måndag 31 oktober 2011

Att bli tilltalad

Livet kommer tillmötes
jag ler över ordningen
jag inte kan styra över
inte ens alltid förstå

Mitt i arbetet med nya bokens framsida
kom nästa boks bild till mig.
Nästa bok...
vänta nu -
den här måste väl ändå först bli utgiven?
undrar jag smått skrattande.

"Det blir den - så du kan vända blad.."

Men kära nån´ - jag försöker protestera över livets strömmar
men inser att det är ganska fånigt
och mycket bättre att tacka för överflödet
som strömmar genom mig.

Ler lite över slutorden jag skrev i manuset som nu gått till tryck:
"Tills vi möts igen önskar jag dig allt, allt gott.
Jag gissar att min längtan att skriva kommer att växa fram igen när ett stycke framtid blivit historia.
Just nu har jag ingen annan vision än att 'bära vatten och hugga ved'.
Jag ber inga begärande böner utan låter allt vara som det är.
Just nu vilar jag i det som Är."

Jag börjar äntligen inse och lita på att mitt "bära vatten och hugga ved" är att skriva...
och att det sker utan begärande böner och att vilande svara på kallelsen.
Igår blev Ordet en bild...
själva ärendet fanns i bilden!
Men jag sparar bilden som hjärtats skatt tills vidare
där av ingen bild i dag... ;-)

Nu väntar jag på innehållet... :-)


torsdag 27 oktober 2011

Tillbaka till naturen


Som en längtans hälsning
Har inte varit vid havet idag
men trånar
är liksom halv utan havet, himlen, horisonten.
 
Behöver återvända till naturen
släppa taget om tankarna
och återfinna naturens rytm
 
Det är så lätt att förlora fotfästet
bland besluten som skall fattas
om önskan att finna det flöde
den form
den väg
det sätt som gör att jag
når ut och
når fram.
 
Vill så gärna slippa den obehagliga känslan av ett förhastat beslut,
av konsekvenser som jag inte förutsåg
av resultat som inte stämmer med min vision..
tankarna surrar..
 
och bortom dem hör jag kallelsen
"kom, kom tillbaka till naturen"
till havet, himlen och horisonten
Där är allt i sin ordning
Där finns friden
där får allt sitt rätta perspektiv.
 
Tid att lyssna in..
lyssna djupt
till vad min andekropp är medveten om,
inte ge mina tankar auktoritet
men lyssna djupt
efter ljudet och känslan i min kropp
som vet
som bara vilsamt vet.
 

måndag 24 oktober 2011

Sökandet efter perfekt kärlek


Drivkraften att söka den perfekta kärleken
är en uråldrig genetisk kod -
som vill bevara och förädla mäniskan i dess evolution.
 
 
Men när vårt icke-själv
griper tag om önskan
ställer den krav och vill tillrättavisa.
Då övergår önskan om det perfekta
till ständiga korrigeringar och missnöjesyttringar som säger:
"Du borde vara en bättre vän, partner, kollega, dotter etc - om du bara är så här och gör så här" -
allt baserat på det egna behovet att äga, styra, förbättra och bli tillfredsställd.
 
 
Allt baserat på villfarelsen att andra borde bli lik en själv.
Allt beroende på att vi låter det obesvarade leda till nedstämdhet,
eftersom vi tenderar att tro att det uteblivna gensvaret är personligt riktat.
 
 
Inget fel att söka den egna versionen av den perfekta kärleken -
men det är en förunderlig paradox
att så snart du önskar det du benämner perfekt
så riskerar du att missa eller stöta bort det som "bara är".
 
 
Drömmen om den perfekta kärleken från en partner eller vän -
drömmen som hela tiden vill något annat eller
mer än det som är.
Som vill korrigera och som kanske kräver,
som vädjar och önskar
och som därför mot sin vilja kväver
det som bara är.
 
 
Det som kunde vara trängs bort under önskningar som inte infrias.
Drömmen om det perfekta tvingar ofrivlligt och oundvikligt,
föremålet för kärleken till det inperfekta.
 
 
För kärlekens perfektion är alltid friheten
att leva och låta leva.
Kärlekens perfektion är alltid ett erbjudande
men kan aldrig vara ett krav.
Det är en medvetenhet om den egna tolkningen av kärlekens lagar
och acceptans av andras.
 
 
Så du behöver inte övertyga och kämpa för din rätt
du behöver inte betvivla och ge upp ditt synsätt
men tillåta dig att andas ut
ge efter
för kärlekens tusentals uttryck
ge fri
 
 
Bilden av kärlek är ibland för trång, ty
All kärlek är inte närhet
en del är rymd
All kärlek är inte ömsesidighet
en del är enskildhet
All kärlek är inte kommunicerad
en del är tystnad
All kärlek är inte rörelse
en del är stillhet
All kärlek är inte öppenhet
en del är slutenhet
All kärlek är inte mild
en del är tuff
All kärlek är inte självuppoffrande
en del är gränsdragande
All kärlek är inte personlig
en del är allomfattande
Och det är i den mångfalden som kärleken uthärdar allt..
bara i den rymden
bara i den bredden.
Aldrig instängd i våra egna krympta versioner.
 
 
Söker du den perfekta kärleken
håll handen öppen och låt idealet flyga sin kos
och du ska upptäcka all kärlek som strömmar emot dig
genom tusen ansikten, tusen uttryck, tusen vägar
i verklig perfektion.

fredag 21 oktober 2011

Vägen vidare


Bortom dimman
går vägen vidare
Ett steg i taget
Känn nuet i varje rörelse
Här och nu
Töcken höljer det okända
Gå i förtröstan
Vägen leder alltid hem -
tillbaka
till det som är och skall vara
Ett steg i taget
Livet kommer dig till mötes
som en kär vän längs vägen
Vad än,
vad än...som sker.
Vi är inte här för att styra -
vi kan inte räta ut kurvorna på vår livs väg,
inte förutse nedför- eller uppförsbackarna.
Så följ bara vägen -
den ligger utsträckt framför dig,
för ditt djupnande,
för ditt uppstigande,
för din fulländning.
Precis så som den uppenbarar sig
bortom om dimman.
Så...bara så...
Det ordnar sig!
 

måndag 17 oktober 2011

Den nya tidens spiritualitet


Tiden är inne
det lägre och högre medvetandets enhet
Det högre Självet och det lägre - Ett
inte längre separerat
inte menat att vara splittrat
som anden inte skall vara avskuren kroppen
och kroppen inte förnekad sin ande.
Förr var det liksom finare att vara andlig snarare än mänsklig
i spirituella kretsar
Förr var det ett bevis på styrka att förbise mänskliga och fysiska behov
men tiden är inne
för sann förening
för den sanna andligheten
som är att
leva totaliteten av vad du är.
ande och kropp
andekropp
kroppsmedveten
inlyssnande dina cellers visdom
din instinkt och intuition
i kroppen.
Att leva totaliteten av vad du är.
Det som är sanning
är kärlek.
Det som är kärlek är att omfamna allt vi är
Vem blir du då?
Ibland räds vi att det vore bara mörker, ont och tomt.
Men så är det inte - det är förnekelsen som skapar mörker, ont och tomt.
Där ingen relation finns där uppstår våldet, destruktiviteten.
I det vi inte relaterar till inom oss, det vi förkastar och förnekar
där, där uppstår smärtan.
Bara tänk dig att slappna av in i den du är
som du är
och i den kapitualation lita till att du är lika vacker som när himmel och jord möts.
Då är det möjligt -
när allt får finnas, inte värderas, utan vara där.
Mänskligt - andligt.
Det är vad jag tror är den nya tidens spiritualitet.
Okonstlat vara du!
Okonstlat vara jag
och mötas i ett okonstlat gudsbegrepp - Det som bara ÄR.


fredag 14 oktober 2011

Godkänd - Gudkänd

Igår fick jag möjlighet att känna av en gammal rädsla att inte bli godkänd.
Efteråt gjorde jag några anteckningar om känslan
som kidnappade mig och fick mig att hålla andan 30 sekunder.
Imorse återvände jag till anteckningarna
och fann att jag "råkat" skriva "gudkänd" istället för "godkänd"...
och jag log...
Utan att märka det hade jag faktiskt påmint mig själv om att jag är
gudkänd
vilket är tusen gånger viktigare än att vara av världen godkänd!
Gud känner mig
Gud känner min djupaste längtan och mina avsikter
I Gud är jag känd.
Det är skönt..vilsamt.

Jag är säker på att det gäller oss alla!


tisdag 11 oktober 2011

Fullmånenatt


Natten är speciell
full måne
Hela min kropp och själ
följer och stiger
mot natten
Det bara är så
Mångalen eller mån-vis
Drömmer mustig
vaknar fylld av dunkelt ljus
Det är fullmånenatt
och jag vet att det alltid bär med sig något speciellt
Någon vandrar i mig
längs mångatan
ut i det okända
Magiskt
Förunderligt
Jorden som svarar
som en erosladdad dans
ylande passion
Det är fullmåne
och jag tycker om den mystika
laddningen

God natt!

måndag 10 oktober 2011

En förtjusande människa

lämnade ett meddelande till mig på mitt mobilsvar, efter att ha läst min förra blogg.
Ömsint bekymrad och förvånad:
"Jag trodde inte du var rädd...inte behöver väl du oroa dig!
Du som skrivit så mycket vackert som har berört så många."

Tack, förtjusande människa för meddelandet -
och jag vill bara tillägga att någonstans bortom min mänskliga vånda finns bara en väg.
Boken kommer!

Men visst är jag rädd ibland.
Det är en del av att vara sann människa... 
Vi blir inte immuna mot kärlekslöshet, oförståelse eller omedvetenhet.
Istället tror jag det hör till att vara sann människa att också vara sårbar
och ibland kännas vid smärtan av de avvisanden man mött i livet.

Men jag minns också "allas uppmuntran, igenkännande och tacksamhet". 
Det är vad som lyfter över det sårbara när jag bara fått kännas vid....kännas vid...
och ha omsorg med den sårade i mig en stund
- kanske ett litet barn eller en ung flicka som glad sprang livet till mötes och vars gåva stöttes bort.

Så lika ömsint som meddelandet gavs mig,
vill jag säga att det inte finns anledning till oro för mig eller manusarbetets fortsatta process.
Det blir en bok...det vet jag.
Det är oundvikligt.
Och jag kommer, som alla gånger tidigare, att tacka Gud varje gång - om så bara en gång -
någon säger:
"Den här boken var till just mig"....
för det är ögonblicket när hela "födsloprocessen får sitt verkliga värde!

Väntan är över


Idag kom mitt manus i retur...
korr-läst med små röda och gula markeringar här och där...
Lite mer moget och närmare sin skördetid
genom ett vant ögas betraktelse.

Nu sitter jag här
med en blandning av lättnad och bävan.
Lättnad för att väntan är över,
mitt vakuum har åter fyllts med mitt manus
och ändå denna bävan.
Det är inte många fel att rätta..
så det är inte det som är orsak till oron
utan en hisnande känsla,
precis som den att stå vid ett stup
och tveka inför hoppet.

Ensamheten,
jag måste själv avgöra
om manuset skall gå till tryck eller ej...
Det är mitt val,
i det finns en oändlig ensamhet.

Hela mitt livs radikala språng
 - somliga lyckade, andra katastrofala -
flimrar för mitt inre öga
Jag vet - allt har varit perfekt enligt min bestämmelse
fastän det ändå, många gånger, varit så fasanfullt
Ska jag våga igen?
Våga språnget ut i det okända?
Språnget ut i andras gillande och ogillande,
bekräftelse och avvisande,
lovord och glåpord
igenkännande och avståndstagande...

Det är en oundviklig process
som inte kan tröstas bort
förminskas eller förskönas.
Den är vad den är
lidelsens sötma och bitterhet.
Det går inte att göra sig oberoende och opåverkad,
det är en illusion.
Vi är här tillsammans och blir till eller upphör i varandras ögon.

Jag vet - jag måste våga dö för att leva nästa steg..
Jag vet. Just nu håller jag andan.

Skall varsamt ta ett steg i taget,
korrigera varje litet rödmärke
och lyssna till min inre kompass
Idag kan jag inte veta...
så är det bara,
för i emotionernas vågskvalp finns ingen sanning.
Den måste jag vänta in nu...
Det är nästa väntan.

fredag 7 oktober 2011

Vara brukad


Den här veckan har varit fylld av att få förmedla
vila i den man är.
Den gåva som HumanDesign varit för mig
får jag ge vidare.
Det är verklig glädje, djup, djup glädje.
Att höra den vilsamma sucken
när den jag talar till får landa i just den han/hon är.
Vila..slappna av till sin egen unika blandning
av andlig och mänsklig
varken mer eller mindre
Bara så enkelt, så stort.

Var och en präglad, skapad, till ett unikt mönster
allt som är
finns
inget som ska bli
men förstås
accepteras
av både andligt och mänskligt
ande och kropp
egenskaper icke-dömda
totaliteten av det vi är
skavanker och gåvor
lika värde
orginal och personlighetens tillblivelse
inre och yttre
helt för att allt får vara
inget undanträngd
Att slappna av
in i sig själv
och ur det uppstår
"att du älskar din nästa så som dig själv"...
för allt får vara som det är.


Jag ger HumanDesignkonsultationer 
och studerar till "LYD-Guide" (Living your Design)
har utbildningstillfälle och personlig utbildningshandledning varje vecka.

HumanDesign är en kombination av uråldriga traditioner av IChing, astrologi, Kabbala, Vedisk kunskap samt modern vetenskap om neutrinernas påverkan på människans konstitution.
För mer information maila carin@conspirito.se eller gå till min hemsida: www.conspirito.se och läs under "Konsultation" 

tisdag 4 oktober 2011

Mellantiden


Det är tid mellan
mellan det skapade och det manifesterade
Det är väntan
vakuum
att inte veta
Nästan som att det skapade inte längre finns
Lever med undran,
ska det bli?
Fullbordas?
Det är en märklig tid
tom men fylld
som att inte veta nästa steg
som att vara blind
men ändå seende
Som att min existens ligger innesluten
i det skapade.
Vem är jag i mellantiden?
Fri eller fångad?
Jag eller det?
Hjärtat vill skriva
utan Ordet är jag inget..
ändå väntar jag
som att detta först måste fullbordas
innan jag har rätt att tvinna ny lyrik..
Förundras över hur fattigt det kan kännas
att inte skriva...

Väntar på manuset...
borta för korrekturläsning.
Denna morgon förstår jag min ogripbara intighet
skild från mitt manus...
halv..

Det lämnar så mycket utrymme till frågor, till tvivel
och till oro..
När dokumentet väl är tillbaka, vågar jag då "visa mig" för världen?
Når jag fram eller blir jag avvisad?
Kommer någon att läsa och förstå?
Är det alls någon idé?

Andas...ser ljuset mellan träden...
Detta är min väg
Jag har egentligen inget val..
så är det bara.
Jag vet.

Det blir en dag med väntans bön.

söndag 2 oktober 2011

Det finns dagar utan ett "varför"

Det finns dagar utan "varför"
dagar likt pärlband
som löper
likt glimrande pärlor
hejdlösa
i sin stilla gång.
Dagar jag i efterhand
inte riktigt kan minnas
fastän allt bara var i sin ordning
Inga åthävor
ingen dramatik
ingenting annat än
detta icke-varför
när allt bara får vara som det är.
Det är enkla dagar
som att återvända till något basalt
naturligt
nära
Det har varit några sådana dagar nu..
dagar som kom och gick
lade sig till samlingen "levda"
utan ett varför.
Utan ett därför.
Det är skönt att de också finns.

Hoppas din söndag varit vilsam...
förnöjsam
förtröstansfull.