måndag 28 februari 2011

Dagen efter....


Att skapa
kreativitetens flöde
stunder när man helt glömmer sitt yttre jag
och bara lever i något oändligt, oskuldsfullt och sant
förbehållslös närvaro
ett mottagande och inlyssnande
som omvandlas till ett uttryck
Förundrade tog vi emot vad Gud gav
- som att föda ett barn
och räkna tår och fingrar
och möta blicken för första gången...

Rörd lyssnade min man och jag på själens "joller" när jag kom hem.
Tacksamheten var stilla...som att smyga runt ett sovande barn.

Sedan kom några vänner på besök
och jag fick erfara den spröda, sårbara känslan av att lämna ut det nyfödda.
Jag spelade ett spår av demo-skivan...
det kändes så naket
som om min själs kropp just hade förlossat ett barn
nyförlöst, öm, sårig...

Så möter jag åter en välbekant känsla, bara en bråkdelssekund - men ändå:
den som vid varje bokrelease har svept över mig
- närmast som en dödsrädsla...inför sekunderna av tystnad innan man kan se ett leende och få någon form av kärleksfull uppmuntran eller uppskattning.

"Att vara sann och naken i sitt skapande är verkligen att ge sitt liv"...tänkte jag.
Det bara är så....och eftersom det är så, så är det viktigt att vi bara gör det vi är övertygade om, annars blir detta att ge sitt liv, så meningslöst och smärtsamt. Det finns inget värre än att kompromissa med sin sanning, för framgångens sötma har då en bismak och nederlagets bitterhet är alltid värre då. Men uppskattning för det som är äkta förenar sig i all enkelhet med den kärleksflod som skapelsen steg ur och att "dö" för vår övertygelse känns ändå, om än det är smärtsamt, som en seger i sin meningsfullhet, i sin skönhet, kärlek och sanning.

Så återigen har jag blivit påmind om att denna process väntar mig. Så snart cd:n är tryckt och klar för leverans, då är jag också "utsatt"...och detta nyförlösta "barn" (cd:n) är ännu mer utsatt, för det måste snabbt växa upp och klara sig själv, ta vägen ut i världen och jag kan inte längre skydda det med mitt hjärta.

Av någon kommer mottagandet att bli varmt och gott, hos någon annan kommer det att bara mötas av tystnad, utan kommentarer och därmed lämnas givaren (jag i detta fall) åt den fantasi som kan tolka tystnaden som begrundans, överraskningens eller avståndets tystnad - och ytterligare några andra kommer att med kroppspråk eller ord att meddela att "det inte stämde för dom", att det "var för mycket eller för lite" etc.

Men nu får jag ett par veckor för mig själv med min baby...den ligger liksom i varma filtar nära mitt bröst. Jag lyfter på filtarna ibland och kikar på denna lilla bedårande skapelse, som kanske alltid kommer att vara älskad mest av sin "mamma"...
Jag lyssnar på ett spår då och då och förundras över att den blev till...i en ganska stökig, lite schabbig nedlagd skola i en by utanför Bollnäs...
Där steg Gud ned och inspirerade oss...hittade oss långt bort i "skogen"...och lyste upp våra själar och våra hjärtan....och så skapades jungfruligt - oskuldsfullt - vad jag nu bär närmast mitt hjärta.

Ett vemod och en stilla glädje...som det alltid är när en kreativ process är över. Jag får ingenting ur händerna idag...det är liksom tomt...vem är jag nu? Förstföderska till en cd....vill bara vila, begrunda...
Som att livmodern åter drar ihop sig...tömd...och samtidigt given nytt liv...
Det är som det ska - denna stämning hör till - den vill jag inte springa ifrån genom att genast göra något nytt....det är en speciell tid.

lördag 26 februari 2011

Con Spirito - i samklang - med ande


Så var timmarna i studion - i samklang - med ande (som con spirito betyder !)...Bilden tog vi efteråt, för inte en enda gång behövde vi fundera..vi gick bara in...tystnade och väntade...och så fanns samklangen där...som jag skrev igår.

Tänkte i går kväll...att om och om igen får vi påminnelsen om att "våga dö" - och där runt hörnet finns "uppståndelsen".
Att våga dö bort från tvivlen och farhågor och i det så uppstod något som var långt över min förväntan.
Både Anders och jag överraskades av lättheten, glädjen, samspelet, flödet...

Så sov vi och lyssnade igen...skulle fler instrument läggas på? Vad skulle tas bort eller läggas till?
Nästan ingenting...Ett par snubblande ord...en inledning av toner finslipades...något biljud togs bort...men så satt vi där och kände allt det nakna, finstämda, naturliga liksom var "färdigskapat från början". Inga fler instrument, inga effekter...bara mänskligt naket..där Anders på ett suveränt sätt har fått ner Guds rymd genom sina toner...förstärkt varje ord...och tvärtom...

Så står vi här med en nästan overklig känsla...men ändå känns det så sant, så väldigt mycket mer sant. En fin, fin upplevelse att ta till mitt hjärta och begrunda, bevara och tacka för.

Tack Anders för ett speciellt möte och tack Per som mixade och fixade med ljudet...med stor trygghet och lugn.

fredag 25 februari 2011

Berusad av Kärlek

Anders (gitarristen) och jag har aldrig samarbetat förut...
men Anders har spelat på ett releasparty jag hade när jag gav ut "Silentium". Då kompade han min dotters fantastiska sång som bidrog till innerlig stämning den kvällen.
Men idag....idag flöt våra själar i samma kärleks flod...svävade på samma moln...flög i samma rymd...oh..att genom intuitiv musik, improviserat gitarrackompanjemang känna sig så förstådd är unikt. Och Anders njöt av mina texter...ömsesidig uppskattning!
Hans toner lyfte mina ord och mina ord lyfte hans toner...och Guds oändliga universum fanns där i den lilla trånga, lite mörka studion...himlen bara öppnade sig, oändligheten lät sig inte begränsas av vare sig studioväggar, postnummer, dag eller plånböcker - inte ens av att välkomsttexten på rummet mitt emot var "Welcome to Hell" (rockmusikers rum :-) ).
Den helige Anden...hjärtat...livet...kalla det vad du vill, spann som en katt hela eftermiddagen.
Lyrik i toner...extas och stillhet...allt...bara flödade.
Så fantastiskt, så oväntat underbart.
Buret av böner, buret av längtan, buret av hopp, buret av Något, Någon som tog över och bara lät allt bli....TACK, Älskade Herre över Liv...tack
Salig...det är det enda ord jag kan beskriva känslan jag har med...
Salig - så åt jag middag på hotellets restaurang..bland Bollnäsbor som har "fredag" - känner mig som om jag ramlat ner från himlen eller med himlen till jorden....
Enmansorkester spelade..och jag blev uppbjuden!! Wow...jag måste ha utstrålat något av dagens Under...
Kunde bara inte säga nej...jag är ju uppbjuden av livet självt. Så idag har jag varit i mitt flöde och sagt: Dansa med din själ..
och så har jag dansat med en Bollnäskille till ett enmansband...i vinterskor på en heltäckningsmatta....i Hälsingland. Det måste väl vara en underbar metafor av själva livet!
Tack för all omsorg och alla böner!

Be så skall du få

Alldeles nyss svarade jag på ett par kommentarer men jag vill säga ungefär detsamma här också:
Tack, kära vänner, jag är överväldigad av all den värme, kärlek, uppmuntran som kommit till mig här, via sms och t om genom telefonsamtal och mobilmeddelanden. Tack underbara ni. Det får mig att tänka: "Det måste varit det här Jesus menade när han sade: - Be så skall du få!"
Alltför ofta tillåter jag mig inte att be om något...i alla fall ber jag nog inte så ofta om något till människor.
Nu gjorde jag det....och jag får i överflöd! Och så inser jag att om än det skulle vara så att detta lilla upptåg inte når "breakeven" och "plånkan" ekar tom så har jag nog redan fått det som hela det här projektet var menat för...
att jag skulle be om stöd och få så väldigt mycket!!
Tack, tack kära...låt oss våga be mer! Eller hur!
Kram
//Carin

torsdag 24 februari 2011

Tro och tvivel


I mitt hjärtas mittpunkt bor min tro
tvivlet bor i mina tankar
Jag vet...
Tro är tillit och ro för mig...
att i tillit ta dagen, händelsen, besluten med ro.
Känna in...och återvända till mittpunkten när
tvivlets tankar vill omkullkasta tron.
Jag har mina tankar men jag är dem inte! Jag ÄR jag!

Ändå som idag...
Imorgon ska jag bege mig till Hälsingland för att spela in CD:n..
tvivlet nafsar mig i hälarna..tankarna försöker ta grepp:
"Vad ska det vara bra för? Det kostar bara pengar och du kommer med säkerhet att ha större delen av CD:skivorna lagrade under sängen? Bortkastad tid och bortkastade pengar..."

En slag dov ångest; ett obehag, som härstammar från barndomens ständiga känsla av att vara och göra fel, påminner sig idag....Min mammas varningar och hennes smärtsamma "vad var det jag sade" -bestraffande miner eller påföljder när jag hade följt min spontanitet, som förstås ibland var lyckade upptåg och ibland mindre lyckade - verkar som ett dagsfärskt minne idag.

Att leva sin egen inre auktoritet är en närmast livslång inlärningsprocess - eller process att återvinna. Vissa dagar är det lätt, andra svårare. Och de stunder som jag faller för...hemfaller till behovet att nå någon slags framgång - om så bara att ingen tycker att jag är eller gör fel - då är jag, för stunden, förlorad.
Att ingen ska tycka jag är/gör fel -betyder ju faktiskt att ALLA i så fall måste tycka jag är/gör rätt, vilket är en fullständig omöjlighet. Enkel matematik, logik! Ändå kan jag för stunden bli lurad av tanken! Är det inte fascinerande?!

Väldigt ofta säger/skriver någon till mig och berättar att mitt kristna språkbruk eller mitt "nyandliga" eller mitt poetiska eller mina åsikter eller min öppenhet - inte stämmer med deras...Det som inspirerar någon stör någon annan! Så är det ju bara..
Så det enda vi kan göra är att vara trogna oss själva. Det enda vi kan göra är att öva oss i att följa vår egen sanning...så gott som vi förmår att uppfatta Den! (Och den verkligt, djupast egna sanningen och Guds tror jag samstämmer.)
Men på något sätt måste vi våga vara ogillade för att vara fria - om än vi inte nödvändigtvis måste bli det!

Och så denna förunderliga paradox att vi ändå aldrig kan säga oss helt oberoende av varandra..men däremot kan vi förstås välja hos vilka vi vill söka stöd, uppmuntran, tilltro och råd! Och vi måste ju inte vända oss till dem som kommer att säga: "vad var det jag sade..." (:-)..

Henri Nouwen skrev i sin fina bok: "Djupt personligt" - "se till att du alltid har några att vända dig till, som förstår och tror på din kallelse och som du kan komma till trött och tvivlande och finna vila hos. Några som du kan vara helt ärlig hos och som du kan återhämta dig hos, finna ny kraft och nytt mod hos - och sedan ge dig ut i världen igen för att fullfölja dina uppdrag." (fritt citerat ur minnet.)
De orden har alltid betytt mycket för mig.

Så idag...idag sträcker jag ut min hand och säger: Kära vän - du som kanske känner i ditt hjärta att mitt val att spela in en CD med texter som vill förmedla tro, hopp och kärlek är gott - håll mig, om du har tid och energi, i dina tankar och böner...
för jag behöver det idag och i helgen!
Och till alla er som sedan länge bett om att jag skulle spela in några meditativa texter, och till er som redan förbeställt en CD, vill jag säga: innerligt tack! Det är ni som fått mig att inte avboka..! Tack att ni finns därute!

Fotot ovan tog en vän när jag höll retreat i Dalarna, Bonäs för en tid sedan. Det är ett av alla nådefulla ögonblick när jag är mitt hjärta trogen...inspirerad av en bibeltext om när Gud säger till Moses att marken där han står ÄR helig!!
Marken där vi står ÄR helig - nu är dags att minnas det!!! För mig - kanske för dig också??!!

Ha en skön helg när den kommer!

onsdag 23 februari 2011

BOKREA

Det är bokrea...har jag märkt! Så under mars ger jag 40% på "Gud som Älskare" och "Silentium - helande pågår".
Se www.conspirito.se under rubriken BOKSHOP!


tisdag 22 februari 2011

Kropp, själ och ande


Igår kväll tittade jag på Vetenskapens Värld.
Fascinerande...en forskare hade dissikerat tusentals hjärnor för att kunna avslöja var "jaget" finns..
I hjärnan, trodde han!
Jag tror inte han någonsin kommer att finna något annat än de av tanken konstruerade jagbilderna som ligger lagrade där...men inte sanningen om jaget...för det tror jag inte alls har med logiken att göra..

Jag är ingen vetenskapsman, jag har inte dissikerat tusentals hjärnor, men jag har lyssnat till tustentals hjärtan....och lyssnat till, betraktat den kropp som alla dessa hjärtan bultat i...och sett hur "ett" allt är...och hur väldigt, väldigt mycket mer kroppen betyder och vet...om än vi inte alltid förstår och/eller respekterar den. Att avskärma oss kroppen är att avskärma oss existensens alldeles naturliga intelligens...tror jag.


Sant Du


Det som är sant du är din kropps naturliga rörelse
Den tanke du inte har tänkt ut
"Aningens" lågmälda men precisa känsla
Instinkten och intuitionens harmoni
Spontanitetens rena flöde
oberoende av intellektets kalkylerande
Ett "Är" som flödar fritt
en stund före anpassning och protest
som vet innan du förhandlar bort sanningen för det du säger till dig själv
att du bör och måste för att världen ska älska dig


Det du kan bli har du alltid varit
Skatten ligger gömd i det omedvetnas oförstörda kammare
obrutet sigill
Före varje chimär av dig själv
väntar det som är sant du
urpsrunglig
heligt jordisk
ande i kropp
kropp med ande
- ett, inte tudelat
orörd mark är det som är sant du
obrukad
oförstörd
bortom tanken..
 

söndag 20 februari 2011

Och Gud såg att allt "han" gjort var gott

Söndag...
Solens dag...Guds dag...
Dagen när vi får sjunka ner i vår egen kropp och rofyllda se att skapelsen är god.
Det Gud skapat är gott...

Det är varje veckas påminnelse för oss att vi inte hör hemma i våra tankar...
utan i vår kropp, vilande, lyssnande, rofyllda konstaterande att Guds skapelse är i sin ordning
om vi bara, bara återvänder till vårt eget ursprungliga vara...
att vara...
att vara ande i kropp...
i den kropp vi färdas i och som i sitt väsen är en länk mellan himmel och jord..

söndag, dagen i veckan, menad åt tacksam förundran...
stillhet...att andas livet...vara livet...
komma hem.
Älska

Kyrkklockornas djupaste mening "hemkallad"...

inte till en byggnad, inte främst till en institution - men till kropp och själ..
fristad från intellektets spekulativa sfär..
hemkallad till varat...
till ande i kropp...
hemma....

Söndag - vilodag...utgångspunkt för nästa vecka, nästa skapande period.
Lämna aldrig söndagens atmosfär..
den där du vilar bortom tanken....bortom varje vilseledande tanke...
vilar i din kropp
älskande
så som Gud vilar i sin skapelse
och genom evigheten i kärlek viskar
"och se det är gott..."

Bilden: Sir Fredric Leighton "Idyll"
(bild i inlaga till min bok "Gud som Älskare")

torsdag 17 februari 2011

Räcka till

Kärlekens Gud,
själsängelns gode diktator
ägare över mitt hjärta
använder min sargadhet för att skapa skönhet
och tar min ofullkomlighet till som redskap för sina syften
brukar mina synder för att visa nådens flöden
nyttjar all min historia, varje levd timme för att teckna bestämmelsens kraft
använder varje fälld tår i mitt liv som medkänslans budbärare
gör mitt mörker till ljusets bakgrund
och min avgrund till en bro mot himlen

brukad...
vi räcker till genom våra levda liv..
vi uppfyller vår tjänst genom att vara människa
i kropp, kött och blod
här..
här...inte uppflugna i vårt intellekt, men här...på riktigt...
nakna...
i brustenheten lyser helheten stark.

onsdag 16 februari 2011

Kvällen är sen

Ett månvarv har gått
och på himlen bländar månen
skarpt återsken
magiskt
kraftfullt

Det är som hela mitt jag dras mot skenet
mångalen...
månvis

igenkännande
vi är här för att reflektera ljuset
det är inte galenskap
det är själva syftet

Inatt blir jag påmind igen
blir liksom lika fylld av ljus som månen
Det bara är så....sådana här nätter

Som om själva livet koncentrerar sig
lyfter
och jag gör inte längre motstånd
utan reser dit mitt medvetande för mig

Förr trodde jag att det fanns faror och mörker
men inte längre
idag - i natt och alltid är jag fri att röra mig på alla dimensioner
för allt är
ÄR
kärlek och ljus
något annat finns inte
annat än i illusionerna...

Jag håller mig till verkligheten när jag reser...
där kärlek är finns inte rädsla...

Seglar...
seglar...allt är så stort och vidunderligt!

tisdag 15 februari 2011

Alla hjärtans dag och därefter

Hör du kärleken längta i ditt hjärta?
Känner du ömheten som söker dig oupphörligen?
Ser du ängeln som står vid din dörr?
Förnimmer du Alltings ro - och tystnadens trygga ande?
Här och nu..
Allting är bara kärlek...
Andas...
Allting är bara kärlek...
Se
Allting är bara kärlek...
som vill bli till genom dig...

Det är hög tid - i världen - att ta Kärleken på djupaste allvar.
Det är förunderligt att vi, människor, så ofta frågar oss varför livet inte fungerar, varför ondska finns, varför konflikter uppstår...allt medan förakt, kritik, anklagelser och fördömanden blandar sig med funderingen och förtvivlan..
Dalai Lama sade en gång: "Världsfreden börjar inom oss"...vår djupaste skyldighet mot oss själva är att skapa fred inom oss...omfamna de inbillade inre fienden, de inre monstren och de i vårt inre vi håller för odugliga och föra dem till ljuset.

Inre helande fungerar precis som i den biokemiska process som kallas fotosyntes: kolsyra och vatten omvandlas genom tillförsel av LJUS till kolhydrater och fritt syre i gröna växter. Motsatser och motsättningar inom oss, blir i ljuset/kärleken till något nyttigt och vi utstrålar (likt fritt syre) något som andra också kan må bra av.
Men det sker inte genom att förneka och förtränga våra inre motsättningar utan genom att , i kärlek, föra dem in i ljuset...

Bön är inte bara ett religiöst påhitt och en disciplin utan en verklig kraft - en riktning som hjälper oss att välja ljuset. Meditationens syfte är inte först och främst ett sätt att bli mer effektiv och avspänd utan ett sätt att harmonisera och ge tid för denna "psykiska biokemiska process" och förlåtelse är inte en plikt eller ett förenklat sätt att må bättre utan en sann väg till hjärtats transformation - det är en lösning på de flesta av våra problem, ty med förlåtelse kommer acceptans vilket är kärlek.
Att acceptera våra - och andras brister - betyder i detta ljus inte att vi kommer att bli utagerande och odrägliga. Att acceptera avdramatiserar och tar bort den överladdning som annars styr oss från en undanskymd plats i vårt psyke. Någon har sagt "det vi inte kommunicerar med styr oss" - så sant, så sant.
Om du förnekar en känsla av självförakt - och förakt mot andra - kommer den att styra dig mer än om du erkänner den, ser dess uppkomst och i kärlek för den till ljuset - där kommer transformationen att ske...
Om du förnekar en känsla av värdelöshet - och därmed en tendens att överskatta eller underskatta andra människor - kommer den att styra dig mer än om du erkänner den, ser dess uppkomst och i kärlek för den till ljuset - där kommer transformationen att ske.
Men sann transformation kommer inte att göra dig grandios, omnipotent eller självgod - vilket bara är den andra sidan av myntet - utan syntesen som uppstår är "ÄR" - ren, vilsam existens - som ger ro och varm utstrålning.
Alla hjärtans dag - och därefter - "Människan ska förvandlas till det hon älskar" - det är viktigt, väldigt viktigt, att notera vad vi "älskar", vad vi fäster oss vid, vad vi koncenterar oss på, vad vi ger tid och vad som upptar våra tankar...
"Älskar" du att ägna dig åt grämelser eller tacksägelse? Det är två helt olika liv!
Tack, tack...tack Gud för ännu en dag...för snöflingorna som föll som glimrande kristaller i solljuset idag.
Tack för att du gör allt för att vi ska inse att kärleken är det enda som finns - tack för att du sände sanningens Ande till vår hjälp. Gör att vi lyssnar till den...istället för att lyssna till förfalskningarna...

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans dag


"Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta..." (Höga Visan 4:9)


En enda blick...ingenting måste vi göra,
Kärleken kan ej förtjänas
den bara ÄR


Given oss som vår födslorätt
given oss likt en vattenstämpel i vårt innersta
Alltid där oberoende våra känslor,
oberoende våra tankar
den bara ÄR

När vi helt och fullt förstår oss älskade
då ligger tillvarons mening i våra hjärtan
i vårt medvetande


Alla hjärtans dag - låt det bli den högsta romantikens dag...
hör änglarna fröjdas över dig...låt jorden och allt levande fröjdas över dig...
mitt i allt som är..
är du bara älskad...


När vi helt och fullt förstår oss älskade
då faller skenjagets liv för det äkta...
för vi är älskade i allt...
och så uppdagas att allt det vi förkastade är skatter...

och att du är hel när du är helt du...med allt du är.

Då blir alla dagar hjärtats dagar...
När vi älskar vårt ljus likväl som vårt mörker
då uppstår friden...
då uppstår livet på riktigt....livet blir till...på riktigt...
det går att andas
det går att andas...
att vara...
att visa dig...
när du förstår att du är älskad!


Ha en hjärtedag för ditt sanna jag - älskvärd som du är

lördag 12 februari 2011

Min flammande själ tillhör öknen


Så här blev hon! (jag tror i alla fall tavlan är klar....)
Till Egyptiernas stora befrielsedag vill jag visa henne - "min flammande själ som tillhör öknen"!
Så berörd av det som skett i Egypten...så i tiden...nu när allt skiftar över till ett högre medvetande...
Mitt hjärta jublar och vilar trygg i den öken...som blommar igen!

fredag 11 februari 2011

Fridens grund

Inget att försvara...
att vara är den du är...
Frid..
Inget att rättfärdiga...
att äga både ljus och mörker
Frid..
Inget att dölja
naket mänsklig skapad av Gud
Frid...
veta sig älskad
brusten, ofullkomlig
Frid...
Smärtans fåror som ett stilla leende
den krossades upprättelse
Frid
att veta om sitt mörker
och välja ljuset...
Frid..
Försoningens balsam
förlåtelsen är vägen
till frid..
hjärtats frid...

Ha en vintrigt skön helg...och våren kommer en dag.

torsdag 10 februari 2011

Befrielsen

Befrielse är
när inget annat än sanningen får råda..
- när den sanning får råda som i det gömda är smärtsam...
som dansar skuggdansen i vårt inre..
det som är det dolda mökret likväl som det dolda ljuset
- allt det som enligt våra föreställningar inte får finnas...
skapar isolationens lidande...
- det är hemligheterna vi bevarar för oss själva och andra
rädslan att bli avslöjad, sedd...
"tänk om hon ser, förstår..."

isolationens lidande..
- är all den skuld och skam vi härbärgerar
över alla våra brister och misslyckanden

isolationens lidande...
- är anklagelserna mot oss själva och andra...
fördömelsens och förkastelsens syra..

isolationens lidande...
- är förnekelsens irrväg
det som gör ont finns inte...eller som vi säger är någon annans verk, kanske djävulens...

isolationens lidande..
- är den ensamma kampens utmattning...
att hålla allt och alla på avstånd för att undvika smärtan...

fastän den bara växer i isolationen...
och som dessutom värker överraskande när någons ömhet når fram..

Men spring inte, kära
för "kärleken drar fram allt som inte är kärlek..."
- så spring inte, fastän det gör ont att bli sedd...
för kärleken är det enda som kan hela det som kommer i dager.

Så som Jesus sade: "Jag har övervunnit världen..."
han övervann världen, han lagade den inte...räddade inte ens alla...
men han visade oss att själva kärleken - kärlekens medvetande - befriar oss från den annars så smärtsamma isolationen...
Han visade oss vägen ut ur alla de fängslande hemligheterna, skulden, skammen, anklagelserna och förnekelserna som skapar vårt elände. Han visade oss den gemenskap som helar och som inte lämnar oss ensamma.
Det han visade har ingenting med en speciell kyrklig inriktning/tro att göra - om än det han menar också kan finnas i ett religionsutövande - men om du är troende eller ateist är inte avgörande - det är kärleken som är avgörande!
Den kärlek som accepterar - som låter oss vara gudomliga och mänskliga...som omfamnar gåvor och brister med samma kärlek...
som accepterar att livet är ett lärande som också innehåller misstag, felsteg och "synder"...som helar i kärlek så att vi blir hela...
Som uppmuntrar oss att se - för utan att se våra tillkortakommanden kan vi inte överlåta dem till Kärleken (Gud)...
det vi förnekar kan inte förvandlas...

Det var syndabekännelsen ursprungliga mening -
inte alls att vi skulle betraktas som "fel och syndiga" -
utan att lyfta allt inför kärlekens icke-föraktande ögon,
så att vi kunde befrias från hemligheternas, skuldens, skammens, anklagelsernas och förnekelsens bojor och istället dansa, lovprisa och jubla befriade som sant andliga människor...inte genom vår felfrihet utan genom att leva sanna...äkta...i jublande tacksägelse över både de gåvor vi har (som vi så lätt också gömmer) som över de sår och brister vi har, vilka också är en del av vår kallelse.
Så minns, kära Gud jublar över dig i översvallande glädje. Lyft blicken...också alla dina misstag och felsteg har gjort dig till den erfarna, sårbara, vackra, brustna människa du är!

Minns det, kära minns det.

onsdag 9 februari 2011

Mellan himmel och jord


Som trädet
förankrad i jordens mylla
rotad i lager av tid
förbunden med det innerst innersta
Här
Nu
högrest
sträckt mot himlens skyar
öppen för anden
förenad med rymden

Där
Nu
Liv
pulserande, savande liv
stabil och spröd
med grönskans kretslopp
levande, döende, återfödd
till nya vårar

Tilliten gestaltad
i stolt närvaro
Enskild fastän inte ensam

Här
i varje årsring
för att bara leva..
leva mellan himmel och jord
mellan rot och yttersta gren...
ande..

Du och jag!
Ett vackert träd...till Guds behag.

tisdag 8 februari 2011

Allt har sin tid

En kär vän skrev ett mail som svar på gårdagens inlägg. Hon gav mig ett bibelord, som jag gläder mig åt och vill dela - tillsammans med just förvissningen att "tiden kommer för alla". Vår tidslinje ser olika ut, beroende på vår kallelse. Inget skall jämföras.
Någon annan sade till mig: "Det är orättvist, för allt verkar komma så lätt för dig, allt blir dig givet". Men så har det inte alltid varit. Mina första 28 år var tuffa...då förbereddes jag för min kallelse genom mycket smärta, ensamhet och förvirring - och mängder av "misstag" - åtminstone enligt världens mått mätt. Fram till 42 var mitt liv en djup och ofta ångestfylld resa...men rik på lärdom och insikt. Mellan 42 och 49 började en slags utplaning. Jag minns ännu första morgonen jag vaknade helt utan ångest och oro. Jag trodde jag var död, så stilla var det. Det är sant, jag tog pulsen på mig själv för att kolla att jag verkligen levde.
Och det är sedan jag passerade 50 år som livet blivit rofyllt...enkelt...själva ambitionen att "bli någon" har lagt sig till ro för att bara VARA den jag är...Jag har sjunkit ner i ett bolster av acceptans för den jag är och i det finns en självklarhet jag aldrig tidigare haft..Men inget har skett utan våndor..utan hängivenhet och villighet till ständig överlåtelse till själva Livet.. så den text jag fick vill jag dela med mig av - för den gäller oss alla. Tiden kommer...om du ännu inte tycker att tiden varit eller är! Och tiden kommer tillbaka...det grönskar igen och igen..

"Ängslas inte du åkerjord, utan jubla och gläd dig:
Herren har gjort stora verk.
Ängslas inte, ni markens djur:
utmarkens beten grönskar på nytt,
träden bär sin frukt,
fikonträdet och vinstocken ger rika skördar.

Och ni som bor på Sion,
jubla och gläds över Herren, er Gud:
han ger er regn i rätt tid,
han låter regnet falla som förr,
både höst och vår.

Så skall logarna fyllas av säd,
pressarna flöda av vin och olja.
Och jag skall gottgöra er för åren som slukades av gräshopporna,
av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna -
min stora här som jag sände mot er.

Då skall ni äta och bli mätta och prisa Herren, er Gud,
som har handlat så underbart mot er.
Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.

Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel,
att jag, Herren är Gud, jag och ingen annan.
Och aldrig mer ska mitt folk stå med skam." (Joel 2:21-27)

Och jag minns ännu ett tillfälle när jag önskade mig vara någon annan och gå en annan väg - när jag hemfallen åt jämförelser beklagade mig över mitt öde.
Då fick jag frågan: "Skulle du om du kunde, verkligen vilja byta öde med någon?"
Jag begrundade frågan och insåg ganska snart att det ville jag inte - faktiskt inte med någon när allt kom omkring. Själva frågan eller ens mitt svar var inte så viktig som den djupa förnimmelsen om att mitt liv faktiskt ÄR det liv jag ska LEVA - och att det är ur mitt livs strapatser jag blir den jag är bestämd att vara.
Allt har sin tid! Och din livsberättelse är din! Ju mer vi tillåter oss att se hur väven vävts och vilket mönster gobelängen är prydd med, desto mer kan vi se meningen med just våra egna liv - och andras - se hur meningen ligger invävd, likt guldtrådar i vägen vi vandrat, som en gåva mer än en strävan.

Ha en fin dag i tiden som omsluter dig.

måndag 7 februari 2011

Långt bort och nära

Dunkel timme
Dagen har varit långt bort från världen
nära mig själv
nära närheten
nära tiden
nära jorden
jag är i rummen
här
väldigt här
i materia
i tingen
tar fram Gud
i skönheten
ordnar och pryder
till Allt som Ärs ära...
En tavla får ram
och en plats att hänga
En dikt växer ur mitt hjärta
och får ett vitt ark att vila på
Amen
Dunklet omfamnar dagen långt bort och nära
jag bara är
idag har leva varit så enkelt....

söndag 6 februari 2011

Äntligen!




Förstod inte förrän idag hur mycket jag har saknat mina skärgårdspromenader.
Hela min själ ropade "äntligen" när jag åter - efter nästan två månaders insnöad tillvaro - begav mig ut på promenad.
"Äntligen, äntligen! - som att återvändat till Moder Jord...Guds undersköna skapelse med nyväckta ögons fröjd.
Oh, så vackert, solen som glittrar i den krossade isen vid stranden...
Och vattnet som stannat av kylan när det runnit ner för bergssidan - och ännu står stilla och väntar på befrielsen...
Jag längtar till våren..
jag längtar till alla dagar vid havet igen...
och jag gläds med denna första aning...

torsdag 3 februari 2011

Det blånande bergen

Jag har lagt upp några nymålade tavlor på min hemsida. Välkommen in till Galleriet (på www.conspirito.se) - som en försmak inför Vernissaget.
Alla tavlor kommer inte att få plats på Galleri Kompass på Östermalm - så snart måste jag börja välja, bland de färdiga plus de som ännu är under arbete.
Några kommer att stanna i min privata samling - men jag tar med glädje emot beställning på en liknande, som jag då målar bara för dig!
Här ovan är "De blånande bergen"...om några dagar kanske jag kan bjuda på en första titt på "Min flammande själ tillhör öknen" - den är jag så förälskad i (jag nämnde den här om dagen...den målade sig själv nästan....så jag står andäktig och vågar nästan inte fortsätta på den...).
Nu väntar en målarhelg!

Livet är så rikt....har du tänkt på det?
Rikt i sina många färger och former - av smärta, lycka, glädje, sorg, vemod, lust, passion, vila, tystnad, rörelse, stillhet, kamp och frid....allt, allt....som kommer och går...

onsdag 2 februari 2011

Att fasta är att ge rum för Gud

Jag "fastar"
på min fjärde vecka...
För mig är fastan att ge rum för Gud
Att avstå de begär och beroenden som det jag annars intar kan vara förknippat med.
Min kropp - men också min själ och ande jublar över rymden
Inget socker, inget mjöl, inget kött, ingen fisk eller fågel, inga andra onyttigheter...
bara frukt på morgonen, hälsodrycker på dagen och en ren, hemkokt grönsakssoppa till kvällen tillsammans med bark-te och litervis med vatten...
och jag mår så bra - känner mig så fri, så lättad så full av energi och ja, tro mig LYCKLIG!
Jag som annars, om jag sätter mig vid TV:n, somnar efter 5 minuter stirrar som en ekorre på min man vid 23.30 och undrar förvånat varför han är trött :-)
Min skärpa och intuition skärps till 200% - jag ser...jag hör...jag förnimmer utan brus, utan minsta dimma. Det är så frigörande!
Jag tror aldrig jag vill börja äta socker, pasta, bröd, godis, kött, fågel eller dricka vin igen...
Men skaldjur längtar jag efter och lite champange...

Men nu ska jag först fortsätta må så bra - så bra någon vecka till!

tisdag 1 februari 2011

Ordlös längtan


Var finns tystnaden i din vardag?
Värnar du den?


Tystnaden värnar om det heligaste i vårt inre
den skyddar oss från att dra vanära över oss själva och andra
Fridlyser
Befriar


I tystnad får allting vara
inga ord kan förminska, förstora eller förvränga
i tystnaden får vi finnas oförställda
vila utan att anstränga oss att bli förstådda
komma till ro bortom vare sig anpassning eller protester


Bara vara...låta vara...


Ur tystnad stiger fridens ande
omsluter oss med fredens bön


Så låt oss vara tysta tillsammans...så länge
att vi hinner fram till hjärtat och ser varandra
och så länge, så länge att vi sedan talar ur hjärtat...
och att orden vi säger mäklar fred...


Då får livet mening!