Jag har alltid sett; sett mer än det som bara syns på ytan.
Jag ser det subtila; det outtalade -
ungefär som i sagan om Kejsarens nya kläder,
där barnet såg att kejsaren egentligen var naken.
Det finns så många nivåer och skikt av verkligheten,
som vi så lätt kan missa i en endimensionell och förenklad syn på tillvaron.
För mig är magi, andlighet och mystik synonyma ord.
Det är till den punkt som allt mitt sökande har lett mig.
Det är till den punkten som min längtan har fört mig.
Det är hit som mitt djupa utforskande av olika andliga läror,
efter de många årens djupdykning i kristen mystik och
mitt intresse för kvantfysik har lett mig.
Ibland frågar människor om jag har förlorat min tro.
De undrar om jag inte längre tror på Gud.
Men för mig är svaret att min tro har expanderat,
ungefär på samma sätt som att sluta tukta en rosenbuske
och låta den växa fritt och utanför hägnaden.
För mig har trons expansion; mitt sätt att se
gjort att de ord och de namn som tillhör religionen
ibland kan kännas begränsande.
Men det betyder inte att jag har "spolat ut ungen med badvattnet".
För mig är det fortfarande helt okej att kalla existensens "medvetande" för Gud,
för jag vet vad jag menar.
Inget har gått förlorat, bara blivit större;
inte längre instängt i ett krav på att kunna förstå
för att ge mig trygghetens och förutsägbarhetens livlina.
Bortom bokstaven finner jag en djupare mening
och därför har många begrepp fått en djupare symbolisk betydelse nu
än den jag förr förväntades läsa in för att kunna ingå i t ex ett kristet sammanhang.
För mig kom någonting feminint och receptivt att ersätta doktrinerna.
Det förde mig till dolda och samtidigt vidöppna sfärer;
till den rymd av mitt medvetande som är lika allomfattande som icke-vetande.
Jag vet intet, men jag ser
vilket icke är att betrakta som att se övernaturliga fenomen.
Nej, det är bara vardagens magi jag ser.
Det är som att se med varje cell av min kropp
istället för att se med ögat och tanken.
Det är att låta mitt öga se vad jag kan vara blind för om jag rusar genom livet.
Magi, andlighet och mystik är att ömsint ta emot hemligheterna;
att kontemplativt fördjupa mig i mina inre erfarenheter;
som att vandra genom skikt av tolkningar till något bortom -
som ändå är mitt i;
som att sänka mig ner i känslornas hav och vada upp ur vattnet med en klarare syn
och med en starkare känsla av enhet.
För mig är magi, andlighet och mystik den ömsinta närvarons syn.
Den in- och medkännande närvaron; acceptansens närvaro.
Det är den jag ser - blir - och är
när jag erkänner och omfamnar det som pågår inom mig och omkring mig.
Då när jag ser utan att förneka, förringa eller förändra.
Bara ser... icke flyr det påtagliga och icke fängslar det fria.
Det är mer ett sätt att leva och förhålla mig till tillvaron.
Det är att låta medvetandet stå öppet för den verkliga verklighetens
många dimensioner;
den verklighet som mitt medvetande aldrig helt kan omfatta eller gripa, och aldrig reglera.
Då när jag släpper kravet på att allt ska ha en mening
och bara tillåter mig förundras.
Det är då livet expanderar; då vyerna blir oändliga
och plötsligt sträcker sig livets mening långt längre än mitt
bekanta och invanda sätt att uppfatta, tro och tolka tillvaron.
Då får plötsligt det flacka djup, höjd, bredd och vidd.
Det slumrande får liv.
Det entoniga får en annan klang och en annan färg.
Det outtalade berättas.
Det osynliga uppenbarar sig.
Det begränsade vidgar sig.
Inte som något extraordinärt eller övernaturligt
utan som magins verkliga betydelse:
den evigt vibrerande realitet
som dansar framför våra ögon,
som rör sig fritt mitt i existensens villkor och former,
som nedstiger för att besjäla det fysiska
och uppstiger för att förädla varje ögonblick.
Magi följer inte de rationella lagarna.
Magins väsen är
den spontana, transformerande och oförutsägbara process
som visar oss hemligheternas dimension
så som en älskare söker den älskades blick och viskar
"Se mig, avslöja mig, åtrå mig".
Däri finns det som jag alltid sökte.
Den som ser.
Den som tror.
Den som lever mitt i det rika och myckna
förundrad över
det himmelska, jordiska, lilla, stora, njutbara och smärtsamma.
