måndag 31 januari 2011

Själsängelns tal


Låter tanken flyga med vinden
låter tanken bli ett med anden
lyssnar efter själsängelns tal
De praktiska dagarnas frukter
gläder jag mig storligen över
jag är på plats
Den yttre samling
har samlat mitt inre
Lyfter blicken från tangentbordet
skådar ut över "vår" mark

Ljuset...det efterlängtade ljuset hittar in
lite bättre i det här rummet
och nu är tid att bestämma
vad CD:n skall innehålla
så jag lyssnar...
"Vad vill du min själsängel, vad önskar du förmedla?

- Hur stort och rörande livet är. Hur väldigt stort och djupt rörande det är!
Jag vill bara vara rösten som påminner om Ordet i hjärtat...
om dimensionerna bortom vardagens endimensionella tankar..
om äventyret att vandra mellan världarna i detta liv...
om allt det ÄR - verkligen, på riktigt ÄR..
om allt det vill jag lågmält tala...
Så jag lyssnar
förbereder mig
tonar in mig på det outsägliga...
nu när allting runt omkring mig håller,stödjer...
och famnar det osynliga och det synliga...i kärlek.

Kom kära, kära älskade - lyssna till Ordet i ditt hjärta!
Stilla dig,ett enda andetag bort, väntar hon nära!
Närmast dig!

söndag 30 januari 2011

Förnyelse och Inspiration

Utsikt mot naturen, dammen som blir i sommar...
"Myshörna" - mötesplats för nära samtal om livets mysterium
Inspiration från besöket från hotellet i AbuDabhi..lyktor, lyktor, lyktor

Maria vakar och ber...
Den nyrenoverade mottagningen - mötesrummet står nästan färdigt...
Nu fattas bara valet av tavlor och detaljer...
Jag känner mig så glad och tacksam,
priviligerad som får leva och arbeta i en miljö
nära naturen, i nästan fullständig tystnad och här
inreda en själens boning...ett hjärtas kammare...

Med min mans kunnande, händighet och lyhördhet för mina önskningar tar ett samlat arbetshus form, med mottagningen på nedre plan, skrivarrummet och ateljen på övre plan...
Den gamla ateljen blir nu sommargalleri och gäststuga...

Jag är bara så väldigt, väldigt glad...
Jag tackar varje stund för att det får vara så här i mitt liv nu...
Det är som att skörda frukten av många års arbete men också år av hemlöshet och vilsenhet...
Nu är tiden för stillhet, inre och yttre samling.

VÄLKOMMEN HIT UT!
Ring eller maila för bokning. Här ute ger jag längre sessioner, så att det också finns utrymme för meditation och stillhet...
Om du kommer med Roslagsbanan så hämtar jag dig gärna i Åkersberga (vid sessioner om 1,5-3 timmar).

torsdag 27 januari 2011

Hålla andan

Står vid staffliet
håller andan
Väntar på min själsängels ingivelse
Vill inte störa - inte förstöra
anar något vackert som söker sig fram
under penseldragen
Att skapa är att överträffa sin egen förmåga
att låta något oanat ske
Jag kan ju så att säga inte måla,
för jag har ingen skolning
ändå händer det och jag undrar:

Vem målade denna tavla?

Vem fick arbetet att börja flöda
medan jag ännu tveksamt höll andan?

Och mitt i rörelsen glömmer jag mig själv

och så sker något - jag inte själv kan förklara
eller reproducera

Just nu föds en bild jag länge drömt om

en vilsamt flammande själ...
och jag kan bara be:
Oh, du själs ängel stanna och måla tills den är klar
Jag klarar det inte själv....

Själva detta att vi inte klarar oss själva,
att inse vårt eget totala beroende av Gud
att inte stå i vägen för oss vårt sanna jag - själsängeln
är liksom vägen till vår egen, annars så ouppnåliga potential.

Idag har jag fått förundras...fått känna känslan av att skapa något jag inte kan prestera själv...
fått ta emot och har inget annat att säga i kväll än "Tack, Älskade, tack...utan dig vore jag inget."

Om några dagar ska du få se vad som skapats...In Shallah...(=om Gud vill, på arabiska) Där av ingen bild idag...:-)

onsdag 26 januari 2011

Vinterfrukost


Vit sol
Sträcker sig mot kylig jord
Ljusstänk på snökristaller
Styrka över ett matt landskap
Hopp om nytt ljus
En fågel kvittrar i förtröstan
Gud besöker mig
mitt i vinterfrukosten
Viskar till mig om den stundande dagen
fyller mig med tillförsiktens ömsinta förväntan
Vill möta dagen som denna stund
fylld av stilla nåd och styrka
Ljuset övervinner mörkret
Kärleken övervinner hatet
Det goda övervinner det onda
Segern kvittrar i den bleka solen
Så är det bara
därför kan vi tveklöst fylla dagen med vår närvaro
Allt är i sin ordning...när vi låter kärleken visa vägen.
Bilden: Joseph Farquharson, "Winterbreakfast"

tisdag 25 januari 2011

Det yttre och det inre

Det yttre och det inre
- reflektioner av varandra
Allt vi omger oss själva med
kommer ofrånkomligen att återspegla
och påverka vårt inre
- och tvärtom..
Kanske är vi olika -
jag är känslig för det yttre
för ljud, dofter, interiörer, exteriörer, ljus och energier
lyhörd för dess budskap

Så nu dekorerar jag min nyrenoverade mottagning
Skönhet gör oss vackra
Sakral, stilla skönhet påminner oss om vårt inre tempel
När handen är lagd vid tingen med kärlek
då känner vi stämningen så snart vi stiger in i rummet
eller äter av den rätt som är tillagad i kärlekens anda
Det känns, det hörs, det fyller vårt sinne
antingen vi är medvetna eller ej...
Skönhet måste inte vara dyrbart,
Det är själva vördnaden inför tingen
som ett uttryck för inre och yttre skönhet
som avgör...
Så nu lyssnar jag till färgerna
till former
till textilier och ting
lyssnar till hur de samverkar
och tillsammans bildar en symfoni
som påminner mina gäster och mig
om vår gudomliga och mänskliga bestämmelse
- den att vara en yttre reflektion av det vackraste inom oss
Gud - Allt det som Är - som glimmar i ett Jag Är...

Senare i veckan ska jag fota lite...och dela glädjen över det skapade...
Tills dess - tack att du gör världen vackrare med din existens!

måndag 24 januari 2011

Kärlekens väg


Vägen är kärlek
ingen annan väg finns genom livet
om än vi avstår kärleken
är vägen ändå kärlek
Själva smärtan av att avstå,
av saknaden eller sveken är tecknet
att den enda vägen är kärlekens..


Vi går samma väg
mot samma mål
fastän ditt sätt och mitt sätt att vandra
kanske skiljer sig
ödet skiftar men bestämmelsen är den samma


Någon ser, upplever och utvecklar primärt kärleken
- genom relationer, i vänskap, kärleksrelationer, familj, kollegor och till sist är alla relationer En, och ett kretslopp från och till Den Högste
- andra genom att forska i vetenskapens sfärer - till sist når vetenskapsmannen Det Oförklarliga och faller på knä inför det storartade mysteriet
- andra genom ledarskap och inflytande - till sist når ledaren till Det Högsta och följer ett högre syfte i ödmjukhet
- andra genom att organisera och ordna - till sist bereder de väg och pryder allt till Den Högstes ära
- andra genom att uttrycka sig kreativitet och konstnärlighet - till sist överlåter de handen till den Högste och står till förfogande för gudomligt skapande
- andra genom hängivenhet - till sist vänder all iver och allt engagemang till Den Högste allt hon gör blir gudabestänkt skönhet
- och ytterligare andra är praktiska, snickrar, bygger, syr, sätter potatis, pysslar - och till sist är varje spadtag lovsång, varje potatis en gudagåva, varje hammarslag ett amen...(jfr psykosyntesens typologier)
och alla längtar, högljutt eller stilla, efter nästa steg på vägen...nästa uttryck, nästa upptäckt, nästa relation, nästa uppdrag...


Någon vill förbättra, någon vill hjälp, någon vill prestera och åstadkomma, någon vill utforska, någon vill utmana, någon vill mäkla fred, någon vill debattera och ifrågasätta, någon vill entusiasmera, någon vill dramatisera....(jfr Eneagrammet)

men alla längtar....

för Gud längtar genom oss att få ett ansikte...
och han tar den dörr som står öppen genom vår längtan...
dörren till vårt uttryck...

Så längta och gör... och var bara du...för där just i ditt jags längtan...där är vägen..


"Själva din längtan är ju din bön;
om din längtan är oavlåtlig
är din bön oavlåtlig." (Augustinus)

söndag 23 januari 2011

En längtan som för till det efterlängtade


Längtan
för till den eller det efterlängtade
Längtan
häver avstånd
Längtan
bär hoppet i sin famn
Längtan
håller oss vid liv
i vår önskan och strävan mot uppfyllelse


Ändå gäller det att inte låta längtan
bli till en förlamande saknad
-inte låta längtan sänka dig i sorgen
av vad som ännu inte är,
eller i förtvivlan över vad som inte synes bli


Att istället låta längtan motivera varje andetag
varje liten rörelse, varje litet steg
om det så är eoner av tid mellan här och det efterlängtade
Att i varje tanke, ord och handling
om än så anspråkslös och enkel
se det efterlängtade
en antydning
en doft
dess essens


På väg - med ett litet ord som för dig närmare
- ett steg närmare
- en ton närmare
- en känsla närmare
På väg - ett hjärtslag närmare
inte bara i drömmen som förblir dröm
men i den rörelse som skapar verkligheten


Vill du sjunga, sjung nu
Vill du måla, måla nu
Vill du älska, älska nu
Vill du dansa, dansa nu
Vill du skriva, skriv nu
Vill du tjäna, tjäna nu
Vill du vila, vila nu...


Längtan är inte passiv väntan - längtan är en riktning som bär
Längtan är inte tomhet och saknad - längtan är din inre - redan existerande - relationen till det efterlängtade
Längtan är inte avsaknad och fattigdom - längtan är fullhet och rikedom
Längtan är inte hopplöshet och resignation - längtan är tro och hopp som vill samarbeta för en ljus framtid
Längtan är inte en omöjlig dröm - längtan är den verklighet du är här för att skapa


Om vi bara, bara förstår längtans innersta kärna - som inte låser sig vid en enda person, sak, plats eller företeelse - men som inget annat önskar sig än att du och jag använder denna dag, detta ögonblick för att förverkliga, något av, Längtans Källa och Ursprung - Gud - och oss själva. Då blir längtan den hängivna eld som ger mening, lust och tillfredsställelse i våra liv. Då blir varje stund viktig och riktig...precis som den är!

fredag 21 januari 2011

En alldeles vanlig dag

Tänk en alldeles vanlig dag
fylld med ärenden
ett leende har vilat kvar på mina läppar
mitt i storstadens hets
somliga människor tittade lite frågande
andra sken upp och gav mig ett leende tillbaka
De finns alla skäl att le
och alla skäl att vara tacksam
Livet kan tvärvända vilken sekund som helst
så jag vill bara få tacka Gud för en alldeles vanlig dag
Alla beslut jag har fattat de senaste dagarna
har gett mig en känsla av frihet
Jag är den jag är
har det jag har
gör det jag gör
Fri
Fri
vandrar jag genom stan
med nytt målarmaterial
med inredningsdetaljer till mitt nyrenoverade mottagningsrum
Oh, jag vill bara kärlek, skönhet och sanning
i allt jag gör...och rör mig i...
Det är Gud för mig
Det är att leva tro
Inte rabbla tron
eller debattera tron
inte slåss om tron
inte snärja tron
inte paketera den i religiösa, rigida former
utan leva den, bara leva ANDENS vingslag
Det är för mig, att le en alldeles vanlig dag
att mitt i fredagsrusning älska livet
precis som det är
precis så som det är...

Ha den gudaskön helg...njut...vila...
känn, se...kärleken, skönheten och sanningen
Den är överallt!! Överallt om än gömd under livets bråte..

torsdag 20 januari 2011

Att våga närhet


"Gud som Älskare" - jag vet, det var en vågad titel på den senast utgivna boken jag skrev. Jag valde den, och ville ha den titeln, trots att flera lektörer varnade mig för dess kontroversiella antydning.

Gud som Älskare - hjärtats älskare, passionerat, troget älskad av den Store Jag Är - en väg till den djupaste intimitet med själva Livet - betyder det för mig och det är vad boken handlar om. Kärnan i boken är att våga kliva ut ur den ljumhet, distans och isolering som vi så lätt glider in i. Att våga närhet och bryta mönster av det fjärmande som är orsaken till så mycket själslig, och ibland fysiskt, lidande. Det handlar boken om.
Den handlar om att förstå sig oerhört älskad, personligen inte bara älskad på ett abstrakt och allmänt sätt, utan personligen!
Den handlar om att inte hålla Gud - eller gudsbegreppet på armslängds avstånd eller för givet - utan att våga ha en levande, hängiven tro på Kärleken och på sin egen förmåga att älska.
Den handlar om att det sinnliga och andliga hör samman! Den handlar om att intensiv, om än stilla, kärlek för oss till vårt sanna jag. Den handlar om att tillåta sig att ha en närhet och kontakt med den Gud som är närvarande på jorden - i allt som är!

Så nu har jag bestämt mig för att bli min egen förläggare igen. Tar hem mina böcker och får fri hand. Kanske kan den här boken bara säljas av den - jag i det här fallet - som kan berätta om den med samma ton som den är skriven.
Så från och med nu så säljer jag boken själv. Den är liksom min - och måste nog räckas ut ur min hand, för den är född i mitt hjärta.
Jag valde en mycket dyr produktion när jag skapade den. Förlaget hjälpte mig att förverkliga drömmen. Jag ville att omslag, läsband, inlaga och t om papperskvaliteten skulle återspegla kärleken, ömheten och skönheten jag ville förmedla i orden. Utpriset blev därför högt...men nu sänker jag priset, även om det inte ger täckning för kostnaderna - för att jag fler ska ha råd att ha den...känna på den...se den och läsa den..

Någon skrev när den var ny: "att hon tyckte så mycket om boken - men att hon ville ha den för sig själv. Att den närmast var som en hemlighet för henne, en hemlig kärlek." Det var en av de vackraste responser jag fick av alla fina.
Och så är boken...den är som en hemlig kärlek..jag tycker själv så mycket om den. Den väcker alltid min passion och jag förundras varje gång över att den fick skrivas genom mig. Strax efter att det manuset var klart, kallade Den Älskade mig till djupare hemligheter - till en andlighet som sträcker sig från kosmos yttersta till jordens innersta kärna - om Gud som "Allt det som Är" och att fullt bejaka min feminina andlighet, själsängeln och min intuition...om det handlar, som jag tidigare berättat, nästa bok! Den kommer med all säkerhet i eget förlag. Jag måste stå fri - det vet jag nu!

Så vågar du läsa den - och utmanas i att våga lämna försvarsmurar och förstå dig unik och älskad, kallad att leva fullödig, så beställ den direkt av mig. Mitt pris ligger under Adlibris. Och om du dessutom vill ge en bok till en vän, så vill jag vara med och vara givare och bjuder dig på halva den kostnaden när du beställer två samtidigt (25% på totalpriset för 2 ex). (Läs mer på
www.conspirito.se under Bokshop).

onsdag 19 januari 2011

Hopp om ljus


Halleluja,
Idag insåg jag plötsligt
ljuset skall återvända
ljuset segrar över mörkret
idag kom påminnelsen
en solig dag
så ljust
så ljust
som om jag nästan hade glömt
nästan slutat tro
famlat mig fram i dunklet
som om den vore den enda
kvarvarande verkligheten
Men idag kände jag doften av vår
och jag lovprisade Gud till de droppande istapparnas spel
och tänkte: Det blir sommar igen
Det blir faktiskt sommar i år också.
Snart
snart

tisdag 18 januari 2011

Belönad stort!


För en liten stund sedan ringde en alldeles underbar människa.
Så försiktigt bad hon om ursäkt för kvällens sena timme.
Hon ville bara få säga något.
Datorn hade kommit med ett felmeddelande just när hon skulle sända en kommentar till gårdagens inlägg av mig,
Hon ville bara säga att inlägget "räddat henne en stund när allt kändes svårt" - att bedrövelsen lyfts av hennes axlar och hjärta när hon läste mina ord.
Dessutom hade hon varsamt läst upp texten för en väninna som också lät sig beröras.


Jag är rikligt belönad!
Denna sena kvällstimma.
Tänk att jag kan sitta här och klä mina tankar och erfarenheter i ord
och så vara till hjälp och stöd för någon.


Visst händer det att jag fortfarande ibland undrar varför jag bloggar.
Trots 50-60 besök/dag på bloggen - vilket förstås inte når Blondinbellas antal besök :-).
Men vid det här laget har jag nog skrivit en bok..
och många tycker jag borde göra något som betalar sig av min tid.


Men det betalar sig! Jag är rikligt belönad - att kärleken når fram genom etern kan inte mätas med världslig framgång, pengar och annan ära.
För mig räcker det att en enda människa har upprättats, tröstats, förstått sig älskad, unik, förlåten, värdig...en enda människa!

Om min röst, mina ord, min beröring, min blick kan inge en gnutta hopp så har mitt liv mening,
så jag går lika förnöjd till vila som hon nu skulle göra.


I slutet på februari spelar jag in en CD, med några texter som jag lyssnat in från min själsängel...
då kanske mitt hjärtas röst, tillsammans med fin musik, får vagga dig till ro en kväll...väcka dig en morgon och inspirera dig en dag. Det vore tjänst - guds tjänst - för mig.
Om du redan nu tror att du skulle vilja beställa en sådan CD, att ha själv eller ge till någon, så låt mig veta...(du kan maila om du vill)...så kommer det att kännas som jag vet vem jag tilltalar när jag läser in texterna.
God natt, alla därute - som läser. Godnatt du som kommenterar ibland på bloggen och du som läser och mailar mig till svar istället. Och godnatt du som bara läser och inte kommenterar, det är precis lika underbart!

Ge gärna min bloggadress vidare...så kanske vi snart blir ett enda stort nätverk av kärlek! Det vore rik, verklig rik frukt!
 

måndag 17 januari 2011

Jämförelsens gissel


Kära,

Jämförelser är en förbannelse
Jämför dig inte,
du är unik.
Varje jämförelse är ett svek mot Guds tanke om just dig
Gud har inte skapat en enda varelse, blomma, sten exakt lik en annan
Allt och alla är unika
Vi är lika, med massor gemensamt fastän speciella och säregna
Där av är vi alla utvalda
Så snart du försöker bli som någon annan
så förlorar du kontakten med ditt eget uttryck
i avundens dimma blir du förvanskad
För du är unik, precis som du är

Kära,
sjung din sång
dansa din dans
lev ditt liv
låt din själ flöda fritt
du är perfekt designad för din vandring

Bara andas kära,
varje gång när du finner dig själv jämföra
Bara andas kära,
varje gång du finner dig själv försöka vara något annat än du är
Lyssna, kära
lyssna - lyssna djupt
i dig finns din egen själs melodi
som en bäck på väg mot havet
porlar den, brusar den, forsar eller strömmar den stilla
Det är du
på väg hem
i ditt eget flöde...

Älskvärd som du är.

söndag 16 januari 2011

Rik tomhet


Prövar ordet..backar...
fingertopparna känner tystnaden
händerna känner den tomma rikedomen
Jag ville meddela mig
men allt är så stilla
stilla bortom lugn
mer stilla än ro

Drömde mig genom
djupaste övergivenhet i natt
genom vanmakt och förtvivlan
Kvar blev bara rik tomhet
Efter ordlös överlåtelse
naken existens
försvarsmurarnas fall

Tillit - när inget mer går att skydda
Då börjar livet på nytt
Naket
Tomt
Rikt
Sant

Edens hemlighet

Leva given

Bild: "The creation of Eve" Henry Fuseli

fredag 14 januari 2011

Små Under


Rosor
Döende
de hade förlorat styrkan
hängde håglösa
Så jag lade de spröda roserna i en skål
Uppståndelse ljus
Nåd
Att ständigt bli påmind om att våga dö
våga släppa taget
och just när allt verkar över
så sker Undren

Livet är vad vi ser! Hur vi ser....

onsdag 12 januari 2011

Vårt kors


Kära,
jag vet att det gör ont
så ont
Det kors vi bär tynger
vi faller
sänkta av det outhärdliga
mot marken
Längtans skri
som ekar i ensamhetens
omkväde - varför, varför?

Jag ville hålla dig i min famn
tills tårarna ebbat ut
se på dig tills du förstår
hur vackra dina sår är
Jag skulle aldrig säga till dig
att lidandet har mening..
jag skulle bara stanna hos dig
viska till dig att andas
och sjunka genom ångesten
tills vi når platsen där det plötsligt åter är stilla

För du finns där
Det som är sant du och evigt bevarat
bortom smärtan, rädslan och lidandet
Du finns där
när vi gått genom dödsskuggans dal
andats oss genom smärtan och sorgen
då finns du där
jag vet - det är ett mysterium
men så är det - du finns där,
hel mitt i det sargade
Ljus mitt i mörker
gudomlig mitt i det mänskliga
oskuldfull som ett barn mitt i allt det som gick fel
och där vet vi -
att vår smärta också är toner i vår egen livssång
Lidandet har sin melodi som önskar bli besjungen av dig,
den har sin berättelse, den har en plats i din kallelse..
Den blir till mening...när vi förstått skönheten i det brustna.

Kära, lyssna...hör du hur vacker din livssång är, som hörs sjungen från hjärtats innersta kammare...hör du berättelsen som din själsängel berättar om ditt liv...ser du kallelsen...
jag ser den..om du vill kan jag berätta vad jag hör och ser...
för det är så, så vackert! Du är så vacker, så vacker.

tisdag 11 januari 2011

Jag dör inte, jag träder in i livet


sade Lilla Thérèse av Lisuex.


Och så kändes det igår, när jag och många som ville ta adjö av Per Mases samlades för hans begravning.

Så som jag har uppfattat Per, så har han alltid undvikit att stå i centrum. Alltid hållit sig lite blygsamt i skymundan, smugit lite i yttercirklarna med sitt något förlägna leende på läpparna, ödmjukt bugande och alltid lika vänlig och omtänksam.

Det kom för mig igår, att jag tror Per, satt lite avsides i kyrkan och betraktade hela arrangemanget, lite förläget leende. Glad att inte behöva synas, trots att han säkert uppskattade att så många kommit för att ta farväl. Jag tror det passade honom. Jag tror han njöt på sitt ödmjuka och kärleksfulla vis - lika viss som Lilla Thérèse om att han inte dör, utan träder in i livet. En visshet som jag helt och fullt delar.

Därför kan jag inte riktigt sörja - jag känner stor tacksamhet och berörs av det - och jag gläds mer med den som får gå över till andra sidan. Inte så att jag ogillar livet eller önskar att någon - eller jag själv - ska dö. Men när det väl är tid, då känner jag mig så viss..så viss om att det som väntar är så storslaget att vi, hur vi än försöker beskriva det, med himlar, guldsalar och guldgator, så kommer vi inte i närheten av detta storartade liv som väntar - tror jag. Därför blir glädjen på något sätt alltid större än sorgen - om än saknaden är påtaglig och kännbar.

Men visst grät jag. Men inte för Pers skull, jag vet att han upplevt sitt liv som rikt. Inte heller grät jag för min egen skull. Men när Pers barnbarn tågade in och senare ut med kistan - då brast jag.
För att de har förlorat sin älskade farfar, som jag vet älskade sina barnbarn och ägnade de flesta lediga timmar med dem. Så många gånger har Per berättat om hur enormt roligt han tyckte det var att klättra med pojkarna, busa och umgås. Han tvekade aldrig att krypa på alla fyra och delta i pojkarnas lekar.

Deras förlust kändes svårast för mig...och samtidigt så kände jag så starkt att deras sorg och tårar var det vackraste beviset på att det funnits en härlig kärlek mellan dem. En farfar som visat så mycket kärlek att barnbarnen kände sorg är faktiskt bättre än en ointresserad farfar och en begravning som inte spelar någon roll...

Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på mina egna barnbarn....att en gång ska de också förlora sin mormor. Och jag kan bara hoppas att - fastän jag sällan står på alla fyra, sällan leker pojklekar, för det är jag så dålig på - att de, när den dagen kommer, gråter en skvätt. Inte för min skull, för jag dör inte, jag träder in i livet - men för att jag i så fall, på något sätt, skulle ha lyckats förmedla hur väldigt mycket kärlek jag känner för dem. Det vore så underbart att veta att de förstått sig vara älskade av en mormor...så jag tänker fortsätta skämma bort dem på mitt vis...för jag vill så gärna att de ska känna sig älskade av många...och mormors-morfars-farmors-farfars-kärlekar är faktiskt något alldeles speciellt...

Det är faktiskt tragiskt för de många barn, som av olika skäl, inte har tillgång till mor- och farföräldrar...för det finns något speciellt vackert menat i den relationen, som varken barnen eller mor-farföräldrar skall berövas.

Och jag vill få skrynkliga händer snart..och jag vill liksom dofta gammal...få grått hår och bli lite skröplig. Det är så vackert, så vackert!

söndag 9 januari 2011

En ny termin

Höll kvar i den ograverade morgonen extra länge när jag vaknade.
Låg där och lyssnade på den extraordinära tystnad som söndagarna bjuder.
Låg där bland dunen och tog emot en ny termin som väntar runt hörnet.
Så mycket väntar..om Gud vill...
men själsängeln viskar också: "Vad vill du, Carin - ty Gud möter upp vid ditt hjärtas äkta bön?"
Vad vill jag?

Jag vill leva mysteriet..varje ögonblick insupa det verkliga livet. Jag vill smälta med isarna och bli till en porlande bäck. Jag vill vara här, i varje stund, på riktigt - och sjunga min egen själs sång. Jag vill vara nära mig själv, sann mot mig själv - för då är jag också sann mot Gud och dig!
Jag vill leva min ton fullödigt.
Jag vill gå i grova stövlar i skogen och med guldiga sandaler och svepande klänning till stranden..
Jag vill levnadskonsten som klär mig i målarrock, hatt och penslar - och jag vill skriva och dela den "lyrik" som mitt hjärta porlar av - till Gud, till dig och alla jag möter.
Jag vill göra den lilla, vackra miljön jag och min man har fått att förvalta en tid, än mer vacker.

Jag kommer kanske aldrig att uträtta stordåd, jag kan inte rädda världen, men jag vill bjuda en stilla oas här på gården.
Jag vill leva enkelhetens lov och ta mig tid, mycket tid för den som väljer att komma.
Jag vill bjuda den närvaro som i sig själv helar och inspirerar, den närvaro som är samvaro som ser - bara ser och är.
Det vill jag, det enklaste och minsta - som på sätt och vis kanske är den största ambitionen vi kan ha.
Att leva helt oförställd, stund för stund, utan något annat anspråk än att lära känna smärtan av för stor ömhet.
Att alltid bära "Allt det som Är´s" namn på mina läppar..på riktigt. Inte som en rabblande bön eller mantra - utan så att det namn jag uttalar dryper av kärlek och längtan..och att melodin avslöjar mitt äkta lidande och min äkta kärlek..
Det vill jag..passionens och stillhetens intensitet..

Och snart börjar jag inreda det snart färdigrenoverade rummet för möte - nästa helg får jag äntligen hjälpa till att tapetsera...och sedan får jag beröra rummet med kärlekens hand och skapa en vacker miljö att välkomna dig till.
Och så småningom, när lite mer av snön har töat, så att det går att bära möbler, kommer ateljen att flyttas till övervåning så som också min författarlya. Då blir något "helt" och mina arbetsdagar kommer att vara samlad i ett hus - i ett kreativt samlat flöde - av möten med människor - enskilda, par och små grupper i ett hus där drömmar, visioner, poesi, bilder och uttryck lever fritt.
Det vill jag för den här terminen - om Gud vill!

Och jag finns också en (ibland två dagar) i veckan i city också den här terminen.
Jag återkommer med inbjudan till grupper senare.

lördag 8 januari 2011

Dagen idag - och alla dagar


Just när dagen vaknar
vänta vid ditt hjärtas gryningsljus
vila kvar i Ursprungets vaggande famn
Dröj kvar i Den Älskades vilsamma andning
Låt Det i dig som älskar
föda dagen och skapa tankens, känslans och handlingens smekfulla rörelse
Vakna, stig upp och kom ut
i en dag till Guds ära.


Just när solen står som högst
låt dig föras mot mitten
Han väntar vid källan
ber dig om vatten - "Ge, mig älskade, något att dricka.."
Dröj kvar vid brunnen
vid sanningens sida
Andas, lyssna, Se - Allt som Är
Du är eftersökt av Längtans Budbärare
Låt Det i dig som är levande vatten
rena varje tanke, känsla och handling i klara flöden
Gå sedan vidare i dagen till Guds ära.


Just när dagen ger vika
återvänd till Den Älskade
som aldrig övergav dig
med solnedgångens kyss
och ett ömsint bugande hjärta
Ge dig själv - din kropp, själ och ande - tillbaka till Givaren
till Allt som Är
till den vaggande famnen
till den vilsamma andningen
till Det i dig som tänt hjärtats eld
som bestämt din skönhet och ditt uttryck
och låt allt vara som det är
bara vara..i ett stilla sjunget Amen
Lämna dagen som ett kärlekens kvällsoffer
medan natten gömmer Den Älskade i dina drömmar.
 

fredag 7 januari 2011

Tre vise männen


Trettondagen -
så vill jag gå i de vise männens fotspår...
låta mig ledas av hoppets stjärna
söka mig genom öknens landskap
med hjärtats gåvor
viss om ledning
viss om att hitta vägen
viss om löftet

Jag vill vandra under himlen
nära jorden
tätt intill kärleken
i livets karavan
och aldrig överge vad min själ sjunger om...

Bilden: James Joseph Jaqcues Tissot, "Magernas resa", 1894

onsdag 5 januari 2011

Magins ögon


Vardag..hur lätt blir det inte en endimensionell transportsträcka,
fastän var dag - var dag sjuder av magi.

Det finns inte en enda kvadratmillimeter Gud lämnat därhän...
det finns ingen gudsförgäten plats..
Allt är fyllt av andens mystik
liv
rörelse
tecken
under
All tid här och nu
samexistens
i skimrande lager
Aldrig ensamma
Gemenskapen vi längtar efter ÄR
Det som är bortom omsluter oss
här och nu
i sfärer av välvd tid

En vän som gick ur den linjära tiden meddelade mig:

"oh, här rör jag mig så snabbt, snabbt..."

Evighetens stillhet i ljusets hastighet...

Magi..som gör allt möjligt.
Öppna dina sinnen, vännen
Se, hör, känn...
"Allt som Är" bjuder dig allt som är..
sig själv, allt som varit, är och skall komma

Någon sade, så kärleksfullt: "jag vill lära mig se på livet som du" -
och för mig är det är att återvända till magins blick...
till förundrans hållning
som håller det övernaturliga för det mest naturliga..
som somnar förväntansfull inför resan till drömlandet
och vaknar nyfiken inför dagens äventyr -
utan att värdera,
hänförd av gåtor och uppenbarelser.

Jag är mer jordnära än någonsin
fastän förnimmelsen av "Allt som Är" är mer finkalibrerad nu.

Magins ögon är inte saga..
det är den verklighet som gör vardagen bländande
och som fyller hjärtat med överväldigande tacksamhet.

Bilden: konstnär Falero Luis Rachardo, "Fairy" 1888

tisdag 4 januari 2011

Solljus


Solljus
Den långa natten har vänt
Det går mot ljusare tider nu
Det glittrar i snön
Ängeln i fönstret lyser

Det finns hopp
Vänta
Andas
Mitt i kylan
viskar varma minnen
I det frusna glittrar löftet
om blida dagar

Snart
Ge inte upp
när kylan hejdar livsandan
just vid utandningen
och hjärtat kurar ensam
Ge inte upp
Det kommer en ny vår, kära vän!

måndag 3 januari 2011

Mitt tillhåll


Här finns jag! i min atelje!
Målar fortfarande hela dagarna...
Det blir varken städat eller tvättat....men
Idag har solen gett mig äkta dagsljus en stund...
Jag har målat vidare på mitt "Mellan himmel och jord"..
Friare, modigare för varje penseldrag..
Skaparkraften växer medan kraven dör..
Jag har sjungit "det här ska bli den bästa da´n i mitt liv..." medan jag tvättat penslar, betraktat vad som blivit till och sedan ivrigt följt handens egna resa över duken igen..
penslarnas lekfulla drag...
ända tills stjärnorna började lysa i fönstret..

Kärleken ska följas...lyssnas till...kännas in...
den kan aldrig forceras, bara väntas på...
och så..
så när den ostört får komma, så söker den sig själv,
vecklar ut sig..
blir till..
lämnar avtryck...
över allt,
all tid..

Tack Himlarnas Konung och Jordens Drottning för denna dag.

söndag 2 januari 2011

Jag - och hon!



En av de allra första "symbolerna" mitt omedvetna levererade till mig som en bild av mitt "jag" var ett rådjur...
Många uppfattar bara min extroverta sida, men där finns en skygg sida...
som jag känner igen i rådjuret.

Så stod hon framför mig igen idag...precis utanför min atelje.
Lyssnar nogsamt
spejar...
uppfattar varje nyans av rörelse..
Står stilla
vaksam
ändå så öppen..
med stora ögon...
beredd att ta sitt språng...
för livet!

Här är hon...min kompis.

lördag 1 januari 2011

Det här ska bli ett kreativt år!



Jag fröjdas...
njuter varje timme i ateljen..
Julafton som mellandag, nyårsafton som nyårsdag...
Tiden är min...allt firande lockar inte i jämförelse med penslarnas och färgernas fest.

Nu är alla fyra elementen där: Jord, vatten, himmel och eld - känner mig så tacksam att det tycks mig som om jag funnit balans mellan dem i min själs landskap...allt får finnas, allt är där..

Jorden som jag knappt nuddade vid för några år sedan - känner jag så starkt. Moder Jord ger mig styrka och stabilitet via min kropp.
Vattnet -vågor av kärlek, inte längre så stormande emotioner som förr...ljuvliga, svalkande vågor..
Himlen - min andes, tankens sfär...luftig, vidsträckt...insikterna kommer som vindar och moln..behagliga som sommardagar..
Elden - mitt hjärtas passion. Jag är hängiven, jag vet...så skapade Han mig...så jag ger mig hän, brinner utan att förtäras numera...brinner bara, hänförd av livets magi.

Och så årets signum, den nedre tavlan - som jag började på idag....kreativitetens explosion - skaparglöd och skaparglädje...Guds egen rörelse i det ursprungliga.
Det är inte framgångens sötma som ger inre rikedom, men fruktbärandet...

Igår när jag och min man begrundade året så fick jag frågan: "Vad är seger för dig?" (Att segra över motstånd, rädslor, tröghet m m, tolkade jag det som - under 2011 eller generellt)...
Jag tänkte länge på frågan: Vad är seger...och det som kom till mig starkast är just ordet "att vara i harmoni...med allt...mellan himmel och jord, i mig själv med andra...med varje dag och natt...".
För mig betyder inte harmoni att det alltid är lätt och lyckligt...harmoni är för mig att bestå i Guds kärlek och tillförsikt...att dansa med vindarna, inte emot dem...att följa och möta...låta livet komma "In Shallah"...
Hur uppnår jag denna "dans"? Hur vinner jag denna seger? Och svaret var omedelbart:

En bild av två händer, öppna, tomma, redo att ge och ta emot. De visade mig att generositet är själsängelns största gåva.
För:
Vad mer kan du ge till någon annan än dig själv, villkorslös till kropp, själ, ande, närvarande i nuet. Och vilken större gåva kan du ge till någon annan än den att tillåta dig leva given och bli given till?
Ta bort alla "måste och borde" och all manipulation som ofta nästlar sig in, lyft bort alla idéer om att göra det bästa och vara hjälpsam, alla försök att göra något, även de att inte såra och du förstår generositetens sanna natur.
Det finns ingen korrekt väg, men när varje tanke, ord och handling kommer från hjärtats sanning, när avsikterna är rena och fria från ditt behov att kontrollera, villkora, regera - då kan det du ger av dig själv inte skada eller vara olämpligt.
Det är en stor gåva, en välsignelse att vara tillåten att ge. När du ger då är det du själv som mest hedras. Du är del av Givaren ett ögonblick, vad kan vara större?
Det är en stor glädje, en välsignelse, också när du tillåter dig att ta emot, när du tillåter dig att känna ödmjukhet och vara sårbar nog att släppa kontrollen i emottagandet.
Gud har ödmjukt gett oss livet...Vi har fått gåvan att göra något med detta liv....Nu ligger dagarna blanka, öppna, längtande...att bli älskade.

Det ska bli så roligt att ha utställning i början av april. Kanske får mina tavlor sedan pryda andras hem? Det vore så hedrande!