tisdag 31 maj 2011

Idag vill jag citera..

Idag har jag mest irriterat mig på datavärlden. Den krånglar och jag känner mig vred. Tappade lusten till att skriva ett inlägg och slog istället upp "Dagens lösen 2011" och läste:

Herren sade till Jona: "Har du skäl att vara vred?" (Jon 4:4) - och - "...barmhärtigheten triumferar över domen." (Jak 2:13)
"Gud älskar människan.
Gud älskar världen.
Inte en idealmänniska,
utan människan sådan hon är;
inte en idealbild,
utan den verkliga världen."  (Dietrich Bonhoeffer)

Sedan upptäckte jag att jag läste på den 1/6...och det var säkert meningen :-) men så vände jag bladet tillbaka till 31/5 och log:

"Tron är kristuslivets lösen,
nyckeln till en värld av ljus.
Nya vidder ständigt möta hjärtat,
vänt från jordens grus."  (Anna Ölander)

Tänk, tänk så förunderligt det är, att vi får budskap hela tiden, bara vi vill se och lyssna. Jag kan bara le...och säga som Karlsson på taket: "Det är världsliga ting..." - med datortrassel menar jag....och vänder mitt ansikte från jordens grus och nya vidder möter mitt hjärta - fastän jag inte är en idealmänniska är jag ändå älskad.
Vi alla!

Trassel

Nu trasslar det igen..jag kan inte ge respons på kommentarer. Men vill bara säga tack för respons. Att dela det vackra gör det vackrare. Att dela glädjen får den att växa liksom att dela sorgen får den att lätta.

måndag 30 maj 2011

Dig tillhör makten, äran och härligheten


Den gången när mitt liv brast
fyllde Du sprickorna med Dig själv
Jag överlevde och jag lever
Jag tror och jag finns
Det är helt tack vare Dig

Mitt liv brast en gång
och i brustenheten fann Du mig 
Ur såren skapade Du kärlekens triumf
Mitt drunknade hjärta upplyfte Du
och himlen intog hela mig

Jag slutar aldrig älska Dig
Du andas mig
och jag blir mer än jag kan vara
i din ande..

Dig tillhör makten, äran och härligheten.

Orkidé jag fick vid öppningen av min utställning i april.
Den sensuella blomman - som en symbol för hur Han formade mig i sin innerliga kärlek...

söndag 29 maj 2011

Kärlekens och skönhetens livstecken


Se, oh se...roderendron föder skönheten
Kärleken segrar
Jordens must
Solens värmande ljus
Himlens regn
Vindens liv
allt tog den till sig
och springer ut i blom

Känn myllan av Moder Jord
Insup varje stråle av solens värmande ljus
välkomna livets regn
och vindens rörelse i ditt liv
tag till dig allt...
sky inte själens underjord - äg din smärta, din minnena och varje skugga
sky inte hettans hängivenhet - äg din lust, eufori, och varje skratt
sky inte den genomdränkta sorgen - äg din gråt, ditt djup och varje klagan
sky inte andens höjder - äg din tystnad, din oändlighet och varje bön
tag till dig allt...
och låt dig blomstra igen, så som Han lovat...
Du skall blomstra igen, du jungfru Israel...
Lev löftet...bara lev det!

Fotot från min roderendrobuske idag!

lördag 28 maj 2011

Liljekonvaljernas hälsning

Idag upptäckte jag dem
och genomfors av en förunderlig lyckokänsla
Plötsligt fanns det spring i mina ben
och jag mindes mina barndomsvårar
med söndagarnas skogspromenader

Jag mindes barnets glädje över uppenbarad glänta
översvämmande med liljekonvaljer
och hela min kropp mindes hur jag satt hukad
i doften
och sjungande plockade näven full
av liljekonvaljer

Det var vår och våren kom med löftet
om snar frihet
och så förstår jag plötsligt varför jag
just nu, så intensivt, längtar efter att dra mig undan.

Det var alltid vårens löfte för mig
att få fly det svåra
in i skog och mark
till en ensamhet där tryggheten i Gud och Guds skapelse fanns
långt bort från det som gjorde ont varje termin
långt bort från den omöjliga frågan "varför, varför jag?"

Liljekonvaljer
vackra budbärare
Tack för att ni kom i år också
fastän inga demoner jagar mig nu
fastän livet anförtror mig så många fina möten
så längtar jag ändå
till tiden som bara är min egen...
tiden för mina egna tankar, känslor, skapande och varande.

Foto från gläntan strax bakom vårt hus

fredag 27 maj 2011

Växtvärk

                                    
Roderendro i krystvärkar..
födsloångest i vackraste gestaltning
själens växtvärk uttryckt i blomknoppens bristning

Jag väntar andäktigt och kan nästan se den vecklas ut
tränga fram ur höljet
ur natten
ur våndan
sträcka sig mot sitt ursprung
himlen
sträcka sig mot sin egen potential

Ovetande om sin fulla blomning
men destinerad
förutbestämd är varje nyans
varje blad
varje vinkling och vrå

Inget annat söker den än sin egen blomning
tillitsfullt spricker den
ger sig själv för ett kort liv och snar död
ändå lever den sin korta tid totalt
förbehållslöst och fullständigt

Oh, ge mig mod att helt vecklas ut
att sträcka ut hela min själ under himlarna
att öppna min ande, själ och kropp
blotta varje vinkling och vrå
utan förbehåll
för livet
den korta stund jag fått

Fotot är från vår trädgård

onsdag 25 maj 2011

Marie - svar på kommentar i förra inlägget

Av någon anledning så fungerar inte funktionen som gör att jag kan svara på din kommentar just nu..
Så jag vill bara säga att jag åh, mitt hjärta fylls av bönen att din ångest en dag får en röst.
Alla i världen kommer inte att förstå - men de som förstår förstår att det du tillgodogjort dig är långt djupare än vad världen räknar som "lycka och framgång"...
Jag brukar tänka på Moder Teresa av Calcuttas självbiografi...hennes liv som för andra verkade så rikt och till nytta för så många - var en enda lång dunkel natt...Hennes biografi ger hopp för den som kämpar med livslång ångest.
Mitt hjärta går ut till dig ikväll, Marie

//Carin

Ångestens gåva

Idag har jag haft anledning att än en gång känna tacksamhet över all den ångest jag erfarit i mitt liv...
En kär vän bad om mig att säga något om ångest.
Ångestens två inre skäl:

1) Jag har drivit iväg från mitt centrum och mitt sanna jag...ju längre ut i periferin desto större ångest. En slags separationsångest, där mitt sanna jag ropar i djup längtan och mitt yttre jag är i djup vånda över vilsenheten.

Eller:
2) Jag närmar mig mitt centrum och mitt sanna jag...ju närmare jag kommer mittpunkten desto större ångest. En slags dödsångest..där mitt ego ropar förtvivlat för att överleva enligt världens kriterier för framgång och mitt inre jag är i djup glädje över att jag hittar hem igen.
Det är lätt att missförstå orsaken för känslan kan vara den samma...men tänk så olika skälen är!

Ångest har för mig, med ett känsligt solar plexus ofta varit andras, men jag tar upp det som en förstärkare. När jag översköljs av ångest eller oro börjar jag ofta med att fråga mig: "Vems ångest (eller oro) är det jag förstärker nu i mitt känsliga/lyhörda solar plexus?"
Väldigt ofta är bara en tiondel min egen...
Ångesten, när den är min egen, ser jag som en viktig del av min kreativa process. Ångesten har blivit min vän. Den signalerar om jag drivit iväg från mitt sanna jag - och den ger mig ett tecken på att jag närmar mig mitt centrum, för det skrämmer ibland mitt ego...och i båda fallen finns en bild, en dikt...en skapelse - ett uttryck som föds ur att jag villigt lyssnar till min vän (ångesten).
Ur den föds bilder, dikter, böcker för mig, för andra ett musikstycke, en sång, en virkad duk, ett helt husbygge eller en genialisk idé...eller ett nybakt bröd...
Men något föds ur smärtan...alltid..om vi sjunker igenom den, går med, andas oss igenom den...
låter oss dö och födas på nytt...
Det är ångestens gåva för mig.
Inte en natt, inte en timme av all den ångest jag har upplevt skulle jag vilja byta bort - för då vore jag inte den jag är idag...och jag hade inte skrivit de böcker jag skrivit, inte målat alla de tavlor jag målat...
och jag hade inte med glädje berättat för världen om "Själens dunkla natt" och jag hade inte skrivit det jag just nu skriver.

Tack älskade, jobbiga, ångest för att du "tar död på mig" och pånyttföder mig, om och om igen
så att jag långsamt blir den jag är ämnad att vara....
Tack B för att du ställde frågan...jag återvände till en djup, djup, verklig ödmjukhet och tacksamhet till det äkta lidandet...

tisdag 24 maj 2011

Bara datorn surrar


Det är alldeles tyst här
bara datorn surrar
ute virvlar anden i alla trädtoppar
men det är ändå stilla


Ängeln viskar kärleksfullt "schh"
till blommorna vid fötterna

För vi lyssnar till Anden allesamman
Det är helt stilla här

Jag älskar den här platsen
som jag fått att leva på
efter ett helt liv av hemlöshet

Det är bara så vidunderligt stilla här..
och i den stillheten jublar tacksamheten
från här till evigheten.

måndag 23 maj 2011

Nätverk

Vävar som vävs...

Livstrådar som korsar varandra...
sammanhang som knyts samman..
Då..nu..och framtid
löper som silvertrådar kors och tvärs..

Jag har entrat Facebook!
Det har hittills verkat totalt ogörligt och främmande för mig
men så plötsligt, från ingenstans, hörde jag "nu ska du hem och gå med i Facebook!"
medan jag satt i min "nerkappade" underbara blå peugeot och susade fram i solskenet(i helgen).
Okey...

Så nu har jag upptäckt en del...och många vänner
som jag inte haft kontakt med på länge.
"Dela" - "Gilla" - "Kommentera"...
En väv av gemenskap
som jag förstår kan användas med kärlek och förnuft
men kanske också för andra syften, tyvärr.

Men jag ska ge nätverkandet en chans.
Det är min tid att "komma ner från taket"
d v s åren jag ägnat mig åt eremitliv,
betraktande livet med njutbar distans(från taket).

Jag har silvertrådar att svinga mig på...
i den mänskliga väven..
Kanske, kanske finns tårar av sorg och glädje som dagg
också här...i denna livsväv som blir spunnen
i något som kallas facebook...

Gå in bli vän och "gilla"...om du vill.. ;-)

Hänryckningens blomster

Inatt fuktades jorden
och vaknade hänryckt
Syrenen sträckte sig mot himlen
väckte sin blomster
som viskade fram sin doft
smygande
som för att njuta det nyutsprungna ögonblicket

Hänryckningens tid
När jag lyfter blicken mot skapelsen
kan jag bara förundras
och tacka

Att vi får finnas här i denna skapelse
på en jord under himlarnas himlar
Att tiden blir oss given

Är det inte förunderligt..
fantastiskt...

Kom låt oss medryckas och hänryckas i vårens extas.

söndag 22 maj 2011

Helande trädgård

Vi håller på att skapa en helande trädgård.
Dammen börjar ta form...där har Buddha-figuren väntat sedan förra sommaren.
I helgen kom två änglar till (som jag berättad om i förra inlägget).

Så spankulerade vi runt i vår trädgård.
Bestämde oss för att ha en symbol i varje vädersträck.
Buddha står med ryggen mot norr..
Ängel i väster...
I öster bestämde vi oss för att ställa en örn (som också finns i vår företagslogo)...
men i norr då...
Vi funderade en stund...
"Men Jesus då...?" För rättvisans skull, tänkte jag.
Och genast svarade Kent:
"Men han är väl ingen trädgårdsnisse!"

Så sant, så sant...vi skrattade gott.
Norr står för kunskap så vi bestämde oss för en grekisk gud...
det har jag också sett i trädgårdsbutiker. Det blir bra.

Och Jesus är inte orättvist behandlad, han finns i vårt hus - i centrum av både huset och gården...på hedersplats.
Så det är lugnt!

lördag 21 maj 2011

Tystnadens och Stillhetens Ängel

Just idag...precis just idag..ropade änglarna på mig.
Intuitionen viskade till mig att gå in i en trädgårdsbutik, där jag förut, utan framgång letat änglar.
Nu stod de där...mina änglar..tystnadena och stillhetens ängel.
Utan tvekan köpte jag båda två - de var till mig, utvalda väntade de där på mig.
Som ett svar från Gud...som en gåva...
Så nu har de flyttat in i min trädgård och bekantar sig med de änglar som redan bor här.

Jag lärde mig via ett sådant där "kedjemail" att bjuda in änglar. Det har jag gjort sedan dess...inte bara statyer förstås, utan de riktiga också.
Ofta, ofta kallar jag på änglar, öppnar dörren för dem när de kommer, tänder ljus och välkomnar dem...och via den gesten blir jag mer medveten om deras närvaro.
Tänk det fanns en tid när jag mer letade osaliga andar..både inom mig själv och runt omkring mig...men nu..

nu ser jag änglar överallt...
och jag blir så väldigt lycklig, närmast euforisk när jag, som idag, får sätta dem i mitt lilla baksäte, spänna fast säkerhetsbälten över dem och så fara hem tillsammans.
Lära känna varandra, prata lite...glädjen är så stor...

Visst är de fina?!!
Man behöver förstås ha läst de tidigare två inläggen för att riktigt förstå min glädje över att änglarna kom!
(Ungefär 50-60 cm höga.., tunga mitt i sin lätthet....:-))

I din famn

Vandrar i Din trädgård
av äppleblom vederkvickt
Du bryter upp mitt hjärta med
återfödandets mirakel

Skönheten skakar min själ
Se, kvinna, se...
Lyft din blick ur svårmodets fåra
och se...

Mitt i allt - i sorgens och glädjens tårar finns skönheten
den ödmjuka, sårbara sanningens gråt
för dig till skönheten
till livets outsägliga mysterium
som inte är menad att bändas och bråka med
utan vara i
vara i

Jag vill kärleksfullt hyssja varje människa..
stillna
stillna...säg inget mer
gråt när tårarna flödar från ditt hjärta
skratta när skrattet porlar från samma rum
smek när kärleken springer fram ur dess djup
sjung när hjärtat spelar
jämra dig när hjärtat värker
möt min blick när tankarna och orden vill forsa
men vänta
säg inget
säg inget
bevara tystnaden...
tills känslostormarna stillnat
tills de irrande tankarna stannat upp

och se, se först...bara se...
att i allt - verkligen i allt - bakom varje klagan
bakom varje tvivel
bakom varje protest
bakom allt som är obegripligt
eller outhärdligt

finns kärleken, sanningen och skönheten
stilla...
stilla..
lyssna till äppelblommens tysta tacksägelse
då förstår du.

fredag 20 maj 2011


Himlaljus
sträcker ut sig vid mitt hjärtas horisont
Jag går mot mitt centrum
söker ensamheten i den mittpunkt som förenar allt

Ensam i dig
Du Store Jag Är
Ensam
mitt hjärta gråter stilla
Utgiven
Utgjuten

Inte olycklig bara matt

Trösten jag gav
omsorgen jag kände
kärleken jag visade
Lyssnade med all min närvaro
Gav vad jag hade att ge

Det är den uppgift jag fått...
Kvar har en sorgsen gosse stannat i mitt hjärta
En ung sorgsen gosse i vars liv jag såg mitt eget unga liv
Om mina ord lägger sig som ett blekt minne i hans hjärta
då har varje timme av ångest jag genomlevt haft ett värde
i att nu förmedla ett stilla hopp
trygghet mitt i den sorgsna gossens sköra livsgnista

Berörd...så outsägligt berörd
det äkta lidandet berör så starkt
all annan klagan som jag hör blir så...
blir så...blek

och nu...det utsträckta ljuset viskar:
Kom, kom låt oss gå till en öde trakt
där vi får vara ensamma och vila...

Mitt hjärta gråter stilla
Den Utgivne och Utgjutne känner mig alltigenom
och vet vad jag behöver.

Ha en underbar helg i ljuvlig försommar...kära vänner,
för rekreation och inspiration!

torsdag 19 maj 2011

Kärlek, sanning och skönhet

Oh, vackraste pioneér,
en påminnelse om själva livets mening
kärlek, sanning och skönhet.
Jag har följt er medan ni slog ut
från en hårt knuten knopp
till detta prunkande, väldoftande, mäktiga, storartade blomster.
En påminnelse om att livet vecklar ut sig
av nåd - i nådens beröring kan vi förlösas
släppa personlighetens kramp om knoppen
och fälla ut bladen...varje begåvning, varje fassett, varje gudomligt nedlagd gåva...
Andas ut...
Vecklas ut...i helig förtröstan som pionéerna.
Jag rördes till tårar...
Ett kronblad i mitt liv vecklades ut och någon kände doften..
böjer mig...ödmjukt inför Ljuset...
Tack för att jag fick lyssna in Din röst...
Så skriver Broder Wilfrid Stinissen och tackar för cd:n "Själsängelns tal" som jag skickade honom.
Det var många år sedan jag läste i en av hans böcker att varje människa har en skyddsängel som är hennes bättre jag - det gav mig en sådan enorm tröst i en turbulent och ångestfylld tid. Jag döpte henne till min "själsängel"...och ville tacka Br Wilfrid för vad det betytt med en cd.
Hans svar rör vid mitt hjärtas innersta strängar. Han skrev att han blev rörd av gåvan och ännu mer rörd när han lyssnade. Han skrev "Den är så fin. Du för människan in i en djup tystnad och leder henne, steg för steg, inåt - där hon finner sitt sanna jag. Det är fint att du hjälper människor att finna och hedra sin skyddsängel,som samtidigt som den är en riktigt ängel, också står för vårt bättre jag; ljuset i oss, vårt deltagande i Guds eget väsen."
Oh, käraste vänner, förstå...förstå...ta in...att vi är vackra som pionéer allesamman, bärare av denna outsägliga kärlek, sanning och skönhet sprungen ur Gud.
Kärlek, kärlek, kärlek genomsyrar all denna sanning och skönhet...kärlek, kärlek, kärlek!!

onsdag 18 maj 2011

Fridlyst

Jag är fridlyst
och betraktar andra på samma sätt...

Jag finns här under bar himmel
känner av vindarnas och vågornas rörelse
men förankrad i jorden

Så var det inte förr...
oroligt fördes jag med vindens och vågornas krafter,
det som var utanför var också innanför
Vad som var andras eller mitt kunde jag inte urskilja

Allt blev vindar och vågor - känslostormar i mig...
Allt blev jag..
Lyhörd och intuitiv - en gåva som lätt blir till förbannelse

Empati och sympati - som trött av alla vindar och vågor - lätt blir till apati och aversion
Lämna mig ifred...
vindarnas och vågornas styrka kändes outhärdliga...
invaderande..pressande....krävande...
Anstormande energier...från allt och alla...kaos..

Tills jag förstod att jag kan "lyfta handen" och stilla vågorna...
fridlysa min sfär
och stå trygg i min "livsbåt"...

Stilla vågorna och vinden i tillit
och vetskap att andras energi och emotioner inte längre kan svepa mig ur "båten"...
Det som inte tillhör mig - och det jag inte bjuder in - stannar utanför min fridlysta sfär..
Nu, sedan jag i djupet av min kropp och ande förstått fenomenen,
förstått att min öppenhet inte är samma sak som "fri entré"...
då har en djup, djup, verklig känsla av mitt Jag vuxit fram..

De må vina runt hörnen, det må tjuta i varje inre ventil...
men Jag Är..
Jag är...jag...
Oberoende av andras vind och vågor
Mer närvarande och seende eftersom jag inte längre
behöver kämpa lika hårt för mitt liv bland kastvindar och höga vågor...

Fridlyst
Jag tycker ordet är så vackert...
Att lysa frid över sig själv och andra...
Att lämna utrymme för - och rum till - mig själv som till andra...
Det är inte ett avståndstagande - det är kärlek och respekt...

"This is my space - and this is your space" - som dansläraren sade i "Dirty Dancing"... och så kunde dem via "my space - och your space" dansa gudomlig, het, hängiven dans tillsammans...
Så känns det för mig...
"Det här är mitt utrymme och det här är ditt..." - när vi ger rum för anden i mellanrummet då ser vi varandra...blandas inte...utan ser varandra och kan andas!

måndag 16 maj 2011

Transformation


Djup och äkta transformation tar tid...
det Sanna låter sig inte manipuleras av intellektets röst som vill ha kontroll och gångbara koncept att klamra sig fast vid -
som vill framgång, popularitet och inflytande i världen både vad gäller det personliga som det andliga.

Hungrigt ropar det yttre jaget på snabba lösningar medan
det Sanna stilla blickar över horisonten,
orubblig i sin intention att föra dig hem..
Föra dig hem genom det som är - inga genvägar eller senvägar
bara genom det som är.
Långsamt blottläggs din själs strand
Känn smärtan
Våga känna den...
den smärta som värker fram i det som sakta skalas av

Den gömda, dolda, glömda
Känn smärtan av att det sanna kommer i öppen dager
Det sanna du förnekat

av ljus och mörker.
Känn smärtan när vågen slår in över det avskalade
en våg av allt du utstod...och utstår...
som sköljer över allt det du trodde att du var...
renar dig från allt det du trodde du måste vara..
Gråt ut
gråt ut..
naken under himlarna
naken under solen
naken mot jordens yta

Känn...

Känn..

För bortom allt det skenbara finns du...
bortom varje anpassning
finns det ursprungliga
och då...då när du lever din egen auktoritet
stilla vilande i din egen ande och kropp
då, då --- kan du bibehålla den centrering du efterlängtar...
den centrering du känner men inte har
den du hoppats på sedan du var barn
och sökte genom din tro
sökte hos andra
sökte i världen
sökte i drömmen om himlen...
Den finns där inom oss
och vi når den när vi inte längre föregriper
någonting..
men är, känner, lyssnar och vandrar i takt med vår ande och kropp...
Dagarna vid havet
en mäktig påminnelse
en mäktig hälsning
intonad på havet, vinden och strandens rytm

tillbaka...

lördag 14 maj 2011

Havsluft

Andas havsluft
En doft av tång och salt
Andas
Vid havet hittar jag hem
hittar mitt stilla jag
som inget annat vill än att andas liv
vind
sol
ensamhet

Flyr hotellets glamm
Det är inte för mig
Tänk att skapa ett retreat-hotell...
med tysta måltider
finstämd musik
meditation
massage
samtal
vägledning
tystnad...

tystnad som värnar om anden
tystnad som värnar om människan
tystnad som värnar om kärleken
jorden
himlen
havet
marken
djuren...

Tystnad som berör
vidrör
famnar
vaggar
och inspirerar.

Drömmer ett ögonblick
för att sedan släppa taget
och bara andas in nuet
som hörs bland vågorna
som rör sig i vinden

Stannar vid mitt inre tysta tempel
och blickar ut över havet..
Det räcker
det är nog...
Det är allt.

Sandhamn idag..

torsdag 12 maj 2011

Pingstliljor


Pingstliljor fulla av vördnad
bugar stilla i gräset
andedräkt som ett sus

Guds otvetydiga närvaro
gungar
böljar
pulserar
nästan obemärkligt
fastän tveklös
Pingstliljor solar sig i gudaglans

dansar med vinden
vidrörda
av smekfull ande
gungar
böljar
pulserar
i stilla extas
omättligt hängivna


Berörd av detta möte
känner jag vinden
som smeker min kind
Jag är här...
Jag är här...

Jag lutar kinden mot vinden
som mot en varm handflata
Jag är också här...
Jag är också här...
Vi är här...

och allt blir alldeles stilla...
Vi är - precis just nu - Ett!
Behöver inget mer...

onsdag 11 maj 2011

Bländande ljus

Bländande gudaljus...
ögats tullar rämnar
så mycket
så överväldigande mycket
ljus
ljus
ljus
Du Ljus

överallt
kan inte gömma mig för ljuset idag
med penetrerande skärpa gemonskådad
förd ut ur gömsle
så är då ändå dunklet mindre skrämmande
i Ljuset är jag naken
bländad
förblindad av kärleken
Du Ljus
genomtränger mig
brister ut i blomning
matt, uppfylld av gudaljus
övermäktigt starkt...

Kanske är det därför jag blir så trött på våren...
Kan inte undfly Ljuset
potentialen
livet visar sig...
väcker mig i närmast uppfordrande fågelsång

Ljus
ljus
ljus
gömmer mig bakom solglasögon
Ljus du vill mig för mycket....
Ljus du uppenbarar allt..
kärleken
värmen
det sjudande livet
lev
lev...
Andas, lugnar den extas som skrämmer...
allt måste inte ske nu...
jag ska leva minst tio år till...kanske tjugo...kanske tjugofem...
lugn viskar ljuset:
"precis så är det....evigheten exploderar just nu...andas...insup...låt dig stilla inspireras.

Jag tar av mig solglasögonen och torkar tårarna..
Ja...ja...öppna mig lika helt som blommorna...
bryt upp mig...jag är liv, o Ljus.

tisdag 10 maj 2011

Långt till Zenit



Någon skrev igår om återfall till destruktivitet.
Det är ju så mänskligt...
Dagliga återfall hör till livet om det vittnar många ökenfäder och ökenmödrar
trots många, många år i eremitliv, bön och meditation.
Det är alltid så trösterikt att läsa deras visdomsord.
Fritt ur minnet:
En munk gick till sin abbot och bekände att han irriterade sig på sina bröder.
Abboten gav honom rådet att återvända till sin grotta (cell) och meditera.
Munken gjorde så men kom efter en tid tillbaka och beklagade sig över att irritationen ännu inte gett med sig.
Abboten bad åter igen munken att återvända till sin grotta (cell) och fortsätta meditera. Inte vidta några andra åtgärder, inte göra några utspel mot de bröder han irriterade sig på...utan bara vänta ut sin skuggsida. Det tog munken många år...
En munk som tillbringat åtta år i klostret gick till sin abbot och klagade över att han inte kunde känna frid. Den gamle abboten tittade vänligt på sin "unga" broder och sade: I sjuttio år har jag gått i den klädnad och aldrig upplevt frid en hel dag...ha tålamod min vän!
Det är så lätt att tro att någon annan kommit längre eller är mer "färdig"...men med det jag skriver avser jag inte att ge sken av att jag är långt kommen eller ens nära "färdig" - vi har alla långt till den punkt där solen (upplysningen) står i zenit; där skuggorna är obefintliga eller mycket korta. Livet handlar nog mer om att inse att de finns där och förföljer oss...men att vi inte behöver låta oss styras av dem i samma grad som tidigare. Och när vi faller så gäller det att resa sig igen..för faller gör vi alla.
Det gäller att klarsynt se, men inte tappa modet. Att äga/ta ansvar för skuggsidorna utan att för den skull identifiera dem som den enda sanningen om mig själv. Vi är ämnade att blomstra..idag bjuder jag på körsbärsträdets blomning!
Vad andra projicerar av bara ljus eller bara mörker på oss är aldrig sanningen om oss. Det är bara en projektion....sanningen är ju ljus och mörker!
Som när en munkbroder avundsjukt såg hur många besökare som uppskattade Johannes Dvärgens klokskap - ropade brodern över innergården till besökarna: "Johannes Dvärgen är full av gift." Och Johannes svarade lugnt: "och då min broder, har du bara sett min utsida." Johannes ägde sitt mörker...och visste att ingen helt kunde se allt det han brottades med i sitt inre..så broderns ord stämde, men Johannes visste att brodern inte kunde se allt! Och troligen var det just hans inre brottningar som gjort honom ödmjuk och klok!

måndag 9 maj 2011

Kristusmedvetandet spirar i vårt blod

Idag har jag suttit hela dagen och jobbat med "Rave-kartor"...(d v s HumanDesign)
Det är så rörande att se människor, likt diamanter med olika fassetter, via sina unika kartor..
Det är så hoppfullt!
Så misströsta inte...

Kristus (medvetande) spirar i vårt blod...
Det sanna Självet pulserar och om än vi inte har medveten access till denna höga visdom så rör vi oss mot Sanningen..

Om än bröllopet ännu ej stått mellan vår personlighet och det Sanna Självets (kristusmedvetandet) så söker det ständigt att tränga igenom till vårt medvetande med ett kärlekens frieri.
Som älskaren som önskar att hans närvaro har förändrat den älskades liv, så önskar Självet ständigt att dess närvaro i oss ska förvandla vår dag...vårt andetag...vår syn...vårt hjärta.
Misströsta inte...

Det är så sorgligt när vi låter Icke-Självet föra oss in i missmod...
för det krävs ingenting annat än den tillitsfulla rörelsen som sänker sig ner i kärleken..som ger sin kropp till den Älskades händer, ögon, andetag, rörelse och smekning...
Ingenting måste vi veta...ingenting behöver vi utforska...
men följa den djupaste längtan som porlar i vår kropp...spirar i vårt blod...
inte i tanken, inte genom något koncept...men genom den naturliga rörelsen som böjer sig i vördnad, sträcker sig i lovprisning och höjer sig i extas och förundras i tystnad och stillhet...

Självets rörelse...
ett sjunget "amen"
ett viskat "ja"
ett ord...en blick...av kärlek.


Misströsta inte...
Blomma på naken kvist likt mangolian...

vi är nakna, sårbara, utlämnade, en stor ande i en bräcklig kropp - som mangolian på en späd gren...
Så stort är livet...
så mäktigt...
så obeskrivligt gudomligt.
Bilden har jag tagit av vår mangolia på tomten nyss.

söndag 8 maj 2011

Ut ur garderoben...

Märkligt, känslan är lite som jag föreställer mig detta att "komma ut ur garderoben"...
Det kollektiva minnet förbereder sig för bålet, giljotinen, korset....
och så möts jag istället av förståelse och igenkännande - ny gemenskap.
Mitt hjärta fröjdar sig.

Vi är skapade för gemenskap och enhet och det är en outsäglig glädje att känna att det jag delade kunde tas emot!
Innerligt tack för mail och respons på bloggen. Det är så härligt att plötsligt inse att evolutionen, ljusets expansion och inträngande på jorden faktiskt sker och når våra medvetanden!
Vi går mot en ny tid...
en expansion som behöver vårt villiga "ja" till att kliva ut ur gamla doktriner och former...
Jag vill gå den nya tiden tillmötes...med öppet hjärta och sinne.
Exodusvägen är högaktuell! Ut ur slaveriets land mot frihet!

Tänkte när jag hade tryckt på knappen för "publicera" för det senaste inlägget att jag borde ha markerat att "det var Kristus själv som visade mig...osv" förstås inte handlade om fysiskt närvarande person...utan om mitt medvetandes riktning...att mötet med Kristus är att dedikera mitt hjärta, mitt sinne, mitt medvetande, mitt nu till "honom" och därför till hans universella medvetande...och då i det "mötet" tänka, känna och varsebli i den dimensionen...
Allestädes närvarande...Gud eller Kristus - och varje annat högre medvetande...änglar, keruber, serafer...vad vi än må kalla det...beledsagar mig och oss genom livet...bara vi tonar in oss, lyssnar och förstår att det är i oss - i vårt eget medvetande - vårt eget medvetande som visdomen uppstår, finns, hörs och utvecklas när vi överlåter oss till dessa dimensioner.
Men så inser jag.....det behövdes inte. Några själar kände igen sig...och jag gläder mig storligen i denna ljuva varma bris som smeker min kind!

lördag 7 maj 2011

Ungen och badvattnet

Någon frågade mig igår efter mitt inlägg om "Du har och är svaret" om jag inte ser Gud: "han", Jesus och den Helige Anden som samma person/väsen.....
Det är en delikat fråga...som den som kallar sig kristen, direkt förväntas svara "ja" på. Det är heller inte svårt att svara "ja" på den frågan för mig, eftersom allt är skapat ur samma Källa och som jag skrev, allt och alla, är för mig, ur samma väsen.
Men visst är det så att jag inte längre ansluter mig helt till kyrkokristendomens syn. Det har säkert många märkt.
Men det tarvar en liten förklaring. Jag är en person som aldrig slänger ut ungen med badvattnet - men jag har hela mitt liv, ivrigt, nyfiket och villigt bytt badvatten, ofta och mycket. Jag är här för att växa psykologiskt och andligt, så det betyder - för mig i alla fall - att våga och vilja lämna komfortzoner, kända begrepp och sträcka mig mot nya mysterier hela tiden. Det betyder - för mig i alla fall - att inte fastna i bilder och metaforer på ett bokstavligt sätt utan att lyssna efter en djupare mystik, en vidare och mer tidsenlig betydelse. Det betyder - för mig i alla fall - att det finns en tidlös kärna i andliga budskap som behöver tolkas utifrån tidens gång och utveckling, utan att den skull förlora sitt värde.
Så "ungen" - essensen - har jag aldrig behövt eller önskat byta ut. Att växa andligt, i synen på livet, tro och mystik i ständigt expanderande cirklar har inte gjort mig mindre "troende" - tvärtom.
Men med detta "troende" så avser jag inte enbart kyrkokristendom och jag ser mig inte som religiös, vilket jag egentligen aldrig har gjort. Men jag har heller inte funnit särskilt stor anledning att bråka eller protestera mot det jag i kyrkokristendomen inte funnit tillräckligt vidsynt i förhållande till Jesu grundläggande kärleksbudskap och den undervisning han gav. Jag har inte heller valt att bråka när kyrkokristendomen och min syn på andlighet skilt sig åt. Återigen har jag, för att få del av och värna "ungen", i mer än tjugo år badat i den svenskkyrkliga "allmänna badanläggningen" och jag har läst den apostoliska trosbekännelsen ur en sann längtan att tillhöra ett sammanhang, som efter bästa förmåga, värnar om Kristi budskap.

Och det är helt och hållet min djupa kärleksrelation till Kristus som har fört mig djupare och vidare i mystiken - till den brännpunkt - där kyrkportarna slogs upp mot en hel värld, en jord, ett universum, ett kosmos av feminin och maskulin enhet i varje cell, partikel, växt och dimension.
Det var helt och hållet min djupa kärleksrelation till Krisuts som förde mig tillbaka till den andlighet i mig som en gång, för drygt tjugo år sedan, förde mig in i kyrkokristendomen.
Det är denna kärleksrelation som bundit samman, visat sambanden och som visat mig hur den omfattar allt.
Det var genom den djupgående process, som också min bok "Gud som Älskare" speglar, som jag nådde sådant kärleksfullt inlyssnande att ingenting längre kan uteslutas. Det var i det innersta och djupaste av ökenlivet som jag återfann de avvisade evangelierna vars innehåll, för mig, bildade en alldeles naturlig helhet.
Det var i det djupa inlyssnandet som kropp, själ och ande blev ett - verkligt ett, precis som himmel och jord. Det var här jag erfor en helt ny dimension av brud- och brudgums metaforen. Långt större, vidare, djupare, högre och heligare än jag någonsin anat.
Det är i och genom denna kärleksrelation som synteser efter synteser bildas, där ordet "allomfattande" ständigt växer i mitt medvetande.
Så på inget sätt kan jag säga att jag förlorat min tro genom denna närmast obeskrivbara expansion av medvetande och därmed tro.
Kristus själv visade mig förbi doktriner och av människan skapade föreställningar om hans tillblivelse och liv.
Kristus själv förklarade sin plats i medvetandets dimensioner och vad han djupast kom för att bidra med i den mänskliga evolutionen.
Därför förstår jag att det närmaste vi människor kunde härleda hans medvetandenivå till, medan han gick på jorden och efter hans död, är att kalla det för "Guds enfödde Son" - det är så förståeligt och rimligt och för mig alldeles okey. Hans väsen gestaltar närmast Gud, att helt öppet leva sin kärna är att leva Guds födda...
Så för mig får det gärna uttryckas så: "Guds Son" - det stör mig inte alls och det är för mig ingen motsättning till det synsätt jag fått. Det är vårt ursprung och vårt mål och Jesus levde det fullt ut och därför av väsentlig betydelse för den nya era som startade vid den nollpunkt som hans födelse räknas från.
Men jag är helt övertygad om att kristusmedvetandet är en potential i oss alla, så som jag skrev igår - nedlagt i oss finns möjligheten att expandera så att vi upplyses och får tillgång till alla nio dimensioner...precis så som Maria Magdalena blev helad och upplyst i de sju dimensioner som, människan vid den tiden, kunde uppnå. (I det bibliska språket talar man om att Maria Magdalena blev helad från sju demoner).

Och för mig är han: Kristus och den personliga relation jag ännu har med honom, "vägen sanningen och livet", med avseende på att den för mig allt närmare och in i ett kristusmedvetande - till en förening av kropp och ande som transformerar mitt sätt att se, höra, känna, uttrycka mitt liv, leva och dö...och som allt mer transformerar mitt sätt att vara en del av helheten, en del av jorden och allt levande, en del av universum och allt liv.

Han bröt brödet...som kom av människans arbete och sade: "Min kropp för dig utgiven" - och han lyfte kalken...av jordens frukter...och sade "Mitt blod för dig utgjutet" - han var frukten men han visade oss också jordens betydelse, grödorna, bären och jag tror att han i denna ritual omvandlade dessa ting till sin kropp och sitt blod för att vi skulle förstå det djupa sambandet mellan jord och himmel: så som i himlen så och på jorden, men också mellan kropp och ande.
Han visade oss vägen med sitt liv...
Jag tror på hans ord, hans visdom, hans kärlek....och jag har uppfattat det så att vi, var och en har ett personligt ansvar att leva den visdom, kärlek, sanning och skönhet som är nedlagd i vårt hjärta, det är vårt personliga ansvar att vidga vårt medvetande och leva det...det är den enda egentliga kyrkan...kroppen och anden...i den kyrka som kosmos är.
Jag tror på ett intelligent kosmos, en källa av kärlekens evolution som allt är sprunget ur, finns i och återvänder till i tid som är välvd.
Och det var detta kosmos, som jag inte titulerar med "han" - allt för att inte förminska och fastna i förkrympta, personifierade bilder av det Stora Oändliga.
Det var denna intelligens, som skapat och bildat hela universum, som jag menar finns nedlagt i allt levande...och som binder allt samman och är ständigt närvarande.
Det fyller mig med salighet...och allt blir så vackert i den sällheten, Mina ögon ser allt annorlunda...och jag känner mig friare...vidare...djupare...högre....förankrad på jorden och öppen mot himlarna...och allt som finns där emellan.

fredag 6 maj 2011

Du har och är svaret

Din kärna..ditt djupaste vara - bortom personlighetens mångfald, karaktärsdrag, sår och talanger - bär de svar du söker.
Bär och är..svaret! Du bär och är svaret i dig själv."Guds rike bor inom dig" - är ett annat uttryck för samma sak.
Men ofta kan det vara svårt att förstå vidden av det...
Hur gärna vill man inte förlita sig på en utomstående kraft och vishet?
Hur ivrigt lyssnar många inte efter tilltal, tecken, läser lagar lagar och skrifter som ska bära bud om Guds vilja med sitt liv, meningen med det som sker och svar på alla frågor, lösningar på problem, uppfyllelse av drömmar och önskningar,
fastän det blev sagt: "Guds rike bor inom dig"...Guds medvetande - gudsmedvetandet - finns där nedlagt, inpräglat och nedärvt i din egen kärna...
du är rustad för din vandring här på jorden och du bär med dig svaren...
men tyvärr är vi inte alltid skolade att lyssna och ha tilltro till denna lågmälda, med tydliga kärna i vårt inre.
Istället blickar du kanske utåt...och uppåt, men kanske mer sällan inåt...så djupt inåt att du tränger igenom alla lager av föreställningar, villkor, fantasier och vanföreställningar, dåtid- och framtidsorienterade bilder uppbyggda av de den fostran, den kultur och de sammanhang som utövat inflytande över ditt liv.
Kanske ger du dig själv sällan den tid som det tar att nå den fridfulla kärna som vet, som känner och vet allt det du febrilt söker svar på...
Detta är Guds närvaro...gudsmedvetandets vishet inpräglad i dig.

Ständigt närvarande, allomfattande men inte någon annan - utan Gud i dig och du i Gud.
Vishet du fått, vishet du är, vishet i dig, vishet genom dig...därmed aldrig övergiven.
Därmed aldrig utelämnad till huruvida en Gud bryr sig eller inte, svarar eller inte, ingriper eller inte, räddar eller inte....älskar eller inte.
En gång för alla gav Evolutionens Källa, det vi kallar Gud, sig själv till allt...gudsmedvetandet inpräglat i allt skapat, ständigt närvarande i allt och alla.
Du - du - du - inte det, inte någon utifrån kommande Kraft - utan du...du behöver välja riktning och du...du behöver bestämma din väg, ditt förhållningssätt, göra dina val och svara an på livet, händelser och möten i livet.
Du - inte "han" - du! Du..inte någon annan, ingen annan är du...ingen annan kan du bli, ingen annans väg är din...du är du.
Så tillåt dig att vila i dig...i den underbara paradoxen att Guds medvetande - ett kosmos av kärlek - omsluter dig på alla sidor - vi är i det vi är...inget är utanför...
Du är...som Profeten sade:

"Säg inte så mycket att Gud bor i ditt hjärta som att du bor i Guds hjärta"...

och mitt i Universums hjärta bär du Universum i ditt hjärta...
det är allmaktens djupaste hemlighet. Gudomlig delegerering...
aldrig övergiven i din egen "makt" att bestämma ditt eget sätt att se...
vad än som händer...se med det gudsmedvetande du är i din kärna....
då ser allting annorlunda ut.

torsdag 5 maj 2011

Human design


Alldeles nyligen hörde jag en vetenskapsman i ett Vetenskapligt program berätta att han insett att stjärnor och planeter påverkar oss. Jag lystrade genast, eftersom för mig har det aldrig funnits någon motsättning mellan min gudstro och astrologi eller andra system som kan hjälpa oss att förstå oss själva bättre. Jag blir så glad när någon vågar bryta sig ut ur den egna traditionens bestämda och fixerade tankebanor och vidga sig inför att detta vi kallar Gud är långt mycket mer än varje -logi (lära om) kan omfatta.
Mannen uttryckte det så vackert, han sade: "Hela universum och även vi är uppbyggda av samma stoff, därför kommer alla rörelser att kolerrera med varandra" Stjärna och vi rör oss i samklang...inte så att planeter "styr oss" - men vi dansar samma dans i det oändliga kosmos där varje partikel innehåller allt. Det samstämmer med att "Gud är En" - evolutionens källa och oändliga rymd är en...och i allt levande, i allt som rör sig lever detta "En" i mångfaldernas mångfald.
Så visst, stjärnor och planeters postion berättar också något om vår egen position och riktning..ingenting är ju utanför Gud och den expansiva gudakraften. Allt dansar evolutionens dans till kosmiska toner.
Likt stjärnstoff - med helt unika mönster, precis som snöflingorna där inte en enda är exakt lik den andra - finns vi här en stund på jorden.
Enligt Mayafolket kommer vår kropp/ande-"kristall" vid befruktningstillfället och 88-89 dagar före vår födelse sker ett mikro-bang när personlighetens "kristall" krockar med vår kropp/ande...vid dessa två tillfällen står alla planeter i olika positioner - vilket gör att vår orginaldesign (sanna själv) ser lite olika ut i jämförelse med personligheten.

En annan bild för det här är att kropp/ande är vårt fordon som tillblir under större delen av tiden i livmodern och när fordonet utvecklats klart då kommer passageraren (personligheten) - och vår livsväg kommer sedan till stor del att handla om att kärnan i vårt väsen strävar åt att hålla samman, förena dessa två.
Att vara hel är i denna mening när bröllopet står mellan vårt sanna själv och personligheten. (som att förena ying/yang).
Att vara hel är att djupt förstå att du är perfekt precis så som du är skapad - medan våra själars smärta ofta är ett resultat av att försöka vara eller bli något vi inte är. Vi lever i en värld som med styrka söker att homogenisera - och under det trycket försöker vi ofta att inordna oss.
När vi istället kan ta till oss vår unika "konstruktion" då kan detta bröllop (mellan ande/kropp och personlighet) ske och vi, kan i djup avslappning sitta som passagerare (personlighet), i baksätet på det "fordon" (kropp/ande) som har blivit konstruerat för oss. Vi kan lita på att fordonet för oss framåt och att vi, via kärnans kompass, förs till det vi ska möta, göra och uppleva i livet.
Hela vårt samhälle, ja hela världen, förlitar sig på intellektet mer än kropp/ande...Intellektet är bra och behövs för att mäta, minnas, räkna, kalkylera m m och det är också minnesbank för alla de villkor, regler, föreställningar och vanföreställningar som vi har matats med under barndom, uppväxt och än i dag...vårt icke-själv bygger på dessa programmeringar och villkor. Alliansen mellan icke-självet och intellektet överskuggar ofta vår intuitiva och instinktiva (ande/kropps) medvetande.
Men genom att lära oss "hur vi egentligen fungerar" kan vi utbilda vårt intellekt att abdikera för en djupare vishet (till kropp/andens vishet och kärnans ledning) (Kärnan kan i den kristna traditionen översättas till Guds avbild i oss).

För mig har mina studier i Human Design hjälpt mig att allt mer vila i den jag är...Att förstå min ursprungliga design (kropp/ande) och min personlighets särdrag - men också hur mina nio chakran och kanalerna mellan dem är utformade och fungerar. Det har hjälpt mig att förstå mer vad vad som verkligen är jag och vad det är jag plockar upp från omgivningen, hur jag kan sortera och hantera det. Det har hjälpt mig att än mer medvetet lita på min intution och inte låta mitt icke-själv, intellekt eller omgivning regera över mig i samma grad längre.
Nu har jag kommit så pass långt i mitt utforskande och studier att jag med glädje kan stödja den som skulle vilja få en grundläggande Human-design-läsning.
Då meddelar du mig dina födelsedata: ort, land du föddes på, år, månad dag och exakt tidpunkt.
Därefter ger jag en 90 minuters session där jag, utifrån en "Bodygraph" som ditt födelsdata ger berättar för dig om den "typ, profil, definition, inre aukoritet/beslutsorgan, strategi och inkarnationskors som du är". Bilden berättar också om syfte och också på vilka områden du har dina styrkor och var du har en öppenhet/sårbarhet i förhållande till omvärldens krav och villkort.
Det ger dig en mycket speciell och befriande insikt om hur du är konstruerad och hur du bäst rör dig i livet.
Det här kan ske över telefon eller via ett personligt möte. Du får "bodygraphen" att se på och följa när jag berättar vad jag kan läsa ut av bilden. Kontakta mig via mail eller telefon för tidbokning. (carin@conspirito.se eller 0705 509 509)


Du kan läsa mer om HumanDesign på många sajter.
Jag får min utbildning via självstudieprogram och personlig handledning var 3:dje vecka.