fredag 29 april 2011

Besjunga våren

Det är Vårens helg..

Det sjunger i min själ
oh, som jag längtat
Vintern har varit så lång
Kylan gjorde mig stel och trist
varje muskel har bidat sin tid

Nu vaknar jag
det spritter i mig
Idag har jag köpt blommor till trädgårdens krukor

Liv, liv, liv
Jag har längtat så
Kan inte vänta tills jag får gå barhudad, barfota igen

När dagen åter börjar vid havet
och vinden sveper över gården
Jag ska måla på terassen
skriva i skuggan
anlägga damm och höra dess vatten porla

Jag har längtat, längtat och längtat
efter denna vårens föraning
inför sommarens många kärleksmöten
när min kropp, själ och ande
åter är öppen, sinnlig och mottaglig
för Himlens Älskare
och Jordens mustiga älskande

Jag besjunger våren
Välkommen, välkommen, välkommen

onsdag 27 april 2011

En fundamental fråga

Kan hända beror så mycket av mänsklig, själslig smärta på den omedvetna driften att bevisa sig.
När stress, press, frustration eller nedstämdhet tar stryptag så är den mest fundamentala frågan i våra liv troligen:

"Vad är det du känner att du måste bevisa?"

Att du duger
Att du får vara med
Att du kan
Att du är älskvärd
Att du har ett existensberättigande...

Men paradoxalt nog kan vi aldrig tillfredsställa dessa frågor genom något vi åstadkommer eller bevisar...
friden uppstår i att inse att det inte finns något att bevisa...vi är här, i livet på jorden för att leva, älska, vara...
inte för att bevisa att vi har rätt att vara här...övertro på bestämmelse, kallelse och uppgift kan få oss att jaga, söka och ständigt känna att något fattas, ett svar, en väg eller en prestation.

Men tänk om, bara tänk om hela bestämmelsen är uppfylld i din rena andnings vara...att själva hemligheten ligger i att älska och acceptera det som ÄR...bara är. Tänk om mycket av vår strävan är villovägar...och att inget annat finns att bevisa än det att du finns - det är nog, Skulle det göra oss passiva och lata?
Nej, vet du, jag tror inte det. Jag tror att det skulle göra oss fridfulla, harmoniska och bara äkta kreativa i det vi är och har...
Det finns inget du måste bevisa...du är - det räcker. Det är gudomligt nog!

Bara var den skapelse du är...då bevisar du Guds kärlek och existensens mening!

måndag 25 april 2011

Solljus som föder nytt liv

Livet formligen sjuder
Fåglarna jublar i takt med solens uppstigande
Det går inte att sova
Det knakar i marken
blommor slår ut
löv spricker fram
Pånyttfödelsens iver
hörs, syns, doftar, känns, smakar...

Påskens lovsång
Efter död kommer liv
Inte det gamla livet utan nytt - nytt - nytt!

Påskmysteriet gestaltar sig på varje kvadratcentimeter
också i mitt inre
Plötsligt efter allt som varit och fyllt min tid de senaste månaderna
sjuder den berättelse som jag ruvat på så länge i mitt inre

Det är dags att skriva
Behovet och längtan värker
orden - brister ut i meningar, som när knoppar brister.
Jag vill berätta - närmast måste (utan att det är ett krav eller en börda)
bara måste för att befria mig
för att beskriva hur valv efter valv har öppnats, cirklar slutits
hur den harmoniska helheten ser ut
som omfattar och bildat enhet.

Jag bara måste för i det stora som hänt mig genom åren känner jag ett djup, en höjd, en bredd och vidd som inte längre vill bli instängd i eller pålagd en infantil gudsbild, inte inräknad i något trångt religionsutövande eller i ett synsätt som hör till en passerad tidsålder. Jag vill berätta för att vara fri - och stå fri inför människor som annars, i alla välmening, vill placera mig i något som inte är jag och inte är min livs- och gudssyn. Om än jag aldrig kan kontrollera vad andra gör så finner jag ändå att jag är "skyldig" mig själv, andra och Gud att öppet, naket och ärligt säga var jag är...vem jag är idag. Imorgon vet jag inget om...men idag...nu...bär jag på ord och erfarenheter jag sällan får chans att fullt ut berätta om...Om det handlar manuset....

lördag 23 april 2011

Påskdag


Jag tror på uppståndelsen..
psykologiskt och andligt, på alla plan och många, många gånger...
Jag tror på den fysiska döden som en passage
ett inträde i nytt liv
bortom form, i ny form - i något mer
här, där och överallt
Ande bortom kroppens hölje
alltid mer, alltid större
De som gick är nära
med oss.

Jesus ger sig till känna
viskar ömt till Maria Magdalena
"Varför gråter du kvinna? Vem letar du efter?"
och ömsint viskar han hennes namn: "Maria"
Så nära, så nära...

Övergivenheten är en illusion
Han är nära
Kärleken viskar ömsint ditt namn
undrar varför du gråter och vem du letar efter...

Gå och utstråla att du har sett Kärlekens Mästare
Lev, lev kärleken har segrat.
Stigit upp ur dödsriket på tredje dagen..
kallat allt som var dött i dig till sig..
kallat livet tillbaka.
Uppståndelseljus

Livet är en övning i kärlek och att släppa taget...
fall, fall in i kärleken...
den är evig.

Påskafton


Maria Magdalena förkrossad
Hon har förlorat sin Älskade till dödsriket
Ännu har han inte uppsökt henne
Allt är bara förlorat
Tyst
Sorgligt
Mörkt
Det som var helt verkar vara raserat
Det som var sanning verkar besegrats av lögner
Det som hennes liv - deras liv - har krossats
Meningen har slitits i stycken
Varför?
Vad nu?
Vid varje misströstans stund finns han nära
om än vi inte ser, känner och vet.

Maria Magdalena i oss - i varje hängivet hjärta
som vill kärleken, närheten, sanningen...
Den här stunden finns så ofta...
ögonblicken vi tror att det är försent
ögonblicken fyllda av sorg för att vi inte älskade medan tid gavs oss
ögonblicken vi plötsligt inser saknaden...
vår egen ljumhet och distans...
Håll ut..håll ut
stunden kommer när vi vet att Kärleken aldrig lämnar
aldrig ger upp
aldrig ger vika
aldrig dör.

fredag 22 april 2011

Långfredag

Det går att förneka dagen
världen gör så, inte ens affärerna är stängda längre.
När jag var barn spelades bara klassisk musik på radion och ingenting alls hände.
Dagen var verkligen lång.
Kanske förstår vi bara betydelsen av dagen om vi väljer att följa med i den.
Vara en av hans närmaste.
Se, se hans uthålliga lidande,
släppa taget och känna den egna vanmakten.
Den Älskade ger sitt liv
blöder
blöder
blöder
vägrar svika kärleken
vägrar utöva någon som helst makt
vägrar använda samma medel som motståndarna
men förlåter och ber Gud förlåta "ty de vet inte vad de gör"..
I nionde timmen befaller Jesus sin ande i Guds händer...*
hans uppdrag på jorden är fullbordat
ingen - oavsett vem man tror att han är och var - har glömt.

Världen bär offret i sitt minne...
Det är den dagen i dag...
när allt måste få vara hopplöst - annars kan vi inte, i sanning, ta kärleken på allvar.
Om vi inte ser hur vi offrar den kan vi heller inte upprätta den!

* Kyrkorna håller ingen bön förrän kl 15.00 eftersom man vanligen väntar till nionde timmen.

torsdag 21 april 2011

Skärtorsdag


Skärtorsdagens namn kommer av att rena (i Biblisk betydelse "skär").

Det är dagen för den sista måltiden och Jesus tvättar sina lärjungars fötter.
Det är något av den vackraste bilden för tjänande.
Den störste böjer knä och tvättar fötterna på dem han tjänar, undervisar och vägleder.



Tjänandets djupaste mening.
Att aldrig se sig själv som större eller bättre.
men älska och hedra den människa vi har framför oss.
Tjänandets djupaste mening.
Att ge sitt liv för kärleken.
Utan förbehåll lida det lidande som är meningsfullt.
- om än så smärtsamt.
För kärleken
För kärleken.

Brödet och vinet...Min kropp för dig utgiven och mitt blod för dig utgjutet.
Det är en stor, stor dag.

onsdag 20 april 2011

Dymmelonsdag

Det är dymmelonsdag.
Kläppen i kyrkklockorna byts mot träkläppar eller lindas
Det dova, vemodiga ljudet tar över tills påskdagens uppståndelse firas.*

Kvinnan med balsamflaskan
Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. Då blev lärjungarna förargade och sade: "Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga."
Jesus märkte det och sade till dem: "Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig,. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Så ofta blir hängiven kärlek till Kristus ifrågasatt i vår värld, då som nu. Diskussionerna om "vem han var" (Guds Son eller ej) lägger sig som ett hinder för många. Vårt intellekt (mind) blockerar så lätt för något av det väsentliga - som oavsett vem Jesus var - talar om vår egen potential, livets mening och svar på alla de frågor vi bär på, oavsett hur vår tro ser ut.

Dymmelonsdag - klockorna klämtar vemodigt. Kärleken offras för makt och politik...kärleken offras av rädsla, fördömelse, avund och trångsynthet....
Det sker ännu....
Jag önskar vi tog kärleken på allvar...att passionsveckan kunde bli ett uppvaknande i hela världen..och i oss alla...

* Dymmel är troligen fornnordiskt och kommer av "dumb" som betyder stum.

tisdag 19 april 2011

Kärlekens budbärare

Äntligen tid att tömma kameran på bilder från min utställning.
Tre änglar bevakade i kärlek...
Ljuset föll så vackert på dem...
Vi är beskyddade - minns det, minns det.

Wilfrid Stinissen skrev en gång: "Varje människa har minst en skyddsängel, som är hennes bättre jag..." där av gav jag detta bättre jag namnet "Själsängel"!

Tack också för all fin respons som fortsatt strömmat in om cd:n...
Nu har den också nått Finland.
Det är jag så glad för.
Varje människa är beskyddad, det är en nåd att få påminna om det!
I det liv som ofta bjuder oss påskens väg...

Tårarnas tisdag


Ett så vackert och vemodigt namn på den här dagen påskveckan *.

Jesus grät över Jerusalem och sade: "Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig..."

Han var också förtvivlad och arg. Under påskveckans första dagar rensar han templet, kallar skriftlärda för hycklare och han undervisar enträget i templet på dagarna och om natten övernattar han vid Olivberget.

Tårarnas tisdag - hans död var oundviklig. Vemodet och vanmakten sänker sig bland Jesu närmaste; familj, lärjungar och övriga som följde honom. Men Jesus är stilla: för skuggan är ljuset en fiende. Men för Ljuset är skuggan ingenting, den existerar inte. Guds verklighet är endast kärlek. I Gud är mörkret inte mörkt, nej natten är ljus som dagen.

Jesus visar vägen till vad det är att ge sitt liv för kärleken - Han visar obändlig trofasthet, hur vi inte skall låta oss lockas in i att bli som mörkrets skugga, att inte bemöta mörker med mörker utan med ljus. Att inte bemöta hat, avvisande och rädslor med något annat än kärlek, sanning och frihet.

Tårarnas tisdag...men också föredömets tisdag...tårar av kärlek...tårar i kärlek...tårar med långt större kraft och makt än varje slag, varje vapen och varje motstånd kan uppbringa. Genomgjuten kärlek...som flödar i tårar.

 
* Tårarnas tisdag - enligt påskens mässor i Vaasa, Finland

måndag 18 april 2011

Gud är bara Kärlek

Gud är bara kärlek - en ständigt skapande källa av skönhet
Ett medvetande som är i evig expansion.
Så snart vi kallar Gud för "han" riskerar vi - medvetet eller omedvetet - att förminska Gud till en person - i värsta fall en "gubbe med skägg som går på molnen" enligt barndomens söndagsskolebilder, som etsat sig fast hos så många.
Så snart Gud - medvetet eller omedvetet - degraderas till en mänsklig gestalt så får denna ogripbara, bortom all vår föreställnings källa - också mänskliga egenskaper. Då är Gud inte längre Gud.
Förvisso har alla människor, i alla tider, behövt bilder och symboler för att göra det ogripbara gripbart, för att ge form åt det som är före form, för att sätta ord på det ordlösa och för att göra det onåbara nåbart - men alla bilder, om än så fina, blir ändå förminskande och förvanskande.
Det känns så sorgligt när "Oändlighetens Skapande Energi" blir inklämd i en mänsklig gestalt som ofta framställs som en oförenlig kombination av kärlek och barmhärtighet men samtidigt trångsynt, hämndlysten och dogmatisk.
Det är så sorgligt att det som endast ÄR och ÄR och ÄR kan bli till begränsningar och regler som hamnar långt nedanför Kärlekens Lag.
Hur ofta hör jag inte troende människor säga "det står i Bibeln..." eller "Gud vet att jag gjorde fel..så nu är nog det som händer straffet..." - men det allra viktigaste i Bibeln är ju egentligen Kärlekens lov: "Vad hjälper det om vi kan alla språk, kan flytta berg och delar ut allt jag äger - men saknar kärleken?"(jfr 1:a kor 13) Varje, av människan skapad, moral, regel, plikt och framgångskriterie står långt under kärlekens lag! Vi kan aldrig, aldrig tro att något vi håller för plikt, moraliskt rättfärdigt, löften etc fyller en funktion om vi inte har kärleken!
Jag tror det är en förfärlig villfarelse att Gud skulle ägna sig åt hämndaktioner i ett orsak-verkan-perspektiv. Karmalagen sköter sig helt utan bevakning..det är matematik, det följer den fysiska lagen om ringar på vatten. Ger vi ut kärlekslösa tankar, ord och handling så sprider det sig som ringar på vattnet - och vad vi ger ut kommer tillbaka...
Hela universum expanderar hela tiden...och våra tankar, ord och handlingar är inget undantag från den rörelsen. Ger vi ut kärleksfulla tankar, ord och handlingar då sprider det sig som ringar på vattnet och det vi ger ut kommer tillbaka. Det behövs ingen väktare och domare för detta...det sköter sig helt själv.

Det är aldrig vad som händer som avgör - saker händer. Naturkatastrofer, sjukdomar, arbetslöshet och olyckor händer - det avgörande är HUR vi förhåller oss till det som händer. Kärleken är den enda lösningen...kärleken till oss själva, varandra, allt levande och till den källa (Gud) som på ett ofattbart sätt ser till att evolutionen fortskrider.

Det känns så sorgligt när Bibelns ord blir till en brödkavel, som man kan slå sig själv eller andra i huvudet med. När uråldrig kultur och vissa - då - nödvändiga lagar skall råda tvåtusen år senare. Då var förutsättningarna annorlunda - idag är vårt medvetande mer utvecklat och allt kan inte förpassas till den kultur som rådde när texterna tecknades ner. Allt kan inte tolkas per bokstav.

Det enda absolut bestående är de kärleksbudskap som Kristus, högt utvecklad och alltigenom gudsmedveten proklamerade. Det är tidlös kunskap som alltid, alltid var icke-dömande och barmhärtig.
Ett sunt religionsutövande måste föra människan till det ljus hon är ämnad att vara och orubbligt hålla fast vid att hennes kärna är kärlek och att barmhärtighet är det som helar.
Men alltför ofta blir kristenhet en modern version av farisérnas och skriftlärdas trångsynthet. Alltför ofta får skuggor leka ljus i det kristna förvaltandet.

Det gör mig så förtvivlad.
Gud är bara kärlek.

Gud är ju bara kärlek.
När vi undrar vad Gud vill - så kanske det enda svaret är expanderad kärlek...
Ibland betyder det uppbrott vi inte planerat eller önskat, uppbrott som kanske inte stämmer med vare sig gamla eller nya testamentets texter. Självklart skall vi inte slarva och lättvindigt överge de sammanhang vi är i - men, men om jag prövat, rannsakat och insett att jag inte förmår att vara kärleksfull mot mig själv, andra och kanske inte heller mot Gud i given situation, då - då måste jag minnas att kärlekens lag står högst...om jag inte har kärleken,vad hjälper det då att jag har det jobb som alla anser vara det bästa, den relation som borde vara nog, det äktenskap som jag avsåg att bevara o s v...det är inte längre kärlek när uppoffringen och plikten kväser den levande människan.
Det är påskvecka. Igår var det palmsöndag. Jesus red in i Jerusalem, väl medveten om att han snart skulle dö för kärleken. Jag önskar av hela mitt hjärta att mänskligheten tar kärleken på högsta allvar...Det är det ju det enda som ger mening!
Låt oss följa honom i den trofasta vandringen...det är i hans fotspår vi ser uppståndelseljus!

onsdag 13 april 2011

Att förverkliga Självet

Idag stängde jag galleriet städade och plockade
overkligt - fastän så VERKLIGA, levande dagar plockas ihop
sålda tavlor ska till sina nya ägare
det svåra att släppa taget är övervunnet
nu glädjer jag mig över de nya hem min alster får
Gläder mig så, så mycket över att jag känner alla köpare
det är som att anförtro mitt inre till dem
och nu veta att tavlorna är i trygga händer.
Känner att jag förverkligat något av mitt djupaste syfte
blivit till i en ny dimension.
Rörd

Barnsligt kanske men ljuvligt att få vara känslosam.
Känner mig så tacksam
Igår bestämde vi att bygga om vår smedslänga till galleri
Nästa vår blir vernissage och utställning här i vår underbara miljö

Ny tid
Ny jord
Ny himmel
Nya steg

Ödmjuka tårar
känner mig benådad - lever min Hannah

Packar
saknar kanske tiden att smälta och bara jubla matt...

Imorgon bitti reser jag till Finland för att hålla retreat
och fastän det känns svårt att packa så vet jag att det är Guds perfektion att nu, tillsammans med underbara människor ge några dagar helt till Gud

Det finns ett varmt välkomnade i luften

Jag bara vet att det kommer att bli sällsamma dagar
som en fortsättning och en fördjupning på all nåd jag har upplevt

Gud gav mig allt..
nu ger jag mig tillbaka till Gud...
Överlåtelsens kretslopp..
Tack...
Tack...
Tack...

tisdag 12 april 2011

Tidens väv

Tiden spinner guldtrådar mellan då, nu och evigheten
Väver sin väv
binder samman i kärleks förbund
Tiden återkommer
Finns här

Idag blev något i väven sammanvävt
flätades samman i förtrolighet
möte - ett så starkt möte -
en kvinna och jag som längtat efter detta ögonblick
helade i varandras blickar

Tidens trådar och i vävens mitt ett guldfärgat kors

"Min kropp för dig utgiven, mitt blod för dig utgjutet"

En gång samma lidande
en gång samma död
och nu uppståndelsens ljus i våra blickar
himmelsfärd i hjärtat

Kristi liv lever i varje efterlängtat möte
i varje utsträckt hand
helande i det som blir helt
heligt i det som helats..

Passionstiden väntar...
påskens ljus skymtade fram idag.

Jag sjunger mitt tack... Kära R, tack för att du kom!

måndag 11 april 2011

Leva livet fullödigt

Idag är det lite färre besök, måndag..

Jag hinner sitta här bland mina tavlor och tar in att det har hänt och händer..

Så minns jag plötsligt att jag 1984 lovade mig själv att leva fullödigt.
Min far dog hastigt strax innan sin femtiosjätte födelsedag
Rycktes bort just när han tänkte börja leva..
som han så ofta sade i väntan på sin pension.
Jag lovade mig att inte skjuta på livet vad än priset
skulle bli
Det blev turbulenta år
ville leva först fort för det kunde ta slut
sedan långsamt
för att så bli fridfullt
livfullt
kreativt
sant
äkta

Så slog det mig medan jag satt här idag
- att min nästa födelsedag är den femtiosjätte!
Så känner jag plöstligt pappas närvaro
och jag vill dedikera min utställning lite till honom.

Kära Pappa, du lärde mig leva genom din hastiga bortgång...
Jag har förverkligat en dröm här dessa dagar...

Kan bara tacka Gud för livet...
Tack för alla födslovåndor som brister ut i tacksägelsens jubel...
Snart 56 och livet har börjat
- eller börjat på nytt
- eller blomstrar på nytt och i buketten finns hela mitt liv!

Lev, lev.. sjunger varje ros!

söndag 10 april 2011

Underbar helg

Tack alla underbara som kom till vernissage och idag söndag!
Jag har njutit
Jag har njutit
Honung har flutit i själens alla källsprång och bäckar
Ljuvligt roligt
Bubbel och skratt
Fantastisk känsla att följa blickar och hjärtan som intagit mina bilder
Jag är evigt tacksam så fantastiskt roligt..

Nåd, bara nåd...
Allt till hans ära!
Amen

torsdag 7 april 2011

Det blåser stormvindar

Det blåser stormvindar
fångad i vindens rörelser

varje natt

som idag...
Crescendot är nära
Hisnande

Spännande

Kom ihåg-listorna prasslar

mellan nattens drömmar

På något vis vill jag storma tiden
så att jag är där
och sedan stoppa den

och bara njuta

Snart slår dörrarna upp

för hjärtliga möten

betraktelser

mousserande vin

glada skratt

tecken som bevis för att jag finns

lever och skapar.


Jag vill storma tiden som vinden gör ikväll

och bortom allt vara stilla i anden


Välkomna på lördag - och på söndag - och måndag, tisdag och onsdag - alla fina som meddelat att ni tänker besöka Galleriet, och alla som överraskar med ett besök.

tisdag 5 april 2011

Leva i världen men inte av världen....

Vernissaget närmar sig i en märklig blandning av bävan och iver.
Nattens sömn är ytlig, vaknar om och om igen, med ett "måste komma ihåg...".

Hela mitt jag förbereder sig både kropp, själ och ande - fastän på helt olika vis.
Runt omkring ropar vänliga människor: "du måste, du borde..du kan.. -gör si - gör så...".
Jag vet att alla menar väl, ändå värjer jag mig.

Det finns så mycket världsligt jag kan göra.
Framgångens, popularitetens och inflytandets möjligheter - men också frestelser dansar sin ljus- och skuggdans runt de jag skapat...
Men jag - själva jag, mitt innersta..vill bara förmedla något, inspirera, glädja och väcka hopp. Ändå måste jag sätta prislappar på mina tavlor och skicka fakturor med mina Cd:skivor.
I allt det krassa, men förstås ändå nödvändiga, kvider jag...och våndas.

Det är svårt att sätta en prislapp på det jag lagt ner min själ i....
Det kanske inte går att tro, men sälja är inte det viktigaste för mig.
Men att en enda människa, som tappat hoppet, finner det igen genom en text, en bok eller en bild jag har skapat - det är den största belöningen för mig.
Låter det nobelt?
Ja, kanske...men sanningen är att jag i det ögonblicket samtidigt får ett alldeles mänskligt, efterlängtat erkännande.
Och visst vore det väl häftigt att kunna leva på författar- och konstnärsskap - det är också sant! Men inte till priset av att bli en månglare...
Inte till priset av att behöva spendera massor med tid för att marknadsföra mig via facebook, Youtube och Gud vet alla sajter som finns...
Inte till priset av att förlora min själ i en kommersiell värld där mitt skapande till sist bara är en opersonlig produkt...
Och som någon sade idag när jag "beklagade" mig: "Men, vill du verkligen bli allas....?" (utifrån tanken om att få större spridning på mina bidrag).
Nej, jag vill inte bli allas - jag vill tillhöra Gud...och vara en bland alla!

fredag 1 april 2011

Överflöd

Tack alla kära som samlades förra helgen till dagarna "på kurs", på Berget. All den goda responsen finns att läsa på min hemsida i "Gästboken"...

Jag vandrar i överflöd dessa dagar - i allt som händer av kursens och cd:ns frukter och den kommande vernissagen och jag känner så starkt:

"Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader (Den Store Jag Är), hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." (Jak 1:17)

Allt är i sin ordning - allt är - ÄR...bara är i överflöd.