torsdag 31 mars 2011

Kärleksrespons

De första respons:erna har kommit på CD:n... Jag håller ödmjukt stolt "babyn" i min famn och tar emot den fina responsen... lycklig - skapelsen, intentionen och önskan möts av förståelse. Jag andas ut som på sjunde dagen... Här är några fina kommentarer:
-"Tack Carin, för en jättefin CD! Gör så gott i själen nu när jag ska föda barn vilken dag som helst..Kärlek i mängder till dig! /Beatrisa"

-"Så gott att lyssna till - när man ropar får man svar - jag var fast i en jämförelse som hette duga. Tack, tack! /Lisbeth"
-"Carin, du är underbar!! Fantastiskt fint smakprov!! Mycket tänkvärt, väldigt fina ord och så din milda, mjuka röst. Du är fantastisk!! Kram på dig / Carol"

-"Tack Carin! Jag har just nu lyssnat på spår 1 på cd:n. Det var som att vara på S:t Davidsgården. Mjukt, fint, lugnande. Det var underbart! Tack! / Kramar från Berit"
-"I gryningen har jag lyssnat och lyssnat till hälsningen och plockat mina björnhudar fram och tillbaka...förkrossande fint, Carin. Tack, tack!! /Tina"
-"Detta är precis vad jag behöver just nu. Tack! / Elisabeth"

-"Så vackert och en så vacker röst du har, Carin. Som en själslig och även konkret smekning. Du är dig så lik och din text, ditt sätt att läsa och gestalta är Ett och Helt. Vad du är igång och skapar! Fantastisk konstnärlighet sprungen ur djupaste avsikt och källa. //Gunnel"

- "Blev mycket berörd av smakprovet! Behövde just det idag! //Gunnel"

-"Sååå roligt att höra din fina röst! //Lars"

- "Helt underbar, vad duktigt du är. //Agneta"
- "Lyssnade till din cd - blev verkligen djupt berörd av dina ord./Karolin"

-"Tack Carin, för att du vågar vara unik. Klart det blev ett underbart spår efter dina födslovåndor. Om det är tillåtet att jämföra så kan man ställa födslovåndans relativt korta lidande i förhållande till den långvariga glädje du bjuder på. En förlossning måste vara en oerhört smärtsam upplevelse också när vi föds. Vi är säkert övertygade om att vi skall dö men jämfört med ett långt liv är det ett kort, övergående lidande. Denna cd kommer att frigöra människor långt efter att du själv gått in i den stora glädjen. //Anders W"

-"Svårt att hitta ord, det mer än tycka om. Det var verkligen underbart att lyssna till. Så tack för att du låter dig användas till att förmedla så vackra ord, men också det som finns bortom alla ord, som för mig kändes som ljuvlig Gudsnärvaro och förnimmelse av ovillkorlig kärlek. Berörde mig i djupa skikt och jag kände mitt hjärtas gensvar i samklang med dessa himmelska toner! //Lena"
- "Jag lyssnade med glädje och känner mig styrkt i att 'sjunga min egen sång och dansa min egen dans'. //PTS"

-"Det kändes verkligen underbart att lyssna - jag kände innerlig glädje och hopp att växa medan du talade. // Sussi"

-"Kära Carin, ojämförligt underbar är vad du är! // Carina"

- "Tack för den oändligt fina "Själsängelns tal". Så många tröstande och stödjande ord....glädjetårar kom....Jag mår ju bra oftast.. med den här cd:n känns det som om jag är extra bra rustad om Gud tycker det är dags för en ny vandring ner i underjorden...som att ha en livboj med mig framöver i livet." //SB

- "Carin, Tack kära du för din underbara cd..med fina texter till stämningsfull musik. Texter som inrymmer så mycket, och som blir till andakt i mitt hem. Fint att få höra din röst, du läser med stor inlevelse som berör. Jag liksom upplever din närvaro, orden, texterna - kommer nära inpå och går rakt in i hjärtat. /Britt

TACK ÄLSKADE VÄNNER FÖR ATT NI ÖPPNADE ERA HJÄRTAN FÖR BUDSKAPET, MÅ NI NU LYSSNA LIKA KÄRLEKSFULLT - som ni gav respons - PÅ ER EGEN SJÄLSÄNGEL!! Kram fr Carin

tisdag 29 mars 2011

CD:n har kommit!!


Oh, idag kom leveransen med Cd-skivorna.

Andäktigt packade jag upp och höll den första i min hand..

Märkligt rörande känsla..

som jag också upplevde när jag i helgen för första gången spelade upp två spår för kvinnogruppen på Berget.

Det är en sak att skapa, spela in och låta de närmaste lyssna -

en helt annan att finnas med när utomstående tar emot de första tonerna och orden.

Mäktigt, rörande, obeskrivligt, nästan overkligt fastän någonstans mer verkligt än så mycket annat.

Idag har jag postat alla förbeställda - så inom de närmaste dagarna anländer den.

Det är som att skicka något dyrbart ut i världen...och fastän jag inte längre har någon som helst möjlighet att påverka vad som sker med Cd:n - dess budskap och väsen - när den lämnat min hand - så önskar jag att jag kunde säga:


- I den lilla asken ligger hela mitt hjärtas kärlek formulerad...lyssna varsamt...den är till dig!

Tack för att du som har beställt...hoppas du blir inspirerad och känner hur stor Alltets kärlek är!!

måndag 28 mars 2011

Obeskrivligt vackert


Tack alla vackra, kloka, kärleksfulla, kraftfulla och ljuvliga kvinnor - för en obeskrivligt nåderik och vacker helg!

Så mycket skönhet- så mycket skratt - så många tårar av berördhet - så mycket helande - så många änglaröster - så mycket dans - så mycket visdom

Vi lyssnade på vårt innersta - tog helig diktamen - delade ljus och skuggor - dansade med Allt som Är - och med varandra i helig cirkeldans

Skrattade och grät igen - famnar av kärlek - famnar av barmhärtighet änglar på jorden

Tack för allt - minns att du har allt inom dig!

Fotot är från lördag kvällens cirkeldans - Tack kära Lena för att du ledde oss så fint i dansen! Tack Tina för att du fotograferade!

onsdag 23 mars 2011

På väg

Jag reser imorgon
Tolv kvinnor är också på väg
Jag har lyssnat
tagit emot dem i mitt hjärta
Jag har lyssnat
till den milda Röst som vägleder
och visar mig vad som ska ske
Jag är redo
Reser
som tolv kvinnor
för att ge utrymme till Själsänglars tal
till Andens milda handledning
för att ge möjlighet att upptäcka vad som hindrar
i skugglandets dalgångar.
Jag reser
ödmjuk inför varje ovetandes ögonblick
som redan står skriven i tiden.

Jag reser öppen.

Dagar på Berget fram till söndag.
Årets enda kurs jag ger just på Berget
Det känns lite extra speciellt därför.

tisdag 22 mars 2011

Gryningssång

I natt hade jag en sådan där speciell natt
en av de nätter när jag upplever Närvaron så tydligt
Budskap
Insikter
Drömmar
Minnen
Som en helande flod
och samtidigt många vakna timmar
som något i mig stundom har svårt att fördra med
fastän jag vet av erfarenhet att rikedomen är större än tröttheten

Så tidigt, tidigt - just när solen anmälde sig var jag vaken
och hörde fågelkvitter
Det rörde mig så djupt på ett outgrundligt sätt
Som om livet kom tillbaka
och samtidigt minns jag en sång med texten
"why do the birds keep on singing.. -
Det är en fråga jag ofta bär med mig
eller en förundran snarare
att trots katastrofer och sorger går livet vidare
Gudsmedvetandet är en ständigt reparerande, återuppbyggande och helande kraft
mot alla odds
trots allt
så sjunger fåglarna igen
och vi reser oss efter våra fall
efter att vi har sänkts av någon orsak
För vi är här
för att Gud också är här

Gud är aldrig långt borta
i Guds värld finns ingen distans
I natt kom något tillbaka
som känts långt bort en stund
Det har varit tyst i min själ
men vid gryningen stämde min själ in i fågelsången

Det finns liv efter detta - här och nu!

torsdag 17 mars 2011

Försakelse

Det vilar ett stilla allvar i mitt hjärta
Följer det japanska folket vid varje nyhetssändning
Rörs till tårar av deras mod
men allra mest av deras "villighet" att samarbeta med det oundvikliga och att försaka
En familj har packat en enda stor, silvrig väska
Ett spädbarn på armen
en tös vid handen....
"Vi vet inte om vi någonsin kan komma tillbaka"
De lämnar hem och jobb...
lämnar allt de äger, utom det som går att packa i en väska
för livet
för livet
för att sätta barnen i säkerhet
för livet
för livet
Allt detta medan jag ännu klamrar mig fast vid någon daglig rutin
medan jag ännu undrar om jag ens kan förmå mig att sälja en tavla...
medan jag har svårt att ge upp en tanke...
Och jag rörs till tårar när familjen vandrar ut ur bilden...
vart tar de vägen?
Jag känner ödmjukhet
på sätt och vis "avund"...
förstå mig rätt
Jag kan aldrig meditera mig till den totala överlåtelsen
jag kan aldrig helt förstå försakelse förrän jag måste släppa taget
- det käraste, det jag håller för viktigt, det jag tror är jag..
Så "avunden" är mitt i allt det katastrofala som sker
en slags förnimmelse av att det totalt avskalade ändå är heligt...
heligt mitt i den onämnbara smärtan
Försakelse
Livet är en träning i kärlek och att släppa taget, som Lilla Thérèse sade...
Jag tycker jag har släppt så mycket i mitt liv
men när jag ser familjen gå förbi mig på TV-skärmen
så inser jag att jag ännu inte försakat så mycket...
Jag högaktar dem och instinktivt vill jag buga mig på japanskt vis...i vördnad inför dem
ödmjuk
ödmjuk
Herre, ta ifrån mig allt som hindrar mig att vara helt din....oh, det är en modig bön...jag känner det mer än någonsin i mitt väsen...
hjälp mig att be den med hela mitt hjärta...hjälp mig att våga mig själv och Livet så reservationslöst...

tisdag 15 mars 2011

En unge i minuten

Jag älskar att titta på TV-program om förlossningar.
Igår var det "En unge i minuten"...
Värken, våndorna, stånkandet, smärtorna, hopplöshten....gråten
som efter den sista, oöverstigliga krystvärken genast förbyts i glädjetårar.
Ett barn är fött....
Glömd är smärtan...
Glömd är svordomarna och missmodet...
Lyckan och tacksamheten tar vid..
förstås när det får gå bra, som det ju ändå mirakulöst ofta gör.

Sedan får den lille på sig sina första små kläder..
igår fick en liten pojke med mycket hår en liten toppluva för att inte bli kall...

så söta, så söta små nyfödd, skrynkliga av förlossningens kamp...
och jag gråter alltid.

Min man undrar lite varför jag väljer att se programmen.
Fertiliteten är ju ett minne blott...
Men nej, det är inte därför. Jag vill faktiskt inte ha fler barn...
Men det är något så obeskrivligt vackert i födandet och att bli född
som fullständigt absorberar mig.

Igår skrev Anders W också en fin kommentar om just födslovåndorna runt CD:n.
Och idag har min "baby" fått kläder.
Omslaget är klart och nu har allt gått till tryck (se inlägget nedan).
Snart skrivs "vi ut"...
ut till världen...
Några har redan kikat och lyssnat och sänt gratulationer.
Fantastisk respons! Så rörande!
Tack för allt.

Min mailbox var helt fullproppade igår av alla mp3-filer och pdf-filer som rörde den lilla "nya" skapelsen. Så jag förstår idag att en viss mängd post blivit avvisad.
Har du försökt maila och fått retur så vet att nu är mailboxen tom igen!
Posten går fram till mig igen.


Nu börjar nästa kapitel av mitt liv...
och jag är bara helt full av tacksamhet - ödmjuk och lättad...

Nu kan jag inte göra mer...nu börjar denna lilla skapelses egna liv.

I dina händer Herre, lämnar jag min ande! Det är en sådan dag!

Överlåten
Överlåten

måndag 14 mars 2011

Ett smakprov



Nu kan du lyssna på lite av ett spår från min Cd: "Själsängelns tal"

Gå till www.conspirito.se under "Aktuellt" eller under "Bokshopen" sid 5 CD! Klicka på "Lyssna" och så kan du öppna (alt spara ner) en del av spår 7: "Ojämförligt underbar"

Hoppas du kommer att tycka om det du får höra....

torsdag 10 mars 2011

Ensamhetens och enhetens paradox

Mänsklighetens, kanske största, dilemma är att vi inte litar på oss själva.
Vi har inte lärt oss att vila i vår egen visdom som finns där inpräglad i vår kropp; vårt tempel.
Det är en visdom där Alltets (Guds) medvetande och vårt eget överlappar varandra likt en mandorla...bildar ett "ett". Ett "kosmiskt-jordiskt Ett", vars resonans ljuder i vår kropp - inte i vårt intellekt som till största del har kidnappats av vårt "icke-jags" alla adopterade villkor för framgång, inflytande och andras gillande i världen. Utan det "Ett" i vars klang - i den ton som ljuder av vår alldeles unika och egna, inkarnerade livsvisdom.

Behöver vi då inte varandra? Behöver vi då inte religion, filosofier, vetenskap etc - det vill säga behöver vi inte relationen till andras tolkningar av Allt som Är?
Jo, men kanske inte av de skäl vi tror. Vi behöver det som speglar - som "speglande möten" som hjälper oss att definiera - särskilja - oss själva. Som för att lyssna till hur andras tolkningar/beteenden/teorier m m skapar en resonans i vår kropp...slår an en ton som hjälper oss att urskilja oss själva - men inte regera över oss.
En annan människa, reilgion, filosofier är som livlinor...det ger oss, så länge vi inte litar på vårt eget tempel och fordon i livet - en slags grund och stabilitet. En slags känsla av att det finns någon sanning att hålla sig till.
Med detta inte sagt att allt en annan människa/religion/filosofi/vetenskap etc är fel, absolut inte. Vi ska inte spola ut ungen med badvattnet. Men när något annat blir överordnat "Guds rike inom oss" - då är vi satta ur funktion s a s.
Att "koppla bort" kroppen från anden är som att ta ut startnyckeln ur en motor och säga: "åk!" Att säga "du är vad du tänker" är som att vrida loss huvudet, ställa ner det på marken och säga: "gå"..

Mina koncept (de jag anammat eller skapat själv) kan aldrig vara sanningen om mig! De du anammat är heller aldrig hela sanningen om dig! Det bara är inte det!
De må verka vara till hjälp...men till vad?
Början på ett verkligt liv är inte enligt ett koncept - Det är att djupt, djupt, djupt acceptera den kropp, själ och ande vi fått att vandra i på denna jord. Livet börjar på riktigt när vi lär oss att helt lita på den kropp - det fordon - vi fått att bo/röra oss i. På ett paradoxalt sätt så börjar livet när vi fullt ut kan acceptera vår ensamhet. Det vill säga "den ensamhet som det innebär att vara unik" - och att leva sitt unika väsen i enhet med andra. Det är först då som livet kan vara den tillfredställelse och njutning som det är menat att vara.

Så för mig innebär det att med ömsint, icke-dömande uppmärksamhet lägga märke till och avslöja hur jag skapar min egen själsliga misär - och hur jag också kan frigöra mig från den.
Så snart jag känner ilska, avund, nedstämdhet, frustration, bitterhet, håglöshet, förakt eller en känsla av att inte räcka till, vara fel...o s v så stannar jag upp och andas...Andas och använder andningen som ett innerligt sätt att avslöja mitt icke-jags destruktiva tendens att förleda mig bort från "den jag är" - med de destruktiva tankar som oftast är orsak till - och resulterar i - någon av de ovan nämnda känslorna. De är oftast ett tecken på att jag i den stunden, inte accepterar mina givna livsvillkor, mina gåvor och den "avgränsade" potential och personlighet som är min. Det är stunder när jag ser min avgränsning (särart) som en begränsning - och det är de stunder mitt icke-jag tjutande eller illmarigt deklarerar att jag borde vara något mer - eller mindre - än det jag är: mer si eller så, mindre si eller så.
Det är stunderna när jag inte accepterar vad min naturliga instinkt (kroppens språk) och vad min intuition (min andes språk) säger till min själ/personlighet - men där personligheten istället regeras av mitt icke-jags alla falska överlevnadsstrategier och tolkningar som villkorat mitt liv.
Men det är likväl stunderna då jag stannar upp och ömsint påminner mig om att andas - och det är alltid ett medvetet val att återvända till templet - till altaret i mitt innersta - där min ande och Anden är Ett.

Det är bara därifrån jag kan gå vidare som jag...och det är där jag finner den acceptans som inte på något sätt är ett uppgivet tillstånd, inte resignation - utan den acceptans som är "levande vatten" - ett flöde av det jag som är, som kan utifrån det jag är rustad med och för.
Det är den plats där "vägen, sanningen och livet" är du, för att du är Ett med vad som är själva vägen, sanningen och livet. Ett flöde av liv och rörelse, ett källsprång av kärlek och kreativitet.
Den heliga Graalen...att leva min egen signatur, att du lever din egen signatur...
Det är vad som för vår hängivenhet till vår egen unika perfektion och det är det som kan frigöra oss till den njutning, de möjligheter och den förundran som medvetenhet ÄR.

Världen väntar på ditt unika uttryck...
Det är att blomstra igen...
att sant blomstra igen..

Tiden på jorden är vad vi fått att vandra dit vi "måste" gå för att nå vårt unika uttryck i det liv som ÄR kreativitet.
Det mest kreativa vi kan göra i vårt liv är att leva i och genom vår ande och kropp - att våga följa den dit den ska - och inte nödvändigtvis dit andra tycker att vi borde gå...

Det är konst - det är levnadskonst
Att utifrån den fria viljan - inte i överdriven anpassning och inte som en protest - men i fri och ledig, avspänd vilja följa den instinkt och intution som är vår egen - på riktigt.
Det är vad som egentligen är spännande i livet - att börja leva sin del av den extraordinära mångfald som är Skapelsens skatt.

Ha en underbart unik dag, som den unika, underbara människa du är! Bara märk - och njut av - dig som unik bland alla de du möter, som också är unika!

tisdag 8 mars 2011

Våg av högre medvetande

Hör vågen, hur den rullar fram över kosmos hav
Nytt medvetande
av Enhet
rullar in mot vår själs strand
Spring inte
Det är kärlekens våg
Låt dig översköljas
genomströmmas
av den högsta vågen
som någonsin nått våra själars land

Lyssna
hör hur "djup ropar till djup"
mörker möter mörker
ljus möter ljus
Allt blir ett
I kärlekens högsta frekvens.
Lyssna
vågen rullar fram över det kosmiska havet
söker själens strand
i natt.

måndag 7 mars 2011

Livets källa


Andas..andas medvetet..
Allt är i sin ordning
Släpp taget
kampen du utkämpar
tillhör dig inte
den är tankens..
Andas..andas medvetet
andas tills du når fram
till sanningen...


"Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus." (Ps 36:10)


Nya världar väntar nu
bortom tankens gravkammare
I den rena, nakna existensen,
i din kropp
bara andas dig dit
andas anden
du
en del av Allt som Är


Fridfullt levande liv.

söndag 6 mars 2011

Liten påminnelse

Kära, kära
har du glömt vem du är idag?
Har du gått vilse bland illusioner?

Kära, ge mig din hand
Låt mig föra dig hem
för jag ser dig
och jag vet vem du är

Kom, låt oss återvända till sanningen
Låt mig varsamt föra dig genom tvivlets sankmarker
genom tårarnas dimma
och genom glömskans dunkla dalgångar
tillbaka till ljuset.

För när du tvivlar tror jag åt dig
När du känner hopplöshet hoppas jag åt dig
När du är tömd älskar jag åt dig
tills du minns igen.

Att du är skapad ur orubblig övertygelse
Att du blev till i jublande hopp
Att du är omsluten av översvallande kärlek

och att jag alltid, alltid ser dig
som ett kosmiskt bönesvar
och som jordens sälta....

en hälsning från Allt som Är

fredag 4 mars 2011

Förlossning

Långsamt, steg för steg, föds nu Cd:n. Idag kom de första, av ljudteknikern, färdigmixade spåren via länk.
Det är en speciell känsla - jag håller andan...och andas...känner efter i min kropp. Den vet när uttrycket stämmer med min själ och inte...
Hjärnan surrar oroligt först: "tänk om känslan jag hade inte längre infinner sig, tänk om allt var inbillning?!
- men i hela min kropp vilar lugnet...det jag hör är gott. Och mitt hjärta jublar..

Det är som om den närmast surrealistiska upplevelsen av dagarna i Bollnäs-studion nu sakta tar sig fram till min verklighet...föds...långsamt...spår för spår blir de meditativa texterna och de finstämda gitarrtonerna sant levande - en del av mig fastän ändå sitt eget väsen...har sin egen själ som ett källsprång ur kärlekens gömma..

Håll utkik, jag väntar på det spår som jag vill länka till bloggen som smakprov.

Ha en gudomligt skön helg!

torsdag 3 mars 2011

Ljuset som sänds


Denna underbara bild, detta vackra bevis på viktigt medvetandeskifte som sker just nu i vår värld, fångade en lika underbar människa och vän nyligen - och hon gav den till mig.

"Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg
och till din boning
så att jag får komma till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd,
och tacka dig till lyrans klang,
Gud, min Gud."
(Ps 43:3-4)

Det sker...det sker nu.
Människor genomströmmas av ljus
förvandling pågår.
Tiden är kommen där ingen själ skall regera över någon annan själ...
Se bara vad som händer i Arabvärlden.
Dikaturer faller....människan reser sig - mot bestämmelsens frihet.
Kärlek, kärlek...mörkret kan inte segra över ljuset.
Ljus och sanning leder oss...
Underbar är tiden, underbar är nåden.
Om än skiftet blir smärtsamt så segrar kärleken - det kan vi vara förvissade om.

Fotot togs i Stockholm 14/2 2011. Tack kära K!!

tisdag 1 mars 2011

Vardag igen


Jag kom plötsligt att tänka på en dokumentär jag såg för en tid sedan. En av männen som överlevde en flygkrasch i Sydamerika berättade om sin upplevelse. Deras plan störtade bland bergen.

De överlevde mot alla odds trots att alla var övertygade om att de var döda. Man hade i hans hemby också haft "begravning" för honom.
Så kom det sig att han och en kamrat, i lågskor vandrade över de snöklädda bergskedjorna och kunde till sist kalla på hjälp - och så småningom därför återvända hem. Där hade hans far (om jag minns rätt) hunnit gifta om sig och mannens hund hade ny "husse" o s v - livet hade liksom blivit vardag igen, trots att hans liv var totalt förändrat. För honom var det en märklig upplevelse, självfallet!
När reporten frågade vad han mest av allt lärt av händelsen sade han: "Även om du dör, fortsätter livet för dina nära och kära. Livet fortsätter bara. Allt är liksom inte så märkvärdigt som man tror."

Det kändes först lite vemodigt och tragiskt att höra honom säga det, men strax infann sig också en slags befrielse. Ofta tror vi ju att också det vi gör (eller inte gör) kommer att drabba andra människor på ett livsavgörande på sätt...För allt i världen vill vi inte såra någon, svika någon eller på annat sätt "ställa till det" för vi tror att det kommer att göra outplånliga intryck och skada på ett oreparabelt sätt.

Och självklart ska vi inte bli slarviga och oempatiska - men det fanns ändå något vist i det mannen sade: "livet går vidare" - ibland ställer vi oss lite för mycket i centrum och tror att allt vi gör får större konsekvenser i andras liv än det får. Ibland kan vi till och med försöka styra andras öde och bestämmelse genom överdriven hänsyn och anpassning.
Det är liksom inte alltid bra att "överbeskydda" andra...med överdriven hänsyn och välmening.
Vi har också vår egen väg att gå, även om jag inte heller tror på ett överdrivet "I did it my way" på bekostnad av alla andra och gemenskaper.

Men livet går vidare...och någonstans har vi ändå en plikt att vara vårt eget hjärta troget - det är liksom en sund egoism i det.
Och så är det också med märkvärdiga händelser i våra liv. Det blir vardag igen...det glöms bort. Räkningar måste betalas och allt återgår till det vanliga igen också efter en "extraordinär upplevelse"....

Sådan är min dag...en vanlig dag på jobbet...igen. Spåren på den lilla demo-skivan finns där, som ett avtryck i evigheten, men idag har jag betalat räkningar och skrivit fakturor och plippat på datorn. Så har jag träffat "ojämförligt underbar"* -a människor i livsviktiga samtal. (Ett spår heter: Ojämförligt Underbar!)
Allt är liksom som vanligt igen...och det är ojämförligt underbart...det också!
Tavlan har jag målat, och kanske visat förut....."De blånande bergen"
Nu längtar jag efter att fotografera vårtecken!