onsdag 11 juli 2018

Sommarstressen


Det är några somrar sedan jag tog det här fotot
och la till ett citat från "Älskade Människa".
Den boken öppnar jag faktiskt då och då
och känner mig tilltalad...

Nu
"Tänk inte, kom bara tillbaka till dig själv"

Jag behöver de orden nu..
Behöver budskapet.
Sommarstressen har slagit till.
Häromdagen, utropade mina döttrar och min make samstämmigt;
- så är det varje sommar för dig.
Själv tenderar jag att glömma,
men det är sant.
Varje vinter och vår väntar och längtar jag efter
långa, obrutna dagar att skriva
när sommaren kommer.

Sedan kommer den och få blir ändå det ostörda dagarna,
för författaren i mig.
Hur mycket annat spännande som än händer
och som är värt att uppleva;
eller bara lata dagar som också är uppskattade och nödvändiga
så dyker ändå stressen upp.
Tanken att "sommaren är kort" jagar mig,
- och i år går det inte ens att sjunga
"och det mesta regnar bort".
För så är det inte.
Men jag har en benägenhet att låta mig splittras
av ditten och datten
och numera av chattrådar, FB, Instagram och gudvet allt som finns i telefonen.
Vet ni jag, kan till och med, öppna appen klart.se för att kolla om
prognosen stämmer med det faktiska vädret.
Jag är inte klok!
Det är dags att göra något åt det här!

Min äldsta dotter, numera också författare, har börjat på sin andra bok
och har inspirerat mig till "sociala media - detox"
Jag tror jag behöver gå med i nåt AA för ändamålet snart.

Det fåniga är att någonting i mig tror att jag kanske kan sälja några böcker
eller få nåt uppdrag om jag finns därute i sociala media.
Men det gör ingen skillnad.
Så jag kan faktiskt sluta.

"Följare" har jag inte heller mer än någon handfull här på bloggen.
Vilken märklig företeelse förresten; följare.
Jag är ingen att följa -
var och en ska förstås följa sig själv och gå sin egen väg.
Så vad håller jag på med?

Tänk inte, kom bara tillbaka till dig själv …

Så jag ska släppa taget om omvärlden och om min inre värld med ett tag.
Strunta i manuset.

Andas och leva.
Sluta finnas.
Bara vara.
Hitta mig själv igen.

Så får det bli.
Amen

Så om jag inte syns här på ett tag - så vet ni att jag håller på med detox.

onsdag 4 juli 2018

Reflektioner av ljus

 
Ljus, Lätthet, Kärlek och Lycka …
På något sätt har det uppstått en tävling om vem som kan visa upp
den ljusaste bilden av tillvaron -
inte bara i sociala media - utan lite mer generellt
och även i "andliga kretsar".
Att vara ljus, kärleksfull och lycklig förefaller vara något slags bevis för "upplysning";
att ha nått någonstans på den andliga vägen....

Så kan det vara; frid, verklig frid har stråk av dessa tre kriterier. Absolut.
Men det jag tänker på nu är mer "fasaderna" -
ibland till och med en andlig kunskap istället för en integrerad upplevelse.

Fastän frid, för mig i alla fall, handlar mest om acceptans.
Om att också äga och se det som kan kallas för motsatsen;
Mörkret, tyngden, rädslan och sorgen...
fastän jag tror inte på dualiteter; jag tror allt är ETT.
Frid är för mig att se att livet är vad det är...
med allt vad det innebär.

Att vara skenhelig; skenbart hel … är nog just detta;
att bara vilja tillstå ena sidan; helst ljusets förstås...
och förneka, fördöma och förtrycka alla andra aspekter.
Det finns någon slags andlig positivitet som
närmast fungerar förtryckande på mänskligheten
på samma sätt som vilken annan diktatur som helst.

För mig är alltid det jag försöker förneka starkare, det jagar mig.
Det jag begraver växer i mig,
tills jag möter det, lyssnar, känner och ser;
omfamnar och accepterar.
Det handlar inte om att agera ut - det handlar om att ta hand om för mig.
Att ha empati för min egen mänsklighet.
Att förstå den rädsla som härjar i mig.

Och just då uppstår naturligt ljus, lätthet, kärlek och en slags lycka...
Av kärleken till min egen ofullkomlighet; till mina tillkortakommanden.
Av erkännandet att livet är tufft i långa perioder;
svårt, smärtsamt och faktiskt ibland känns helt omöjligt att hantera.
Då, då sker en förlossning i mig.
Då, men bara då, när mitt hjärta krackelerar
bryter sant ljus fram i sprickorna.

När jag försöker skapa en genväg så blir det mest "tanke-ljus"
uttänkt för att jag vet att det är "bra" och "fint"
för att det liksom borde vara ljust
och för att allt är mycket "trevligare" och enklare då...
Men bara på ytan..

Idag vid havet, speglade sig solen i det mörka vattnet.
Dyig botten...
precis som jag har dyiga aspekter
så lekte ljuset i rörelsen...

och där och då blev det så tydligt igen
Att det hör ihop...

Havet, vinden, solen
Allt skapat...
inget undantaget
inte heller min sorg
inte min vrede
inte min tacksamhet
Allt hör till.

Så är det för mig.

torsdag 28 juni 2018

Lust




Lust …
lust att leva …
skapa …
hänföras ….
resa mellan världar ….
mikrokosmos
makrokosmos
Existensens cellminnen

Reser
Flödar
Är
Är inte
Finns
Finns inte

Fastän ändå …
i lustens färger
badar min själ
därför är jag.
 
Så blev det tre nya tavlor …..

måndag 18 juni 2018

En hemsida fr om juli-18



Som ett led i att jag nu minskar mina arbetstimmar
så kommer min hemsida
www.carinnoelius.se
och
www.conspirito.se
åter att fusioneras.

Fr om slutet på månaden kommer du att komma till
www.conspirito.se
oavsett om du skriver
www.carinnoelius.se eller www.humandesignart.se
 
Jag har fört över all information som fanns på min egen hemsida
till www.conspirito.se
så det är bara att klicka på mitt foto
så finns allt där!!!
Lite mindre att hålla reda på...
och mindre utgifter ;-)

Kram

söndag 17 juni 2018

I nymånetid

 
Igår stängde jag slutligen dörren till min praktik.
Städade och tömde.
Satte nyckeln i låset och vred om för sista gången.
Tjugofem år av terapeutiskt arbete lämnar jag bakom mig...
i nymånens tid.

På vägen hem pratade vi om att Roslagsbanan åter ska stängas
för ombyggnad av stationen i Åkersberga
och jag suckade och tänkte. "oh nej, då blir resan till stan så krånglig igen" -
Men så insåg jag att det blir den inte.
För jag ska inte resa till stan.
Framtiden ligger öppen framför mig.
Blank.
Tom.
På frågan vad jag ska göra nu, har jag inget svar.
Jag tillåter mig att inte veta.
Tomheten är fruktbar.
Det litar jag på.
Jag välkomnar ovissheten
och vet att den också ger mig möjlighet att värna friheten.
Jag hoppas att jag kan skriva.
Jag vill dansa, skratta och unna mig bekymmersfria dagar.

Jag vill leva La Dolce Vita ...

Lite i smyg önskar jag mig dock,
att min livserfarenhet, fortsatt, kan vara till nytta på något sätt.

Det fungerar jättebra att arbeta över ZOOM
och jag gör, fortsättningsvis, mycket gärna genomgångar av Human Design,
guidar gärna via Gyllne Stigen,
och jag vägleder gärna.
Med Zoom är jag fri att vara utomlands och ändå vara till förfogande.
Det är en fantastisk kombination!

Och om någon hellre vill ha ett personligt besök så går det också bra,
när jag är hemma i Åkersberga.

Så nu är en epok definitivt över.
Det terapeutiska rummet är stängt.
Tiden och rummet har varit så rik på möten.
Det har bjudit på djup och höjder ..
Så mycket sorger har jag mött, men också många skratt.
Så många frågor men jag har också sett insikter glimma i ögon.
Tacksam lämnar jag rummet, där varje fråga fått fritt utrymme.
Där samtalen burits av förtrolighet och där vi alltid var minst tre i rummet.
För Kärleken var alltid närvarande
där mellan oss.

Det är nymånens tid...
Jag sträcker upp mina armar och händer mot himlen
och min själ utropar:

Här är jag
för Dig
Jag är helt din...
Ta mig i din famn
Dansa mig till kärlekens sista ton
Älskade Liv



måndag 11 juni 2018

Ögonblicken



 
Magiska ögonblick
Då när allting stannar upp
när livet koncentrerar sig i ett enda intryck
När allt annat blir oväsentligt
när varje krav och förväntan tystnar
när drömmar upplöses
för en vackrare verklighet
 
Stilla ögonblick
när allt är i sin ordning
när ingenting fattas
när Allt Är här
Bara här
Anspråkslöst
fastän storartat
Okomplicerat
fastän mystiskt
 
Som en ljudlös viskning
mitt i tankarnas sorl
mitt i känslornas virrvarr
 
Stilla
intygande
välsignande
befriande
försonande
 
med allt det andra.

lördag 2 juni 2018

Längtan är min ledtråd

 
Jag söker icke längre ett enhälligt och permanent svar på livets mysterium.
Sanning är en ogripbar illusion,
ty allting undergår en ständig förvandling.
Längtan är min enda ledtråd.
Transformation är min drivkraft.
Livets syfte pulserar i takt med mina hjärtslag.
Jag behöver icke söka.

Jag är kanske en tillfrisknande romantiker
ty jag märker hur mitt medvetande ständigt vidgar sig
- samtidigt som det koncentrerar sig runt en enda avskalad punkt
av ett stillat begär.
 
Den Ende har blivit Alla.
Det enda har blivit allt.

Romans övergår i sällsam lovprisning.
I ett outsinligt flöde som inte låter sig stoppas
- av vare sig tid eller rum,
av objekt eller subjekt -
upphöjs det nedsänkta
och det upphöjda sänker sig ned
i en mystik vigsel.
 
Mitt väsen är endast en passage
varigenom solstormar och rymdväder passerar.
Jag är - precis som du - stjärnstoff som skördar stjärnljus

Allt jag är; 
varje cell,
varje känsla, tanke, minne och föraning är till låns
till åminnelse av det som varit…
som en garanti för att jag finns till just nu,
och som ett löfte om det som komma skall.
 
Så hur skulle jag kunna säga dig vem jag är,
om jag inte erkänner för dig att jag inte vet
vad i mig som är övergående och beständigt?

Men i det icke identifierbara har jag en slags identitet
I min flyktighet hör jag hemma
I det icke fastslagna
anar jag mitt rätta, men aldrig uttalade, namn.

Längtan är min enda ledtråd.