söndag 28 augusti 2011

Solnedgång
Vad jag än tänkte eller kände innan
så får min själ ro
i solnedgångens guld

Där kan jag andas
där öppnar sig hjärtat som slöt sig
och tanken som krympte vidgas igen.

Den glittrande gatan
letar sig fram till mitt innersta
och jag går guldet till mötes
vandrar längs havsytan fri
vandrar långt
och kommer närmare
mig själv

Solnedgång
En gång vill jag bo så att jag alltid ser den vid havets linje.
Det önskar jag.

torsdag 25 augusti 2011

Öppnar dörren igen

På tisdag 30:e aug öppnar jag igen!

Höstterminen börjar och jag hälsar dig som återvänder till sessioner välkommen!
Jag hälsar likväl dig som kommer ny och du som kanske har tänkt att börja i terapi eller vägledning.
Jag ser fram emot många fina möten,
djupa och nära samtal,
skratt, tårar, insikter
frigörelse från det som är dags att lämna
och återvändande till det som hör dig till.
Himmel och jord
ljus och mörker
gåvor och brister
uppenbarelser och hemligheter
rymmer vårt rum.

Allt får finnas
Allt är.

Vi ses!

Fotot har jag fått av en vän: "Vildrosen vid muren"

 

tisdag 23 augusti 2011

Falla in i framtiden


"Ett barn frågade: varför ligger ekollonet på marken?
Det finns två svar på frågan. Det ena har med det förflutna att göra:
- Det ligger där för att det blåste och då ramlade ekollonet ner på marken.
Det andra har med framtiden att göra:
- Det ligger där för att slå rot och bli en ny stor ek."

Båda svaren är sanna..men det är så lätt att vi också vid våra egna "fall" söker ett svar i det förflutnas stormar och blåsväder som fått oss att ramla från grenen. Det är lätt att glömma att fallet också gömmer potentialen till en "ny stor ek".
Något nytt kan börja gro och blomstra - tack vare våra fall...
Ibland släpper vi till och med taget och faller fritt...

Men något nytt skall slå rot, börja gro och växa till sig...
Jag skall låta dig blomstra på nytt....Det är löftet!
Men vi behöver accepterat fallet, tillåta oss släppa taget och ta språnget
- i tillit till att evolutionens lag består.

Jag svävar mellan gren och bördig jord.
Mellan tid och rum
mellan gammalt och nytt
och det är andäktigt
mäktigt och stilla.



måndag 22 augusti 2011

Det svåraste återstår..


269 sidor
överlämnade till redaktören i mig..
det är en brutal stund i den kreativa process som skrivandet är
Ögat som granskar
orden som filtreras
meningar som nagelfars
stycken som beskärs
Plötsligt sviker hoppet
Det svåraste arbetet kvarstår nu
Att redigera
och redigera igen...
på något sätt hade jag förträngt den här fasen
Efter en hel sommars författande
minst 6 timmar om dagen
var det värt det?

I morse vaknade jag och tänkte att det ofta varit så också i mitt liv
att jag känt ett behov och ett krav att redigera, korrigera och förbättra mig...
som nu, när jag trött efter skapandet kritiskt granskar..

Det är ändå skönt att veta att mitt liv blev vad det blev
det går inte att hoppa mellan livets kapitel och förändra.
Det är faktiskt ganska skönt för
annars vore livet lika besvärligt som det redaktionella arbetet.

Kan bara be: "Oh Gud, låt redaktören i mig ha ömsinta ögon, låt tonen jag skrev med bestå genom granskningen. Ge mig mod att avsluta arbetet om än det inte är fullkomligt, perfekt och oklanderligt skrivet."

lördag 20 augusti 2011

När sommaren tar slut


Idag verkar sommaren vara över
men jag vill minnas
solglittret på vågorna
Jag vill minnas friheten
som virvlade i mitt hår på öppet hav
Jag vill minnas
tiden jag fick
att bara vara
Jag vill minnas dofterna
den blomstrande trädgården
och bären som jag höll i kupad hand
Jag vill minnas
solheta klippor
och skuggan där jag fann vila
Jag vill bevara tiden
och leva varje dag till sommarens ära.

Idag när regnar
häller ner
vill jag tacka
En lång ledig sommar dansar sina sista steg
över ängarna.
Jag vill leva lika fri hela hösten
mitt i dagliga sysslor
och minnas
minnas
att det alltid glittrar vid min själs stränder.

tisdag 16 augusti 2011

Fritt fall!


Efter starka och berörande dagar i Umeå, Bygdeå är jag tillbaka hemma. Tack, alla vackra människor som gav mig förtroendet att leda dagarna. Det är ett privilegium att se människor slå ut i blom och att följa sitt eget naturliga flöde i kärlek och liv! Tack Susanne för så fint samarbete! Jag hoppas vi ses igen!

Så fortsätter mitt liv. Jag har nu tillryggalagt tjugo år som kurs- och retreatledare och det är dags att ge tid och utrymme för att låta min egen transformation finna nya sammanhang och vägar. Så framför mig ligger ett - ännu - helt obokat år, eftersom jag har valt att avstå från att hålla kurser och retreater i de sammanhang som jag har funnits i alla dessa år. Livet flödar men just nu har jag ingen aning om vart livet skall föra mig. Jag har ingen aning om hur eller vad livet kommer att presentera, invitera till och erbjuda.
Det är alltid lika hisnande att stå vid förvandlingens vändpunkter. Det är som att kasta sig ner för ett vattenfall att släppa taget om det som är bekant och hemtamt. Men det är tid nu. Det har jag varit på väg ett par år, men nu var jag redo att forsa fritt utan att veta vart, utan garantier eller ens en egen idé om nya sammanhang och uppdrag. Jag känner tillit att livet kommer mig till mötes...för det är tid nu.
Jag skrev mig fram till beslutet till sist. Sommarens flöden förde mig hit. Det är tid att vända blad.
Så står jag här öppen för nya vägar...där min expanderade andlighet får rymd och plats - där jag inte begränsar mig själv i givna former och traditioner.
Hisnande fri....tacksam allt jag har fått vara med om i de sammanhang jag har verkat och som förde mig hit, till klippavsatsen där det var dags att släppa taget och falla fritt.

Faller fritt
Breder ut mina vingar
och släpper taget
Fri
Svävar
Tumlar
i flödet av liv
Jag är
Vinden bär
För mig dit Du vill
Till Vinden
överlämnar jag mig
i väntan på
nya möten. 

torsdag 11 augusti 2011

BOKREA!!



Mitt manus har långsamt slagit ut under sommaren. Det närmar sig det sista kapitlet för nu. Det har varit en så viktig process för mig. Det är en berättelse som min psykologiska och andliga väg och jag har skrivit mig "fri" från barlaster och gett mig själv till den namnlösa framtid som sträcker ut sig framför mig. Jag vet ännu inte när boken får form och när jag ger ut den. Jag hoppas till årskiftet men ännu måste det nakna och sårbara vila i min famn en stund. Beskyddad en stund innan den ska leva utanför mig.

Men som en slags inre förberedelse så har jag idag sänkt - kraftigt sänkt priserna på de böcker som jag har kvar i mitt lager.
Gud som Älskare 99:- (som från början kostade 298:- och senare 175:-)
Silentium 69:- (som kostat 135:- ett tag)
Överlåtelse 59:- och Det helande Ljuset 39:- samt Meditationskalendern 29:-
Moms är inräknat i priserna men porto tillkommer.

"Om någon sade: ´Du får bara förbli den du är idag om du vandrar samma väg en gång till' då skulle jag göra det. Vart än vindarna förde mig och hur mycket än sandstormarna förblindade så är varje andetag och varje steg en del av mig. Utan dem vore jag inte jag, utan dem visste jag inte vad jag vet idag. Allt har jag lärt mig har jag lärt genom varje möte, genom varje älskande dag men också genom ångestfylld natt. Jag har formats och mejslats fram ur varje tumlande kris och slipats av varje prövning. Jag är bränd av solen och svärtad av aska men jag har uppväckts i varje rendezvous till nya dimensioner av mig själv. Jag har funnit ljusets höjd och mörkrets djup och varje spegelbild funnit stycken av min egen mosaik. Det finns inget att ångra och inte att känna skam över. Det finns ingen att klandra men många att tacka. Utsända har alla jag har mött fullföljt sina öden och svarat upp mot mitt. Allt som blev har blivit som det blev i ett ständigt förhållande till min förmåga och oförmåga att lyssna till Vinden - och i all den lärdomen ljuder ömsint nådens suck av lättnad."



onsdag 10 augusti 2011

Bära frukt 11-14 aug


Förbereder mig
för dagarna vars tema är
"Bära frukt"

Sensommarens skatter
Jordens gåvor
Allt behöver tid
fruktbar jord
Ljus
milt regn
för att gro, växa och bära frukt
Så också vi
"Verklig andlig mognad
skyr varken solens hetta
jordens innandöme eller
dynghögens stank -
tvärtom den drar sin näring till andlig växt ur allt detta" *

Bära frukt är att leva den av elden svedda själen
likväl som det ofördärvade innersta
det är inte en flykt från verkligheten
till en sagolik harmoni
Att bära frukt det är att uttrycka vad man blivit
och vad man är på samma spröda gren
i regn och sol
i ljus och mörker
i sensommarnattens månljus.

* Fritt ur minnet från Guy Corneu

söndag 7 augusti 2011

Ett utdrag


Det har stillnat i mig. 
Skamfrihet låter sig bäras av vinden.
Barndomens strävan att motbevisa den dolda känslan av att vara - och göra fel förlorar, 
år för år, timme för timme, sin drivkraft.
Det lämnar efter sig en förvånande tomhet.
Så mycket av mina ambitioner har hela livet bottnat i önskan om upprättelse och erkännande.
Att avslöja skugglandets dynamik ger frihet att vara.
Bara vara.
Jag har börjat ana något av den självklarhet som infinner sig 
när vi helt och hållet bejakar både den ljusa och den dunkla sanningen om oss själva.
Det är som att frimodigt breda ut sina vingar och utan ansträngning lyfta under Andens uppåtgående luftström.
Jag anar själens frihet när den fridyker i medvetandets sfär av ändlös kosmologi och bottenlös arkeologi utan att egentligen eftersträva någonting.
Allt mer förnimmer jag den suveränitet som ligger i att uppleva det som ÄR jag istället för att söka det jag ska bli eller sörja över vad jag kunde ha blivit
- och när jag erfar det som ÄR istället för att önska mig något annat eller gräma mig över det som inte blev.
Den enda verkliga makten är den att vara den man är och att leva sin mångfald och sin särart.
Den enda verkliga makten finns i att äga och erkänna hela sitt jag, 
sina gåvor som brister, framgång som misslyckanden, 
det äkta och sanna likväl som det oäkta och förvrängda.
Helhet är aldrig bara en del av sanningen.
Det är alltid allt, både det vi vill ha och det vi inte vill ha.
Inget kan vara helt som innehåller förnekelse.
Det bara är så.
I den insikten finns för mig befrielsens utandning. 
I det finns ett liv att leva.

Ett litet, litet stycke ur manuset...
en liten slutsats efter snart femtiosex levda år och antagligen många liv. :-)

onsdag 3 augusti 2011

Verklighet och illusion


Ovissa djup
Skyar
Tidens röse
Änglamark
Trädkronor
Sländans dans
i ytans spänning
allt i Ett

Vad är verklighet
och illusion?
Ett slitsamt par
i livets dualism
återspeglad i en
trädgårdsdamm

Vattnet porlar livfullt
Är det sant?
Kärleken är sann
Ögat som ser i amor
är verklighetens enda vittne

Ser du kärleken
ser du skönheten
då ser du verkligheten.

måndag 1 augusti 2011

Etthundranittiosju sidor senare


Etthundranittiosju sidor
idag är dagen när jag vill riva dem alla
idag är dagen när jag inte hör tonerna i texten
inte ser meningen
när jag läst raderna så många gånger
petat och pillat med varje fras
att jag nu ser bara ord staplade på varandra

Jag vet, det hör till den kreativa processen
jag vet,
men det känns ändå så hopplöst
när lusten plötsligt blir olust
när det meningsfulla känns meningslöst
när tro sjunker i tvivel.

Det är en sådan dag
Den måste få finnas också
Jag kan bara ömsint känna och erkänna
rädslan att inte räcka till
rädslan att misslyckas
rädslan att inte duga
rädslan att etthundranittiosju sidor var förgäves -
för det är också en del av mig
gömd i mig sedan svunnen tid

Kom och gråt ut
jag vet vad du önskar förmedla
Kom och gråt ut...
jag vet det är svårt, men det ordnar sig...
viskar jag till mig själv.

Sätter mig vid dammen
Buddha blundar
rosen har nästan blommat ut
Etthundranittiosju sidor på väg
- och det var vägen som målet
jag har skrivit mig fri från historien,
skrivit mig fram till nuet..
och nu känns det tomt
Det är inte så konstigt
nu kan jag börja....

Oh, det är därför det känns så vemodigt...