tisdag 30 november 2010

Avfärden närmar sig


Avfärden närmar sig...
Abu Dabhi nästa...en ny kultur.
Värme, ökensand...
Jag söker på kartan för att få en liten uppfattning om vart jag ska flyga..
Förenade Arabemiraten..det låter så väldigt fjärran...

Alltid när jag ska resa långt får jag ett starkt behov av att meddela min kärlek till alla de jag lämnar - ifall något händer så vill jag ha sagt hur mycket jag älskar dem och hur tacksam jag är för allt jag fått.
Så tack, kära vänner, för allt jag får genom detta media...all kärlek och respons. Tack för alla fina möten på olika sätt och i olika sammanhang. Ni har berikat min värld på så många sätt!
Jag planerar förstås att komma hem igen!
Men livet blir rikare när man inte tar det för givet!


Packar, 35 grader varmt har hon varslat om.
Letar febrilt efter sommarkläder som redan har försvunnit under högar av ylle, stickat och termo...
Solglasögon...hm...åh, jag längtar till sanddynorna...
Längtar till de platser när man plötsligt inser att livet är så mycket mer än det som så lätt blir "det enda sättet att leva" i vardagens rytm och vanor..
Jag längtar till de platser - fjärran - som för oss närmare varandra, för märkligt nog gör avstånd också att jag inser hur väldigt mycket det liv jag lever och de jag har omkring mig betyder.
Det är en förunderlig paradox, men verklig.


Jag hoppas jag finner en internetuppkoppling så att jag får meddela mig här från fjärran land...
jag känner i hela kroppen att jag ska fara till något mycket ursprungligt inom mig. Återvända till en plats i världen jag i djupet av mig redan känner...så jag reser nyfiken.

När livet möter


Frukten av att vänta
att inte gå före mig själv
och inte före tiden
skördar jag idag.

Så många gånger har vänliga människor
önskat att jag ska spela in texter på CD

Nu kommer livet mig tillmötes
Nu steg den Gudasände fram
och sade: Jag vill gärna spela till dina texter
och med honom kom alla möjligheter
studio, kunskap, kontakter...

Hela min kropp responderade i sprittande glädje
spontant och med absolut tillförsikt
ingen tvekan, ingen restriktion
allt i mig vet, att nu är tiden inne...

Så i februari åker jag norrut
för att låta min inspiration fångas i en famn av
gitarr- och flöjt toner...

Jag bara vet att det är nästa steg....
för mitt hjärta säger så
och hela min kropp jublar
och jag känner stödet i de Närvarande
som strör min bestämmelses stjärnstoff
längs ödets väg.

måndag 29 november 2010

Vänta i tillit


Plötsligt sprack den ständiga skymningen upp i gnistrande ljus
Just när jag minst anade det
glittrade tillvaron igen
pudrad natur
blå himmel
Tilltal i mäktig stillhet

Vänta i tillit - det kommer!
Ditt hjärta, din kropp vet
vad inte tanken kan gripa
Vänta i tillit - det blir dig givet!
Föregå inte andens ingivelse!
Ditt hjärta, din kropp vet ju
när tiden är inne..
när den av Gud sända står framför dig...
Det vet du innerst inne
- om du bara lyssnar innerligt.

Läkedom för all inkonsekvent kraft
som riktades mot dig en gång i världen
som förvrängde och krökte
vad hjärtat viskade av solljusets visdom.

Vänta, var stilla medan livet strömmar mot dig
helande är att ömsint se alla dina försök
att bevisa för världen ditt värde..
att ömsint älska all den tapperhet
som tog dig långt men aldrig hem
ömsint vänta tills solljuset bryter fram
i skymningslandet...

Och där - när du minst anar det
finns DU
hel, bedårande, gudomlig
gnistrande för all tid - nu.
Fotot tog jag nyss utanför min atelje

söndag 28 november 2010

Vid Hosiannas portal


Advent - en förväntan..
en tindrande påminnelse om Ljusets födelse
om hur hoppet föds
om kärlekens ankomst
Aldrig försent
I natt, just vid Hosiannas föraning,
en hand
ett möte
ett innerligt förlåt
vid hjärtats glänta

Så välkommen glädjens advent
Snön faller tyst
i ljussken
Att leva förlåten
och förlåta
är att stiga över porten
till Mysteriet

Vill vi friden så är förlåtelse den enda vägen.

fredag 26 november 2010

Dagens lösen


För några dagar sedan fick jag ett litet paket från Libris Bokförlag.
I den lilla postpåsen låg "Dagens lösen 2011".
Jag som aldrig har haft förmågan att framhäva mig själv, blir närmast generad bara av att här, inför dig, berätta hur rörd jag blev av att finna mig citerad på några ställen i boken. Lilla jag, tillsammans med så många mystiker från förr och nu...det känns närmast överväldigande och obegripligt - svårt att ta in.

Nåväl idag föll blicken på den lilla boken och jag lät den falla isär, viss om att det som framträdde skulle vara värdefullt och jag vill dela det med dig:

"Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut. Varje dag ropar jag till dig, Herre..." (Ps 88:9-10)

Kristus säger: "Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebudskap till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna..." (Luk 4:18)

"Bön om frihet finns där
varje stund inom mig,
än som stilla glädje,
än som ljudlös gråt.
Gör mig fri från tingen.
gör mig fri till livet!
- Stigarna är korta
snart är efteråt." (Karl Karlsson)

(Sid 57, 7 mars) Libris har gett ut min bok "Silentium - helande pågår", var ur citaten av mig är tagna.

En tanke som väcks i mig: Fri fångad - men minns du är inte fängslad. Du - vi är födda ur manifesterad kärlek, skapade gudabärare på synlig frekvens....en stund på jorden...bära bud...vara det vi ÄR...förkroppsliga det oändliga...det är bara själva tanken om att vi är instängda som fängslar - för allt annat är frihet, hur skulle det kunna vara något annat - när allt är Gud?
Ha en Under-bar dag i den fulla frihet som är Den Store Jag Ärs verk!!

torsdag 25 november 2010

Mot det okända


Varje människa är som en snökristall..
unik..
ett alldeles eget mönster glittrar gudagivet
mitt i det dunkel vi färdas i
Jag vet nu vad jag alltid vetat
min design handlar helt om att lita på -
och förkroppsliga tilliten till livet.
Jag reser hela tiden mot det okända
- har alltid gjort det, det är min prägling
fastän jag ibland har försökt att anta det bekanta
och allmängiltiga
Ömsint bekräftar naturen, inbäddad i nysnö:

"Livet vill levas genom dig...
i evig förnyelse
Du är inte här för att bevisa någonting
du förs hela tiden mot det okända..
En enda sak leder dig..
att ha omsorg..
En enda sak, alltid...
i det okända...
och i verklighetens avtryck
omsorg.."

Jag andas den omhuldande stillhet
och klara luft som kommer med nyfallen snö

"Du är mitt öppna sinne
du ser klart på den famlande resan
du kan aldrig veta vart du är på väg
det är din sanna natur...
att överlåten svara an...
viskande ditt hjärtas ja till
det okända."


Kärleksfullt smyger jag stegen i livet - i kristallernas landskap
håller gåvan av solljusets visdom i mina kupade händer
bortom ögats tullar
är ledljuset starkt
Mer behöver jag inte...

Jag har allt...
Vad behöver sägas när tystnaden talar.
Jag är överväldig av nåd.


Fotot tog jag alldeles nyss - visst är det vackert! Så otroligt vacker verkligenheten är!!

onsdag 24 november 2010

Sen kväll


Det goda mörkret välkomnar ljuset
när det smyger sig in i nattens famn
Ett glädjande lys
som bidar orubbligt
mer strålande tack vare dunklet
Dagen har lämnat tiden
men nåden glimmar kvar
Allt, allt är i sin ordning
Verkligheten ska inte besegras
den är...
älska därför allt
famna dagen som natten
och var ljus i dunklet
Verkligheten ska inte besegras
den är...
allt handlar om att stanna
och förkroppsliga tillit till livet...
så som nattens ljus..
Sov gott...sov gott...beskyddad av Guds änglar.

tisdag 23 november 2010

En dag


En dag - reträtt
Borta från världen
tystnaden i min atelje
glömmer tiden åt mig

En hel dag -
som ett helt liv
av längtan att uttrycka mig
av oförmågans vånda
i frusna penseldrag

Liv, bryt igenom...
slå sönder mina förstenade tankar
befria mig för dig...
Lägger örat mot jorden
lyssnar efter pulsen
vänder blicken mot himlen

och plötsligt glider penseln över duken...
och jag viskar Amen, amen, amen...
Lyckligast mitt i skapandet..tacksam min stund på jorden..en dag till, idag.

måndag 22 november 2010

Himlens fall


Himlen föll
dalade ner
landade i var själ
spred ljus över det inre landskapen
sakta sänkte sig ljuset
varsamt utan att beröva dunklet sin mening
Allt fick finnas
sant mänskligt
sant gudomligt
Himlens kristaller
upplyste ödets väg..
marken under våra fötter...
blev helig..för att den är helig..
Vi föll...
in mot djupet av oss själva
och fann att allt är som det ska...
Så vackert, så vackert...
Tack alla modiga, vackra själar som vågade fallet....
till "Jag är den jag är" - och se det är gott.

Tack Annelie, LIndaMarie, Kerstin, Susanne, Britt, Erik, Åsa, Ingela, Marianne, Anna-Lisa, Monika och Anna-Lena - tack för all kärlek och tillit - och att ni valde att använda "stunden på jorden" i medveten riktning mot det sanna!! Låt oss fortsätta i den riktningen, alltid!

fredag 19 november 2010

Himlaliv


Oh, oh...smärtsamma skönhet...
så, så vackert
Himlalivet
Ovan molnen
stannar farten
det illusoriska upphör
perspektiven förvandlas
Går på moln med varje tanke
med varje känsla..
himlafrekvensen är så bedårande
Den vill jag ta med mig ner...
stanna i det oändliga ljuset
stanna vid själens horisont
mitt i andens rymd
och bara se...
se..
vara...
Låt mig slippa göra något annat alls...
än att vara seende..
din magnifika närvaro.

Bilden tagen på väg mot Umeå på flera tusen meters höjd, ovan molnen.

torsdag 18 november 2010

Resan mot ett uppdrag


Jag förbereder mig..
fast inte som förr...märker jag plötsligt när inga gamla metoder fungerar.
Väskan står tom,
planerna uteblir igen..
Men jag ber....
om nåden att vara närvarande
om den tillit som kommer tomhänt
och älskande..
Jag reser långsamt...
vandrar i mitt hjärta mot dem som välkomnar mig..
inlyssnande, ömsint seende
utan någon annan agenda än evigheten..
Jag har ingenting annat att erbjuda än kärleken
inga andra svar, inga andra metoder
eller lösningar än Guds kärlek...

- den som bara låter vara
- som andas lugnt
- som är i det som är
- som väntar
- som ruvar ömsint
- tills kärleken föds...

ur det förtvivlade, förvirrade, frustrerade, oförsonliga, förnekade och sargade...

Så reser min själ...makligt, nästan som då en gång på kamel...varsamt, sävligt...som för att inte störa..inte dra upp vågor på det inre havets yta...inte skapa virvelvindar i själen, inte röra upp sand...men varsamt glida in i den sfär av kärlek som kallar.


(Jag är på väg till Umeå, för att hålla "kurs" för Ålidhemskyrkans församling, tema: "Helande dagar" fre-sön...)
Fotot är från Egypten, just innan jag skulle rida ut i Sinaiöknen på kamel!

Att våga mellanrummet


Äpplet släppte taget i natt...
En överlåten morgon inbäddad i pudersnö...
Det är tyst..
Det är över...
Kampen...
Motståndet...
Ivern att överleva en vinter...
Det föll...
gav sig hän till livets kretslopp...

Det är att våga mellanrummet
sfären mellan det som var och ska bli...
Det går inte att skynda livet
det har sin gång
Ödet tråklar sig fram mot vår bestämmelse i sin egen takt
på sitt eget sätt..
Ju mer lyhörda vi tillåter oss vara
desto tydligare blir livsvävens mönster...

Men mellanrummen är också Gud
mer Gud, mer liv, mer mening än vi alltid vågar lita på...
I tankarnas mellanrum
i görandets mellanrum
bidar det heliga
bereder väg
vibrerar från höjden till nuet
från djupet till här
Allt har sin tid...

Rusa inte
tala lågt,
tala lite,

viska ömt och sant
som när en nyfödd sover
som när en döende ska gå...
som när du står inför den Helige...

Hasta inte...
ty i mellanrummet blir du till....igen.

tisdag 16 november 2010

Fritt fall


Leva fri är som fritt fall..
Några enstaka äpplen
håller sig kvar denna kyliga morgon
på naket träd
som en bild av varje försök att
hålla kvar det som är över.
Fall, älskade, fall
att hålla fast och hålla kvar
gör ont
döden befriar

så som det som passerade vill få gå ut ur tiden
så som det som inte blev av drömmen vill vakna
så som det som är bundet i krav vill bli frigivet
så som det som är ofullbordat vill bli välsignat

precis så som det är - just nu
Fall, älskade, fall
att göra motstånd mot gravitationen
tröttar och tär
Uppgivandet förlöser
du faller i livets riktning
in mot djupet av dig själv
Fritt fall när
varje föreställning dalar
varje illusion störtar
för sanningen,
för sanningen
att allt du är finns i det fallna..
för där är allt bara äkta....äkta...

måndag 15 november 2010

När mörkret faller


Tro är att välkomna mörkret,
att när dagen ger efter för natten
förlita sig på gudomlig närvaro
fastän synen sviker
Tro är att ömsint hålla sin hand
vid det liv som inte släcktes av ett kors
men som andas dig genom djupaste natt
Tro är den tysta samvaro
som lämnar många frågor obesvarade
i fullkomligt stilla kärlek
medan ljuslågorna flämtar
sitt fladdrande sken..
Tro är att så blunda..
och märka en ängels andedräkt vid din kind
Aftonbönens väsen
att sjunka in i natten...
bara sjunka....
in i Gud...som tacksamt tar emot dig.
Amen

Med en extra varm kram till Ingrid ikväll!

Konstnären är Georg de La Tour, ca 1640 "The repentant Magdalen
"

Morgonbön


Kom min kära, viskar min själsängel
- du måste vakna...se jag rör mig lätt som dimman..
i mitt drömland glider hon ovan mark
obekymrad om mitt mörker,
vänd mot det Ljus som skapat all prakt och härlighet
Kom, min kära, vakna...
det är dagen när du kan återgälda all godhet
med dina andetag..
med dina händers ömhet..
med omtankens blick...
med din närvaro..
låt inte det ofullbordade sänka dig i vanmakt..
stig över dimman...
rör vid kärlekens heliga tomhet...
stig in i dagen...helt i dig själv...ty där är Jag.
Där skälver himmel och jord i fullständig försoning.

Du är fri..att välja...sådan är kärleken.
Konstnär: W A Bouquereau

söndag 14 november 2010

Förunderligt vatten


Havet
En ständig närvaro av Gud
Välvd horisont
Universums stilla famn
Stranden -
det jag som finner vila
i vaggande havsbrus
Jag är -
bortom allt det som
kan modfälla och oroa -
hänförd, berusad av trofast skönhet
När allt är tyst omkring mig
återstår bara Gud
i allt som ekar
Frid..ro...tillit...
Längtar vi dit
så är omtänksamhet det första steget
i minsta försvar mot det
förnekar vi oss själva.

torsdag 11 november 2010

Mitt i skapelsen


När jag står mitt i - och låter mitt hjärta sjunga sitt naturliga lov
för den jag är
för vad som vill uttryckas genom mig
så flödar gudomlig inspiration....

Det är så ljuvligt att vara tillbaka i sitt eget gudomliga uttryck...
inga jämförelser
ingen annan strävan
än att låta tonerna från universum finna vägen genom mina sinnen
och genom mina händer...

Brinnande
eldigt
varje penseldrag är en gudsupplevelse
ett svar på nattens instruktioner
som inte gick att fånga i ord...
bölja min själ, bölja
flöda
dryp av myrra och olja
sväva som sanddynor över evighetens horisont
ana ljus
ana djup
ana höjd
ana tidlöshetens
svepande drag...

Här är några penseldrag....av nåd!

(Tavlan är inte färdig....men vill så gärna ändå dela glädjen...av förberedelser inför vårens utställning)

onsdag 10 november 2010

Nattlig undervisning


Mina nätter är så rika...
undervisningen så intensiv...
Varje natt
varje natt
bortom drömmar
i sfärer av verklig verklighet
förd till dimensioner
som ligger utanför dagen
"Dra inte ner rullgardinen" viskade de..
i nattljuset dansar visdomen
kärleken sitter på min sängkant
sanningen leker i gränslandet mellan
skuggor och ljus
formler av oändlighet
ogripbar kunskap susar
genom slöjor av uppenbarelser
Förklaringsljus i den kompakta natten
andegåvor
bortom tanke och språk
strävar jag mot materia för att minnas
men när jag landar i gryningen
är läpparna slutna med en kyss...
varje natt förvandlas allt...
igen och igen...
ty döden tar vad jag visste
och föder mig ny i soluppgången.
Bilden är målad av Henry Fuseli (1741-1825)

tisdag 9 november 2010

Bländande mörker


Mörkret faller hastigt
i ymnigt snöfall som förgyller
Bländande mörker
allt levande svävar i den trolskt beklädda skogen
Jag är bara lycklig idag
över allt som uppenbaras för mig
i en förtätad sfär
som omger mig
ostörd lever jag i min mitt
Genomlyst
ett ögonblick
av nåd
bara nåd
stannar jag på jorden.
medan himlen faller in i min famn.
Fotot tog jag nyss vid min atelje

måndag 8 november 2010

Söker orden


Sedan jag fördes genom porten
öppnar sig valv efter valv
lager efter lager
dimension efter dimension
Det jag en gång övergav
återvänder
med jordens trygga puls
och skyarnas gång
med ljusets hastighet
ljudets vågor
och tankens räckvidd
Fritt fall
till kosmos toner
medan det uråldriga
står stadigt stilla
mitt i vidden, bredden, höjden, djupet
av alltings ande
Det är nåd
Möjligheter efter möjligheter
revor i tiden
som viskar:
Ditt förflutna är bevarat i regnbågsspektrat
och inget annat är kvar än välsignelse..
för det är vad Gud är...

Förlåtelsens djupaste väsen
aldrig övergiven i glömskans labyrint
På väg mot mitten...i det djupaste och i det högsta
allting jag sökte utom denna "mitt" ska falla...
Det är så smärtsamt vackert att segla in mot mig själv,
som om jag först nu förstår längtans verkliga väsen...
Som universums hela kraftfält...centrerad i mitt hjärta...

Väntar på ord som inte finns...
Väntar med händerna på tangentbordet
Kärlek likt sprängstoff
mitt i kosmisk symfoni av hörbar tystnad
hörbar kärlek
kännbar kärlek

Väv efter väv
Gudslänkar...
väv efter väv

Min Gud, Store Gud, mäktiga är din verk...

"Säg dem att mitt Sinne vänder världens alla lagar...mitt Sinne är bortom varje restriktion; tiden, rummens, avståndens och alla slags tänkta eller skapade gränser och bilder...Anförtrodda med dispens till evighetens salar...när jag sade "vakna, stig upp och kom ut" - menade jag verkligen VAKNA, STIG UPP OCH KOM UT....till denna heliga access som förbinder allt med Allt."

söndag 7 november 2010

Gudsljus som skälver


Ljuskristaller...
Det stora Mysteriet glimmar i frostade löv
Livet skälver
i återspeglat Ljus
Bländad
av Alltings skönhet
Tystnaden sjuder av liv
Mitt i uppgivandet
finns extasen
ljuset, ljudet som är Gud..
vibrerar i allt
också i döden...
Så vackert, så väldigt, väldigt vackert.
Ingen har sett Gud säger man...
men kära nån´
Det känns....Mysteriet känns...
Det räcker..det är nog...känn..bara känn...
Bland frostade löv som fångar en solstråle
känns den Store idag....den som inget annat namn
behöver än Kärlekens ljus...
foto från förmiddagens promenad

fredag 5 november 2010

Ny himmel


Det är inte möjligt att fullt ut fatta hur väl allting i universum samverkar. Det övergår varje förstånd. Vetenskapsmän räknar och forskar och ändå förblir det ett mysterium som vi bara kan böja oss i vördnad inför.

Men det mest fantastiska är att trots att vi inte kan greppa eller fånga mysteriet så är vi inbjudna att delta och leva i det. Vi är inbjudna att tona in oss på mysteriet och VARA det...vi måste inte ha facit, vi måste inte veta vad som är vad...vi är bjudna till denna oändliga manifestation av gudomlighet, varje sekund, på varje plats och i varje situation och relation. Vi är utvalda mottagare av gudomlig inspiration...och ju mer jag lyssnar desto mer vill den skapande rörelsen flöda genom mig...genom alla...Det är omöjligt för mig att ha tråkigt...för allt är så spännande...i själva intoningen "leker" mysteriet kärleken...i spirande spiraler..bara jag ställer mig "mitt i" och väntar så kommer gudomlig inspiration, som längtande andar att bruka mig...för att bli synliggjorda genom min kropp..i en dikt, i en målning, i en kyss, i en utsträckt hand, i en skapande rörelse av något slag...det är som om hela universum söker sig till ett synligt uttryck.

Det mest transparenta dansar sig ner mot materia och det mest substantiella sträcker sig mot det mest subtila - hela tiden som den mest magnifika älskogen...och jag - och DU - är inbjudna att stå där (leva där) mitt i denna "heliga" skärningspunkt som kanaler, redskap och förlossare av detta vidsträckta mysterium, som vi ibland kallar Gud...

Åh, så ser jag, djupt, djupt, djupt tacksam att överlåtelsen är så mycket mer än till en formsatt tro - utan till att vara denna kanal, detta redskap, denna länk, mottagare men också givare av något som är så oändligt...så oändligt mycket vackrare än jag har ord för...som är så oändligt mycket mer än en tillfällig emotion...överlåtelse är verkligen att sluta kretsa runt sin lilla, lilla värld av tillfällig emotioner, sina egna sår och sträcka sig mot en ny himmel och en ny jord och veta att det är själva återkomsten som människor i två tusen år väntat på...det är det som är återkomsten när vi fullt ut förstår och minns vilka vi är!

Ha en underbar helg som vill påminna oss om att tacka...att tacka alla som följer och beledsagar oss på vår jordevandring, som målar genom oss, skriver, bygger, skapar, talar, sjunger, undervisar och älskar med mera, med mera ...från himlarnas himlar och från jordens ständigt förnybara källa..

torsdag 4 november 2010

Ny jord


Jag umgås just nu ständigt med orden:
"Dra skorna av dina fötter, för marken där du står är helig" (2 Mosebok 3:5).
Jag får liksom inte nog av orden...de djupnar för var gång jag upprepar dem...
Det är som om jag först nu, nästan femtiofem år efter min födelse, helt landar och anknyter till den jord jag tillhör.
Det är som om jag först nu, djupt, djupt förstår detta med "av jord är du kommen..och till jord skall du åter gå"... Det är som om jag först nu förstår min dubbla tillhörighet, till jorden lika mycket som till himlen - kropp och ande, med lika stort värde och lika gudomliga bådadera. Det är som om jag först nu hör och ser jordens gudomlighet fullt ut. Visst har naturen varit vacker och visst har jag uppskattat många platser - men först nu börjar jag medveten känna och ana jordens verkliga väsen..
Hur allt lever, kommunicerar och samverkar där ingen nivå är mindre värd än någon annan och där Guds väsen regerar varje bråkdels kvadratmillimeter från jordens innersta kärna till kosmos yttersta...i kärlek.

Så jag lyssnar...vill inte sluta lyssna. Hela tiden längtar jag efter det utrymme som ger mig möjlighet att höra lite mer, lite tydligare...vill bara stänga av de brus som arbetar i annan riktning än mot jordens innersta och himlens yttersta...
Det är som om att dras mot mittpunkten i det vertikala och horisontella och hitta hem där...
för där är allt ett...allt. Det är en långt djupare integrering än jag någonsin upplevt tidigare, helare, en totalupplevelse som är mer hel än jag upplevt tidigare. Fysiskt påtaglig och andligt grundande...hel-ande i ny jord som håller evigheten i varje levande organism.

Yrvaken...nej...nykär...ja på sätt och vis...återfunnen...Ja...fjällen faller från mitt medvetande och lämnar mig likt Venus på ny jord...
Jag kan bara viska Tack, med hela min kropp och ande...
Bild från morgonpromenadens "samtal med jordens hela gudsenergi"

tisdag 2 november 2010

En bild av det obeskrivbara


Vilar i vad gårdagen gav.
Ännu en natt av förunderlig frid.
Jordad transcendens...
ändlig kropp i oändlig ande - som ett
fyra vindar i mitt medvetande
i en sällsam spiral
som värnar det levande
utan minsta klamrande

Jämförelserna finns inte

allt är
Det är frid
när jag låter allt vara som det är
inga protester
ingen klagan
inga begär
ingen strävan bort från det som är
låter mig förvandlas
i strömmen mellan det innersta och yttersta
i medvetandets feminina spiral

Förstår något om överlåtelse jag aldrig tidigare förstått...
djupare...
totalare...
En tro som är ljusår från religionernas former...
men djupare...
tätare
mer transparent
mer älskande det som är...

Tack Älskade - Kristus - för att du förde mig till porten...

bortom steget ut finns det jag sökte innanför murarna...
Du vill inte fångas i ett hjärta - för Du ÄR hjärtat i allt
Du gav upp dig själv, steg åt sidan vid porten och sade:
Se, min älskade se....
lyssna djupare, högre än du gjort...

och där är du...bortom varje tänkbar gräns...
är du ljusår från det bevarade - förkrympta - minnet av dig.

måndag 1 november 2010

Rofäste - Rotfäste


Natten har varit mjuk - och dagen idag, fastän det varit en alldeles vanlig dag.
Det var som om något i mitt liv vänt blad när jag vaknade i morse.
Inte bara för att jag fått tillbaka den, för mig, dyrbara timmen på morgonen -
utan av djupare skäl.
Igår följde jag min stråle ända in till jordens mitt. Det var som att få ett nytt centrum, eller snarare som att förankra mitt centrum i jordens mitt
i uppstigandet klarnade min ryggrad..
andades i takt med jordpulsen
och somnade lugnt
sov lugnare än jag gjort på väldigt, väldigt länge.

Byggde lego med barnbarnen på förmiddagen - mer fridfull och road än på länge.

Sökte sedan trädet...
satt vid hennes fötter - vid livets rötter...
fast förankrad
lyssnade till alla väsen..till allt liv...
Jag är inte ensam, allt är närvarande samtidigt
Djupa andetag vid trädet
samlade all min energi -
förankrad reste jag ljusår
fri i galaxens centrum
ändå här, mer här än på väldigt, väldigt länge.
I nedstigandet fanns jag i min ryggrad
som en ström från det innersta och yttersta
gled i en värld av formidabel, mörk intighet
bländad andades jag..
ljussken
spiraler av rörelser
rent liv - ande
Gud
bara Gud
bara allt som är
Allt som pågår
pågår inte
men sker
mellan alltings botten och höjd
En stund på jorden
vid hennes fötter
stabil - allt är i sin ordning.
Jag är här - igen.
Något har bytt frekvens i mig det senaste dygnet..
Något har hänt...det känner jag tydligt fastän det är obeskrivligt.
Mystikens himlafäste och rotfäste är längre bort och närmare - och mer mitt i - mig...

PS: Lustigt! Min rubrik skulle vara Rotfäste - men så upptäckte jag senare att jag hade skrivit "Rofäste" - och det var ju en spännande "slump" att det blev så! Så jag låter det stå kvar också!

Bilden tog jag vid trädet...