fredag 31 december 2010

Ett Gott, nytt, välsignat År önskar jag dig


Nyårsafton
Vår dag för bokslut...
Varje nyårsafton sitter vi ner tittar på året som gått.

Vilka drömmar och visioner uppfylldes?
Vilka hinder och svårigheter mötte vi?
Vad lärde vi oss?
Vad släpper vi taget om i och med bokslutet?
Vad vill vi satsa på och ge extra energi inför nyåret?
Hur ser nästa steg ut på livsvägen, i kallelsen och självförverkligandet?

Det är några frågor vi ställer och lyssnar djupt efter uppriktiga svar.
Det är en lång, fin, stund vi ger oss själva och varandra varje år.

Tid för eftertanke...

Min mor gick hem
Min andlige far gick också hem
"Men vi dör inte, vi träder in i livet"...det är jag säker på (som Lilla Thérèse av Lisiuex uttryckte det så fint)
Så många fina människor har jag mött genom mina uppgifter
i dem har jag mött smärta, lidande, glädje och insikter, tacksamhet och kärlek - och mig själv..

Underbara döttrar, svärsöner och barnbarn ger livsvägen guldkant...Tack gode Gud för att du bevarar och beskyddar dem alla!

Boken jag skriver på dröjer sig kvar i skapandets sfär
den vill födas sakta...
den är så annorlunda..
Det har varit som ett väntans år...väntan på nya ord...

Tavlorna växer ur mina penseldrag..
jag fröjdas
och tar emot...
nyfödda skapelser som överraskar

medan Gud expanderat i mitt medvetande
medan jag långsamt blivit den jag är..ett enkelt "jag är"
före, bortom, omslutande varje föreställning som förut var ett ensamt svar

Det finns inget övernaturligt
för allt är högst naturligt för den som ser och hör
Varje storm som blåste upp i allt jag ville bli
har mojnat
för jag är vad jag är
bär min egen frukt
sjunger min egen lovsång
ser vad jag själv ser
förstår vad själv uppfattar
vet - tron räcker inte till för allt jag vet är mer än tro

"Du har sökt grundligt" - viskade Han igår.. - "I eoner av tid har du lärt dig att se allt och alla som en gåva från Givaren - nu är tid att också se dig själv som en gåva från Givaren. Nu är tiden att bara ge dig hän...leva, njuta - och överlämna dig till din lovsång och vandra in i ditt hjärtas rike."

Jag tror de orden gäller oss alla!

Ett gott slut och ett Gott, nytt, välsignat År önskar jag dig, kära, kära vän!
Bilden är från NASAS bildarkiv: "Universum" - vackrare fyrverkeri får vi leta efter!

torsdag 30 december 2010

Upplysning är att stå fri i ditt ljus


Vara du...
det räcker...
Andas in
det räcker
Andas ut

Detta enda ber jag dig om
Vara du
andas in
andas ut...

Låt mig passera genom dig
strömma mitt ljus
genom dig
andas dig
så att du blir jag

Det räcker...

"Låt oss påminna varandra
att det som ger sann glädje
inte är framgång
utan fruktbärande." (Sista stycket: H Nouwen)

Ett litet rådjur på besök...i sitt rena varande...

onsdag 29 december 2010

Mellan himmel och jord - målningar




Här är dagarnas alster! Inte helt färdiga men ändå...Den övre bilden är "Gud"...Det svarta hålet i universum där all kraft är koncentrerad...
Den andra bilden vill jag kalla "När det är dags att gå hem"...
Den tredje är den första av de fyra elementen: Jord...den har jag målat med sand från AbuDabhis öken..Jag har det så bra....så bra i min atelje!!

tisdag 28 december 2010

Målardag


En målardag är till ända...
Jag är bara så väldigt lycklig
tiden står nästan still
Ostörda timmar
tickar så härligt långsamt
Himlar har jag fångat på mina dukar
Den Store Jag Är
låter sig porträtteras
av glädjens naiva penseldrag...

Jag är bara så väldigt lycklig
över stunderna jag får
av evighetskänsla


Vill stanna för alltid...
vänta tills jag ser vad duken gömmer
vänta tills jag känner hur kaos blir ordning
vänta tills det omöjliga blir möjligt
hur bilden växer ur ingenting
Hur skapelsen når mitt hjärta...
och jag hör "och se det var gott..."


Det är lycka..idag
 

måndag 27 december 2010

Mellandag


Det är mellandag..
Underbart tom mellandag..
Dag mellan sysslor
mellan firandet
mellan vad...
mellan födelse och död
mellan yta och djup


Mellan himmel och jord
mellan ljus och mörker

Någonstans mitt emellan
gudomlig och mänsklig
svävar allt levande
rör sig sakta
som tidevarven



Mellandag...
som en frizon för någon
ett väntrum för en annan


Medan den nyfödda kärleken mognar
i tiden mellan en strålande stjärnas tecken
och korset

Livet....det är mellandagarna...
ögonblicken vi stannar upp och ser...
Konstnär: Franscesco Hayez

söndag 26 december 2010

När någon lämnar


Så har min andlige far lämnat en hel, liten värld - en oas för många själar - som lyssnat efter hans milda ord, som försjunkit lyckliga i hans sjungna mässa...där han fanns närvarande i varje ord han sade, där "härligheten" alltid lyste särskilt starkt när just han uttalade ordet. Så har hans alldeles speciellt kärleksfulla fridshälsning och välsignelse tystnat...men aldrig i mitt hjärta.

Jag har allt att tacka Per för, utan hans tilltro och kärlek hade jag troligen inte sökt mig så djupt in i den kristna mystiken, aldrig vandrat i öknen, aldrig sett himlen stråla i mitt i en dunkel natt...aldrig vågat tro, aldrig förstått mig så älskad av Gud...utan Pers stilla förtröstan, hans varsamma vägledning och hans tålmodiga väntan...hade jag kanske tagit en annan väg...?

Pers förtroende gav mig många år på Berget, som kurs- och retreatledare. Det var också Per som bad mig skriva en bok om tystnaden som terapi. Den som blev "Silentium - helande pågår"...
Som en vän, som en far, som en lärare....stöttade han samtidigt som han alltid ödmjukt tackade för det jag bidrog med...
Per såg mig komma...som en förlorad dotter som återvände i början på nittiotalet. Alltid stod han där sedan med öppen famn och tog emot sin bångstyriga "dotter" i guldfärgade sandaler...Han såg mig också gradvis gå...efter arton år..."kanske andligt myndig"...på väg...mystiken breddades för mig...i ökensanden fann jag de gömda evangelierna...jag fann så mycket som inte den offentliga kyrkan inkluderat och som jag också behöver i min tro.
Han höll mig inte kvar i någon trosuppfattning men hälsade mig alltid välkommen när jag kom för att hålla kurs och retreater - vi skulle tala om våra vägar, sade vi i somras ...Per tog sin och jag min...och jag vet de strålar samman i Gud, den Ende...

Ett farväl - det viktigaste adjö jag sagt i mitt liv - sade vi för en tid sedan...i natt kom Per i gryningstimmans lätta sömn...
och idag fick jag veta...varför.


Det är tomt...det är som att lyfta händerna mot himlen och ge tillbaka allt jag fått...
Släppa fri...
Gå i frid...
Tacksamheten ljuder lika sjungande som "härligheten" i mitt hjärta...

www.berget.se finns en fin bild på Per Mases, präst och föreståndare på Stiftelsen Berget, som avled efter en tids sjukdom på julafton.

fredag 24 december 2010

Ökenvandringen


Tillbaka i öknen
Söker den hägring
som är mer verklig än verkligheten
En Konung är född
och mitt liv är en vandring
mot honom
till honom
för honom
i honom

Som är Kärleken
Varm som ökensanden
Brännhet som solen
Vidsträckt som dynerna
Evigt varar hans namn

En stund i ateljen...
en ännu oavslutad målning
vars guld lurat blixten
...inte ett rättvist återgivande
men så är livet
det kan aldrig riktigt avspegla kärlekens storhet.

Guds Frid!

torsdag 23 december 2010

En välsignad jul


En välsignad jul önskar jag dig,
en glimmande julnatt
med tid för tacksamhet
och vördnad inför
den kärlek som föddes
och gav sitt liv
Som med brinnande övertygelse
levde sitt liv
för det högsta
för det enda

En välsignad jul önskar jag dig,
en glimmande julnatt
ett vakande hjärta
som vandrar under stjärnorna
mot målet
under jublets Hosianna

En välsignad jul önskar jag dig,
en glimmande julnatt
en tindrande framtid
upplyst
av Den Ende...
under Kärlekens gnistrande himmel
som ljuder av ett kosmiskt Hosianna...
och ett bud om frid på jorden!
Konstnär: Botticelli

tisdag 21 december 2010

Fjärran känsla


Fjärran
Allt tyder på jul
men inte i mig
Jag vill bara stoppa tiden
inte rusa
Det känns mest konstruerat
pådyvlat
Julen ropas ut i radion
som ett enda långt shoppingstråk
Jag vill gömma mig
fira födelsedag
men inte mer..
blunda för allt hysteri
Ett barn är fött i denna natt...
vart tog det vägen?
Håll om mig...
Håll mig nära dig...Gud..
Göm mig i din famn
låt mig födas på nytt
till kärleken,
till kärleken.
Konstnär: Fuseli "Tystnaden"

måndag 20 december 2010

Vitt, vitt, vitt


I kompakt, mäktig tystnad
ligger vår gård
insnöad
Emellanåt trotsar en traktor med plog
en bit upp på vägen..
men annars är det tyst
så tyst att jag hör snöflingorna dala
Det är som om tiden stannat
all dess rörelse ligger gömd under vitt täcke
Träd och buskar bär stilla miljader snökristaller
bågnar under tyngden
men bidar sin tid i förtröstan

Söker samma rofyllda advent i mitt inre
vill bida min tid med tillförsikt
vänder hela min själ mot naturens under
Allt det jag ville får vänta
Egots "plog" får vända om...
Jag vill låta min själs årstider, dess rytm, råda
samarbeta med det oundvikliga
lyssna till tystnaden så länge
att skapelsens egen ton tränger igenom

Jag böjer mig inför de miljader snökristaller som lagt sig över min själs landskap
De har något att berätta...

Foto: Vår altan i morse

fredag 17 december 2010

Valv efter valv


Söker stillheten
söker mig inåt
genom valv efter valv
söker självklarheten
söker den jag är
bara är...
Som de högresta rena pelarna
som tystnaden
som utsmyckningen
som fröjdar sig över Guds storhet

Söker
vandrar i mitt inres oändliga rymd
som genom vidsträckt öken
som aldrig tar slut
Sandstormar skymmer sikten
hägringar lockar
dynerna ger efter under mina steg
Når jag fram
Når jag fram?

Själens exodus
Låt mig inte tappa modet
för det enda jag vill är målet
Det enda jag vill...
Bilden tog jag i Moskéen i AbuDabhi

torsdag 16 december 2010

Längtans blick


Jag blickar ut över själens vidder
Nu väntar rymd
Nu väntar tid
Nu väntar tomma dagar

Andäktigt väntar jag på den frizon
som ska förlösa längtans uttryck
och som ska fylla det som är före form
med skapelsens svepande gester

Längtan värker i mitt hjärta
Längtan till penseldragens lovsång
Längtan till ordens tysta bön
Längtan till skapelsens födslovåndor
och glädjerop

Jag blickar ut mot hjärtats horisont
En hägring...i soldis...andlös skönhet
Tag mig i besittning
Erövra mig helt
Uppfyll mig
Gudomliga inspiration
och låt skaparandan dansa
till tamburin och pukor

Låt mig drunkna i hägringen
Låt mig sjunka i skönheten
och låt så min ande svepa över duken
som ett testamente...
Låt min ande viska poesi
som ett evangelium...
Inget annat
Inget annat...
bara en kärlekens suck vill jag vara.

Konstnär: Franscesco Hayez

tisdag 14 december 2010

JULKLAPP

Julklappserbjudande: Kanske vill du ge någon kär vän en av mina böcker!

Julrabatt: Gud som Älskare 199:-, Silentium 159:- Överlåtelse och Det helande Ljuset 100:-,
Meditationskalender 50:- (Alla priser inkl moms, porto tillkommer)

http://www.conspirito.se/ eller maila carin@conspirito.se för beställning. Ange namn och leveransadress. Jag bifogar faktura.

Kärleken smälter isarna


Stanna upp en stund..
Andas...
Mitt i vardagens trängsel
av människor
och händelser
eller i trängseln av tankar och känslor:
Stanna upp en stund
mitt i gemenskap eller ensamhet
och kanske märker du
att obemärkt har isolationens isar lagt sig runt ditt hjärta.
De självförsörjande murarna
alla slöjor som döljer längtan och behov
ridåer som kamouflage för sårbarhet
blänkande rustningar för att klara krav och stress
har sakta skapat distans mellan det innersta och det yttre...

Vi kan inte lösa vårt inre dilemma själva och vi kan inte själva smälta isarna.
Endast i samvaro med den Älskade - i kärleken - förs vi bort från de inre motsättningarna och vedermödorna och tillbaka hem...
Förvisso kan vi på egen hand arbeta bort en del symptom på en fysisk eller psykisk nivå men djup och varaktig välbefinnande kan vi endast finna förutsättningar för när själva mötet med den Älskade lossar isarna runt vårt hjärta och öppnar kärlekens fördämningar.

Den Älskade - själva källan...närvarande i Sonens blick, närvarande i den ande som fyller himmel och jord..närvarande i nuets tysta gång...alltid närvarande från begynnelsen och för evigt...

Carpe diem! Carpe diem...
Andas det oförgängliga
Andas det som är..
Bara genom att ömsint se distansen som har skapats
och genom att tillåta oss begråta belägenheten med längtans tårar
förs vi hem igen...
Inte genom självanklagelser - utan med ömsint förståelse
Att känna smärtan av ljumhetens distans
låta sig förlösas av själva längtan till närhet
närhet till det sanna - till allt det som är på riktigt.
Ge saknaden utrymme, våga längta. Det är kärlek
Ge sorgen tid, våga söka. Det är kärlek.
Du finns där...mitt i kärlekens smärta.
Det är du..där är du hel!
Helt du..
Om än ingen människa svarar på din längtan
så gör det ingenting
för du svarade dig själv
du svarade Gud
för där fördämningen brister
där är mystiken uppenbar.

Du är hemma.
I min bok "Gud som Älskare" har jag skrivit mycket om att lämna ljumhet och avstånd för större närhet till Gud.
På bilden smälter solen isar på mitt badrumsfönster! Se ovan min julrabatt på boken!

måndag 13 december 2010

Varde ljus


Ge aldrig upp sanningen
Förråd inte kärleken
Ingen kan ta ditt liv
när du ger det frivilligt
för kärleken, för sanningen.

Bländande ljus i mörkret
kallelse
bestämmelse
om än ödets väg bringar lidande

Ge inte upp kärleken i ditt hjärta
Ge inte makten åt missmodets världar
Gå med ljuset
om än genom blod, svett och tårar...
Gå med ljuset
om än tvivlet, sorgen och smärtan kantar din väg

Gå med ljuset
för det är Du..
för det är Du...
Minns, det är kära, minns det...

Du är född ur ljus
Du är levande ljus
Du går mot ljus
Evighetens ljus...

Låt ingen annans tanke om dig få råda...
Låt ingen annan självbild få fäste...
För du ÄR Ljus...om än du har ditt mörker att vandra genom.
För du ÄR Ljus...om än du känner dunklets smärta i din själ.
Du är ljus
ljus
ljust, glimrande ljus...

Ha en fin dag i Lucias fotspår...
Fotot är från Nasas bildarkiv

lördag 11 december 2010

Otillräcklighetens vånda


Jag vill lovsjunga
men min sångröst når inte till hjärtats höga toner

Jag vill måla skönheten
men min konstnärliga förmåga räcker inte till för att uttrycka vad ögat tacksamt ser

Jag vill förmedla kärleken
men uppgiften känns övermäktig för författaren i mig
Hon sitter stum och finner inte ord som motsvarar storheten, djupet, höjden och bredden

Jag vill ge allt
men tiden räcker inte till och modet sviker

Otillräcklighetens vånda slet upp revor i nattens vila
Som av en piskande sandstorm förblindad
sökte jag skydd i mörkret
vände ryggen till prestationsdemonens svidande rapp

Timmar i natten

Tankar som viner
känslor som ylar
Är det alls någon idé?

Jag ger upp....
Jag ger upp...

"Så, så..sch, kära barn..."

Vem får vinden att mojna?

Vem stillar havet?
Vem välver sanddynerna till famnar?
Vem bereder en brinnande buske?
Vem sänder änglar - just när hopplösheten vinner mark.

Guds tilltal i natten:
"Låt mig sjunga hjärtats lov, låt mig skapa, låt mig vara Ordet...så som det var från begynnelsen är och skall vara från evighet till evighet."

Faller, sjunker, ger efter...det är i sanning ingen idé att jag ensam försöker

Jag kan ju bara stå till förfogande - det är det enda.
Prestationsdemonen sitter avväpnad
ser mig dö och uppstå till en ny skapardag just när gryningen tränger undan mörkret

"In shallah" - "Om Gud vill" - sjunger, målar och skriver jag idag...
In shallah....in shallah

Och just när jag ska stiga upp viskar min själsängel
- Minns, kära, minns - ditt rätta element är kärleken, där finns allt, där finns du, där är du flödande överflöd.
Gå dit, stanna där, andas där, vänta där...ty kärleken söker kärleken..i det mötet uppstår hymnen, skönheten och Ordet...

Den lilla prestationsdemonen såg vädjande på mig och jag viskade:
- Lilla trollunge...jag vet, jag vet vad du behöver. En famn är kärlek och förlåtelse.

Konstnär: John Henry Fuseli "Mardröm"

fredag 10 december 2010

Allt är bön


Allt är bön

Dimslöjor smyger över fälten

Så stiger jordens bön från det innersta mot det yttersta

Skyar vandrar över himlen likt själars bön som sträcker sig mot det Oändliga

Trädkronor sjunger Skaparens lov

Havet är en hymn - ett evigt sjunget amen

Allt är bön

En blick som söker gensvar

En kupad hand som vädjar
En famn som längtar

Tårarna, skrattet

Fattigdomen

Hjälplöshetens ansikte

Förundrans varsamma smekning

Allt är bön


Dimslöjor smyger över själens land

Hjärtats bön stiger från det innersta mot det yttersta
Anden vandrar över själens himmel

Varje tanke sjunger Skaparens lov

Känslornas hav är en hymn - ett evigt sjunget amen

Allt är bön


Varje andetag

Hjärtats puls

Blodets omlopp
Anatomins bön ljuder i det ordlösa
Varje människa är Guds andakt
Också hon som inte tror sig be

Du är Herrens bön
Vi är Herrens bön
Allt är inneslutet i hans bön

Kärlekens åkallan

Djup ropar till djup

Allt är bön

Tystnaden - Skriet

Väntan - Strävan

Stillheten - Kaoset

Födelsen - Döden

Bön är ändlighet som söker den Oändlige


Allt är bön....
Kom låt oss be... för allt är bönesvar.

(Texten finns också med i "Rundbrev för retreat och meditation, nr 4, 2010 - Stiftelsen Berget)
Bilden tog jag i Moskéen i Abu Dabhi

torsdag 9 december 2010

Vardagens alla mirakel



Jag satt i bilen
huttrade
klagade lite över kylan
resan hem betydde 40 graders skillnad
Oh, ta mig tillbaka till den sammetsmjuka, varma sanden
Och så plötsligt
som en stor aura runt solen
snökristaller som svävade i luften
mirakel

Jag stannade
ville fånga det vita guldet
och tecknet
magi
skönheten som kallade mig hem.

Kom hem nu...se miraklet
Gud är alltid just där vi är...
bara vi lyfter blicken

Så kom hem nu....kära älskade
kom hem till nuet..
nuet är till brädden fylld med skapelsens kärlek
Så vackert, så vackert
så mycket att vara tacksam över
så väldigt, väldigt stort är livet

onsdag 8 december 2010

Bländande kontraster



Skilda världar
fastän inte...
Samma "hand" har lagt sanden i vågliknande dyner där
och klätt landskap i snö här
Samma glittrande sol lyser här som där
Samma himmel kupar sig över jorden här som där.
Samma ande andas liv
Samma jordpuls under fötterna

Jag har flugit
och landat
Var är min själ?

Den vandrar med beduinerna
och den fröjdas över att återse min man..samtidigt.
Den är kvar i öknen
och den blickar ut över glittrande solsnö...samtidigt.

Som en dröm
så intensivt verkliga dagar
Som en saga
som blev en del av min livsberättelse
Helare återvänder jag
Det är som att lägga själens mosaik
i det outgrundliga igenkännandet.

Kom hem - och är på väg hem..
Mer jag än jag själv..närmare
så som i himlen så ock på jorden än någonsin...

Den övre bilden från öknen i Abudabhi och den nedre är soluppgång i vår snöklädda trädgård i morse.

tisdag 7 december 2010

Insuper ljuvligheten





Drar ut på varje minut nu..
reser hem i natt...
Mitt inre är till brädden fyllt
med all skönhet...
andas, andas evigheten..
Guds närvaro
i varje sandkorn
i himlen, havet
i moskeen
i sammetsögon
i alla vackra ting..
i abajorna och dishdashorna
i den mjuka värmen
i den svala natten..
Det är så svårt att ta farväl
och det är omöjligt att nog tacka Carol, min vän, för hennes omsorg.
Jag reser, fastän inte...
Jag lämnar fastän varje minut följer mig hem.
Jag är bara så tacksam och fylld av nåd.

Din är äran, makten och härligheten



Nattens svala, fuktiga luft
ger vika för Solen..
Sakta rinner ljuset ner över sanddynerna..
Det är en himmelsk upplevelse
på jorden..
Ljuset åtrvänder
efter nattens vila...
Värmen omfamnar tystnaden...
De hälsar varandra likt älskande
En stor del av öknen här kallas den
"tomma kvadraten"
men det är fyllt av Gud..av liv...av himmel och jord
kamelerna vandrar trygga...
allt är ett..
sanddynorna är perfekta i varje gudomligt penseldrag...
alla sandkorn formar sig till havsvågor...
guld
guld
guld överallt....
Nåden flödar i torkan..

måndag 6 december 2010

Tusen och en natt


Så många intryck
Herren är min Herde
Han låter mig vila..
oändliga vidder
sanddyner likt hav
likt himlar
Solnedgång
Tacksamheten är ordlös
Mitt hjärta är bara lovsång
jag kan inte sova
vill inte missa en sekund...
Amen...amen...
oh...vill så gärna hålla kvar tiden...
Evigheten är här...här, precis just nu!

Himlen mitt i öknen





Jag har inga ord
Jag är bara så lycklig
säll
Sakral är upplevelsen
Glider på kamel
över öknens sanddynor
Soluppgång
Dimman lättar
Gud är En
Älskad Beduin går vid vår sida
Gud är En
Varför pågår religionskrig?
Han muslim
Jag kristen
Vi andliga
Vi andäktiga
Vi på jorden
Himlen mitt i öknen
Vi så tacksamma
Jag gråter av lycka
Hans sammetsögon
är gudomliga
In Shallah
säger han när vi senare skils åt,
som svar på min önskan att återses
"Om Gud vill" - In Shallah
Måtte, måtte Gud vilja!
Jag är så genomlycklig...
ville stanna här för alltid.

lördag 4 december 2010

Hemlängtan


Imorgon bär det av...
30 mil rakt ut i öknen.
Mitt hjärta värker av hemlängtan
nu är ursprunget så nära...
De vackra araberna i dishdashor
gör mig tårögd
Den arabiska musiken får mitt blod
att svalla
Alla vackra ting
alla mattor
alla vackra kläder
tingen, maten, dofterna, värmen
Igår svävade arabiska fullblodshästar
framför oss i mäktigt vackra steg
Allt är nu men ändå som att vara i en svunnen tid...
En natt mellan mig och vidderna
oh..oh...bara en natt...till öknens heta sand.

fredag 3 december 2010

AbuDabhi by night


Ljus i natten
Outtröttligt liv
vaken stad när värmen lagt sig...

En hälsning


Fjärran land
Nya dofter
Nytt ljus
Nya ljud
tusen och en natt
Omtumlad
Landar
storstadsbrus
strand och hav
i en salig blandning
Längtar till öknen
medan jag fascineras av
allt liv..
liv..
liv...


AbuDabhi i morse

onsdag 1 december 2010

Bortom tullarna


Resan har börjat
Började vid tidens begynnelse
Medvetande som expanderar
långt bortom intellektets tullar
svävar ovan tideräkningens rum
Min kropp kommer senare
Den ska färdas längs tidslinjen
med Norwegian Airline
till mötesplatsen

Här tar jag ett långsamt farväl
medan min själ bugar sig för det väntade
Tidlös är jag
medan jag förbereder det som redan har hänt
Reser nu fastän resan för länge sedan vänt hem

Tidens heliga spiraler
dansar likt beslöjade kvinnor i ett harem.

I tidens väntrum råder stilla förväntan
Bereder väg för livet....

En sista bild av kylig vinter fäste på min näthinna i morgonens soluppgång.

tisdag 30 november 2010

Avfärden närmar sig


Avfärden närmar sig...
Abu Dabhi nästa...en ny kultur.
Värme, ökensand...
Jag söker på kartan för att få en liten uppfattning om vart jag ska flyga..
Förenade Arabemiraten..det låter så väldigt fjärran...

Alltid när jag ska resa långt får jag ett starkt behov av att meddela min kärlek till alla de jag lämnar - ifall något händer så vill jag ha sagt hur mycket jag älskar dem och hur tacksam jag är för allt jag fått.
Så tack, kära vänner, för allt jag får genom detta media...all kärlek och respons. Tack för alla fina möten på olika sätt och i olika sammanhang. Ni har berikat min värld på så många sätt!
Jag planerar förstås att komma hem igen!
Men livet blir rikare när man inte tar det för givet!


Packar, 35 grader varmt har hon varslat om.
Letar febrilt efter sommarkläder som redan har försvunnit under högar av ylle, stickat och termo...
Solglasögon...hm...åh, jag längtar till sanddynorna...
Längtar till de platser när man plötsligt inser att livet är så mycket mer än det som så lätt blir "det enda sättet att leva" i vardagens rytm och vanor..
Jag längtar till de platser - fjärran - som för oss närmare varandra, för märkligt nog gör avstånd också att jag inser hur väldigt mycket det liv jag lever och de jag har omkring mig betyder.
Det är en förunderlig paradox, men verklig.


Jag hoppas jag finner en internetuppkoppling så att jag får meddela mig här från fjärran land...
jag känner i hela kroppen att jag ska fara till något mycket ursprungligt inom mig. Återvända till en plats i världen jag i djupet av mig redan känner...så jag reser nyfiken.

När livet möter


Frukten av att vänta
att inte gå före mig själv
och inte före tiden
skördar jag idag.

Så många gånger har vänliga människor
önskat att jag ska spela in texter på CD

Nu kommer livet mig tillmötes
Nu steg den Gudasände fram
och sade: Jag vill gärna spela till dina texter
och med honom kom alla möjligheter
studio, kunskap, kontakter...

Hela min kropp responderade i sprittande glädje
spontant och med absolut tillförsikt
ingen tvekan, ingen restriktion
allt i mig vet, att nu är tiden inne...

Så i februari åker jag norrut
för att låta min inspiration fångas i en famn av
gitarr- och flöjt toner...

Jag bara vet att det är nästa steg....
för mitt hjärta säger så
och hela min kropp jublar
och jag känner stödet i de Närvarande
som strör min bestämmelses stjärnstoff
längs ödets väg.

måndag 29 november 2010

Vänta i tillit


Plötsligt sprack den ständiga skymningen upp i gnistrande ljus
Just när jag minst anade det
glittrade tillvaron igen
pudrad natur
blå himmel
Tilltal i mäktig stillhet

Vänta i tillit - det kommer!
Ditt hjärta, din kropp vet
vad inte tanken kan gripa
Vänta i tillit - det blir dig givet!
Föregå inte andens ingivelse!
Ditt hjärta, din kropp vet ju
när tiden är inne..
när den av Gud sända står framför dig...
Det vet du innerst inne
- om du bara lyssnar innerligt.

Läkedom för all inkonsekvent kraft
som riktades mot dig en gång i världen
som förvrängde och krökte
vad hjärtat viskade av solljusets visdom.

Vänta, var stilla medan livet strömmar mot dig
helande är att ömsint se alla dina försök
att bevisa för världen ditt värde..
att ömsint älska all den tapperhet
som tog dig långt men aldrig hem
ömsint vänta tills solljuset bryter fram
i skymningslandet...

Och där - när du minst anar det
finns DU
hel, bedårande, gudomlig
gnistrande för all tid - nu.
Fotot tog jag nyss utanför min atelje

söndag 28 november 2010

Vid Hosiannas portal


Advent - en förväntan..
en tindrande påminnelse om Ljusets födelse
om hur hoppet föds
om kärlekens ankomst
Aldrig försent
I natt, just vid Hosiannas föraning,
en hand
ett möte
ett innerligt förlåt
vid hjärtats glänta

Så välkommen glädjens advent
Snön faller tyst
i ljussken
Att leva förlåten
och förlåta
är att stiga över porten
till Mysteriet

Vill vi friden så är förlåtelse den enda vägen.

fredag 26 november 2010

Dagens lösen


För några dagar sedan fick jag ett litet paket från Libris Bokförlag.
I den lilla postpåsen låg "Dagens lösen 2011".
Jag som aldrig har haft förmågan att framhäva mig själv, blir närmast generad bara av att här, inför dig, berätta hur rörd jag blev av att finna mig citerad på några ställen i boken. Lilla jag, tillsammans med så många mystiker från förr och nu...det känns närmast överväldigande och obegripligt - svårt att ta in.

Nåväl idag föll blicken på den lilla boken och jag lät den falla isär, viss om att det som framträdde skulle vara värdefullt och jag vill dela det med dig:

"Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut. Varje dag ropar jag till dig, Herre..." (Ps 88:9-10)

Kristus säger: "Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebudskap till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna..." (Luk 4:18)

"Bön om frihet finns där
varje stund inom mig,
än som stilla glädje,
än som ljudlös gråt.
Gör mig fri från tingen.
gör mig fri till livet!
- Stigarna är korta
snart är efteråt." (Karl Karlsson)

(Sid 57, 7 mars) Libris har gett ut min bok "Silentium - helande pågår", var ur citaten av mig är tagna.

En tanke som väcks i mig: Fri fångad - men minns du är inte fängslad. Du - vi är födda ur manifesterad kärlek, skapade gudabärare på synlig frekvens....en stund på jorden...bära bud...vara det vi ÄR...förkroppsliga det oändliga...det är bara själva tanken om att vi är instängda som fängslar - för allt annat är frihet, hur skulle det kunna vara något annat - när allt är Gud?
Ha en Under-bar dag i den fulla frihet som är Den Store Jag Ärs verk!!