regerar i sin egen puls
Sök upp din Musa
Låt henne inspirera
medan månen växer sig full igen
 
Släpp frågan om vad, var, vem är Gud
Den är inte din längre
Ty du vet att allt ÄR
 
Själva frågan ÄR...
 
* "andra sidan" kallar jag huset där jag arbetar, målar och skriver :-)

söndag 21 juli 2013

Stillhet

Så kom stillheten
steg ur djupets mörka botten
slog ut i ljus
 
I vår damm
Jag jublar stilla
att det skedde
 
En påminnelse om hopp
i lotusens vilja och styrka
 
Så kom stillheten
och jag förundras över miraklen.


torsdag 27 juni 2013

Nytt liv

Sommarlov
Andas ut
och andas in
Hämtar nytt liv
med samma andäktiga känsla
som att känna doften av en liten babyfot
och höra jollret gurgla likt en ivrig bäck
Vill gunga i hammocken
med det lilla barnbarnet
vila i skuggan av sol
Slumra i hängmattan
och bada i havet
Mogna
Vänta
dö lite grann
och födas på nytt
 
 
Liv som passerat
har strömmat genom mina sinnen
Varje år har haft sitt tema av lärande
Varje år har jag slipats, tumlats och förädlats
av erfarenheternas mångfald.
Bär ett slitet hjärta
så mycket sorg, våndor, smärta och förkrosselse har bevittnats
den sista tiden.
Jag känner trötthet
tillitens och förtröstans ord har sinat - för nu.

Jag behöver andas livet och anden
fylla på av den kärlek jag vet segrar
snosa i barnafötter
plocka bär och blommor.
 
Vara... bara vara.
Hur gärna jag än skulle vilja att alla visste sig älskade,
vackra, begåvade, omfamnade och vägledda
av själva livet
så behöver jag ändå släppa taget nu
dra mig tillbaka
och vandra fri.

Ta somriga steg på en äng
vada i ett hav
under en himmel
som i slöjmolnen
tecknar ett syfte
en mening
för de dagar som återstår.

(Det fina fotot har en väninna till mitt barnbarns mor tagit.)
Jag tar sommarlov nu - och skriver nigen är andan faller på.
 

måndag 17 juni 2013

Vindens famntag


Vinden visar vägen
leker, smeker, stormar
i min själs rymd
likt tyllen som lyfter och dansar
kallar den mig till mig själv
genom ljus och mörker
genom medgång och motgång
genom skratt och tårar
förs jag mot mig själv
 
Ibland följer jag motsträvigt med
ibland villigt
modig
rädd
 
Blind och döv
famlar jag i tyllens famntag
Vaknar upp och ser en himmel och ett hav
och jordelivets vedermödor däremellan
 
Andäktigt
anar jag en beredd väg
utstakad för sitt ändamål
utmätt och avvägd
för det syfte jag andas
sedan begynnelsen
 
Ger efter...
låter vinden famna och föra
Det enda som består är förvandlingen
den jag inte kan häva eller påskynda
utan bara invänta och ge mig till


Allt är präglat i vinden
Ur stjärnornas utandning
- formades mitt väsen -
bestämdes riktningen
och i varje steg
i varje möte
i varje händelse
gömdes en skatt av visdom att finna
tecken ristades in - likt färdkost för själen
 
Likt vindens cirklar
virvlar mitt liv
de skatter jag inte fann en gång
väntar i minnen som åter ser
de som väntar i tidens gång
glimmar i gryningsljuset
där mellan sömn och vakenhet
 - i vinden som leker i tyllet -.
 
Allt är.



lördag 1 juni 2013

Fotspår i sanden

Medelhavet har för länge sedan spolat bort mina fotspår i sanden
men min själ har dröjt sig kvar där
svävat fri mellan himmel och jord
vandrat med omärkta steg i sanden
andats och blickat mot horisonten.
Dröjt vid tröskeln till nuet
tvekat, jämrat sig aningen.
 
Som om den räds för att jag skall glömma mig själv igen
under vardagens påträngande plikter
att jag ska kidnappas igen av medkänslans,
ansvarets och omsorgens lagar.
 
Om natten har sångerna från jorden stigit
och tonerna från skyarna sänkt sig över mig
vaggat min kropp i väntan på min själ
Tröstat mig
försäkrat mig
att Medelhavet böljar i mitt inre.
 
Så kom du, min själ
vandrande längs stigen
vid vårt hus.
Leende
fri och lättsam
i lätta sandaler
omgiven av doften från sol och hav
Så kom du, min själ
med allt det jag trodde jag borde lämna
bakom mig.
Med en sirlig vind som viskar om återfärd
snart, snart.
Så log vi och famnade varandra.
Värt kärleks band
är kärleken till havet.
Stegen kan aldrig sköljas bort.

söndag 26 maj 2013

Sinnenas njutning

 
Sinnlighet
Svalkande hav
Blå, blå himmel och hav
Oändlighet som inte kan gripas
Tid som rinner i sandglas
 
Havets sälta i kalamaris,
sardiner, oliver och fetaost.
Retzina, Ouzo
grekisk musik
Sinnenas njutning
Hettan i solsmekt hud
i ord, ton och liv.
 
Några timmar till håller jag tätt intill mig
varje intryck etsar sig på min näthinna
ett barn som leker i sanden
solstänk på vågor
ljudet av hav
ett fladdrande parasoll
ljudet från byn
rörelsen
och stillheten
 
Bitterljuv eufori
Tårar som sjuder under ögonlocket
Tacksamhet som kastar sig likt vågor mot min själs strand
 
Jag måste åka men jag lämnar inget.
Bär det i mina celler - som alltid.


onsdag 22 maj 2013

Nattens ljus

Ljummen natt
Behagfullt vemod
ensamheten är vacker
i värmens stilla samfund
Jag ingår i helheten
Var hälsad i vart "Jamas"
Frikostighet
Gästvänlighet
Jag behöver inte borsta dammet av sandalerna
och gå vidare
"Jamas"
Slå dig ner
Enhetens enkla vardag
Att se
Hemma
Insuper dofterna
färgerna
luften
atmosfären
Här har jag levt
här lever jag ånyo
med det anspråkslösa
med det oerhört vackra
i att skära upp ett par bitar ost
en brödbit
hälla upp ett glas vin
och
bara finnas..
Bara finnas
inget annat.

tisdag 21 maj 2013

Ut ur anpassningens fängelse

 
Liljor
som tränger sig ut ur sitt inre fängelse
Spricker ut
i andens rymd
Ler
Blomstrar
Befriad från anpassningens och
villkorens gissel
 
Föds
Spränger sig fram
Andas
Doftar nyutsprungen
i berusande arom
 
"Ja, jag ska leva La Dolce Vita"
sjunger mitt hjärta
 
Var dag är en ny födelse
på - nytt - födelsens potential
till frihet
i det inre och yttre.
 
Idag såg jag en lilja slå ut.