tisdag 31 juli 2012

Att hälsa dagen


Magisk soluppgång
Tidig morgon
Ensam på stranden
Ensam med Allt som Är
Gudomlig
Guldgata
Helig stund
Tystnad
Världen är vackrare medan
människan ännu sover
Stilla
talar Livet
om det väsentliga

Uppvaknandets larm är brutalt
barn som gråter
plask och lek
skratt
rop
stoj
bråk
föräldrar som ropar och förmanar

Mitt hjärta stannar vid soluppgången
längtar redan till nästa gryning
dröjer vid minnet av tystnaden
där tanken är hörbar
känslan ett med naturen
kroppen i stilla samklang
meditativt

Innan dagen slukar friden
tackar jag
och lovar att inte glömma
hjärtats mildhet bortom allt.

Bilden tagen på Mallorca imorse

fredag 27 juli 2012

Den forsande tidens stänk



Tid forsar och står still
Ett stänk av då
mitt i ett ogripbart nu
Reflektioner av ljus
Den blanka ytan i rörelse

Minnen
Goda
Med alla de ringar som följde

Tiden är en illusion
Allting blandas i samma
ocean av medvetandets
dårskap och visdom

Vi skrattade gott
Kärleken är det enda som består
Hur mörka vatten jag än färdades över
Hur många hamnar jag än besökte
och hur öppet än havet låg
utan vare sig horisont eller land...

Kärleken består
och frukten bär ny frukt
God frukt!
Det är nåd - bara nåd
det stänk av då som glimmade till
och som ännu är och skall bli.

 

torsdag 26 juli 2012

Tiden forsar


Den här sommaren har tiden forsat
lika fort som vattnet i dammluckor..
Jag kan inte riktigt förstå att fem av åtta veckor redan hunnit passera.
Jag kämpar med dammluckorna
vill minska utloppet lite..
och inser att det är mer mitt eget förhållningssätt det beror på.
Jag har liksom inte gett mig själv ledigt ännu
och påminns om några ord som en Fr Alfred D´Souza sagt:

"Länge hade jag tyckt att livet var på väg att börja - det verkliga livet.
Men det fanns alltid något hinder i vägen,
något som måste stökas undan först,
något oavslutat,
en uppgift att fullgöra,
en skuld att betala.
Sedan skulle livet börja.
Till sist dagades det för mig att dessa hinder var mitt liv."

Idag är en dag med en sådan uppenbarelse...
I fem veckor har jag väntat på att min ledighet skulle börja -
min verkliga heliga skrivtid....
Men det har hela tiden kommit något emellan...
pyssel, tvätt, trädgårdsarbete,
vänner och barn
festlig tid och bekymrad tid
bilprovning
frissa
båttur
inhandling
disk
Allsång på Skansen och Kommisarie Thorne

och så har jag väntat på de ograverade dagarna för att ostörd skriva...
och inser förstås att jag är priviligerad med många "härliga hinder"
som inte alls är hinder utan gåvor!
Vad vore jag utan mina barn, barnbarn och vänner?
Vad vore livet utan en båttur?
Till och med den nya frissan var trevlig att träffa!
Att klippa ner alla häckar och buskar var befriande!
Detta är min ledighet - mitt liv just nu.

Jag får helt enkelt skriva senare!
Idag är det ett födelsedagskalas
och det vill jag inte missa!

Imorgon och en hel vecka framåt ska jag bada och sola med mina barnbarn!
Jag har bestämt mig för att blöta håret!
För jag tror att skulle ångra mig när jag blir nittio
om jag satt på poolkanten en vecka och sade: Akta min frisyr!
Nej, nu får det lov att plumsas och busas!

söndag 22 juli 2012

Att blomma


Skrivkramp
Dagar av tvivel.
Jag vet, det hör till!
Men ändå,
samma frågor
Till vilken nytta?
Varför?

I natten viskades till mig:
"Om det var den sista boken du skrev
och du verkligen ville att den var 'du'
Vad skulle du skriva då?"

Jag vandrar osalig
Vad skulle jag skriva då?
Skulle jag trycka på "delete"  och radera allt jag har skrivit hittills?

En morgon av våndor
Till sist sade min man som lyssnat tåligt:
"Gå ut i trädgården, släpp taget."

Så tog jag häcksax och sekatör
och röjde...
röjde och röjde.
Allt som vuxit mig över huvudet
Allt som skymde sikten
varje sly och häck
varje förvuxen buske
föll till marken under min energi.

Min händer darrar av den kraft
som strömmat
Jag ser mig omkring
Det har öppnat sig

Vad skulle jag skriva om jag bara hade en enda sista chans...
Just idag, just i år, just nu...
Då skulle det handla om att jag gått ett varv till runt livet
sedan sist...
och står handfallen inför Mysteriet,
med en längtan i mina kupade händer
och med en blek undran
om vad det spelar för roll
Allt jag visste vet jag inte längre
för allt har blivit mer
Tystnaden är större än någonsin
större än summan av alla retreater jag hållit de senaste tjugo åren

Men vem skulle vilja läsa om det?
"Du kan bara vara den du är" - viskar Vinden
medan jag tuktar Jasminbusken med matta händer.

Älskade Människa -
älskade, älskade människa
Det är som det är
Just nu är det tyst
Allt har sin tid

Jag vill skriva en enda bok till
om det så är den sista
varför vet jag inte....
Den har bara längtat där inne i mig ett helt liv.

Jag har övat sju gånger
men varje gång är ny.

lördag 21 juli 2012

Blå, blå himmel och hav

Ofta är det inte förrän jag får blicka ut över vatten
som jag förstår hur mycket jag har saknat
den vidsträckta öppna horisonten
Dalgången här hemma är som en famn
inneslutet och omhuldat
men min själ längtar stundom ut
Det är som att plötsligt andas igen
vidare, djupare, öppnare...
som att ana det som är bortom och mer
än det invanda och trygga
Det är som att ana att livet är större
mer magnifikt
än vad jag i vardagen minns

Så jag andas
Den längtan jag trodde var över
Den drivkraft jag trodde hade stillats
Den strävan jag inte längre kände
hör jag klucka vid strandkanten

Jag vet vad jag längtat efter så väldigt länge
Drömmen som inte ger upp
som får vind under vingarna
så snart jag ser en fjärran horisont

Jag hörde kallelsen igen
den trängtan som bortom allt det ordnade
sträcker sig mot en okänd horisont i mitt inre....

måndag 16 juli 2012

En spröd sommar

Sommar så spröd
Det är som om den tar ett andetag i sänder
En doft av sol och värme
som i nästa andetag är regn och närmast höstkyla.

Jag skriver
Det är som att vädret
och den spröda sommaren
får mig att börja varje kapitel med
"Älskade Människa"

Jag som är värmeberoende
får alla möjligheter att öva acceptans just nu.
Älskade Människa...

Livet är inte vad vi förväntar oss
men väl vad vi tillåter det att vara....

I år är sommaren spröd och skör
i alla fall just nu..
Det är inte vad jag hade förväntat mig
men jag övar att tillåta det vara så som det är...

Precis som med allt annat i livet,
precis som med allt annat som händer runt omkring mig.
Jag andas och övar mig att tillåta det vara som det är.


söndag 8 juli 2012

Vägen vidare

Fortsättning från förra inlägget:

Vägen neråt för oss vidare
Det är inte en plats för stagnation jag avser
Det är en plats för sann återfödelse
som leder vidare

Flykten från det som är
är bara rundgång
den leder inte vidare.

Vägen är igenom för att komma vidare
Vad vidare är, vart det leder
det kan vi inte veta förrän vi vågat oss neråt
djupare in i det som är -
som är jag, som är du, som är vi
som är det liv vi lever.
I den närheten kan vi se
vad vi inte ser när vi undviker och flyr
I den närheten finns den kärlek vi glömde
och i den kärleken vet vi - på ett helt annat djup 
vad nästa steg är...stanna eller gå.

Vägen ner


Det jag önskar jag kunde förmedla till någon som står mig nära just nu:

Det finns en strävan efter lycka
en längtan efter höjder
en trängtan efter det förlorade paradiset
som ibland lurar rastlöst i sinnet
som förblindar och förleder
människan.

Så tar hon sin tillflykt till lyckoruset
slår sig fri från vad livet har talat och skapat
i tron om att hägringen går att fånga
och att vingarna lyfter ur det som är.

Men vägen är neråt
Då när sorgen, tvivlen och depressionen
slagit sina klor i bröstet
då är vägen inte uppåt
men neråt och igenom.
Som att sjunka igenom mörkret till ljuset
Som att sjunka igenom det som är Icke-jagets fasader
till det Äkta jagets tacksamhet och frid.
Som att våga dö bort från känslan av misslyckande
och landa i det "Jag som Är"
och som är på rätt plats
just i det liv som har talat och skapats för dig
- genom dig.

Allt det du åstadkommit
allt det du skapat
Meningen är själva upplevelsen och erfarenheten
just i det du skapar -
bortom värderingar, bortom vad som "borde vara"
eller bortom "drömmarna"
så finns livet - just här - just precis i det som är.

Så när du frågar dig vad du ska göra med livet
låt istället livet tala om för dig vad det vill med dig..
ty livet har fört dig just till den plats du är
för att det är meningen - inte fel, inte misslyckat, inte färdigt.
Utan precis just där
mitt i de glädjeämnen och sorger du har
finns din egen djupaste potential
att fullborda ditt uppdrag.
Inte som någon annan, inte i något annat
inte med någon annan
men som du, mitt i det som är din scen
och med dem som är dina.
Det finns ingen större kärlek - tro mig

Och ett helt liv har jag sörjt mitt eget misstag
att en gång tro att det var något annat än just det jag var given.

Ditt liv är precis som det ska, kära vän
Varje annan tanke är en illusion som berövar dig din verkliga chans att
förverkliga dig själv.