söndag 29 januari 2012

Solisten - om att vara trogen sig själv

Härom kvällen såg jag en helt fantastiskt berörande film
som hette "Solisten".
Den cellospelande uteliggaren - som en journalist fann och skrev kåserier om.
Först mest "för att det var hans jobb" att hitta intressanta fenomen och personer att skriva om -
men efterhand blev han mer och mer tagen och berörd av denna
superbegåvade man - som varken kunde eller ville anpassa sig till
den värld som vill likformighet.
Den tunna gränsen mellan "genius or freak" - var så väl fångad,
likväl som jorunalisten frustration över solistens ovilja att ta emot den hjälp
som journalisten så gärna ville ge.
Tills någon sade: det bästa du kan ge är att vara hans vän,
att respektera hans värld och hans val.
Och det djupa möte som uppstod mellan dem när journalisten
gav upp och började SE solisten för just den han är.
I slutet av filmen sade journalisten: jag vet inte vad jag har gett honom - men jag vet vad han har gett mig...
Hjälparen som fick hälp
att se nya dimensioner av livet
av både den andliga och vardagliga dimensionen
genom denne mycket specielle solist
där smärtan att inkarnera till form
så tydligt gestaltades och långsamt fann sin väg till större acceptans.
Men aldrig genom att ge upp sig själv
inte genom något annat sätt än att vara unik
och så speciell som vi alla, egentligen är.

Vi är alla solister...fastän del i en Stor och Oändlig Symfoni
vi är alla med om det outgrundliga experimentet av att vara medvetenhet i form.
Och när vi bara ömsint öppnar hjärtats öga för oss själva och varandra
och bortom det som är det yttre ser
det jag som en gång föddes in i kropp
och lades i en vagga
då - då kan vi verkligen se den unika design vi föddes till
och vi kan ömsint se hur yttre betingelser har villkorat detta enastående och speciella lilla liv..
och när vi ser det kan vi hedra och vörda det ursprungliga
och i den strömmen av seende återuppväcks det innersta
I bejakelsen framträder det som legat i träda
det som väntat och bidat sin tid
det som alltid är och förblir det sanna.

Den största gåva vi kan ge varandra är att SE
denna fullständigt, hänförande unika människa som vi möter
i varandra.
Se vara vän med, respektera och vörda.
Då föds vi igen.

Bilden är hämtad från: hhtp://film.nu/bild/recensionsbilder/re1140.jpg

torsdag 26 januari 2012

Det stora Mysteriet


Förundras över vår plats i Alltet
På något sätt verkar världen glömma sin plats i helheten
så ofta förefaller det som om människan tror sig vara universums centrum
Vi är ju så oändligt små i Alltet
men för den skull inte betydelselösa
fastän vår roll i helheten nog är annan än den vi ibland tänker oss

Låt oss överlåta oss till fred och frid
Hur kan vi, om vi bara lyfter blicken, ens tro att de stridigheter som utspelas
mellan länder, regenter och folk kan bringa något gott?
Om vi bara vände vår blick utåt mot det stora vidsträckta
i sanningen såg...
så kunde vi inte annat än att sluta en cirkel av fred
be en bön och tacka
för Undren

Vi kunde inte annat än förundras
hänföras
och vörda

Men alltför sällan lyfter människan blicken
alltför sällan förstår hon sin litenhet
och samtidigt sin storhet
att vårt bidrag har sådan betydelse
att vårt fredliga bidrag och vår omsorg
är den vackraste respons vi kan ge
till det Vackra, till det Undersköna
som skapas och återskapas
allt medan vi strider, klagar och grämer oss...

En hel vecka har jag huttrat och klagat över den fuktiga kylan.
Nu får det vara nog...Jag vill bli den jag är ämnad att vara:
Tacksägelse!

Tack Stora Mysterium - Tack Allt som Är - Tack Gud
för att vi har fått livet som en gåva.
Tack..


lördag 21 januari 2012

Human Design - där vetenskap och andlighet möts


Många frågar mig hur jag "får ihop" Human Design med min tro -
eftersom systemet vare sig är filosofiskt eller religiöst utan rotad i vetenskap som talar av en kraft.
För mig finns dock knappast någon mer "religiös" upplevelse att blicka ut i universum
och via vetenskap ana gudomlighetens storslagna och ogripbara mysterium.

Att hela universum, allt skapat - du och jag -
bär spår av samma stjärnstoff och att allt är genomsyrat av neutrinernas ordlösa intelligens
och att med vetenskapliga termer förstå hur vi ända in på DNA-nivå är präglade av samma
utsprungna kraft - the big bang - begynnelsen
gör mig bara mer förundrad och hänförd av det Stora Mysteriet
som vi i årtusenden gett namnet Gud.

För mig finns ingen motsättning
Gud är - för mig - alltid mer än alla våra traditioner, religioner, filosofier, psykologier och vetenskapliga rön.

Samtidigt som jag ivrigt hela livet har sökt de samband och den essens
som finns där i allt vi utforskar och benämner.
Finns där som en samlad, koncentrerad punkt bortom och igenom allt vi etiketterar
och ibland stänger in i slutna system.
Finns där mer omfattande och omslutande än allt vi tror är den enda, rätta läran.

Jesus var ingen moralist och paragrafryttare.
Han förordade inga slutna system
och byggde ingen kyrka.
Allt han sade bottnade egentligen i ett kärlekens förhållningssätt
- så som i himlen så ock på jorden -
Allt han sade, genom alla vardagliga liknelser, adresserade en långt djupare sanning och en mycket vidare och öppnare syn på livet än vad vi alltid anar i tolkningar.
Allt han sade pekade på att vi är menade att leva den inpräglade visdomen
som vi är bärare av - och inte låta oss luras av inskränkthet och fördomar.

När jag blickar ut mot Universum - och i meditationen blir ett med utsikten
då förnimmer jag vem jag är - mitt i Allt som Är
och när jag så blir förd till en uppenbarelse som blev given en man (Ra Uru HU)
som tagit på sig uppgiften att
på ett enastående sätt förmedla något om människan som aldrig tidigare har sagts
och när det som sägs - genljuder av Mysteriets skönhet och klarhet -
och väcker något djupt bekant som verkligen,
verkligen vill människans tilltro till sin egen unikhet
då finns bara enhet för mig..
och för mig är Gud enhet.
Allt
Är

Om du vill läsa mer om vad Human Design är gå till http://www.conspirito.se/empty_63.html

lördag 14 januari 2012

Valv efter valv

En kär vän frågade mig om jag känner mig inspirerad inför det nya året.
O visst, varje ny sekund inspirerar.
Det öppnar sig valv efter valv framför mig i mitt liv
nya spännande möten
insikter
kunskap
ärenden
uppgifter
och vyer.
Jag känner mig så priviligerad som får verka på det sätt jag gör,
att jag på olika sätt får stödja människor att leva just den han/hon är.
Den tro, min livs- och människosyn, andlighet och kärlek
jag får bära i mitt hjärta och ge uttryck för i min tjänst, i författandet, i målandet,
i familj och vänskap - och allt jag får ta emot
ger mig ett rikt och inspirerande liv.
Visst saknar jag värmen i Thailand
men det tar inte bort min iver att ta mig an vad livet bjuder mig nu
under de valv som öppnar sig framför mig.
I flera nätter nu har jag vaknat med tusen ingivelser för vårterminen...
så jag är här...kära vän, jag är här - helt och fullt!
Tack för att du frågade! 

Bilden från katedralen i Salisbury

tisdag 10 januari 2012

Ovan där...


Så har jag svävat ovan molnen
och anat "ovan där..."
och låtit mig hänföras av utsikten
Förflyttats från andra sidan jorden
från värmen och solen
till nätt kylig vinter.
Min hud protesterar
mot yllet
Min själ är ännu drömsk
sakta vaknar vardagen igen.

Till en ny termin önskar jag dig välkommen
i de sammanhang vi möts.
Jag skall ta mig an varje timme med samma varma glädje
som fyllt min själ i solen.
Jag är här igen!
Landat på jorden igen.

torsdag 5 januari 2012

Timglas

Tiden rinner som sanden i timglaset
bara några få dagar här finns kvar
som sandkorn i en öken
så få
ville stanna längre
ville stoppa tiden
håller andan
medan ännu en dag sänker sig i havet

Så ljuvligt varma timmar och dagar
så ingenting fastän ändå mycket
så sysslolösa men ändå fyllda
så enkla fastän så rika.

Nästa år blir det längre
jag lovar
jag lovar
mig själv det.

tisdag 3 januari 2012

En silvrig dag

En silvrig dag gav sig till natten
Hela natten stannade havet dånade i min kropp och själ
fastän mörkret gömde det i sin famn
Dörrar och fönster vidöppna mot horisonten
Jag lyssnade med hela mitt väsen
fyllde varje dröm med havets rörelse
seglade
gled över vågorna som vinden
in mot en ny tid
mot silvrigt, tomma blad i en ny agenda
Ett nytt år
att öppet möta
Slumrande kände jag ljuset återvända
Idag faller milt regn över stranden
och molnskyar täcker solen
En sekund greps jag av besvikelsen att bli bestulen en dag i solen
men så märkte jag de vilsamma, närmast smeksamma dropparna
en vilodag
Det är tyst, helt tyst på stranden
ingen badar och stojar
en vilodag
och jag såg mig omkring och Vinden viskade - "och se det var gott..."
som i begynnelsen.